Skolan. Ett av de kanske just nu mest omtalade ämnena, både på nyheterna, sociala medier och i samhället i stort. Det är också något som ALLA kan något om.

Skolplikt har vi haft i Sverige sedan 1882, även om antalet år och innehåll förändrats under tid. Men det fastslår ju iaf en sak, alla som lever idag har gått i skolan. Alla har haft sin upplevelse, sin skoltid, sina lärare, sin rektor och framförallt sin inställning till skolan. Inte konstigt då att alla har sin alldeles egna och sanna bild av skolan.


Idag, 2017 har vi en skola som ska gälla för alla. Dvs en skola för alla. Sen kan man välja att lägga betoningen på vad man tycker passar bäst, om det är en, en skola, för alla, en skola för alla, eller en skola för alla.

btw, så står vi lärare inför ett enormt viktigt uppdrag, att skapa trygga individer för framtiden fyllda med kunskap.

Och då hör också till saken att alla individer är olika, i en klass med 20 elever kan
en sakna mamma så att den gråter hejdlöst,
en har varit uppe och spelat tv-spel hela natten så hen är supertrött,
en har bråkat med sitt småsyskon så hen är sur,
en har ont i magen,
en har precis fått ett syskon,
en har föräldrar som ska skiljas,
en fick inga likes på sin selfie på instagram igår,
en har koncentrationssvårigheter,
en är orolig för rasten,
en är arg på läraren för det är för mycket läxor,
en är ledsen för att kompisen inte vill vara med en....

och nu har jag bara räknat upp 12 elever. Det är alltså minst 8 till med 8 olika behov, Som en lärare möter, varje dag.

Det här är inget exempel jag tagit från min egen vardag, däremot är det ungefär så vår vardag ser ut. 20 fantastiska elever med 20 fantastiska olika personligheter.

Det kan vara svårt att hinna möta varje elev på det sätt som man önskar, när man har en läroplan med mål som flåsar i ryggen, men det är fortfarande trygga individer vi ska skapa, som ska ge sig ut i samhället med självförtroende, respekt och egenvärde.

Att vara lärare idag är inte bara att gå in, undervisa och gå hem. Det är en gammal uppfattning. Att vara lärare är att vara en person som ska se varje individ. Anpassa utifrån varje individs förutsättningar. Anpassa både för de som behöver stöd, men också för de som behöver utmaning. Det är vårt jobb och vår skyldighet.


Det är också viktigt att eleverna är med i den pedagogiska planeringen, är med och bestämmer hur de vill jobba, har inflytande och känner förmåga att ta ansvar över sitt eget lärande.

Men.


Här kommer ett men.


Alla elever ska bemötas på ett visst sätt och alla elever har rätt att påverka sin utbildning, ja. Men det borde också innebära att varje elev ska känna respekt.

En lärare ska kämpa för förtroendekapital, självklart, (om man inte tycker att det borde tillhöra en given merit när man går över tröskeln till skolan, att man lyssnar på sin lärare).

Här är föräldrar så otroligt viktiga. Föräldrar måste lita på att läraren gör sitt jobb och kan sitt jobb. Ett barn ser upp till sina föräldrar, och säger föräldern att skolan inte är så viktig eller att läraren inte verkar vettig inför sina barn, hur kan man då tro att läraren ska kunna lära det barnet något?

Skulle du lita på en läkare din mamma sa inte var pålitlig? Ja det kanske du skulle, men aningen tveksam skulle du nog vara. Och det skulle ta betydligt längre tid för dig att få förtroende för läkaren innan du helt skulle kunna tycka att den ändå är helt okej, så länge din mamma fortfarande hävdar att läkaren inte är pålitlig.

Hur skulle ditt barns tänder se ut om du inte tyckte tandborstningen var så viktig?
Hur mycket godis skulle ditt barn äta varje dag om mängden inte var så viktig???


Samma sak gäller lärare och skolan.
Och idag är det så många lärare som kränks av elever och står ut med ett brokigt klassrum för att man tror att det är så det ska vara.

Jag blir både arg, frustrerad och irriterad när jag hör hur det ser ut på många ställen. Självklart är det viktigt att vara en skicklig lärare, men skit, det ska du aldrig ta. Ett brokigt klassrum (brokigt använder jag, inte bråkigt), då ska du agera direkt.

Alla elever har rätt till studiero. Och du ska inte bli kränkt eller illa behandlad. Men.


Men igen...



du måste göra det synligt!!!

blir du kränkt, känn det inte som ett nederlag om att du är en dålig lärare, ta tag i saken!!!!
tillåt inte att elever att göra som de vill mot dig och andra.

om en elev inte lyssnar eller säger något dumt, agera direkt!!!
annars kommer du fastna i att eleverna är ouppfostrade och elaka. Det är de inte, men de kanske behöver hjälp med att förstå att det absolut, på inga villkor, är okej att behandla någon illa.


Det kan alla lära sig. Och kan man inte lära sig att vi är olika och att varje människa förtjänar respekt, då måste åtgärder sättas in, direkt.

Då är det skitsamma att du inte kan 8:ans gångertabell med flyt. Man ska lära sig att vara en snäll människa och respektera alla. Sen är det ju frågan om det är skolan som ska stå för den största delen av den uppfostran, men är det där det brister är det där man måste jobba, och tyvärr blir då kunskapsnivån lidande, kanske.

För varje elev måste få trygghet och studiero. Och de mänskliga rättigheterna gäller alla, inklusive barn.

Man ska alltid vara en demokratisk ledare, men vi måste visa oss starka och arbeta bort det att vissa elever tror att de kan "ta över" skolan.


Läraryrket måste återfå respekten och det är lika viktigt att behandla andra med respekt som att man själv ska bli respekterad.

Jag älskar fortfarande mitt jobb och känner fortfarande enorm glädje till att undervisa. Men, om inte lärarna återfår den respekt de är värda, kan jag inte stå upp för den svenska skolan längre.

















Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag fullkomligt ÄLSKAR söndagar, och det har jag gjort sedan jag var liten. Just det där att planera veckan, bestämma veckans outfits mm. När jag gick på mellan- och högstadiet kunde jag och Mallan prata i timmar om vad vi skulle ha på oss och vad som troligtvis skulle hända i veckan. Nu överdrev jag kanske lite med det där att bestämma veckans outfits, men iaf måndagens outfits.


Den här helgen har jag kommit ifatt med mitt liv. Tvättat all tvätt, städat lådor som jag i stundens hetta bara slänger ner saker i och städat garderoberna. Satt in alla räkningar i rätt pärm osv. Sånt som jag borde gjort men som tyvärr har blivit lidande. Men nuså. Nu är jag på banan.

Och när jag är på banan i hemmet, då kan jag vara på banan på jobbet! Den här veckan är det mycket möten vilket betyder sena kvällar, så pillret den här veckan blir att få in motionen...
men då kan jag ju helt enkelt gå till jobbet så är den biten löst till en liten del iaf, tills man kommer på att man har tusen saker att bära. Men, det resulterar ju iofs i styrketräning så det kanske rer sig ändå! men den faktiska anledningen till att jag ofta tar bilen är att jag ska vidare efter jobbet och att jag vill vara fin i håret.

löjligt men sant. ni vet, gå i fuktig luft med nyplattat hår är inte alltid kul. För alla bryr sig säkert jättemycket.........
nej, dags att växa upp gällande mina larviga bortförklaringar.
men imorn är det faktiskt mycket att bära, blir skillnad resten av veckan.


btw.


söndagar är sköna!

här är lite av de produkter jag använder:







Blondinbella går verkligen hem hos mej. Har mascaran, hårsprayet och torrschampot också. Underbart.
Även om jag, ärligt talat, fortfarande har lite svårt för just torrschampo!



Ansiktsmasken är inget att skryta med men skönt är det.


Önskar er en bra vecka nu!


Hörs!!

Likes

Comments

Jag är tillbaka!

Det har varit en skön vecka. Jag har både varit ledig och jobbat. Igår fick jag inte överdrivet många knop gjorda, men det tog jag igen idag!


Äntligen känner jag igen mig själv!
Jag älskar ju mitt jobb!
När jag inte har någon ork eller lust till jobb, då är jag sjuk.
Riktigt sjuk. Därför är det så grymt underbart fanatiskt skönt att jag är frisk nu!!

Och det måste ju tilläggas att det är stor skillnad på att jobba sjukt mycket för att man måste, än att jobba sjukt mycket för att man vill.

Det är viktigt att se den skillnaden, tycker jag.
Nu ligger jag i skaplig fas, men som lärare ligger man ju aldrig helt i fas, man är alltid på väg, och det får man helt enkelt lära sig leva med.








En annan sak som inte är likt mig är att jag har låtit hemmet få bli lite grönt.......


Mitt hem som näst intill varit kritvitt...


Men jag börjar vänja mig faktiskt.!

Får se hur mycket mer färg som kan komma in..



Men nu ska jag fortsätta med mitt kvällspyssel...

Likes

Comments

Sociala medier. På senare tid har det känts mer påfrestande än underhållande att kolla igenom Facebook och instagramflöden för mig.

Speciellt på alla hjärtans dag. Alla perfekta rosor, paket, lyckliga kärlekspar och fantastiska uppskattningar. Jag vill absolut inte klandra någon, jag lägger också upp bilder på lycka och på tillfällen jag är glad och stolt över, men ibland får man helt enkelt nog av allt det där perfekta. Vad är det för värld vi lever i? En värld där bekräftelsen är det största man har.

Men, egentligen är det inget jag stör mig på. Det är ju så vår värld ser ut idag.

Igår la jag upp en bild där jag skrev att jag inte mådde bra. Och responsen på det, från alla underbara människor, gav mig en enorm styrka och kraft till att orka se positivt.

Jag är så tacksam och glad för alla fina ord och hälsningar jag fick. Speciellt ett meddelande som jag fick från en elevs förälder. Det var bland det finaste någon har skrivit till mig och gjorde mig så glad inombords. Tusen tack för fantastiska ord <3

Även från meddelanden och ord från vänner, kollegor o fd kollegor! Tack, tack, tack!!!!!


Idag mår jag lite bättre, inte helt okej, men lite bättre, och det är en god bit på väg!




Osminkad, sliten men väldigt tacksam <3


snart ska jag vara tillbaka!

Likes

Comments

Jaha, då var jag där igen. Nere på botten.
Och jag som lovat mig själv att inte hamna där igen.
Men okej, jag ligger ju inte längst ner på botten, men jag är väldigt nära att trilla dit. Ni som känner till min blogg vet att jag började blogga när jag började må bra igen efter en depression. Annars kan ju ni nya läsare få veta det nu, att jag har mått väldigt bra nu i ca: 2,5 år och känner mig själv bättre än jag nånsin gjort, tror jag i alla fall.


Men på något konstigt ofattbart sätt så säger ju liksom kroppen stopp. Min kropp säger det genom att göra mig sjuk. Och då inser jag oftast själv att jag behöver ta en paus. Och för många av er låter det inte som ett konstigt ofattbart sätt att kroppen säger ifrån, utan ni ser det säkert som något rent logiskt. Kroppen säger ifrån helt enkelt.
Det är ju faktiskt ganska coolt. Men för mig, som är kontrollmänniska, är det otroligt hemskt att inte kunna styra över.

Jag har mått dåligt en tid. Jag vet egentligen själv varför. Jag jobbar för mycket, äter för dåligt och tränar för lite.
Jag ställer ganska höga krav på mig själv, främst på jobbet. Jag vill alltid nå bästa resultat och vill ge varje elev samma chans att nå så långt den kan.

Men mår man dåligt själv, då är det svårt att åstadkomma det perfekta. Och jag blir missnöjd med mig själv varje gång jag misslyckas. Och med misslyckas kan det vara till exempel att eleverna inte kommer ihåg vad jag lärde dem under en lektion igår, att de stavar ord fel som vi gått igenom etc.

För jag rannsakar alltid MIG SJÄLV. Om eleverna misslyckas är det inte deras fel, då är det jag som lärt ut fel. Eller på ett sätt som inte gick hem iallafall. Självklart vet jag att jag inte kan ta på mig precis allt, men ofta känner jag ändå att vid ett misslyckande kunde jag såklart gjort saker annorlunda.

Det gäller såklart också när eleverna mår dåligt, eller när eleverna säger saker till mig som de ogillar eller ifrågasätter. Det värsta som finns är när någon elev far illa.

Ibland är det rent ut sagt skitjobbigt att vara lärare. För ibland tar man in för mycket i frökenhjärtat. Och det är inte alltid bra. Man vill så mycket, men kan inte göra allt.


Men iaf, jobba mindre har jag försökt och det går inte.
Jodå, klart det gör. Jag måste helt enkelt bli bättre på att prioritera saker och gå hem när jag slutar, thats it.



Äta bättre. Mer grönsaker och frukt. Och bra mellanmål. Och det största misstaget jag gör är väl att jag inte äter frukost. Det ska jag börja med. Och börja äta mer regelbundet. En kopp kaffe vid 07.40 o sen skollunch kl.11.00 och sen en knäckemacka vid 15 o sen en macka vid 19 är ingen okej kost. Det ser jag ju själv.
Så kosten ska jag förbättra. Tips mottages gärna på bra mellanmål och lättäten frukost!

Träningen är inte heller svår att ta tag i, om man inte gör som jag gjort de senaste veckorna. Jobbat och gått hem o lagt mig i stort sätt. Det är inte så jag vill leva mitt liv.
Men nu blir det ljusare igen också! Ska börja jogga igen, det lärde jag mig ju förra våren!

Först promenader och se ska jag jogga. Ett steg i taget.


Så, lösningarna har jag ju.
Nu ska jag bara bli frisk också så kommer jag snart vara på banan igen.

Jag är så glad och tacksam för alla underbara människor jag har runt om mig som stöttar och hjälper mig. Ni är underbara.

Även om jag känner mig ensam, så vet jag innerst inne att jag aldrig är det. För jag har världens bästa familj och vänner.

Tack för att ni finns.


















Likes

Comments

Jag är lärare år 2017 och jag älskar mitt jobb.
Jag älskar att undervisa och jag älskar att vistas med eleverna, varje dag.

Inte sällan får man kommentarer som "va?? är du lärare?? det skulle jag aldrig vilja vara" eller "åh herregud, stackars dej".

Det enda som förklaras med det, är ju att alla inte är ämnade till att vara lärare. För är du lärare, då kan du inte ha en inställning om att läraryrket är en pina och att alla eller de flesta barn är jobbiga. En förutsättning är, att du tror på eleverna och ser alla deras fina sidor.

Men det är också du som lärare som har ett väldigt gediget uppdrag. Ett uppdrag du inte kan ta med en nypa salt eller tros kan göras lite lätt. Du måste vara bestämd, konsekvent, men framförallt, positiv!


Fokusera på det som är bra och inte fastna i negativa tankebanor. Du måste tro på att dina elever kan och vill. Om jag hade en klass där jag inte skulle tro att eleverna når målen skulle jag inte i första hand fundera på vilka svårigheter eleverna har, utan ifrågasätta vilka svårigheter jag som lärare har. Vad kan jag utveckla i min undervisning? vad kan jag ändra på? vad bör jag tänka på?

Barn är alltid barn, och på vilket sätt de än beter sig, är det min skyldighet som lärare att hjälpa dem och ge dem verktyg för hur det ska bli bättre.

men.

Vissa saker känner jag ändå att det är superviktigt att man som förälder lär dom.
För i skolan lär vi dem mycket, men det betyder inte att föräldrarollen inte är lika viktig. Den är ju grunden.
En lärare har gjort en så otroligt bra lista:




Jag tycker att det han skriver är så bra.
Precis det behöver man tänka på som föräldrar.


För många gånger tänker man att det är lärarens uppgift att lära barnen många av dessa saker, men nej, skolan har så oroligt mycket annat som barnen ska ta in, varje dag, så dessa saker måste födas hemma.

Och jag är ingen superherolärare som varje dag har guldlektioner. Barnen spelar ut mej också emellanåt.
Med eftersom jag har en relation till de flesta barnen, så kan man ändå förebygga och stoppa små missförstånd ganska lätt.

men 95% av den tid jag undervisar, älskar jag mitt jobb. Det hade jag inte gjort om jag hade haft det rörigt på lektionerna, tro mej.

Och de 5% beror knappast på barnen, antingen är det jag som höjt rösten för tidigt till en elev som inte fixar det, snubblar på orden i en förklaring eller helt enkelt inte hunnit före med de anpassningar som krävs.


Barn behöver fyrkantighet, struktur och tydliga ramar.

Det kan vi ge dem i skolan.

Vi kan berätta om och lära hur en bra vän är, men det bara eleverna själva som kan lära sig att vara det.

Vi kan göra allt som står i vår makt för att vägleda barnen och det kan föräldrar också.

Låt oss samarbeta!


Barnen är ju det viktigaste vi har!

Och jag tror ingen vill att sitt barn varken ska retas eller bli retad i skolan.

Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör.



Likes

Comments

2017 års första inlägg.

Blev ingen årsresume av 2016. Fanns inte överdrivet mycket att förtälja, förutom att jag nådde ett av mina mål inom jobbet, blev förstelärare, saknade min andra hälft mycket, fick bästisbebis nr 3, såg min andra kärlek (Håkan) i Linköping, hade mysiga resor med min andra hälft, jobbade mycket och avslutade och började året med jobb. Skolan fyllde 90 år, jag vann "halv sex hos mej" med kollegorna (ja, värt att nämnas :-), mest för att skryta), jag sprang mitt första lopp på 7 km och jag bestämde mg precis innan nyår för att börja äta ägg. thats it. Sen har jag ju badat en hel del.


Så här ligger jag nu, med äggen intagna (iaf ett halvt.), men lät bättre att skriva äggen än ägget. Ligger alltså i badet men hör o häpna så är det inte rederiet jag ligger och tittar på, jag gör som många andra, trälar i skam-träsket. närå, det är ju faktiskt skitbra. Men efter första säsongen fatta jag inte varför jag tyckte det var bra, men när jag fick se andra fatta jag, alltså Noora, min nya idol. Så cool brud. Men jag är 12 år äldre.
hon skulle kunna vara min elev. om jag arbetade på gymnasiet alltså, tack o lov!

men snart är det ju bara en tidsfråga tills mina första elever kör omkring i bilar. jaja thats lite, 2017.



2017 innebär 10 år sen student och körkort för mig.
Det känns lite sådär.
Men det innebär också att det är 10 år sen jag tog mitt livs bästa beslut, att börja plugga till lärare.

Jag är sjukt glad för att jag gjorde det och har lärarexamen och annat i ryggsäcken.

btw, 2017.


året då allt ska ske.
Nej den inställningen känns lite, jobbig.
Tänk om det inte blir så.
Och nu tänkte ni alla på familj.
Men det är inte bara det som existerar i mina framtidsdrömmar. Det är så mycket mer.


Jag tror faktiskt inte heller att jag ska skriva ner några nya mål här. Inte idag.


men jag har en ny favoritlåt. Som är gammal, men som jag spelar om och om igen just nu. Laleh - bara få va mej själv.


Det här året ska bli mitt år.
Det har jag bestämt.


För just nu. känns allt faktiskt sjukt bra!
Med undantag för vissa saker.


Jag är frisk. Jag är lycklig. Jag möter en spännande framtid.

Hur den än kommer att se ut, vet jag att det här året, det kommer bli bra. grymt bra!!




Likes

Comments

Först tänkte jag skriva att det har varit ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Men precis just nu, i skrivandets stund, så ångrar jag mig.


Varför min första tanke var att skriva att det var ett otroligt jobbigt år, beror på att jobbet har tagit mycket av både min tid och kraft. Men det är ju iofs inget ovanligt, men det här året har det verkligen blivit för mycket ibland.

Och jag hör ju egentligen till dom som brukar säga att man inte kan jobba fööööör mycket och absolut inte heller tycka att man kan skylla på att man har mycket på jobbet.

Men innan det här året har jag jobbat mycket för att jag vill och för att utvecklas och för att det är bland det bästa jag vet.
Det här året har det varit så stora saker, som tar både fysiskt och psykiskt. Jag har inte kunnat fokusera bara på det som gör mitt jobb till världens roligaste yrke, utan det mesta av tiden har gått åt till annat. Vissa stunder har jag känt mig så otillräcklig att man inte ens kan förklara. Det är svårt att räcka till.

Men det handlar ju också såklart om att prioritera, men när det gäller elever, då kan jag inte det. Det finns inget prio 1 eller eller prio 2. Jag går hela tiden all in för att alla ska få det så bra som möjligt samtidigt. Och eftersom att jag nu (ett halvt läsår senare) börjar förstå att man är inte mer än människa, börjar jag sakta men säkert få tillbaka krafterna. Det här är nämligen också det år som jag haft mina två första sjukskrivningsdagar. Det är inte likt mig alls.

Nu försöker jag inte säga att jag är någon slags superhero som gör alla till lags, nej nej, jag har absolut inte lyckats, men mitt mål var att lyckas. För hur mycket jag än vill kommer jag ändå inte kunna genomföra allt. Jag är och förblir en vanlig fröken med dröm om att alla elever ska känna sig viktiga och älskvärda. Det hoppas jag att jag kan förmedla, även om jag, nu på stressigare tid, även behövt höja rösten ett par gånger, blivit arg för småsaker och kanske varit extra petig med gränserna för ljudnivån. Är man slut och stressad själv, är man inte heller den ultimata fröken.


Jag är en sån fröken som tror på att relationen till eleverna är en av de viktigaste delarna. Det är tron på dem och samarbetet med dem som skapar den dynamik och det samspel man vill ha. Jag älskar det.

Under den här terminen har jag känt mig såååå splittrad. Jag har varit överallt och ingenstans. Ett ben har jag haft i ett klassrum, det ena benet i ett annat klassrum och huvudet har varit i arbetsrummet med en ständig tanke "hur löser vi morgondagen".

Inte optimalt för varken elever eller lärare. Men, tyvärr har den här terminen sett ut så. Jag kommer fortsätta göra allt som står i min makt för att nästa termin blir bättre. För mitt hjärta har jag ändå alltid hos eleverna, med en ständig tanke "vad har jag lärt dem idag"?..

För mitt i allt organiseringskaos så är eleverna i skolan av en anledning. Att lära.

Det är första året som jag varit nära på att kasta in handduken, velat släppa allt och bara säga: - hörrni, jag drar, vi hörs!

Men varje gång den tanken dyker upp, så tänker jag också: Men herregud, vad vore jag utan mina elever?

Det är dom som får mej att stanna!
Dom som får mej att fortfarande le när jag går till jobbet. (och mina kollegor).

för bara en sån här sak:

går nerför trappen mot skolan från matsalen...
-Jossan, Jossan, vänta!!!!

Jag vänder mig snabbt om för att höra vad eleven vill.

- Jag ville bara säga att jag tycker att du är så himla fin.

På vilken annan arbetsplats får du ofta sånna kommentarer?

eller att det ligger ett hjärta på skrivbordet där det står " till världens bästa fröken..."

Tack vare eleverna så orkar man, även om dagarna blir alltför långa och mitt tålamod är ungefär lika kort som, ja, jag vet inte vad.

Men det är ju också en fin känsla att känna sig behövd. Men samtidigt är det jobbigt att känna sig för behövd. Men jag tror ändå på att lycka är att känna sig behövd. iallafall för mej är det så.

Så, med tre dagar kvar till julavslutning är jag tröttare än vanligt, men också glad och stolt över att vi löst och fixat denna termin!

Nu kan allt bara bli bättre!


Likes

Comments

Hej och hå..
dagarna rullar på..

I veckan började vi med Luciaträningen på skolan. Alltid lika mysigt och jag känner alltid samma glädjerus inom mig som jag gjorde när jag själv var barn.

Jag har alltid älskat att sjunga och därav har jag väl också mitt stora intresse i Lucia. Tyvärr känns det som att Luciafirande över lag börjar avta och många har svårt att motivera och argumentera för varför vi överhuvdtaget ska ha ett Luciatåg.

Det största jag skulle vilja ställa som argument bakom är att det är så otroligt mysigt, skapar gemenskap och är en tradition. Men dessa argument räcker ju givetvis inte. Idag måste du kunna visa vilka förmågor eleverna tränar i och med Lucia samt vilka andra kunskapskrav de får chans att träna på. Jag är inte en bokbunden lärare, men en bok har jag på min axel hela tiden. LGR11. Läroplanen anser jag ska vara den bok som du aldrig, nånsin, får ställa på hyllan och låtas bli en hyllvärmare. Du ska inte undervisa ur den, du ska undervisa genom den. Typ.

Och tack vare den kan jag nog underbygga vårt årliga genomförande av Lucia.


Religion

Etik
Några etiska begrepp, till exempel rätt och orätt, jämlikhet och solidaritet.


Vardagliga moraliska frågor som rör flickors och pojkars identiteter och roller, jämställdhet, sexualitet, sexuell läggning samt utanförskap och kränkning.

Etiken arbetar vi med när vi diskuterar kring genomförandet av val av Lucia etc. Ska Lucia vara en tjej? Varför är det tradition att bara en person är Lucia? Varför genomför man Lucia? Varför lottar vi fram Lucia och inte röstar? mm.

Religion och samhälle

Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.

Här kommer undervisningen om Lucia in. Vem var hon och hur har traditionen sett ut genom tiderna? Psalmer och sånger kommer givetvis också in här.

Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6

Eleven kan redogöra för några kristna högtider och traditioner och göra enkla jämförelser mellan kristendomens betydelse för svenskt kultur- och samhällsliv förr och nu. Eleven kan också föra enkla resonemang om hur livsfrågor skildras i olika sammanhang och vad religioner och andra livsåskådningar kan betyda för olika människor på ett sätt som till viss del för resonemanget framåt.



Musik

Musicerande och musikskapande

Sång, melodispel och ackompanjemang i ensembleform i olika genrer.

Gehörsmusicerande efter musikaliska mönster, till exempel ackordföljder, perioder och kompmodeller.

Imitation och improvisation med röst och instrument, rytmer och toner.

Musikskapande med utgångspunkt i musikaliska mönster och former, till exempel ackordföljder och basgångar.

Musikframföranden.

Till detta centrala innehåll kan man koppla mycket. Sången i allra högsta grad, men också kunna få in lättare ackompanjemang av några kända julsånger. Självklart ingår ju också musikframträdanden.

Musikens verktyg

Röst- och hörselvård vid musikaliska aktiviteter, till exempel uppvärmningsövningar.

Rösten som instrument för olika vokala uttryck, till exempel sång, jojk och rap.

Musiksymboler, grafisk notation, noter och ackordbeteckningar.

Musikens sammanhang och funktioner

Ljudets och musikens fysiska, tanke- och känslomässiga påverkan på människan i olika sammanhang. Hur musik används för påverkan och rekreation och i olika rituella sammanhang.

Rösten använder vi ständigt och uppsjungningsövningarna återkommer ständigt. Här får man dessutom in undervisning om noter och musiksymboler mm.


Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6

Eleven kan delta i gemensam sång och följer då i någon mån rytm och tonhöjd.

Eleven kan föra enkla resonemang om eget och andras musicerande. Eleven kan även uttrycka sig på ett enkelt sätt om egna musikupplevelser samt beskriva och ge exempel på hur musik kan påverka människor. Dessutom kan eleven med viss säkerhet urskilja och ge exempel på musikaliska karaktärsdrag från olika genrer och kulturer samt med viss säkerhet ge exempel på instrument från olika instrumentgrupper.


Dessutom:

Skolans värdegrund och uppdrag

Förståelse och medmänsklighet
Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

Rättigheter och skyldigheter

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.


Så...

Jag tänker lägga upp årets Lucia som ett temaarbete. Ett arbete som givetvis kommer mynna ut i vårt årliga framförande den 13/12 i kyrkan. Men under tidens gång kommer vi inte bara träna på Luciasånger, vi kommer läsa religion, prata om olika kristna högtider och fördjupa oss kring Lucia och vad som menas med helgon. Vi kommer också att diskutera etiska dilemman och jämföra olika religioner.
Vi kommer också fördjupa oss i olika psalmer och sånger, vart de kommer ifrån och hur de är uppbyggda. Jämföra språk och kolla på uppbyggnaden av noter och användningen av musiksymboler.

Sen vet jag också, av egen erfarenhet, att gemenskapen i förberedelserna av ett Luciatåg stärker gemenskapen i en grupp. Och vissa elever kan blomma ut något otroligt när de får chans att visa upp sina talanger. Så där får vi även in elevernas förmåga utveckla tillit till sin egen förmåga!


Så, för mig är Lucia inte bara en av de mysigaste traditionerna vi har, det ger också utrymme för att skapa gemenskap, lära oss mer om vår historia, kristna traditioner, musikframföranden, etiska ställningstaganden och sist men inte minst utveckla elevernas tro på sig själva genom att peppa dem till att tro på sig själva.

Så, nu kan jag fortsätta fokusera på Lucia och även ha belägg för varför vi genomför det.










Likes

Comments

Just nu är det mycket förvirrande tankar i mitt huvud. Tankar om livet i allmänhet.


Ska det vara så här?

Hur länge ska det vara så här?






En hemlig dröm, det kanske jag får leva med.

Likes

Comments