Förra helgen var väldigt lugn. Jag tycker inte att vi gjorde någonting alls men det stämmer såklart inte. Vi fortsätte riva boxvägg, passade på att handla till Glöggminglet som vi ska ha imorgon och vi köpte salt till ridbanan. På söndagen ägnade vi 7 (!) timmar åt ekonomi. Vi hade en hel del att gå igenom, både privat och med företagets ekonomi. Trodde inte det skulle ta så lång tid men sjukt skönt att ha ordning på allt nu!

I veckan har vi åkt till det lilla ridhuset i Trolleholm två gånger och hästarna verkar gilla sitt nya hemmaridhus. Planen var att vi skulle åka och rida i det stora ridhuset ikväll men jag är helt slut! Vi har arbetat ute mellan 10-15 med att sprida ut salt på ridbanan (400 kg...) och sedan fortsatte vi riva den där väggen.. Nu är den snart nere, bara ett par armeringsjärn kvar som ska bilas upp och sen kan vi börja ha hösilaget där och ta tag i nästa projekt, uppbindningsplatser och spolspilta! Om jag lyckas komma upp ur soffan mer idag så blir det nog ett lättare dressyrpass på banan hemma. Just nu sitter vi i soffan med en hund i knät (ja hon ligger i tvärs över oss båda två). Hur mysigt kan man ha det egentligen? Är så trött och mör i kroppen efter allt fysiskt arbete tidigare idag och dessutom fått blåsor i händerna av den där släggan så jag är inte supersugen på att göra något mer alls idag.

Nu till rubriken som ni säker undrar över. Jag har tömkört LWan lite mer regelbundet nu när vi har vår egen ridbana och Andreas är så nöjd med det jobbet jag gör med henne. Det är det bästa betyget man kan få, att få förtroendet att träna någon annans häst och få feedbacken att de blir så fina av det jobbet man gör. Blir så fånigt glad! Jag tycker ju att tömkörningen är så väldans rolig så jag är bara glad att ha ännu en häst att träna med. Jag tömkörde båda hästarna igår kväll och ställde lite högre krav på Benjamin. Han svarade med att visa att han minsann kunde trava med ännu lite mindre steg, baby steps mot piaff. Mycket nöjd!

Imorgon blir det fullt hus då vi bjudit in alla våra vänner och bekanta på glöggmingel. Hoppas vi får plats med alla som vill komma och att fikat räcker till alla. Vi har bakat en massa smarriga bullar och får dessutom fin förstärkning av våra mammors bakande. Ska bli roligt att träffa alla våra vänner och få visa upp vår fina gård!



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu känns det äntligen som att vi är på G igen med hästarna (peppar, peppar...) Av förståeliga skäl fick vi trappa ner på ambitionerna i samband med flytten för att vi själva skulle orka med. Ner till halv kraftfodergiva och mest jogging sista veckan innan flytten. En vecka in på nya stället så sträckte sig LWan [elvan] som är Andreas häst och hon har tagit det lugnt sedan dess. Benjamin lyckades bli förkyld i samband med flytten, precis som han blev när jag bytte stall förra gången. Tror minsann han har lite halvtaskigt immunförsvar. Har fått tipset att vaccinera lite tätare så ska absolut fundera lite mer kring det. Råder dock lite osäkerhet kring huruvida det ligger någon vetenskap bakom men kan det funka och hjälpa honom så är jag beredd att testa. Förra året var han sjuk i två månader och jag fick tillslut ta hjälp av mycket mediciner för att få honom frisk. Hade ju varit skönt att slippa det igen..

Nu verkar det dock ha gått över så vi håller på för fullt och startar igång igen! Igår när jag åkte från jobbet så ösregnade det. Kan ju säga att jag inte såg jättemycket fram emot fredagens pass men jag hade minsann bestämt mig för att vi skulle ut oavsett väder. Benjamin behöver nämligen lära sig att arbeta i dåligt väder också. Han håller inte alls med mig. Jag försökte rida i torsdags men fick snällt avbryta passet när det började regna och min häst inte alls ville gå åt samma håll som jag längre. Rumpan mot vinden/regnet är alltid prio ett enligt Benjamin. Vad matte då vill göra är fullständigt irrelevant. Eftersom det var första uppsuttna passet på en vecka så var jag inte supersugen på att ta den fighten just då.

Så, jag som var så inställd på att bli både genomblött och få tålamodet prövat på fredagskvällen möttes istället av en stjärnklar himmel och snudd på en helt vindstilla kväll. Det var magiskt! En sådan fredagskväll toppar allt! Andreas hade ute LWan och longerade medan jag joggade runt, inte klokt vad man kan få plats med på en 20*40 bana. Och efter en hel dag av regnande så var den i stort sett torr. Vi är väldigt positivt överraskade av vår fina ridbana, jisses vad den tål regn bra! Det hade vi inte räknat med. Skönt att kunna sitta ute och rida i bara en tröja den 24 november.

Idag har vi haft det lugnt och skönt och faktiskt bara varit hemma. Vi har fixat lite med den nya soffan, plockat ner lite hyllor, satt upp lite tavlor (allt för att slippa måla där hyllorna suttit) och lite annat smått och gott inomhus. Sedan möblerade Andreas runt på gödselplattan och jag gick loss på ogräset på gårdsplan. Skönt att bara lugnt och metodiskt få jobba med kroppen!

Lördagskvällen avslutades på absolut bästa vis med att Andreas coachade mig och Benjamin i ett dressyrpass och sedan tömkörde jag LWan åt honom. Vi är rörande överens om att det är det bästa sättet att tillbringa en lördagskväll på, med nöjda hästar, på vår egen ridbana, under stjärnorna. Magiskt!

Nu tar vi kväll och ska njuta framför brasan!

Likes

Comments

Mitt namn är Greta och jag är en tre år ung Cane Corso. Jag älskar alla människor, även om det visat sig att jag är en grymt bra vakthund också. När jag inte är ute och jagar katterna i stallet, eller sitter och håller ett vakande öga över ägorna, hittar ni mig uppkrupen i soffan med mina gosedjur.

Likes

Comments

Då var det dags för mig att presentera mig! Jag heter Andreas och är 29 år gammal.

Jag började rida i tioårs åldern, även om jag egentligen ville köra fyrspann. Dock tyckte man att det var bra om jag lärde mig rida först. Något som var lättare sagt än gjort, så jag har inte kommit till fyrspannskörningen än.

Min ryttarbana började på ridskola där en man vid namn Bertil Frost lurade in mig på hoppspåret och såg till att effektivt begränsa antalet sovmornar genom diverse underlags- och byggnadsprojekt på ridskolan som var tvungna att börja kl.5 på morgonen. Engagemanget i föreningen ledde så småningom till jobb som ridlärare och som veterinärassistent på Löberöds Hästklinik. Jobbet varvades med en eller flera egna hästar som jag tävlat upp till medelsvår hoppning på.

Efter 5 års studier på LTH har jag idag jobb utanför hästbranchen och rider en 6 årig hopphäst. Jag ser verkligen fram emot att få påbörja ett nytt kapitel i mitt hästliv även om det innebär att klockan igen ringer alldeles för tidigt på morgonen!

Likes

Comments

Detta är vårt alldeles första blogginlägg. Vi tänkte att det kunde passa bra med en presentationsrunda så att ni får en klarare bild av vilka vi är som precis flyttat in på Källsfarm.

Jag, som är självutnämnd marknadsföringsansvarig, heter Frida. Jag är uppväxt på en liten hästgård på småländska höglandet. Hästar har alltid varit en självklar del i mitt liv och det var hästintresset som så småningom gjorde att jag flyttade till Flyinge för att börja på Hippologigymnasiet. För mig är det dressyren som är det största intresset även om jag började min karriär som hoppryttare. Jag har som ponnyryttare, junior och YR ridit flertalet SM i dressyr. Tillsammans med min förra häst Donald tävlade jag upp till svår klass. Min nuvarande häst Benjamin har äntligen funnit glädjen i dressyren vilket gör mig fantastiskt glad. Eftersom jag har haft honom i tre år får vi väl ändå säga att jag har ett enormt tålamod. Men som man brukar säga, trägen vinner! Han hoppar även mycket trevligt så det försöker vi göra så ofta vi får möjlighet.

Efter gymnasiet var jag dressyrstipendiat på Flyinge i ett och ett halvt år. Där fick jag under handledning av Susanne Gielen träna och tävla flera av Flyinges hästar i olika är åldrar. Det jag tycker är allra roligast är att plocka fram det där lilla extra ur alla hästar och det tycker jag att Susanne är expert på. Jag har också tömkört väldigt mycket och fått hjälp av Bo Jenå både med mina egna hästar och under min tid som stipendiat på Flyinge. Tömkörningen använder jag för att variera arbetet och ser det främst som ett verktyg för att kunna träna upp styrka hos hästarna.

Jag ser fram emot denna nya spännande tid i våra liv och tycker det ska bli riktigt kul att komma igång med vår verksamhet!

Likes

Comments