View tracker

Nu den senaste tiden har jag hunnit med mycket. Jag har fått ett nervsammanbrott pga snapchat, förlorat en bästa vän och som bonus har jag även känt mig mer deppig än vanligt.

Jag vet inte vad som händer med mig. Jag gråter hela tiden, förlorar vänner, orkar inte med vänner, hatar sociala medier mer än någonsin och jag känner mig ensam.

Så här ligger jag i min säng, ensam, gråtandes och olycklig. Med ingen aning om vad jag ska göra för att bli lycklig igen...

Jag är en sån jävla bitch och så jävla patetisk. Om mitt femtonåriga jag hade sett hur jag var nu hade jag varit så jävla besviken.

Likes

Comments

När man är 17 år och har gått ut halva gymnasietiden, börjar det snart lida mot högskola och jobb. Frågan man då undrar är såklart - vad vill jag jobba med? En fråga som jag och många andra ungdomar inte har något som helst svar på.

Jag har ungefär ett år på mig att välja vad jag vill utbilda mig till. Jag har INGEN aning om vad jag vill bli. Jag vet vart jag ska gå, i Kalmar, där jag ska flytta ihop med två av mina absolut bästa vänner. Båda dom två vet redan vilken utbildning dom ska gå och de vet exakt vad de vill jobba med i framtiden. Jag har alltid varit den som kört på "go with the flow" med det mesta. Jag bytte linje på gymnasiet från ekonomiprogrammet till naturvetenskapsprogrammet endast för jag inte tyckte om min klass och ville gå med mina bästa vänner. Det var inget jag tänkte över utan jag körde bara på min magkänsla. Egentligen när jag tänker efter, jag har alltid avskytt matte och jag avskyr allt som har med läxor samt hemarbete att göra. Ganska konstigt att jag går natur då? Svar ja. Det vet jag, men vad gör det? Linjen är så pass bred att det inte spelar någon roll, jag kan bli i princip allt ändå.

Men på högskolan är det en annan sak. Det är då man blir något, får ett certifikat på att man är utbildad. Man kan ju alltid gå flera utbildningar etc ifall man känner att man vill jobba med något annat efter några år eller så, och läsa in de kurserna som krävs för att få ett annat certifikat... men ändå. Den utbildningen jag kollar på är 3 år. Ska jag då ge tre år av mitt liv till något jag inte vill jobba med? Känns väldigt konstigt.

Jag vet inte om jag är ensam om detta, men jag har aldrig haft någon speciell dröm om vad jag vill växa upp och bli. Jag har tänkt på att bli bloggare, youtuber.... ja, det var allt. Jag vill ändra något men jag är för blyg för att ens stå upp för mina åsikter med mitt ansikte. Så grejen är, jag vet inte vad jag vill bli. Jag vet inte vad jag vill jobba med. Helt ärligt hade jag varit överlycklig om jag fått ett jobb på Ica eller något liknande (lol). Varje praktikplats jag varit på har jag kunnat tänka mig jobba på, men man kan ju inte bli allt? Är otroligt avundsjuk på de som verkligen vet vad dom vill bli.


Jag tycker om det mesta. Hur ska jag då kunna välja? Känner du igen dig? Kommentera i fältet nedan om dina upplevelser kring vad du vill bli!

Likes

Comments

Vad gör man egentligen som tonåring? Super? Ligger runt? Röker på? Spelar cool? Skickar nakenbilder? Säger aldrig nej? Bryter reglerna? Blir anorektiker? Skär sig?

Detta är det första som kommer upp i mitt huvud när jag tänker på vad man ska göra som tonåring. Det är snart nyårsafton, en kväll där många inte vet hur dom ska göra. Hur alla tjatar om att dricka, bli full... så full att de spyr, hur de ska röka på, droga sig och hur man ska börja året med ett nytt ligg.

Får man inte en nyårskyss är man lam. Dricker man inte är man en loser. Är man oskuld så är man nunna. Säger man nej till ett ligg eller en nakenbild är man en hora. Säger man ja till ett ligg eller en nakenbild är man en hora. Om man är tjock ska man bli anorektiker. Mår man dåligt ska man skära sig. Ta ut ilskan på sig själv, fundera på hur mycket man ska skada sig själv för det "kassa" livet man har som tonåring.

Hur kan detta gå ihop? Hur tänker dagens ungdomar? Hur tänker dagens samhälle?

Det finns mycket man kan göra som tonåring. I princip kan man göra allting, förutom att köpa ut sprit och cigaretter samt att man kanske inte har ett körkort. Men, vad gör det?

Grejen är det att man ska kunna göra alla dessa grejerna utan att bli kallad för någonting av dessa sakerna.

Vill man skicka nakenbilder - SKICKA DE FÖR DU SER ASBRA UR NAKEN.

Vill du ligga med någon - SE TILL ATT HA DET BÄSTA SEXET EVER.

Vill du vänta på den "rätta" att ligga med - TA DET LUGNT FÖR DEN RÄTTA KOMMER!

Vill du supa dig full - DRICK SÅ MYCKET DU ORKAR.

Vill du inte dricka alkohol - STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV OCH VAD DU SÄGER NEJ TILL. Din tid kommer ialf, du behöver inte dricka bara för att du är tonåring.

Det man däremot ska göra, är att följa sitt hjärta. Det finns alldeles för många människor som tänker att de inte kommer passa in om de inte gör vissa saker. De tänker så mycket på vad de ska göra att det bara gör sämre. Istället borde man göra det man vill (till en viss gräns då).

Man är tonåring och borde kunna leva livet utan att bli kallad för saker, vara spontan och göra som man själv känner för i ett ögonblick.

Och till er som skadar er själva, som skippar måltiden bara för vissa omänskliga krav ställs på er - DET ÄR INGET FEL PÅ ER UTAN DET ÄR FEL PÅ SAMHÄLLET. Man kan inte ta ut något på en själv för att få någon annan att förstå att den gör fel. Det är upp till personen. Stå upp för er själva för ni är vackra och perfekta.

Ni som är tonåringar precis som jag, jag älskar er. Tiden är förvirrande. Känslor är förvirrande. Vad man ska göra är förvirrande. Men, följer man sitt hjärta kommer alltid det bästa svaret.

Likes

Comments

Precis som det står i rubriken, kom jag hit idag för att berätta hur ensam jag känner mig. Jag fick idag reda på att min crush gått vidare och är på g med någon annan, o dessutom att han skriver konstiga saker till min kompis, som är en av hans bästa vänner. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig, men jag har inget dåligt självförtroende. Jag tycker jag ser helt okej ut och älskar min kropp, men problemet är att jag inte är den typen av person som jag vill vara. Ända sedan jag var liten, har jag drömt om att hitta en kille jag skulle kunna dela en liten del av mitt liv med. En pojkvän helt enkelt. Jag är 17 år och har aldrig haft en pojkvän, på riktigt.

Jag vet inte. Det känns som om varje gång en kille ser mig tänker dom att jag är snygg, men sen när jag öppnar munnen verkar jag vara värsta stalkern. Jag har problem med att släppa ur personer från mitt liv sen innan, ifall det har något med saken att göra. Även om vissa killar tycker jag är snygg, försöker de aldrig "haffa" mig... aldrig. Jag tror jag varit med om att en kille försökt haffa mig en gång i mitt liv, sedan aldrig mer. Den gången var för 2,5 år sedan ungefär.

Just nu känns det som om jag aldrig kommer hitta en pojkvän, för liksom vem vill stå ut med en stalker?b

Likes

Comments

Okej nu är jag jävligt förbannad. Jag försökte hjälpa en kompis att börja snacka med en kille, som var min kompis kompis. Jag lade till killen på snap och han accepterade och skickade tillbaka, senare fick jag även min kompis att skicka förfrågan men han accepterade aldrig hennes. Det gick en dag och han kollade på mina stories, till sist tänkte jag "jag skriver till han och så går jag in på min tjejkompis så förstår han att han ska lägga till henne", och håller in hans namn på snapchat. Där ser jag inte längre hans score, vilket betyder att han tagit bort mig. Jag tänkte då att, ja men om han tog bort mig kan jag ju testa och se om det funkar att skicka till han ialf, och skickade iväg ett "tjena". Killen öppnade efter en minut och dissade.

Sådant är så jävla fucking irriterande. Förlåt för att jag svär men det är så jäkla lågt. Hur svårt kan det vara för en människa att skriva ett "hej" tillbaka? Eller att helt enkelt inte ta bort människor efter man sett vilka dom är? Det får mig och säkert flera att må dåligt.

När man lagt till en människa på snapchat, den accepterar och skickar tillbaka, man lägger ut en groupie med sina vänner på sin story och sedan tar människan bort en. Som att sätta i ens ansikte att man inte är bra nog för den. Fy fan va lågt säger jag bara.

Sen mådde inte mina kompisar så bra, för dom hade ångest inför skolan och ett prov vi har imon. Jag försökte lugna båda två och säga att det kommer gå bra, då den ena ständigt fortsätte med att "om jag hade pluggat nu..", "jag hade kunnat gjort bättre". Jag sa flera gånger att de inte behöver oroa sig, och att det kommer gå bra. Samt sa jag att man inte ska ha ångest över skolan för att man gör alltid sitt bästa så ska det räcka. Man mår inte bra av ångest och därför borde man absolut inte ha det, vissa lever med det ialf vilket är synd. Jag fortsatte med att försöka säga att ingen är perfekt, och att man alltid kan göra bättre - men då kommer man aldrig kunna bli klar med sitt arbete. Det finns alltid något man kan göra bättre, men man kan inte ändra något i det förflutna iallafall, så varför sitta och må dåligt över det isåfall? Hon ville inte sluta klaga och jag gav upp. Blir så sjukt irriterad när man verkligen försöker få sina vänner att må bättre men dom bara trycker tillbaka och vägrar lyssna.

Människor. Hemska varelser.

Likes

Comments

Nu kör vi om på nytt. Jag mår bra. Min träning har gett otroliga resultat och jag är lycklig. Kan inte vara mer nöjd och är så glad över att jag äntligen kan börja om på nytt. Sen är det snart nyår, då ska man förhoppningsvis på fest... kanske blir o träffa min crush då 😉 förmodligen inte men man kan alltid drömma!

Är så glad över denna helgen, den har varit bland de bästa jag upplevt.

Förstår ni vad jag menar? Har ni varit med om det någon gång? När allting bara vänder... får hoppas det stannar såhär.

Likes

Comments

Hej. Förra veckan hade vi besök av en viss Mietek Grocher, som har upplevt nazisternas hat där varje dag var en kamp mot döden. Mietek var 12 år och bodde i Polen när Hitler tog styre. Mietek är en av 10 överlevare i Sverige, och han är 92 år gammal. Han klarar fortfarande av att föreläsa, och varje gång han gör det rör han både åhörarna och sig själv till tårar.

5 år spenderade Mietek sitt unga liv på 9 stycken olika koncentrationsläger samt 3 stycken dödsmarscher. Han överlevde. Han lyckades rymma från en gaskammare, från vakter och lyckades alltid rymma till sin pappa - om pappan och han var uppdelade i två olika grupper, tills det att pappan blev mördad.

Föreläsningen var hemsk. Jag vet inte hur många gånger jag nästan började gråta, att se denna unika mannen berätta om vad han har sett med sina egna ögon, samtidigt som han börjar gråta för att han tänker tillbaka på dessa upplevelser är tungt för både kropp och själ. Det var helt enkelt en av de viktigaste föreläsningarna jag någonsin varit på, även en av de bästa och mest intressanta. Förintelsen är något vissa säger inte har hänt, men förintelsen är något ALLA blivit påverkade av. Vi FÅR INTE glömma förintelsen. Det var det sista Mietek sa under sin föreläsning.

Mietek tar aldrig betalt för sina föreläsningar, utan gör dom gratis i utbyte mot resan dit och hem. Han tar heller inte betalt för sin bok "jag överlevde!", utan den kostar lika mycket i butiken som det kostar att göra den.

Syftet med detta var att Mietek känner att han är skyldig folket detta, de måste få reda på vad som hänt. Han är en av få överlevare, som fortfarande klarar av att berätta sin historia. Det han gör kan vara bland det viktigaste man kan göra.

Jag blev så rörd av honom att jag köpte boken, som är signerad av Mietek själv. Jag tycker absolut ni ska gå på en av hans föreläsningar, läsa hans bok eller på något annat sätt kontakta honom och be han berätta om sina upplevelser.

DET ÄR SÅ VIKTIGT ATT VI KOMMER IHÅG ATT DETTA HAR HÄNT, så att vi försöker undvika att något liknande kommer hända igen.

Likes

Comments

Idag vaknade jag med ett besked om att min första lektion på morgonen var inställd... då börjar jag alltså 11 istället för klockan 8...!

Tänk va härligt livet kan vara ibland, men kommer ändå behöva ta igen lektionen senare, men just nu eftersom jag varit så himla trött i några veckor känns det skönt att få sova lite och vila lite extra. Jag ska jobba i helgen också så det blir inget extra sovande där inte!

Min mamma sa dessutom att hon skulle åka och köpa frallor och juice som vi kan ha till frukost.

Sen även när jag kommer till skolan vid 11, slutar jag efter den lektionen redan vid 12!

Efter det måste man dock tillbaka till verkligheten, för jag har prov imorgon och måste plugga. Men det är skönt att få en liten paus från allt, det uppskattas verkligen att få lite extra vila.

Jag vet att detta inte var som ett av mina vanliga inlägg, men idag hade jag inte så mycket mer tankar än detta när jag vaknade. Klockan är trots allt halv 9, det har inte hunnit hända så mycket mer än detta.

Hoppas ni alla mår bra idag och får en fortsatt trevlig dag ❤️

Likes

Comments

Igår hade jag världens absolut sämsta dag. Jag skrev till 4 av mina allra närmsta vänner, där en av dom fick mig att må bättre och en av dom fick mig att börja gråta. Det började helt enkelt med att skolan var döpiss, jag slutade vid 12. När var jag hemma? Jo kvart i 5. Jag hade nämligen utvecklingssamtal vid klockan 3, och hann inte åka hem emellan. Så jag satt i caféet och köpte en chokladboll samt en fanta exotic. Min crush gick förbi och jag hörde honom bara sucka.

Tiden gick och utvecklingssamtalet började. Sammanfattningsvis fanns det tre höjdpunkter:

1- ögonblicket då min mamma sa att jag inte skulle klara av att gå natur-natur (man får välja mellan det och natur-samhäll).
2- ögonblicket då min lärare och mentor, berättade att jag underpresterat mina vanliga resultat på mitt fysikprov.
3- ögonblicket då min kemilärare bad mig läsa om kapitlena vi jobbat med innan, för att jag hade "kunskapsluckor". Bra att veta också är att jag fick C på det provet vi gjorde där jag hade dessa luckorna.

Det fanns också en del annat, där min franskalärare sa att jag sög på meningsbyggnad och uttalande samt att min svenskalärare sa att jag är för talspråklig. Min skola hade helt enkelt skitit sig.

När jag då hade haft denna kassa dagen, och när jag kom hem la jag mig i sängen och började gråta. Jag skrev till mina vänner och en av dom fick mig verkligen att må bättre. Den andra skrev "du borde inte skriva mer med mig idag", ett slag i hjärtat som gjorde mig ledsen igen. De två andra tyckte jag skulle lägga mig i sängen, käka glass och massa skit samt kolla på en film för att sedan sova tidigt. Jag gjorde som dom sa och mådde bättre efter filmen, samt den första kompisens snälla ord. Vad den andra kompisen skrev tyckte jag dock var riktigt elakt, man skriver inte så till en kompis som är ledsen och haft världens sämsta dag.

Även fastän jag fick reda på i efterhand av min kompis att hon inte heller mådde bra (personen som skrev så), och att hon ville ta livet av sig, är det ändå inte snällt att skriva så. Dessutom, klagade denna tjejen nyligen på att jag inte berättade något för henne, men så fort jag berätta hur jag kände ville hon inte prata med mig... Jag vet att min kompis lider av depression och att hon har fullt med skarsår över hela armen, men jag frågade hur hon mådde INNAN jag berätta om min hemska dag. Då skrev hon att det var bra, och inget annat. Så hon berättade inget för mig då heller. Om jag inte vet om att du mår dåligt och jag har frågat, vad ska jag göra då?

Vad tycker ni om denna kompisen? Ska jag ha kvar henne som nära vän eller bara vän eller inte alls? HJÄLP

Likes

Comments

Idag fick jag förfrågan av en kille att ligga med honom. Killen som har en tjej, och som skriver ut på sin ask att han avskyr tjejer som inte är trogna och hur han aldrig skulle göra något liknande. Han är relativt känd på ask, och han har varit otrogen mot tjejer innan, även om han själv förnekar det går det rykten och jag vet att dom är sanna. Hur vet jag? Jo för jag har blivit tillfrågad flera gånger under 2 av hans förhållanden om jag vill ligga med honom men "hålla tyst om det". Vad tycker jag?

Världens snällaste kille på alla nivåer förutom kring när det handlar om hur man ska behandla sin flickvän.

Han frågande specifikt om jag hade "lust" att bli av med min oskuld, men jag har mens och min gammelmormor dog i måndags och var helt enkelt inte på humör. Så jag skrev att jag inte ville, nog med det. Förklarade varför och han svarade att han förstod det.

Vad skulle ni svarat om en kille frågat er detta? Som har flickvän? Skriv i kommentarsfältet nedan!!

Likes

Comments