View tracker

Så jag har tydligen inte berätta dom goda nyheterna än. Fy skäms på mig! Men bloggen är ny flyttad eftersom designen inte gick att sätta in! Men den är insatt på www.justinnovell.webblogg.se och där ligger även kapitel ett uppe! Förresten så håller jag på att skriva på kapitel två men har inte kommit halvvägs än... Typiskt mig-.- försenar alltid saker -.-

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Dagarna går och jag vet fortfarande inte hur jag blev räddad efter bilolyckan som hände för ett halvår sen. Mina föräldrar är borta, döda. Men ingen vet hur jag klarade mig. Jag lever nu med min moster och bror. Men när skolan börjar igen efter sommarlovet ser jag killen jag såg samma kväll som mina föräldrar dog. Killen jag helt plötsligt får känslor för. Allt jag hållit inne i månader, som känns som år, kommer ut. Different type of humans är en novell om kärlek, vänskap och hemligheter.
___________________________________________
Ingens perspektiv
Tilly stod och väntade på sina föräldrar efter att hon gjort slut med sin kille. Hon tyckte det var jobbigt och ville hem. Caroline och Nelly var kvar och festade som vanligt. Tilly såg plötsligt någon komma i en snabb fart mot henne. Gestalten stannade några meter ifrån henne. Oh god. Tänkte hon. Jag kommer dö... "Hej.." sa gestalten framför henne, för att bryta den stela tystnaden mellan dom. Tilly kollade runt sig i hopp om att han pratade med någon annan. Men det var bara dom två där. Hon pekade på sig själv i fråga om han pratade med henne. Han kollade på henne med höjda ögonbryn. "Hej" sa Tilly med darrig röst tillslut. "Jag heter Jason" sa personen framför henne. Hon kollade på honom sen ner i marken, sen på Jason igen. "Jag är Tilly..." sa hon efter en stund. Två sekunder senare stod Jason precis framför henne. "Du kommer inte minnas mig eller att du träffat någon här i detta ögonblick" sen var Jason borta. Tilly skakade på huvudet och kollade runt sig. Var det inte någon här nyss? Tänkte hon. Hon ryckte på axlarna och såg hennes föräldrars bil komma körande. När bilen stannade framför henne hoppade hon in i baksätet.

Dom tappade kontrollen på bilen. Dom var vid den långa bron i mitten av den lilla staden stratford. Bilen hade ingen kontroll längre och Tilly och hennes föräldrar åkte i havet under bron. Efter ett tag började det komma in vatten i bilen. Tilly såg något som simmade emot bilen. Hennes pappa såg också personen när han kom fram till förarfönstret. Han pekade på sin dotter i ett tecken på att han skulle ta henne först. Personen nickade och simmade mot Tilly’s sida. Han öppnade dörren som flög av, av hans starkhet. Han ignorerade dörren och bar ut Tilly i havet och simmade mot havsytan. Tilly hade svimmat pågrund av vattnet som hon hade i lungorna. Personen la henne på marken och gjorde mun mot mun metoden för att få liv i Tilly. Det funkade inte så han ringde efter ambulansen…

Tilly's perspektiv
Jag öppnade ögonen och mötte ett par bruna ögon som tillhörde ingen mindre än min bror Jake. Jag satte mig upp i den hårda sängen och fick kisa med ögonen för att ljuset blivit för starkt. “Jake, var är vi?” frågade jag och kollade på honom med frågande ögon. “På sjukhuset” sa han enkelt och kollade mot dörren när den öppnades, jag kollade på personen som kom in och såg moster Jenna stå i rummet. Jag blev lika glad som alltid. Jag och Jenna är väldigt tajta. Det är även jag och min mamma. Förresten var är mamma och pappa? Och vad var det som hände? Jag kollade på Jake och Jenna. Jenna hade tårar i ögonen. “Jenna, vad har hänt och varför gråter du?” jag mötte hennes blick och tårarna rann som floder ner för Jennas kinder.
"Dom kunde inte hjälpa era föräldrar. Dom har legat i koma i snart 4 dygn, så dom tänker stänga av maskinerna. Och låta dom... Dö..." Tårarna rann redan likt vattenfall nerför mina kinder. Det kunde inte vara sant... Jag vill inte förlora min mamma och pappa. "Jag kommer ta hand om er framöver okej?" Jenna får det att låta mer som en fråga än ett påstående. Även fast Jenna är både min och Jake's gudmor så slipper vi skiljas åt och dessutom har vi kvar vårat hus med alla minnen... Jag älskar det huset även fast det påminner mig om mina föräldrar...

Jag sprang upp till mitt rum när vi kom hem igen samma kväll. Jag klarade inte av tårarna som ville rinna ner för mina kinder. Dom tryckte så mycket bakom ögonlocken så det sved. Hela kroppen gjorde ont nu. Jag gick in i badrummet och letade runt i skåpen efter smärtstillande och hittade en burk sömntabletter istället. Jag tog en och stoppade in i munnen. Jag borstade tänderna och gick in till mitt rum. Jag bytte snabbt om till pyjamas. När jag stod och satte upp året framför spegeln såg jag något -eller någon rättare sagt- stå vid fönstret och kolla på mig. Personen som jag nu såg var en kille i min ålder gick närmre mig. Jag vände mig hastigt om så jag stod med ryggen mot byrålådan. Jag kollade skrämt på killen framför mig. Han gick lugnt fram till mig. När han stod någon meter ifrån mig öppnade han munnen och började prata men jag hörde inte ett ljud. Jag var för rädd för att höra. Hur kunde han komma in i mitt rum? Han kollade på mig med höjda ögonbryn.
"Förlåt men vem är du?" frågade jag och kollade på honom med en rynka i pannan. Plötsligt slås min dörr upp av ingen mindre än Jake. Min bror. Jag kollade på honom och sen tillbaka på killen framför mig som jag nu insåg var borta. Det gjorde mig bara ännu räddare. "Vad kollar du på?" frågade han och jag kollade tillbaka på honom med en frågande -och aningen rädd- blick. Han kollade oförstående tillbaka på mig.
"Ehm jag... Ingenting... Jag ska gå och lägga mig bara" sa jag och gick fram till dörren där han stod. Han nickade förstående och gick ut från mitt rum efter att ha gett mig en kram. Jag log och stängde dörren innan jag gick fram till sängen. Jag la mig sen ner i sängen. Och jag somnade direkt....

__________________________________________

Så det här var egentligen lite onödigt att lägga ut men ja ni förstår snart varför! Hehe. Men här är det i alla fall!

Likes

Comments

GOTT NYTT ÅR KÄRA LÄSARE!!!
Så det är nu 2014 och ja jag har i alla fall ändrat på mig själv... (Eller bara frisyren men säg inget) hehe men i alla fall så har jag suttit och skrivit på kapitlet ända sen jag kom till mitt landställe och I got a surprise for ya!! Haha men den kommer inte förrän den är klar vilket jag inte vet är när... Hehe see ya! Gott nytt år!!<>

Likes

Comments

Jag vet att headern är för stor och att det ser konstigt ut men jag kan tyvärr inte göra något åt saken förrän imorgon... Jag vet det är nytt år snart och att jag borde få upp headern och handlingen samt prologen men faktiskt så sitter jag och skriver på prologen just nu! Sen ska jag göra en massa andra grejer innan jag somnar så vi får se när prologen kommer upp... Antingen inatt eller imorgon...

Likes

Comments

Hej hörni....
Prologen och handlingen kan tyvärr inte komma upp förrän på måndag tidigast... Det händer för mycket just nu... Min kompis ska sova här vilket jag inte vill då jag är sur och inte vill resa på mig... Hejdå...

Likes

Comments

j

Tilly

Justin

 

Jason

Jake

  

Jenna

Caroline

Nelly

 

Chaz

 

Ryan 

________________________________________________________________________________________________________

Så just nu är jag i Täby Centrum med en kompis så ja detta är tidinställt från igår så jag skule kunna få ut det... Men sen så kommer handlig och prolog om en timme eller något jag vet inte riktigt....

Likes

Comments

h

31 juli 2016

Rosalie’s perspektiv

Jag satt ute vid pollen och solade. Justin gjorde något annat jag vet inte vad. I flera dagar nu har jag tänkt berätta för honom om min hemlighet eller jag måste ju göra det förr eller senare för när den här bebisen kommer ut så kommer den ju också vara en ängel och ha någon sort av förmåga. Jag tog ett djupt andetag. Jag tänker berätta för honom. Jag reste mig ganska enkelt upp då magen in hunnit växa sådär jätte mycket än jag menar jag har bara varit gravid i två månader. Jag ropade på Justin istället för att behöva leta efter honom. “Köket” ropade han tillbaka och jag gick mot kökets riktining. “Justin jag måste berätta en sak för…-” jag stannade i mina rörelser i chock. Jag har aldrig sett Justin i kostym förut. Woah. “Och jag måste fråga dig nåt” sa han och gick fram till mig. Jag satte händerna framför munnen och kollade runt i köket. Han tog tag i mina händer och lyfte ner dom från mitt ansikte. Han tog tag i mitt ansikte och vred det mot sitt. Han kysste min näsa lätt och jag log mot honom. "Evelina Rosalie Queen vill du gifta dig med mig.." Justin stod nu på knä framför mig med en diamant ring i en svart ask mellan hans två händer. Jag drog snabbt upp händerna framför ansiktet i ren chock och kände tårarna rinna nerför kinderna. Justin började se osäker ut och började ställa sig upp igen men jag stoppade honom genom att hoppa på honom så han ramlade baklänges ner på golvet. "Ja jag vill gifta mig med dig" och tårarna började rinna ännu mer. Jag lyfta upp huvudet från Justin's halsgrop och kysste honom istället. Han besvarade kyssen ovanligt snabbt. Jag log in i kyssen. "Nå vad var det du ville berätta?" frågade Justin nyfiket. Jag log åt honom. "Jag är en ängel" Justin's ögon blev stora som bowling klot. Världen trodde ju i för sig att änglar bara fanns i böcker. Men att en riktig ängel berättar för en människa att den är en ängel kan det bli problem. Inte för att jag tror på det. Men man vet ju aldrig det kanske är sant. "Så du menar att.... Du är en ängel med en förmåga?" Jag nickade och kollade runt mig. Min blick fastna på bilen som stod på garage uppfarten. "Kom jag ska visa dig" sa jag och drog med mig Justin ut genom köksdörren. Jag släppte honom när vi kom fram till hans bil. "Vad gör vi här ute?" frågade Justin men jag ignorerade honom. Jag kollade mig istället omkring för att se att ingen var i närheten. Jag tog ett djupt andetag och böjde mig ner för att få ett stadigt grep om bilen. Sen lyfte jag upp den. Justin hade ett chockat ansiktsuttryck. Jag ställde ner bilen igen och gick fram till honom. "Jag är den starka, Emma...-" jag kunde inte prata om det. Det fick mig bara att må dåligt. Tårarna började rinna längst mina kinder och Justin drog in mig i sin famn. "Sch du behöver inte prata om det" jag la armarna om Justin's nacke och lutade mig tillbaka lite så jag kunde se på honom. Jag log mot honom för typ hundrade gången bara idag. Tårarna rann fortfarande efter allt tänkande på Emma. Hon fick inte ens veta att hon är en ängel. "Vad är det du tänker på Ro? Eftersom att jag dog så är jag din skyddsängel. Jag kommer så fort du tänker på mig och försvinner när du får annat att göra! Jag är en fullbordad ängel nu tack vare bilolyckan. Och jag får vaka över min syster! Det är det bästa jobbet man kan få!" sa hon och log mot mig. Japp intressant dag. Tror jag drömmer. "Så det har gått 3 år och nu kommer du fram och pratar med mig?! Em du vet att jag inte klarar mig utan dig, det har gått 3 fucking år!" sa jag och tårarna rann likt aldrig förr. Justin lutade sig ifrån mig och kollade på mig med ett förvirrat ansikte. "Vem pratar du med?" frågade Justin. Vad skulle jag säga? Han skulle nog inte förstå… Eller? “Ingen” sa jag och torkade bort tårarna som rann ner för mina kinder och gick upp på övervåningen. Jag gick in i badrummet och drog av mig kläderna. Jag satte på duschen och lät vattnet rinna nerför min kropp.

Jag torkade håret med handuken och gick ner till köket där jag antog att Justin var då han inte var på rummet. “Justin?” ropade jag när ja insåg att han inte var där heller. “Ja?” ropade han tillbaka. Han visste att jag fortfarande inte hittade i det här enorma huset. “Var är du?” ropade jag till honom medan jag gick ut från köket. Då såg jag honom stå vid dörren och snakca med någon jag inte såg vem. Han vände sig om och såg mig komma mot honom.

Justin’s perspektiv

Jag stod och pratade med Alfredo när Rosalie ropade på mig. “Ja?” ropade jag tillbaka och hörde henne komma ut ur köket. “Var är du?” Jag vände mig om så jag kunde se henne komma gåendes mot oss. Ho var klädd i endast ett par vita underkläder och hade handuken som en turban på huvudet. Hon kollade på mig och jag log mot henne. Alfredo harklade sig bakom mig och jag kom tillbaka till verkligheten. Det gick inte att koncentrera sig när hon var i närheten. Hon är för perfekt. Jag vände huvudet mot Alfredo igen. “Aja jag ska lämna er ensamma. Jag måste ändå åka hem nu. Hejdå Justin. Rosalie” han blinkade mot mig innan han gick ner till sin bil som stod på uppfarten. Jaha ehm. Jag stängde dörren och vände mig mot Rosalie. Hon kollade på mig och bet sig i läppen. “Tänker du stå där och stirra på min kropp hela dagen eller?” frågade Ro och rodnade. Hon kollade genast ner i golvet så att håret skymde hennes ansikte. Jag skrattade åt henne och gick fram till henne. Hon kollade upp på mig och jag kysste hennes kind lätt innan jag gick uppför trappan. Jag gick in i mitt rum och la mig på sängen. Jag drog upp telefonen ur fickan. Slog snabbt in min kod och gick in på twitter. Jag skrev en snabb tweet och hann inte så mycket mer innan Ro kom in i rummet och la sig på mage bredvid mig.

________________________________________________________________________________________________________

Så inlägget ja la upp igår kan ni bara ignorera... Jag skojade lite med er bara! Japp btw så hände det lite saker igår som fick mig att vilja lägga ner bloggen men det ska jag inte:D Aja nästa novell börjar imorgon med personer, handling och prolog! Yey.

Likes

Comments

Hörni jag kommer lägga ner bloggen när epilogen kommer ut! Det blir inge mer bloggande för mig efter det! Jag har förändrats! Jag är inte pappas lilla tjej längre! Jag håller på att växa upp, ugh äckligt låter som en vuxen son pratar med sin treåring.-.- Aja jag har i alla fall inga känslor kvar så see ya bitches!

Likes

Comments

Så idag har jag knappt haft tid att skriva på kapitlet. Jag har varit hos tandläkaren och i Fruängen för att handla julklapp till min farmor sen så åkte jag till farmor och fick en damsingel platta. Asså det är för mkt. Så jag har skrivit över en del av det jag skrev på telefon till datorn, och nu funkar mitt google docs till telefon igen så det är bara att kopiera. Men nu är jag på väg hem från farmor så jag kommer skriva -det jag inte skrivit över till datorn- kommer jag skriva över nu från telefon. Sen när jag får igång play butik till plattan så fixar jag allting med bloggen och det där så jag inte behöver ta upp så mycket gb på min telefon. Kommer ha med mig plattan överallt så det är ingen fara! Sen så tänker jag skriva färdigt kapitlet ikväll och nu då men ändå. Så det kommer väl imorgon!

Likes

Comments