Sociala medier. På senare tid har det känts mer påfrestande än underhållande att kolla igenom Facebook och instagramflöden för mig.

Speciellt på alla hjärtans dag. Alla perfekta rosor, paket, lyckliga kärlekspar och fantastiska uppskattningar. Jag vill absolut inte klandra någon, jag lägger också upp bilder på lycka och på tillfällen jag är glad och stolt över, men ibland får man helt enkelt nog av allt det där perfekta. Vad är det för värld vi lever i? En värld där bekräftelsen är det största man har.

Men, egentligen är det inget jag stör mig på. Det är ju så vår värld ser ut idag.

Igår la jag upp en bild där jag skrev att jag inte mådde bra. Och responsen på det, från alla underbara människor, gav mig en enorm styrka och kraft till att orka se positivt.

Jag är så tacksam och glad för alla fina ord och hälsningar jag fick. Speciellt ett meddelande som jag fick från en elevs förälder. Det var bland det finaste någon har skrivit till mig och gjorde mig så glad inombords. Tusen tack för fantastiska ord <3

Även från meddelanden och ord från vänner, kollegor o fd kollegor! Tack, tack, tack!!!!!


Idag mår jag lite bättre, inte helt okej, men lite bättre, och det är en god bit på väg!




Osminkad, sliten men väldigt tacksam <3


snart ska jag vara tillbaka!

  • 121 readers

Likes

Comments

Jaha, då var jag där igen. Nere på botten.
Och jag som lovat mig själv att inte hamna där igen.
Men okej, jag ligger ju inte längst ner på botten, men jag är väldigt nära att trilla dit. Ni som känner till min blogg vet att jag började blogga när jag började må bra igen efter en depression. Annars kan ju ni nya läsare få veta det nu, att jag har mått väldigt bra nu i ca: 2,5 år och känner mig själv bättre än jag nånsin gjort, tror jag i alla fall.


Men på något konstigt ofattbart sätt så säger ju liksom kroppen stopp. Min kropp säger det genom att göra mig sjuk. Och då inser jag oftast själv att jag behöver ta en paus. Och för många av er låter det inte som ett konstigt ofattbart sätt att kroppen säger ifrån, utan ni ser det säkert som något rent logiskt. Kroppen säger ifrån helt enkelt.
Det är ju faktiskt ganska coolt. Men för mig, som är kontrollmänniska, är det otroligt hemskt att inte kunna styra över.

Jag har mått dåligt en tid. Jag vet egentligen själv varför. Jag jobbar för mycket, äter för dåligt och tränar för lite.
Jag ställer ganska höga krav på mig själv, främst på jobbet. Jag vill alltid nå bästa resultat och vill ge varje elev samma chans att nå så långt den kan.

Men mår man dåligt själv, då är det svårt att åstadkomma det perfekta. Och jag blir missnöjd med mig själv varje gång jag misslyckas. Och med misslyckas kan det vara till exempel att eleverna inte kommer ihåg vad jag lärde dem under en lektion igår, att de stavar ord fel som vi gått igenom etc.

För jag rannsakar alltid MIG SJÄLV. Om eleverna misslyckas är det inte deras fel, då är det jag som lärt ut fel. Eller på ett sätt som inte gick hem iallafall. Självklart vet jag att jag inte kan ta på mig precis allt, men ofta känner jag ändå att vid ett misslyckande kunde jag såklart gjort saker annorlunda.

Det gäller såklart också när eleverna mår dåligt, eller när eleverna säger saker till mig som de ogillar eller ifrågasätter. Det värsta som finns är när någon elev far illa.

Ibland är det rent ut sagt skitjobbigt att vara lärare. För ibland tar man in för mycket i frökenhjärtat. Och det är inte alltid bra. Man vill så mycket, men kan inte göra allt.


Men iaf, jobba mindre har jag försökt och det går inte.
Jodå, klart det gör. Jag måste helt enkelt bli bättre på att prioritera saker och gå hem när jag slutar, thats it.



Äta bättre. Mer grönsaker och frukt. Och bra mellanmål. Och det största misstaget jag gör är väl att jag inte äter frukost. Det ska jag börja med. Och börja äta mer regelbundet. En kopp kaffe vid 07.40 o sen skollunch kl.11.00 och sen en knäckemacka vid 15 o sen en macka vid 19 är ingen okej kost. Det ser jag ju själv.
Så kosten ska jag förbättra. Tips mottages gärna på bra mellanmål och lättäten frukost!

Träningen är inte heller svår att ta tag i, om man inte gör som jag gjort de senaste veckorna. Jobbat och gått hem o lagt mig i stort sätt. Det är inte så jag vill leva mitt liv.
Men nu blir det ljusare igen också! Ska börja jogga igen, det lärde jag mig ju förra våren!

Först promenader och se ska jag jogga. Ett steg i taget.


Så, lösningarna har jag ju.
Nu ska jag bara bli frisk också så kommer jag snart vara på banan igen.

Jag är så glad och tacksam för alla underbara människor jag har runt om mig som stöttar och hjälper mig. Ni är underbara.

Även om jag känner mig ensam, så vet jag innerst inne att jag aldrig är det. För jag har världens bästa familj och vänner.

Tack för att ni finns.


















  • 205 readers

Likes

Comments

Jag är lärare år 2017 och jag älskar mitt jobb.
Jag älskar att undervisa och jag älskar att vistas med eleverna, varje dag.

Inte sällan får man kommentarer som "va?? är du lärare?? det skulle jag aldrig vilja vara" eller "åh herregud, stackars dej".

Det enda som förklaras med det, är ju att alla inte är ämnade till att vara lärare. För är du lärare, då kan du inte ha en inställning om att läraryrket är en pina och att alla eller de flesta barn är jobbiga. En förutsättning är, att du tror på eleverna och ser alla deras fina sidor.

Men det är också du som lärare som har ett väldigt gediget uppdrag. Ett uppdrag du inte kan ta med en nypa salt eller tros kan göras lite lätt. Du måste vara bestämd, konsekvent, men framförallt, positiv!


Fokusera på det som är bra och inte fastna i negativa tankebanor. Du måste tro på att dina elever kan och vill. Om jag hade en klass där jag inte skulle tro att eleverna når målen skulle jag inte i första hand fundera på vilka svårigheter eleverna har, utan ifrågasätta vilka svårigheter jag som lärare har. Vad kan jag utveckla i min undervisning? vad kan jag ändra på? vad bör jag tänka på?

Barn är alltid barn, och på vilket sätt de än beter sig, är det min skyldighet som lärare att hjälpa dem och ge dem verktyg för hur det ska bli bättre.

men.

Vissa saker känner jag ändå att det är superviktigt att man som förälder lär dom.
För i skolan lär vi dem mycket, men det betyder inte att föräldrarollen inte är lika viktig. Den är ju grunden.
En lärare har gjort en så otroligt bra lista:




Jag tycker att det han skriver är så bra.
Precis det behöver man tänka på som föräldrar.


För många gånger tänker man att det är lärarens uppgift att lära barnen många av dessa saker, men nej, skolan har så oroligt mycket annat som barnen ska ta in, varje dag, så dessa saker måste födas hemma.

Och jag är ingen superherolärare som varje dag har guldlektioner. Barnen spelar ut mej också emellanåt.
Med eftersom jag har en relation till de flesta barnen, så kan man ändå förebygga och stoppa små missförstånd ganska lätt.

men 95% av den tid jag undervisar, älskar jag mitt jobb. Det hade jag inte gjort om jag hade haft det rörigt på lektionerna, tro mej.

Och de 5% beror knappast på barnen, antingen är det jag som höjt rösten för tidigt till en elev som inte fixar det, snubblar på orden i en förklaring eller helt enkelt inte hunnit före med de anpassningar som krävs.


Barn behöver fyrkantighet, struktur och tydliga ramar.

Det kan vi ge dem i skolan.

Vi kan berätta om och lära hur en bra vän är, men det bara eleverna själva som kan lära sig att vara det.

Vi kan göra allt som står i vår makt för att vägleda barnen och det kan föräldrar också.

Låt oss samarbeta!


Barnen är ju det viktigaste vi har!

Och jag tror ingen vill att sitt barn varken ska retas eller bli retad i skolan.

Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör.



  • 493 readers

Likes

Comments

2017 års första inlägg.

Blev ingen årsresume av 2016. Fanns inte överdrivet mycket att förtälja, förutom att jag nådde ett av mina mål inom jobbet, blev förstelärare, saknade min andra hälft mycket, fick bästisbebis nr 3, såg min andra kärlek (Håkan) i Linköping, hade mysiga resor med min andra hälft, jobbade mycket och avslutade och började året med jobb. Skolan fyllde 90 år, jag vann "halv sex hos mej" med kollegorna (ja, värt att nämnas :-), mest för att skryta), jag sprang mitt första lopp på 7 km och jag bestämde mg precis innan nyår för att börja äta ägg. thats it. Sen har jag ju badat en hel del.


Så här ligger jag nu, med äggen intagna (iaf ett halvt.), men lät bättre att skriva äggen än ägget. Ligger alltså i badet men hör o häpna så är det inte rederiet jag ligger och tittar på, jag gör som många andra, trälar i skam-träsket. närå, det är ju faktiskt skitbra. Men efter första säsongen fatta jag inte varför jag tyckte det var bra, men när jag fick se andra fatta jag, alltså Noora, min nya idol. Så cool brud. Men jag är 12 år äldre.
hon skulle kunna vara min elev. om jag arbetade på gymnasiet alltså, tack o lov!

men snart är det ju bara en tidsfråga tills mina första elever kör omkring i bilar. jaja thats lite, 2017.



2017 innebär 10 år sen student och körkort för mig.
Det känns lite sådär.
Men det innebär också att det är 10 år sen jag tog mitt livs bästa beslut, att börja plugga till lärare.

Jag är sjukt glad för att jag gjorde det och har lärarexamen och annat i ryggsäcken.

btw, 2017.


året då allt ska ske.
Nej den inställningen känns lite, jobbig.
Tänk om det inte blir så.
Och nu tänkte ni alla på familj.
Men det är inte bara det som existerar i mina framtidsdrömmar. Det är så mycket mer.


Jag tror faktiskt inte heller att jag ska skriva ner några nya mål här. Inte idag.


men jag har en ny favoritlåt. Som är gammal, men som jag spelar om och om igen just nu. Laleh - bara få va mej själv.


Det här året ska bli mitt år.
Det har jag bestämt.


För just nu. känns allt faktiskt sjukt bra!
Med undantag för vissa saker.


Jag är frisk. Jag är lycklig. Jag möter en spännande framtid.

Hur den än kommer att se ut, vet jag att det här året, det kommer bli bra. grymt bra!!




  • 640 readers

Likes

Comments

Först tänkte jag skriva att det har varit ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Men precis just nu, i skrivandets stund, så ångrar jag mig.


Varför min första tanke var att skriva att det var ett otroligt jobbigt år, beror på att jobbet har tagit mycket av både min tid och kraft. Men det är ju iofs inget ovanligt, men det här året har det verkligen blivit för mycket ibland.

Och jag hör ju egentligen till dom som brukar säga att man inte kan jobba fööööör mycket och absolut inte heller tycka att man kan skylla på att man har mycket på jobbet.

Men innan det här året har jag jobbat mycket för att jag vill och för att utvecklas och för att det är bland det bästa jag vet.
Det här året har det varit så stora saker, som tar både fysiskt och psykiskt. Jag har inte kunnat fokusera bara på det som gör mitt jobb till världens roligaste yrke, utan det mesta av tiden har gått åt till annat. Vissa stunder har jag känt mig så otillräcklig att man inte ens kan förklara. Det är svårt att räcka till.

Men det handlar ju också såklart om att prioritera, men när det gäller elever, då kan jag inte det. Det finns inget prio 1 eller eller prio 2. Jag går hela tiden all in för att alla ska få det så bra som möjligt samtidigt. Och eftersom att jag nu (ett halvt läsår senare) börjar förstå att man är inte mer än människa, börjar jag sakta men säkert få tillbaka krafterna. Det här är nämligen också det år som jag haft mina två första sjukskrivningsdagar. Det är inte likt mig alls.

Nu försöker jag inte säga att jag är någon slags superhero som gör alla till lags, nej nej, jag har absolut inte lyckats, men mitt mål var att lyckas. För hur mycket jag än vill kommer jag ändå inte kunna genomföra allt. Jag är och förblir en vanlig fröken med dröm om att alla elever ska känna sig viktiga och älskvärda. Det hoppas jag att jag kan förmedla, även om jag, nu på stressigare tid, även behövt höja rösten ett par gånger, blivit arg för småsaker och kanske varit extra petig med gränserna för ljudnivån. Är man slut och stressad själv, är man inte heller den ultimata fröken.


Jag är en sån fröken som tror på att relationen till eleverna är en av de viktigaste delarna. Det är tron på dem och samarbetet med dem som skapar den dynamik och det samspel man vill ha. Jag älskar det.

Under den här terminen har jag känt mig såååå splittrad. Jag har varit överallt och ingenstans. Ett ben har jag haft i ett klassrum, det ena benet i ett annat klassrum och huvudet har varit i arbetsrummet med en ständig tanke "hur löser vi morgondagen".

Inte optimalt för varken elever eller lärare. Men, tyvärr har den här terminen sett ut så. Jag kommer fortsätta göra allt som står i min makt för att nästa termin blir bättre. För mitt hjärta har jag ändå alltid hos eleverna, med en ständig tanke "vad har jag lärt dem idag"?..

För mitt i allt organiseringskaos så är eleverna i skolan av en anledning. Att lära.

Det är första året som jag varit nära på att kasta in handduken, velat släppa allt och bara säga: - hörrni, jag drar, vi hörs!

Men varje gång den tanken dyker upp, så tänker jag också: Men herregud, vad vore jag utan mina elever?

Det är dom som får mej att stanna!
Dom som får mej att fortfarande le när jag går till jobbet. (och mina kollegor).

för bara en sån här sak:

går nerför trappen mot skolan från matsalen...
-Jossan, Jossan, vänta!!!!

Jag vänder mig snabbt om för att höra vad eleven vill.

- Jag ville bara säga att jag tycker att du är så himla fin.

På vilken annan arbetsplats får du ofta sånna kommentarer?

eller att det ligger ett hjärta på skrivbordet där det står " till världens bästa fröken..."

Tack vare eleverna så orkar man, även om dagarna blir alltför långa och mitt tålamod är ungefär lika kort som, ja, jag vet inte vad.

Men det är ju också en fin känsla att känna sig behövd. Men samtidigt är det jobbigt att känna sig för behövd. Men jag tror ändå på att lycka är att känna sig behövd. iallafall för mej är det så.

Så, med tre dagar kvar till julavslutning är jag tröttare än vanligt, men också glad och stolt över att vi löst och fixat denna termin!

Nu kan allt bara bli bättre!


  • 905 readers

Likes

Comments

Hej och hå..
dagarna rullar på..

I veckan började vi med Luciaträningen på skolan. Alltid lika mysigt och jag känner alltid samma glädjerus inom mig som jag gjorde när jag själv var barn.

Jag har alltid älskat att sjunga och därav har jag väl också mitt stora intresse i Lucia. Tyvärr känns det som att Luciafirande över lag börjar avta och många har svårt att motivera och argumentera för varför vi överhuvdtaget ska ha ett Luciatåg.

Det största jag skulle vilja ställa som argument bakom är att det är så otroligt mysigt, skapar gemenskap och är en tradition. Men dessa argument räcker ju givetvis inte. Idag måste du kunna visa vilka förmågor eleverna tränar i och med Lucia samt vilka andra kunskapskrav de får chans att träna på. Jag är inte en bokbunden lärare, men en bok har jag på min axel hela tiden. LGR11. Läroplanen anser jag ska vara den bok som du aldrig, nånsin, får ställa på hyllan och låtas bli en hyllvärmare. Du ska inte undervisa ur den, du ska undervisa genom den. Typ.

Och tack vare den kan jag nog underbygga vårt årliga genomförande av Lucia.


Religion

Etik
Några etiska begrepp, till exempel rätt och orätt, jämlikhet och solidaritet.


Vardagliga moraliska frågor som rör flickors och pojkars identiteter och roller, jämställdhet, sexualitet, sexuell läggning samt utanförskap och kränkning.

Etiken arbetar vi med när vi diskuterar kring genomförandet av val av Lucia etc. Ska Lucia vara en tjej? Varför är det tradition att bara en person är Lucia? Varför genomför man Lucia? Varför lottar vi fram Lucia och inte röstar? mm.

Religion och samhälle

Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.

Här kommer undervisningen om Lucia in. Vem var hon och hur har traditionen sett ut genom tiderna? Psalmer och sånger kommer givetvis också in här.

Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6

Eleven kan redogöra för några kristna högtider och traditioner och göra enkla jämförelser mellan kristendomens betydelse för svenskt kultur- och samhällsliv förr och nu. Eleven kan också föra enkla resonemang om hur livsfrågor skildras i olika sammanhang och vad religioner och andra livsåskådningar kan betyda för olika människor på ett sätt som till viss del för resonemanget framåt.



Musik

Musicerande och musikskapande

Sång, melodispel och ackompanjemang i ensembleform i olika genrer.

Gehörsmusicerande efter musikaliska mönster, till exempel ackordföljder, perioder och kompmodeller.

Imitation och improvisation med röst och instrument, rytmer och toner.

Musikskapande med utgångspunkt i musikaliska mönster och former, till exempel ackordföljder och basgångar.

Musikframföranden.

Till detta centrala innehåll kan man koppla mycket. Sången i allra högsta grad, men också kunna få in lättare ackompanjemang av några kända julsånger. Självklart ingår ju också musikframträdanden.

Musikens verktyg

Röst- och hörselvård vid musikaliska aktiviteter, till exempel uppvärmningsövningar.

Rösten som instrument för olika vokala uttryck, till exempel sång, jojk och rap.

Musiksymboler, grafisk notation, noter och ackordbeteckningar.

Musikens sammanhang och funktioner

Ljudets och musikens fysiska, tanke- och känslomässiga påverkan på människan i olika sammanhang. Hur musik används för påverkan och rekreation och i olika rituella sammanhang.

Rösten använder vi ständigt och uppsjungningsövningarna återkommer ständigt. Här får man dessutom in undervisning om noter och musiksymboler mm.


Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6

Eleven kan delta i gemensam sång och följer då i någon mån rytm och tonhöjd.

Eleven kan föra enkla resonemang om eget och andras musicerande. Eleven kan även uttrycka sig på ett enkelt sätt om egna musikupplevelser samt beskriva och ge exempel på hur musik kan påverka människor. Dessutom kan eleven med viss säkerhet urskilja och ge exempel på musikaliska karaktärsdrag från olika genrer och kulturer samt med viss säkerhet ge exempel på instrument från olika instrumentgrupper.


Dessutom:

Skolans värdegrund och uppdrag

Förståelse och medmänsklighet
Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

Rättigheter och skyldigheter

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.


Så...

Jag tänker lägga upp årets Lucia som ett temaarbete. Ett arbete som givetvis kommer mynna ut i vårt årliga framförande den 13/12 i kyrkan. Men under tidens gång kommer vi inte bara träna på Luciasånger, vi kommer läsa religion, prata om olika kristna högtider och fördjupa oss kring Lucia och vad som menas med helgon. Vi kommer också att diskutera etiska dilemman och jämföra olika religioner.
Vi kommer också fördjupa oss i olika psalmer och sånger, vart de kommer ifrån och hur de är uppbyggda. Jämföra språk och kolla på uppbyggnaden av noter och användningen av musiksymboler.

Sen vet jag också, av egen erfarenhet, att gemenskapen i förberedelserna av ett Luciatåg stärker gemenskapen i en grupp. Och vissa elever kan blomma ut något otroligt när de får chans att visa upp sina talanger. Så där får vi även in elevernas förmåga utveckla tillit till sin egen förmåga!


Så, för mig är Lucia inte bara en av de mysigaste traditionerna vi har, det ger också utrymme för att skapa gemenskap, lära oss mer om vår historia, kristna traditioner, musikframföranden, etiska ställningstaganden och sist men inte minst utveckla elevernas tro på sig själva genom att peppa dem till att tro på sig själva.

Så, nu kan jag fortsätta fokusera på Lucia och även ha belägg för varför vi genomför det.










  • 1247 readers

Likes

Comments

Just nu är det mycket förvirrande tankar i mitt huvud. Tankar om livet i allmänhet.


Ska det vara så här?

Hur länge ska det vara så här?






En hemlig dröm, det kanske jag får leva med.

  • 1655 readers

Likes

Comments

Vilken härlig dag vi haft i skolan idag!
Jag testade ett nytt sätt att få reda på elevernas kunskap!

Kahoot!!! Har ni inte kört det med klassen och har ipads, kör det!
Jag var på föreläsning om ikt igår och då fick jag tips om detta. Fattar inte hur jag kunnat missa den.! Jag har ju kört voto mm men det här var såååå kul!

Det är alltså så att man förbereder en frågesport, sen kör man den via smartboarden (eller kanonen) o eleverna svarar med sina paddor! Man får se hur många som kan svaret och vem son är snabbast o tjänar mest poäng.!

Det var sååå bra!

På måndag ska även de yngre eleverna få testa :-)
Fixat en om dubbelteckning :-)


Och sista lektionen idag körde vi samarbete och kluringar i sporthallen! Alltid lika kul!!!


Ha en skön helg!

Det ska jag ha :-)

  • 1719 readers

Likes

Comments

Från och med höstterminen har jag börjat undervisa yngre barn i svenska igen!
Och från och med förra veckan även lite mer!

Jag hade nästan glömt var min egentliga passion ligger!
Läs- och skrivinlärning!!!!
Det var ju därför jag blev lärare, för att få lära barn som är i början av sin läs-och skrivutveckling!!
Det är så fantastiskt kul!!!

Jag älskar att undervisa äldre barn också, men eftersom att jag är lite barnslig av mig och inte har några problem med att bjuda på mig själv, ligger såklart undervisningen på lågstadiet mig varmt om hjärtat!

Det är så små medel som kan göra undervisningen till något så mycket mer.
Till exempel att binda en maskot till undervisningen!
Jag har numera en följeslagare under mina svenskalektioner på lågstadiet. Han heter Puff!


Puff är en flodhäst som älskar att lära sig saker.

I måndags träffade han 2-3:orna som just lär sig stava ord med dubbelteckning. Jag inledde lektionen med en film jag spelat in på paddan där Puff får lära sig varför han heter Puff o vi inte Puf.


Sen berättade jag att Puff ska få följa med en elev hem varje fredag. Och när Puff följer med, ska man skriva om vad man gör tillsammans med Puff under helgen. Sen på måndagen får man redovisa för sina kamrater vad man har gjort tillsammans med Puff.

Jag har kört ett liknande koncept i en av mina gamla klasser, med då var det en klasstiger. Klasstigern fick till och med följa med till Globen och se Melodifestivalen en gång, för det var ju det eleven skulle Göra den helgen :-)
Så i boken hade eleven klistrat in en bild på sig och klasstigern när de var i Globen.


Det här kan man utveckla på tusen sätt, och tro mej - det kommer jag göra!!!


För hur underbart är det inte att höra barn längta efter skrivläxa?

Eller som idag, när jag bad 2:orna berätta för 1:orna varför Puff heter Puff och inte Puf, och de berättar att det är för han har dubbelteckning för att det är kort vokal.

Älskar det!!!



Och idag fick Puff följa med till musiken med f-2 också.
Självklart ville han då ge en present till alla duktiga elever!!!


Alla fick ett litet häfte med två sånger i från Puff.
En om alfabetet och en om 10-kamraterna.
Och tänk vad glada de blev!!!
Ååååh nu ska vi hem o sjunga ropade de!!!

Inte riktigt lika glada hade de blivit om jag la fram det som en läxa om 10-kamraterna skulle jag tro....

Det är fantastiskt att leka in lärandet!!!



Som sagt, äldre elevers undervisning är såklart oxå kul, men just grunderna i matematik och svenska är ju helt klart det roligaste!




Hörs!!?

  • 1801 readers

Likes

Comments

Jag funderar mycket kring orsakerna till varför det är sån lärarbrist i Sverige. Jag sitter såklart inte på någon vetenskaplig grund, men eftersom jag själv är lärare och inte var nyexad för jättelängesen, visserligen ca 6 år, men ändå.!


Jag har varit med om den resa som nog alla lärare går igenom. Jag har varit ny, oerfaren och rädd. Tagit åt mig av kommentarer sagda av elever, legat hemma med bultande hjärta, ångest och känsla av värdelöshet. Jag har stått och skrikit mej hes inför en klass som trots det inte lyssnar. Jag har gett upp när jag inte fått tag i den elev jag vill prata med springer ifrån mej. Jag har känt mig som världens sämsta lärare. För jag har fått kommentarer som att jag är dum i huvudet, jag fattar ingenting, jag är den sämsta fröken på hela skolan, dej lyssnar jag inte på med mera med mera....

Och just nu tror jag många av er tänker och utbrister:


- Men va???? Himla ungar!!!!






Men....






Några av er tänker också:


- ja men hallå, varför tillät du dom göra det? Varför lät du dom säga så?



You name it.


Alla vet att det var eleverna som gjorde fel. En lärare som undervisar ska inte kallas dum i huvudet eller trög. Men i alltför många fall blir detta ett problem som ägs av läraren.



För tar man skiten, då är man ingen bra lärare. Ungefär så känns det som att dagens lärare behandlas.


Idag vet jag bättre. Jag tar ingen skit. Och får jag skit, då är det såklart konsekvenser. Inte går jag hem o känner mej usel för det, det har väl jag som så många andra redan räknat ut att om en elev beter sig otroligt illa mår ju eleven inte bra. Och då ska ju "såklart" läraren hitta varför den mår dåligt. Nej usch där lät jag lite barsk, men jag tror ni som läser förstår vad jag vill säga?



Att vara lärare innebär så mycket mer än att undervisa, det är främst att sätta gränser.

Svårast är om man har en elev som stör undervisningen och som man inte kan bära ut med ögonen, för att ta en lektion till att "diskutera" ut en elev tar tid från lektionen och går denne inte frivilligt ut får jag ju inte lyfta ut eleven. så pålästa är väl de flesta. Så där står jag i konflikt med mej själv. Nu händer det näst intill aldrig, men om det skulle hända, är situationen lite knivig.

Och jag hoppas att de flesta redan kunnat räkna Ut att varje elev är unik. Och varje elev har sin svårighet/sina svårigheter. Man kan inte behandla alla lika. Så där hoppas jag att ni litar på skolans profession att jag inte skulle utvisa någon från en lektion som jag inte anpassat lektionen till, hängde ni med?



Alla elever kan inte göra samma uppgift och alla elever kan inte göra allt vad jag egentligen tänkt, så beror lektionens icke-anpassning efter elevens behov, då ligger ju felet hos mej, inte hos eleven.


Och man kan anpassa en lektion så den passar alla.
Klart det är svårt och tar tid, speciellt innan man känner eleverna. Men känner man dom, då kan man komma hur långt som helst.



En dag ska jag skriva mer om min resa genom läraryrket. Men detta får räcka för i kväll.

Så tips till alla lärare, ta ingen skit och sätt dej ALDRIG i offer-roll. Då orkar du aldrig dina första lärarår och så blir det lärarbrist igen.



Du är läraren - det ska eleverna veta
Du har förväntningarna - det ska också eleverna veta
Du tar ingen skit - det ska de absolut veta

Du har makten att se till att ditt jobb blir världens bästa yrke.



Tro mej!


































  • 1967 readers

Likes

Comments