Jag hatar människan! Inget jag är stolt över men skyltar gärna med det. 

Planeten Jorden, en vacker planet med fantastiska hav, växter och alla gudomligt vackra djur. Att bara sitta och vila ögonen på en sengångare skulle förgylla min dag. Vi får uppleva vinter, vår, sommar och höst. Isande kyla till skållhet värme. Att allt detta finns på denna jord är fantastiskt. Det finns frukter, bär och grönsaker som mättar våra magar, vi kan mätta oss med lyx. På denna planet har vi möjlighet att älska från att vi föds tills vi dör. Leva lyckligt i den trygghet som faktiskt finns. Vi kan hålla varandra i handen och se solnedgången, soluppgången och allt där emellan. Men vi väljer att blunda för alla härligheter som finns här. Vi stressar till jobbet innan solen ens hunnit stiga och vi sitter instängda medans den vackra vyn av solens nedgång sker. Vi väljer att stirra på en skärm medans himlen är stjärnklar, vi väljer att säga elaka saker om och till människor när vi har lyckan att kunna tala.
​Människan har en fantastisk kropp, vi är starka, smidiga och uthålliga. Bara för att våra kroppar är kapabla till mycket innebär det inte att dina kroppsdelar ska skada någon. ​Vi är skapta med känslor, men här övervinner allt de onda över det goda. Vi plågar och slaktar djur för att vi människor ska kunna ta oss från soffan till köttdisken och välja vad vi är sugna på just för dagen. Tänka sig allt kött som slängs, ska både ett liv och en död behöva gå till spillo för att det inte duger?! 
Jag tror inte att människan är vegetarian från början. Det tror jag verkligen inte. Vi är absolut köttätare. 
Men utan alla redskap som finns idag hade vi aldrig haft möjligheten att få fast de djuren vi idag trycker i oss med en saftig såg och slänger när vi är mätta. Hade vi fått jaga vårt egna byte hade vi vart så hungriga att vi åt råttor med ett leende på läpparna och om köttet var blodigt eller well done skulle kvitta. 



Varför är vi så ondskefulla? ​​Hur kan vi vilja såra eller skada någon? 
​Varför finns det ond, ondare och ondast? Alltså hur kan det finnas människor som vill plåga oskyldiga djur,  mörda människor och hur i hela helvete kan det finnas människor som förgriper sig på barn? Jag förstår verkligen inte hur de kan sova om nätterna, hur de ens kan med att leva. Helvetet måste vara överbemannat, för det kan inte vara många som kommer till himlen. ​



​​



​​​​


















Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Idag har dagen rullat på väldigt bra. Ingen ångest som ätit upp mig inifrån, ingen magont som gjort mig näst intill handlingsförlamad och ingenting som gjort mig ledsen. En bra dag alltså.
Men som alla andra dagar så tänker jag på allt från en myra till vad som händer på andra sidan av de mystiska svarta hålen i vårt oändliga universum. Bara att idag hakade jag upp mig på människan. Sätter vi uttrycker oss, saker vi gör och inte gör.

Jag är i en period i mitt liv där jag inte längre är kapabel att leva ett normalt liv. Jag kan inte vistas bland människor, jag kan inte hantera mina känslor och vet inte längre hur en god natts sömn känns.
För att komma till dagens huvudämne 'Jag har vart med om precis samma sak'.
Hur äcklad blir man inte när man kanske berättar något i förtroende, när man behöver få ventilera sig eller att man faktiskt ber om hjälp och någon svarar 'Jag har vart med om precis samma sak', 'jag vet hur det känns', så är det för alla' osv osv..
Inte för att stötta en och visa medlidande utan enbart för att få flika in om SITT. Om man vet hur det känns eller har själv vart med om det så bör man agera. Att kanske bara erbjuda hjälp med minsta lilla eller förklara hur du själv gjorde för att tex bearbeta det. Det händer inte idag, jag har inte stött på en enda människa som har ett äkta hjärta. Ingen som låtit mig prata utan att jag ser i deras ansikte hur de bara väntar på att jag ska dra en lång suck så de fort kan avbryta mig för att få tala om sitt. Handlar de om att de vill hävda sig eller klarar de inte av att någon annan är med om saker?! Jag förstår faktiskt inte. Det är väl inget man tävlar om? Att jag mådde sämre än dig? För det kan väl för fan inte ligga avundsjuka även i allt ont som händer?

För att inte dra alla över en kant så ska jag även tala om hur den andra delen människor är!!
Nu förväntar ni säkert er att få läsa om de fantastiska människorna, där du anser dig passa in. Dem människorna finns inte. Finns kanske de gör, men de är helt klart utrotningshotade.
De finns idioter och sen har vi idioterna. Dom som inte kan hålla sig ifrån att hela tiden vara lite bättre.
Om jag skulle säga att min sambo diskade idag, så skulle jag inte hinna prata klart innan de bara måste säga att deras sambo inte bara diska, han plockade in disken också.
Skulle jag tipsa om en fantastiskt god maträtt så skulle de inte bara duga med ett ' tack för tipset, men jag har faktiskt ätit det', NÄNI, här ska det fan i mig berättas om hur du lagade den, att du bara använde ekologiskt och köttet var från en bonde i närheten. Inte glömma heller att det kostade lite extra!!
Ni som inte förstår vad jag menar är dumma i huvudet. För ni är precis dem som jag talar om. För er som förstår mig, tack, det känns underbart att bli förstådd, men ni kommer ändå inte undan - Ni är lika tomma i kålan!






Likes

Comments

Jag sitter här med en kopp kaffe som nästan inte ens går att dricka. Kallt och en skopa kaffepulver för mycket.
Kollar ut genom det igengrodda fönstret och försöker komma på något att skriva. Jag vill egentligen inte skriva. Men känner att jag behöver det. Det är något som jag vill ha ut ur min kropp. Kan vara alla eländiga tankar som bara snurrar i min icke fullt normala hjärna, samtidigt som jag försöker stå emot att blotta mig.

Sverige, det långa landet lagom. Här växer vi upp och lär oss att i detta land hjälper vi allt och alla, även fast vi vet att det är omöjligt. Vi ska inte bara drömma våra drömmar, vi ska kämpa för att uppfylla dem. ( Läs, du ska tjäna mest pengar i landet. Då har du lyckats! ) och vi får inte glömma alla rubriker som dagligen skriker `Va dig själv´. Men så fort du är dig själv så stöts du undan, dina åsikter tystas ner och samhället vill inte veta av dig mer än en gång var fjärde år när det är dags att rösta, om vilket misslyckande parti som ska leda landet. Du bör inte heller säga vad du röstar på och absolut inte varför. I detta land ska du betala skatt och rösta. Glöm inte bort att jobba ihjäl dig!! Du får absolut inte må dåligt. Du blir direkt en samhällsbörda. Alla som sitter i soffan hos Malou och berättar om deras historier med lyckliga slut är enbart för att det ska se bra ut, låta tv manipulera oss. Men att psykisk ohälsa, depression och självskadebeteende ökar i landet ska inte vetas av. Där går gränsen. Det ska fan i mig inte vetas av att du faktiskt kan vara hemma när du mår dåligt, att all skatt du betalat ger dig rätten till hjälp. NEJ! Det ska du egentligen inte veta. PANIK! Du får inte kosta något! Du är hatad om du lever på skattepengar och INTE jobbar. Om pengar inte rullar in, så kan du räkna med att du rullar ut.. Du blir en jävla BÖRDA!! Därför får du snabbt som fan ett recept på all medicin som DU tror kan hjälpa dig och med en spark ut i arbetslivet igen. Vi lever lite som BINGO, om ditt liv dras så får du hjälp. Men ligger inte turen på din sida kan du räkna med ett helvete, ett rent helvete för att ens lyckas ta dig upp på morgonen. Du kan helt enkelt inte vara dig själv och absolut inte ha en åsikt. Du ska må bra, leva precis som tidningarna visar hur normala människor lever och snälla.. håll käften!

Likes

Comments

Jag har faktiskt ingen aning om varför jag valde att skaffa en blogg. Jag tycker egentligen att det är så ute, tråkigt och vem fan orkar läsa om andras liv?! Men just idag ville jag göra något annorlunda. Jag ville bara ha något ställe att få skriva av mig. En plats för människor runt om mig att få läsa om mina dagar när jag själv inte orkar prata, förklara eller ens öppna min illaluktande mun.
Jag vill inte ha en blogg där jag behöver tänka på stavfel, formuleringar eller den där röda tråden. Jag vill kunna låta mina tankar flöda ut ur mina fingrar. 
Jag kommer inte uppdatera denna blogg regelbundet, för det är något jag faktiskt inte vill. Jag vill skriva av mig när jag behöver det. Jag gör enbart detta för mig själv. 
Kommer inte heller skylta om denna blogg, vill ha den lite anonym tills jag själv känner mig redo att dela med mig av mitt liv. Jag vill inte sätta ett ansikte på denna blogg än. Jag vill bara få vara. 



Likes

Comments