View tracker

Jag är lärare år 2017 och jag älskar mitt jobb.
Jag älskar att undervisa och jag älskar att vistas med eleverna, varje dag.

Inte sällan får man kommentarer som "va?? är du lärare?? det skulle jag aldrig vilja vara" eller "åh herregud, stackars dej".

Det enda som förklaras med det, är ju att alla inte är ämnade till att vara lärare. För är du lärare, då kan du inte ha en inställning om att läraryrket är en pina och att alla eller de flesta barn är jobbiga. En förutsättning är, att du tror på eleverna och ser alla deras fina sidor.

Men det är också du som lärare som har ett väldigt gediget uppdrag. Ett uppdrag du inte kan ta med en nypa salt eller tros kan göras lite lätt. Du måste vara bestämd, konsekvent, men framförallt, positiv!


Fokusera på det som är bra och inte fastna i negativa tankebanor. Du måste tro på att dina elever kan och vill. Om jag hade en klass där jag inte skulle tro att eleverna når målen skulle jag inte i första hand fundera på vilka svårigheter eleverna har, utan ifrågasätta vilka svårigheter jag som lärare har. Vad kan jag utveckla i min undervisning? vad kan jag ändra på? vad bör jag tänka på?

Barn är alltid barn, och på vilket sätt de än beter sig, är det min skyldighet som lärare att hjälpa dem och ge dem verktyg för hur det ska bli bättre.

men.

Vissa saker känner jag ändå att det är superviktigt att man som förälder lär dom.
För i skolan lär vi dem mycket, men det betyder inte att föräldrarollen inte är lika viktig. Den är ju grunden.
En lärare har gjort en så otroligt bra lista:




Jag tycker att det han skriver är så bra.
Precis det behöver man tänka på som föräldrar.


För många gånger tänker man att det är lärarens uppgift att lära barnen många av dessa saker, men nej, skolan har så oroligt mycket annat som barnen ska ta in, varje dag, så dessa saker måste födas hemma.

Och jag är ingen superherolärare som varje dag har guldlektioner. Barnen spelar ut mej också emellanåt.
Med eftersom jag har en relation till de flesta barnen, så kan man ändå förebygga och stoppa små missförstånd ganska lätt.

men 95% av den tid jag undervisar, älskar jag mitt jobb. Det hade jag inte gjort om jag hade haft det rörigt på lektionerna, tro mej.

Och de 5% beror knappast på barnen, antingen är det jag som höjt rösten för tidigt till en elev som inte fixar det, snubblar på orden i en förklaring eller helt enkelt inte hunnit före med de anpassningar som krävs.


Barn behöver fyrkantighet, struktur och tydliga ramar.

Det kan vi ge dem i skolan.

Vi kan berätta om och lära hur en bra vän är, men det bara eleverna själva som kan lära sig att vara det.

Vi kan göra allt som står i vår makt för att vägleda barnen och det kan föräldrar också.

Låt oss samarbeta!


Barnen är ju det viktigaste vi har!

Och jag tror ingen vill att sitt barn varken ska retas eller bli retad i skolan.

Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör.



  • 57 readers

Likes

Comments

2017 års första inlägg.

Blev ingen årsresume av 2016. Fanns inte överdrivet mycket att förtälja, förutom att jag nådde ett av mina mål inom jobbet, blev förstelärare, saknade min andra hälft mycket, fick bästisbebis nr 3, såg min andra kärlek (Håkan) i Linköping, hade mysiga resor med min andra hälft, jobbade mycket och avslutade och började året med jobb. Skolan fyllde 90 år, jag vann "halv sex hos mej" med kollegorna (ja, värt att nämnas :-), mest för att skryta), jag sprang mitt första lopp på 7 km och jag bestämde mg precis innan nyår för att börja äta ägg. thats it. Sen har jag ju badat en hel del.


Så här ligger jag nu, med äggen intagna (iaf ett halvt.), men lät bättre att skriva äggen än ägget. Ligger alltså i badet men hör o häpna så är det inte rederiet jag ligger och tittar på, jag gör som många andra, trälar i skam-träsket. närå, det är ju faktiskt skitbra. Men efter första säsongen fatta jag inte varför jag tyckte det var bra, men när jag fick se andra fatta jag, alltså Noora, min nya idol. Så cool brud. Men jag är 12 år äldre.
hon skulle kunna vara min elev. om jag arbetade på gymnasiet alltså, tack o lov!

men snart är det ju bara en tidsfråga tills mina första elever kör omkring i bilar. jaja thats lite, 2017.



2017 innebär 10 år sen student och körkort för mig.
Det känns lite sådär.
Men det innebär också att det är 10 år sen jag tog mitt livs bästa beslut, att börja plugga till lärare.

Jag är sjukt glad för att jag gjorde det och har lärarexamen och annat i ryggsäcken.

btw, 2017.


året då allt ska ske.
Nej den inställningen känns lite, jobbig.
Tänk om det inte blir så.
Och nu tänkte ni alla på familj.
Men det är inte bara det som existerar i mina framtidsdrömmar. Det är så mycket mer.


Jag tror faktiskt inte heller att jag ska skriva ner några nya mål här. Inte idag.


men jag har en ny favoritlåt. Som är gammal, men som jag spelar om och om igen just nu. Laleh - bara få va mej själv.


Det här året ska bli mitt år.
Det har jag bestämt.


För just nu. känns allt faktiskt sjukt bra!
Med undantag för vissa saker.


Jag är frisk. Jag är lycklig. Jag möter en spännande framtid.

Hur den än kommer att se ut, vet jag att det här året, det kommer bli bra. grymt bra!!




  • 205 readers

Likes

Comments

Först tänkte jag skriva att det har varit ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Men precis just nu, i skrivandets stund, så ångrar jag mig.


Varför min första tanke var att skriva att det var ett otroligt jobbigt år, beror på att jobbet har tagit mycket av både min tid och kraft. Men det är ju iofs inget ovanligt, men det här året har det verkligen blivit för mycket ibland.

Och jag hör ju egentligen till dom som brukar säga att man inte kan jobba fööööör mycket och absolut inte heller tycka att man kan skylla på att man har mycket på jobbet.

Men innan det här året har jag jobbat mycket för att jag vill och för att utvecklas och för att det är bland det bästa jag vet.
Det här året har det varit så stora saker, som tar både fysiskt och psykiskt. Jag har inte kunnat fokusera bara på det som gör mitt jobb till världens roligaste yrke, utan det mesta av tiden har gått åt till annat. Vissa stunder har jag känt mig så otillräcklig att man inte ens kan förklara. Det är svårt att räcka till.

Men det handlar ju också såklart om att prioritera, men när det gäller elever, då kan jag inte det. Det finns inget prio 1 eller eller prio 2. Jag går hela tiden all in för att alla ska få det så bra som möjligt samtidigt. Och eftersom att jag nu (ett halvt läsår senare) börjar förstå att man är inte mer än människa, börjar jag sakta men säkert få tillbaka krafterna. Det här är nämligen också det år som jag haft mina två första sjukskrivningsdagar. Det är inte likt mig alls.

Nu försöker jag inte säga att jag är någon slags superhero som gör alla till lags, nej nej, jag har absolut inte lyckats, men mitt mål var att lyckas. För hur mycket jag än vill kommer jag ändå inte kunna genomföra allt. Jag är och förblir en vanlig fröken med dröm om att alla elever ska känna sig viktiga och älskvärda. Det hoppas jag att jag kan förmedla, även om jag, nu på stressigare tid, även behövt höja rösten ett par gånger, blivit arg för småsaker och kanske varit extra petig med gränserna för ljudnivån. Är man slut och stressad själv, är man inte heller den ultimata fröken.


Jag är en sån fröken som tror på att relationen till eleverna är en av de viktigaste delarna. Det är tron på dem och samarbetet med dem som skapar den dynamik och det samspel man vill ha. Jag älskar det.

Under den här terminen har jag känt mig såååå splittrad. Jag har varit överallt och ingenstans. Ett ben har jag haft i ett klassrum, det ena benet i ett annat klassrum och huvudet har varit i arbetsrummet med en ständig tanke "hur löser vi morgondagen".

Inte optimalt för varken elever eller lärare. Men, tyvärr har den här terminen sett ut så. Jag kommer fortsätta göra allt som står i min makt för att nästa termin blir bättre. För mitt hjärta har jag ändå alltid hos eleverna, med en ständig tanke "vad har jag lärt dem idag"?..

För mitt i allt organiseringskaos så är eleverna i skolan av en anledning. Att lära.

Det är första året som jag varit nära på att kasta in handduken, velat släppa allt och bara säga: - hörrni, jag drar, vi hörs!

Men varje gång den tanken dyker upp, så tänker jag också: Men herregud, vad vore jag utan mina elever?

Det är dom som får mej att stanna!
Dom som får mej att fortfarande le när jag går till jobbet. (och mina kollegor).

för bara en sån här sak:

går nerför trappen mot skolan från matsalen...
-Jossan, Jossan, vänta!!!!

Jag vänder mig snabbt om för att höra vad eleven vill.

- Jag ville bara säga att jag tycker att du är så himla fin.

På vilken annan arbetsplats får du ofta sånna kommentarer?

eller att det ligger ett hjärta på skrivbordet där det står " till världens bästa fröken..."

Tack vare eleverna så orkar man, även om dagarna blir alltför långa och mitt tålamod är ungefär lika kort som, ja, jag vet inte vad.

Men det är ju också en fin känsla att känna sig behövd. Men samtidigt är det jobbigt att känna sig för behövd. Men jag tror ändå på att lycka är att känna sig behövd. iallafall för mej är det så.

Så, med tre dagar kvar till julavslutning är jag tröttare än vanligt, men också glad och stolt över att vi löst och fixat denna termin!

Nu kan allt bara bli bättre!


  • 473 readers

Likes

Comments

Hej och hå..
dagarna rullar på..

I veckan började vi med Luciaträningen på skolan. Alltid lika mysigt och jag känner alltid samma glädjerus inom mig som jag gjorde när jag själv var barn.

Jag har alltid älskat att sjunga och därav har jag väl också mitt stora intresse i Lucia. Tyvärr känns det som att Luciafirande över lag börjar avta och många har svårt att motivera och argumentera för varför vi överhuvdtaget ska ha ett Luciatåg.

Det största jag skulle vilja ställa som argument bakom är att det är så otroligt mysigt, skapar gemenskap och är en tradition. Men dessa argument räcker ju givetvis inte. Idag måste du kunna visa vilka förmågor eleverna tränar i och med Lucia samt vilka andra kunskapskrav de får chans att träna på. Jag är inte en bokbunden lärare, men en bok har jag på min axel hela tiden. LGR11. Läroplanen anser jag ska vara den bok som du aldrig, nånsin, får ställa på hyllan och låtas bli en hyllvärmare. Du ska inte undervisa ur den, du ska undervisa genom den. Typ.

Och tack vare den kan jag nog underbygga vårt årliga genomförande av Lucia.


Religion

Etik
Några etiska begrepp, till exempel rätt och orätt, jämlikhet och solidaritet.


Vardagliga moraliska frågor som rör flickors och pojkars identiteter och roller, jämställdhet, sexualitet, sexuell läggning samt utanförskap och kränkning.

Etiken arbetar vi med när vi diskuterar kring genomförandet av val av Lucia etc. Ska Lucia vara en tjej? Varför är det tradition att bara en person är Lucia? Varför genomför man Lucia? Varför lottar vi fram Lucia och inte röstar? mm.

Religion och samhälle

Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.

Här kommer undervisningen om Lucia in. Vem var hon och hur har traditionen sett ut genom tiderna? Psalmer och sånger kommer givetvis också in här.

Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6

Eleven kan redogöra för några kristna högtider och traditioner och göra enkla jämförelser mellan kristendomens betydelse för svenskt kultur- och samhällsliv förr och nu. Eleven kan också föra enkla resonemang om hur livsfrågor skildras i olika sammanhang och vad religioner och andra livsåskådningar kan betyda för olika människor på ett sätt som till viss del för resonemanget framåt.



Musik

Musicerande och musikskapande

Sång, melodispel och ackompanjemang i ensembleform i olika genrer.

Gehörsmusicerande efter musikaliska mönster, till exempel ackordföljder, perioder och kompmodeller.

Imitation och improvisation med röst och instrument, rytmer och toner.

Musikskapande med utgångspunkt i musikaliska mönster och former, till exempel ackordföljder och basgångar.

Musikframföranden.

Till detta centrala innehåll kan man koppla mycket. Sången i allra högsta grad, men också kunna få in lättare ackompanjemang av några kända julsånger. Självklart ingår ju också musikframträdanden.

Musikens verktyg

Röst- och hörselvård vid musikaliska aktiviteter, till exempel uppvärmningsövningar.

Rösten som instrument för olika vokala uttryck, till exempel sång, jojk och rap.

Musiksymboler, grafisk notation, noter och ackordbeteckningar.

Musikens sammanhang och funktioner

Ljudets och musikens fysiska, tanke- och känslomässiga påverkan på människan i olika sammanhang. Hur musik används för påverkan och rekreation och i olika rituella sammanhang.

Rösten använder vi ständigt och uppsjungningsövningarna återkommer ständigt. Här får man dessutom in undervisning om noter och musiksymboler mm.


Kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 6

Eleven kan delta i gemensam sång och följer då i någon mån rytm och tonhöjd.

Eleven kan föra enkla resonemang om eget och andras musicerande. Eleven kan även uttrycka sig på ett enkelt sätt om egna musikupplevelser samt beskriva och ge exempel på hur musik kan påverka människor. Dessutom kan eleven med viss säkerhet urskilja och ge exempel på musikaliska karaktärsdrag från olika genrer och kulturer samt med viss säkerhet ge exempel på instrument från olika instrumentgrupper.


Dessutom:

Skolans värdegrund och uppdrag

Förståelse och medmänsklighet
Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där.

Rättigheter och skyldigheter

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.


Så...

Jag tänker lägga upp årets Lucia som ett temaarbete. Ett arbete som givetvis kommer mynna ut i vårt årliga framförande den 13/12 i kyrkan. Men under tidens gång kommer vi inte bara träna på Luciasånger, vi kommer läsa religion, prata om olika kristna högtider och fördjupa oss kring Lucia och vad som menas med helgon. Vi kommer också att diskutera etiska dilemman och jämföra olika religioner.
Vi kommer också fördjupa oss i olika psalmer och sånger, vart de kommer ifrån och hur de är uppbyggda. Jämföra språk och kolla på uppbyggnaden av noter och användningen av musiksymboler.

Sen vet jag också, av egen erfarenhet, att gemenskapen i förberedelserna av ett Luciatåg stärker gemenskapen i en grupp. Och vissa elever kan blomma ut något otroligt när de får chans att visa upp sina talanger. Så där får vi även in elevernas förmåga utveckla tillit till sin egen förmåga!


Så, för mig är Lucia inte bara en av de mysigaste traditionerna vi har, det ger också utrymme för att skapa gemenskap, lära oss mer om vår historia, kristna traditioner, musikframföranden, etiska ställningstaganden och sist men inte minst utveckla elevernas tro på sig själva genom att peppa dem till att tro på sig själva.

Så, nu kan jag fortsätta fokusera på Lucia och även ha belägg för varför vi genomför det.










  • 815 readers

Likes

Comments

Just nu är det mycket förvirrande tankar i mitt huvud. Tankar om livet i allmänhet.


Ska det vara så här?

Hur länge ska det vara så här?






En hemlig dröm, det kanske jag får leva med.

  • 1223 readers

Likes

Comments

View tracker

Vilken härlig dag vi haft i skolan idag!
Jag testade ett nytt sätt att få reda på elevernas kunskap!

Kahoot!!! Har ni inte kört det med klassen och har ipads, kör det!
Jag var på föreläsning om ikt igår och då fick jag tips om detta. Fattar inte hur jag kunnat missa den.! Jag har ju kört voto mm men det här var såååå kul!

Det är alltså så att man förbereder en frågesport, sen kör man den via smartboarden (eller kanonen) o eleverna svarar med sina paddor! Man får se hur många som kan svaret och vem son är snabbast o tjänar mest poäng.!

Det var sååå bra!

På måndag ska även de yngre eleverna få testa :-)
Fixat en om dubbelteckning :-)


Och sista lektionen idag körde vi samarbete och kluringar i sporthallen! Alltid lika kul!!!


Ha en skön helg!

Det ska jag ha :-)

  • 1287 readers

Likes

Comments

Från och med höstterminen har jag börjat undervisa yngre barn i svenska igen!
Och från och med förra veckan även lite mer!

Jag hade nästan glömt var min egentliga passion ligger!
Läs- och skrivinlärning!!!!
Det var ju därför jag blev lärare, för att få lära barn som är i början av sin läs-och skrivutveckling!!
Det är så fantastiskt kul!!!

Jag älskar att undervisa äldre barn också, men eftersom att jag är lite barnslig av mig och inte har några problem med att bjuda på mig själv, ligger såklart undervisningen på lågstadiet mig varmt om hjärtat!

Det är så små medel som kan göra undervisningen till något så mycket mer.
Till exempel att binda en maskot till undervisningen!
Jag har numera en följeslagare under mina svenskalektioner på lågstadiet. Han heter Puff!


Puff är en flodhäst som älskar att lära sig saker.

I måndags träffade han 2-3:orna som just lär sig stava ord med dubbelteckning. Jag inledde lektionen med en film jag spelat in på paddan där Puff får lära sig varför han heter Puff o vi inte Puf.


Sen berättade jag att Puff ska få följa med en elev hem varje fredag. Och när Puff följer med, ska man skriva om vad man gör tillsammans med Puff under helgen. Sen på måndagen får man redovisa för sina kamrater vad man har gjort tillsammans med Puff.

Jag har kört ett liknande koncept i en av mina gamla klasser, med då var det en klasstiger. Klasstigern fick till och med följa med till Globen och se Melodifestivalen en gång, för det var ju det eleven skulle Göra den helgen :-)
Så i boken hade eleven klistrat in en bild på sig och klasstigern när de var i Globen.


Det här kan man utveckla på tusen sätt, och tro mej - det kommer jag göra!!!


För hur underbart är det inte att höra barn längta efter skrivläxa?

Eller som idag, när jag bad 2:orna berätta för 1:orna varför Puff heter Puff och inte Puf, och de berättar att det är för han har dubbelteckning för att det är kort vokal.

Älskar det!!!



Och idag fick Puff följa med till musiken med f-2 också.
Självklart ville han då ge en present till alla duktiga elever!!!


Alla fick ett litet häfte med två sånger i från Puff.
En om alfabetet och en om 10-kamraterna.
Och tänk vad glada de blev!!!
Ååååh nu ska vi hem o sjunga ropade de!!!

Inte riktigt lika glada hade de blivit om jag la fram det som en läxa om 10-kamraterna skulle jag tro....

Det är fantastiskt att leka in lärandet!!!



Som sagt, äldre elevers undervisning är såklart oxå kul, men just grunderna i matematik och svenska är ju helt klart det roligaste!




Hörs!!?

  • 1368 readers

Likes

Comments

Jag funderar mycket kring orsakerna till varför det är sån lärarbrist i Sverige. Jag sitter såklart inte på någon vetenskaplig grund, men eftersom jag själv är lärare och inte var nyexad för jättelängesen, visserligen ca 6 år, men ändå.!


Jag har varit med om den resa som nog alla lärare går igenom. Jag har varit ny, oerfaren och rädd. Tagit åt mig av kommentarer sagda av elever, legat hemma med bultande hjärta, ångest och känsla av värdelöshet. Jag har stått och skrikit mej hes inför en klass som trots det inte lyssnar. Jag har gett upp när jag inte fått tag i den elev jag vill prata med springer ifrån mej. Jag har känt mig som världens sämsta lärare. För jag har fått kommentarer som att jag är dum i huvudet, jag fattar ingenting, jag är den sämsta fröken på hela skolan, dej lyssnar jag inte på med mera med mera....

Och just nu tror jag många av er tänker och utbrister:


- Men va???? Himla ungar!!!!






Men....






Några av er tänker också:


- ja men hallå, varför tillät du dom göra det? Varför lät du dom säga så?



You name it.


Alla vet att det var eleverna som gjorde fel. En lärare som undervisar ska inte kallas dum i huvudet eller trög. Men i alltför många fall blir detta ett problem som ägs av läraren.



För tar man skiten, då är man ingen bra lärare. Ungefär så känns det som att dagens lärare behandlas.


Idag vet jag bättre. Jag tar ingen skit. Och får jag skit, då är det såklart konsekvenser. Inte går jag hem o känner mej usel för det, det har väl jag som så många andra redan räknat ut att om en elev beter sig otroligt illa mår ju eleven inte bra. Och då ska ju "såklart" läraren hitta varför den mår dåligt. Nej usch där lät jag lite barsk, men jag tror ni som läser förstår vad jag vill säga?



Att vara lärare innebär så mycket mer än att undervisa, det är främst att sätta gränser.

Svårast är om man har en elev som stör undervisningen och som man inte kan bära ut med ögonen, för att ta en lektion till att "diskutera" ut en elev tar tid från lektionen och går denne inte frivilligt ut får jag ju inte lyfta ut eleven. så pålästa är väl de flesta. Så där står jag i konflikt med mej själv. Nu händer det näst intill aldrig, men om det skulle hända, är situationen lite knivig.

Och jag hoppas att de flesta redan kunnat räkna Ut att varje elev är unik. Och varje elev har sin svårighet/sina svårigheter. Man kan inte behandla alla lika. Så där hoppas jag att ni litar på skolans profession att jag inte skulle utvisa någon från en lektion som jag inte anpassat lektionen till, hängde ni med?



Alla elever kan inte göra samma uppgift och alla elever kan inte göra allt vad jag egentligen tänkt, så beror lektionens icke-anpassning efter elevens behov, då ligger ju felet hos mej, inte hos eleven.


Och man kan anpassa en lektion så den passar alla.
Klart det är svårt och tar tid, speciellt innan man känner eleverna. Men känner man dom, då kan man komma hur långt som helst.



En dag ska jag skriva mer om min resa genom läraryrket. Men detta får räcka för i kväll.

Så tips till alla lärare, ta ingen skit och sätt dej ALDRIG i offer-roll. Då orkar du aldrig dina första lärarår och så blir det lärarbrist igen.



Du är läraren - det ska eleverna veta
Du har förväntningarna - det ska också eleverna veta
Du tar ingen skit - det ska de absolut veta

Du har makten att se till att ditt jobb blir världens bästa yrke.



Tro mej!


































  • 1535 readers

Likes

Comments



Man måste nå botten innan toppen!


Det var ett tag sen jag skrev, och helt ärligt har jag inte haft tid. Och när jag inte haft tid menas det ju med att jag prioriterat annat, för allt man prioriterar har man tid med att göra. Anser ju jag.


Just nu vill jag mest skriva av mig för att berätta för mig själv att det inte är någon som tackar mig för att jag lägger stor del av mitt liv åt arbete. Det är ju snarare tvärt om, att jag har blivit varnad så många gånger för att arbeta för mycket så skulle jag nu helt plötsligt bli sjuk av det skulle ingen bli förvånad eller känna något medlidande. För jag är envis och jag vet om det.

Därför vill jag ge mig själv en skriftlig varning. För mig är varningstecken på stress att jag lägger in brödet i kylen, letar efter mobilen när jag håller den i handen samt att jag helt glömt bort koden till mitt bankkort. Har väl haft samma kod i säkert 10 år så jag trodde inte det var möjligt att glömma en sån sak. Men. Nu har den "varit borta" i en vecka.

Idag glömde jag även bort koden till ett program jag använt näst intill dagligen i 7 år. Det är lustigt hur saker och ting bara kan försvinna.

Men. Jag antar att det är ett tecken på att hjärnan jobbar på högvarv lite för ofta. Jag har även drömt flertalet gånger att jag tappat tänderna, vilket också kunde vara ett tecken på stress.

Som sagt, jag är envis. Jag älskar att jobba och jobbar gärna mycket, men självklart går det till en viss gräns. Den gränsen ska jag vara duktig att undvika.

Jag är inte i något förnekelse-stadie där jag inte ser att jag jobbar för mycket och för länge. Det har att göra med att jag inte fått till min tid ordentligt. Jag har helt enkelt inte kunnat prioritera bort mindre viktiga saker utan kör allt på en gång, vilket så klart inte funkar i längden.


När man börjar bli orolig för sig själv, är det nog ett tecken på att man bör bromsa. Däremot tror jag INTE att det är ett tecken på att man är nära på att gå in i väggen eller kollapsa. Hade det varit tvärt om, att jag nekat till att min glömska och något vimsiga handlingar inte hade och göra med att jag jobbar för mycket, då hade det nog varit farligt.


Här tror jag också att min depression hjälper mig väldigt mycket. Jag vet hur det är att vara på botten och se menligslöshet och ingen framtid. Jag tror på att man måste varit på botten för att nå till toppen!!!


Titta, där fick ju till och med den något vimsiga fröken till det lite!!!

Eller som Håkan säger, man måste dö några gånger innan man kan leva.


Jag hoppas att jag är så klok och förståndig som jag försöker utge mej från att vara, och om jag mot all förmodan skulle hamna där, på botten, kunna se tillbaka på detta inlägg och fånga gnistan igen!!!

För hur krävande, jobbigt, förvånansvärt, konstigt, märkligt det än må vara att vara lärare, så är det, utan tvekan, mitt livs bästa val.


Att varje dag få finnas till hands för alla elever. Känna deras glädje, dela deras sorg eller bara få känna att man lärt dom något nytt, är så fantastiskt.

Nu kan jag tänka mig att många av er som läser tänker att jag förskönar bilden. Men det gör jag inte. Det är tufft. Det kräver tålamod. Och styrka. Det gäller att veta vad man pratar om och det gäller att ha bakomliggande fakta när man ska berätta om händelser.

Jag har lärt mig leva med att jag inte är perfekt. Några respekterar mig och kanske till och med anser att jag är en bra lärare, medan vissa tycker motsatsen. Thats it.

Jag kan lova att jag arbetar för att varje barn ska få den bästa möjliga undervisningen, och så länge jag är medveten om att jag aldrig kan bli bäst, så kan jag fortsätta sträva mot målet.


Men jag är, liksom alla andra, inte perfekt.

Och så länge jag är medveten, är jag inte rädd för att mitt jobb ska påverka mitt mående.

Tillsammans är vi starka, och med eleverna blir jag som starkast.

Det finns inga andra som får mig att känna sån kämparglöd som dom!


Tack och hej från en sliten fröken


  • 1704 readers

Likes

Comments

För mig är den stora lärarbristen en gåta.
Jag älskar mitt jobb och har alltid gjort, men ärligt talet så älskar jag det till och med lite mer för varje dag. Ungefär som sin partner ni vet? ;)

Nu jobbar jag på en liten skola och många av er tänker säkert att det är en mindre arbetsbelastning på en mindre skola än på ett stor.

Kan så va, men när jag träffat kollegor från andra skolor och kommuner och berättar hur vi jobbar står de oftast som fågelholkar och tror att jag skämtar.


På en liten skola har man oftast integrerade klasser, vilket ju betyder att man har ådöersblandade klasser. Förra året hade jag till exempel en 3-4;a. Det betyder att man undervisar 2 grupper samtidigt som siktar mot olika mål. 3:orna mot 3:ans kunskapskrav och 4:ans mot 6:ans. Ibland betyder det att man kan köra en gemensam lektion, ibland betyder det att man måste köra 2 olika läromedlet samtidigt och ha både 3:ans och 6:ans kusnampskrav i bakhuvudet.

I år har jag en 4-5:a men ibland kör vi även ihop 4-6. Här är det samma kusnampskrav vi siktar mot, men det betyder inte att man kan göra lika uppgifter till alla. En fyra kan en person som precis slutat trean och en sexa kan vara en person som är redo för sjuan, you name it.

Det är en konst att få till lektioner som passar alla. Eller lektionen i sig är väl inte det svåra, det svåra är ju att konstla så att ALLA lär sig. För det är ju inte bara att eleverna är olika gamla, de lär sig på olika sätt också. Därför är läraryrket ett arbete som kräver flexibilitet och fantasi.

Och bara för att det är en liten skola betyder det inte att klasserna alltid är små. Jag har 23 elever i 4-5:an och är vi 4-6 är vi 32.

Förra året undervisade jag även i flera ämnen, matte, svenska, so, no, musik, bild och teknik.

Matte i åk: 3 och 4
Svenska i åk: 3 och 4
So i åk: 3 och 4
No i åk: 4, 5, 6
Musik i: f, 1, 2, 3, 4, 5, 6
Bild i: 4, 5 och 6
Teknik i: 3 och 4

Jag var och arbetslagsledare och hade andra uppdrag.

Idag undervisar jag i:

Sv: 2, 3, 4, 5, 6
So: 4, 5, 6
Musik: f, 1, 2, 3, 4, 5, 6
Bild: 4, 5, 6
Jag är också fortfarande arbetslagsledare och numera även förstelärare, vilket betyder att jag arbetar med fler uppdrag.

Som ni ser undervisar jag i färre ämnen i år, men jag undervisar lika mycket tid som innan och undervisar nu även i svenska i 2:an och 3:an.

Alla som är insatta i skolans värld har nog också hört, eller tycker även själva, att det är för mycket dokumentation.
För mig är det en del av läraryrket.
Jag läste en akademisk utbildning just för att jag också tycker om att skriva uppsatser etc. Men så kanske inte alla känner som läst till lärare. Självklart är vårt huvudsakliga uppdrag att undervisa eleverna, men jag tror lärare i alla tider fört dokumentation. De har ju knappast haft allt i huvudet, vad jag tror!
Dock tror jag säkert att det blivit mer dokumentation nu och mer "kontroll" av dokumentationen.
Sen kan jag ju tycka att viss dokumentation kunde förbättras och förenklas... Till exempel vårt system för frånvarohantering, det är ett fenomen som tar upp dyrbar tid. Kanske inte just frånvaron, men att behöva kvittera varje lektion... Det tar tid tycker jag, men antagligen något som är värt besväret!


Men det jag vill säga är, att läraryrket är det bästa jobb man kan ha, för även om vissa dagar känns hårdare än andra, så finns det alltid något guldkorn som gör att man glömmer det som varit jobbigt.

För att att jobba med barn, det är fantastiskt. Och varje gång man tycker att det är "jobbigt", måste man tänka pp att det är barn man arbetar med. Det är individer i början av sin livsresa, som är på väg att lära sig saker och lära sig handskas med sina känslor. Och det är vi, som måste hjälpa dem att lära sig!

Barn är alltid barn, och det är vi som måste vägleda dem. Om ett barn gör fel eller bråkar, gör det ju inte det för att vara elakt, utan för att de inte vet hur eller varför han/hon ska göra på ett annat sätt.

Jag försöker alltid tänka på vad jag kan göra annorlunda för att barnet ska lära sig bättre eller förändra ett beteende. Det är ju inte barnets fel.

Om lärare och föräldrar samarbetar och arbetar mot samma mål, så kommer vi skapa starka och varma individer!

Och ibland innebär det att sätta gränser, vara i konflikt och ibland till och med vara barnets värsta fiende, för att med tiden bli den som barnet känner sig allra tryggast med.


Att låta ett barn göra som det själv vill hela tiden är att göra en björntjänst.

Därför måste man vara bestämd och ihållande. Ibland tar det tid att förändra ett beteende, men huvudsaken är att man försöker!


Och med det sagt, läraryrket är nog ett världens mest krävande jobb, men också världens roligare!


Men tycker man inte att det är roligt att lägga hela sin själ i jobbet, då kan läraryrket bli jobbigt.

Men jag tror, att om många fler skulle våga, skulle lärarbristen inte alls vara hög!


Våga prova världens bästa jobb!

















  • 2132 readers

Likes

Comments