Så funderar jag på att börja göra armband på beställning.
Ifall de finns intresse för de.
Budskapet är klart.
Kommer först och främst göra armband de står "Never give Up" el "Ge aldrig upp". Man får välja antingen engelska el svenska.
Efter allt jag varit med om senaste året så har de budskapet verkligen fått en ny innebörd. Och oavsett vad man går igenom är de viktigt att aldrig ge upp oavsett hur jävligt de än är.
Finns de intresse så skicka ett meddelande eller kommentera....
Ca pris tänker jag 70 kr. . .
Vid andra önskemål skicka meddelande till mig. 
Exempel på hur dom kan se ut.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I dagens samhälle ska allt vara så fint, och allt ska se så bra ut.

Det ska vara bubbel,, fin mat, fina kläder ja you name it.... Är de sommar är de rosé vin och jordgubbar, är de höst då är charkbricka, nå annat bubbel jag inte kan namnet på, är de vinter så är de stugan öl, ny skoter och allt som hör de till och där kan vi räkna in våren också. Vad hände med hemma festen och groggen? ?!? *fniss*

Och de är nog inte bara jag som känner pressen att leva upp till detta liv. Och att allt ska se bra ut på Instagram och andra socialamedier. Och det spelar ingen roll om de är bubbel människan, eller den väl rippade tjejen/killen på gymmet. Oavsett så kommer pressen fram att man ska leva upp till en viss nivå i detta fall kanske bägge två. Man ska se och vara på ett speciellt sätt.

Jag har fått betala ett pris för detta, för att jag ville passa in och vara en människa som jag egentligen inte är. Utan allt jag ville var att passa in i ramen och bli accepterad. Och känna att jag duger,. Om jag som är över trettio år känner så hur ska då dom som är yngre än mig känna?

Men det många inte tänker på är hur lätt det är att skaffa kreditkort, ta små lån, ta saker på faktura osv. Det är fler än man tror som har skulder upp över öronen och många ggr säkert för att passa in och kunna göra saker som alla andra gör. I dagens samhälle blir det bara vanligare och vanligare. Pratade med en kvinna som vara insatt i detta och hon sa att det är otroligt vanligt för många unga idag att dom har skulder dom tillslut inte klarar av. Vilket är helt sjukt. Och mycket pga de samhälle vi lever i idag. Att allt ska vara så fint och de ska se så fint ut utifrån. Och detta gäller säkert inte bara unga utan även alla ålders kategorier.

Jag ser ABSOLUT inte ner på människor som kan leva detta liv, med bubbel, glamour och rippad kropp. Jag tycker det är underbart, man ska leva livet fullt. ut för man lever bara en gång. Har man råd så kör på,, men för vissa kan de komma att kosta ett högt pris. För att vara som alla andra.

Vet egentligen inte vars jag ville komma med detta?!?

De jag skulle komma fram till vara att när andra har Idol mys, så har jag sökt ett gäng nya jobb men spårade. . .


Likes

Comments

Hur jävligt allt än känns med allt som hänt, måste man tänka framåt. Fast man än inte tror de så kommer de en morgondag och en framtid. Jag står just nu står jag i vägskälet vad ska jag göra? Vad ska jag jobba med? Vad vill jag göra? Och framförallt vad skulle jag må bra av?

Och den sista frågan är väl den viktigaste frågan och den svåraste. Jag måste lära mig att tänka på vad jag mår bra av. Jag hamnar ofta i snurret att jobba jobba jobba och sen krascha. De funkar men inte livet ut. Det bästa tror jag skulle vara till att börja med att jobba 50% och sjukskriven resten. Men de är ju som svårt när man bara är vikarie.

Så i helgen måste jag ta en funderare på vad jag ska göra och hur jag ska göra med allt.

Likes

Comments

Är så less att pröva ut olika mediciner. Den ena ger inga bieffekter, men funkar inte rätt. Den andra ger jävlig trötthet men funkar relativt bra.
Som idag har jag  inte varit vaken många stunder. Jävlat som en klubbad säl!
Den som säger ryck upp dig, de är ju bara att dricka kaffe och ut å gå. Jo men tjena eller hur när du nästan somnar när du går.
Skull vilja trycka i den människa medicinen jag äter. *fniss*
Såna här dagar får man ju ångest över att man sover bort hela dagen fast man inte behöver ha ångest över de.
En sak jag märkt med denna nya medicin är att den plockar bort känslor mer eller mindre. Kanske därför de känns tomt i mig?

Blev en god smoothie ikväll, trots att jag inte har någon matlust.
Lite mango, bcaa och bubbelvatten.
Blev riktigt gott.

Likes

Comments

Jag trodde jag var okej fram till idag. Att jag hade tagit allt bra. Men krasch boom pang, där föll jag hårt och handlöst mot marken utan för varning. Frågorna är många... Varför gjorde du det? Han hade inte gjort dig något.... Han var bara en oskyldig katt med hela livet framför sig. Hur kan man vara så grym?Skulle bara vilja skicka han ett meddelande och fråga varför? Tänk om han hade tagit Olle också? Om vi inte kommit i tid.......Bilder spelas upp i mitt huvud hur han tar livet av han sveper in han i en filt och går i väg och slänger han i skogen.

Min sjukskrivning går ut den 29 oktober, ärligt så känner mig inte i närheten redo att återvända till jobbet. Och bara den saken gör att jag känner mig otillräcklig att jag inte fixar jobbet. Hur skulle andra hanterat detta plus bipolära delen? Om någon som är bipolär läser detta skulle jag vilja ha era tankar om detta.

Jag känner mig tom... Tom på känslor de utrymmet är fyllt med oro och ångest.

I'm gonna search for the answer, in this cold hearted world.

I'm gonna find love I'm gonna find hope,

I'm gonna find myself.

I'm running towards salvation, without a straight direction.

My body's clear, but my mind is still in pain.



Likes

Comments

Nu ska jag ta tillvara på tiden och fokusera på mig själv. Denna tid som jag blev sjukskriven var tillför att fokusera på mig själv och inte på det som hände. Jag skulle få in rutiner och få ordning på mitt liv för att kunna jobba och orka med mig själv.

Jag vill till att börja med berätta att jag fått ny medicin som ska plocka bort den värsta ångesten och oron.Vilken den har gjort jag, har tagit detta bra jämnfört med hur jag skulle ha gjort utan medicin. Som läget är idag skulle jag aldrig klara mig utan mina mediciner.

Som de är med alla antidepp mediciner finns risken att öka i vikt. Vilket jag absolut inte vill. Så därför jag känner att det är ännu viktigare att jag kommer igång med träningen. Plus att min axel har börjat göra ont igen vilket inte är nå vidare om jag ska fortsätta inom vården och med lyft.. Jag skulle behöva gå ner ca 30 kg för att må bra och orka med saker. Eftersom jag även har en ätstörning som gör sig påmind hela tiden så gör det inte saken lättare. Men jag ska vinna denna strid också. Jag har mycket att jobba med men man får inte mer än man orkar bära säger dom som vet.

Likes

Comments

Under torsdagen när jag var i Skellefteå upptäcker jag att denna människa är i Göteborg. Hur jag vet det är för att jag är regade på en sida som han också är. Då var hans platsangivelse ändrar till Göteborg. Vilken otrolig lättnad. Jag kunde gå ut i mörkret och rasta Frost jag behöver inte vara orolig att han ska dyka upp. Men rädslan att han kommer dyka upp igen kommer alltid finnas. . . Men just nu kan jag andas ut. Och packa upp min panik väska.

Likes

Comments

Idag åker jag hem efter att varit borta några dagar och känt att jag kunnat slappna av och vila. Har sovit nästan konstant sen jag kom hit. Jag har kunnat gå ut med Frost sent på kvällen utan att vara rädd trots att det är mitt i skogen. Denna trygghet kommer att ändras ikväll när jag är tillbaka till mitt hem där jag ska känna mig trygg.

Orden som han skrev att han hoppas att jag är rädd spelas upp för mig. Jag har aldrig varit rädd på detta sätt förr. Denna månad skulle jag vara hemma och hitta rutiner och försöka bli stabil i min diagnos. Istället blev de annat jag måste fokusera på. Jag försöker att inte tänka på det. Jag vet att de kommer bli bättre med tiden och rädslan försvinner eftersom. Jag vill kunna ta en promenad genom stan med Frost och bara mysa. Utan att behöva kolla mig över axlen, Egentligen vill jag bara krypa ihop i ett hörn hemma och gråta. Jag vet inte om allt kommer att komma sen. Att jag bryter ihop helt. Har inte brutit ihop efter detta ordentligt. Min största fråga just nu är, när dyker han upp igen?

Likes

Comments

Nu kommer jag berätta något som hänt mig som jag aldrig trodde skulle hända mig. Utan de är sånt man läser om i verklighetsbaserade böcker eller läser om i tidningen. Detta är min historia.

Första gången jag träffade han var för två år sedan med killen jag hängde med då. Han var trevlig och A som jag var med då berättade att han haft ett rörigt liv men ville bort från det.

Nu denna sommar 2017 var jag och hälsade på en person som låg inlagd på psyikiatrin. Då sprang jag på denna killen igen. Vi hejjade inte mer än så. Blev vänner på Facebook. Skickade efter de nån gång så där typ hur är de, vad gör du? Precis som man gör med människor man inte riktigt känner. En kväll i slutet av augusti eller början av september så ringer han och ber om skjuts. Snäll som jag är åker jag och hämtar han. Märker att han tagit något och han erkänner de. Skjutsar han dit han ska, sen hem igen. Efter några dagar hörs vi igen och vi börjar hänga mera. Han är mycket hos mig eftersom hans bostadssituation inte är den bästa. Erbjuder han att sova på min soffa och det erbjudandet tar han. Allt funkar bra jag jobbar och han tar hand om Frost när jag jobbar på dagen. Vet även om att han går på metadon programmet för sitt missbruk. Som jag trodde han kommit ifrån. Han säger hela tiden att nu vill han bli ren och få ett uppstyrt liv. Vilket jag givetvis tror på. Jag är världens snällaste och ställer upp för alla och väntar mig aldrig något tillbaka. Ger alla ca 100 chanser minst för att jag tror de bästa om alla

Måndag den 2 oktober händer de som jag aldrig trodde skulle hända mig. Jag har varit i Skellefteå och haft en toppen dag. Plockar upp han där han bor, Märker att han inte är sig lik och små irriterad. Bryr mig inte så mycket. Vi åker en sväng runt stan. Hör att han säger att han är svin hungrig, jag passerar Statiol utan tänka mer på de. Då flippar han börjat skrika på mig att man aldrig kan säga något åt mig, han bara öser skit på och mycket mer säger han. Han öppnar bil dörren och s a hoppa ut. Men jag hindrar han och släpper av han vid lämpigt ställe innan han kliver ut ur bilen att jag måste få min hem nyckel, svaret jag får är då får du leta reda på vilken de är för jag vet inte och smäller igen dörren. jag stiger ur bilen igen och säger lugnt jag måste få min nyckel är du snäll. Då kommer de mer elaka ord, du kan dra åt helvete, du är den värsta människa som finns, jag vill aldrig mer se dig, fuck you. Sen går han.

Jag åker hem packar hans grejer och kör dom till hans bostad under denna tid matar han på med sms, mer eller mindre hotfulla enligt mina ögon. Åker till E för jag vågar inte åka hem, hon säger du måste polisanmäla han, de vi gör, dom har tyvärr ingen patrull att skicka. Men vad vi än gör ska vi inte åka dit säger kvinnan i telefonen. Jag säger till E att jag vill dit för att kolla mina katter. Vi äker dit hinner runt hörnet på garaget och vi ser att han står i köket..... Min andra E kommer springade och säger ring 112 han är i lägenheten. Innan polisen hinner komma så har han gått ut ur lägenheten. Polisen går först in i lägenheten. Vi möts att krossat glas i hela vardagsrummet och i köket. Vidare i hallen är det ägg krossat det är andra matvaror och grejer. Ser för jävligt ut. Dom poliserna som inte är med in i lägenheten far och tittar om dom kan hitta han de tar inte länge förrän dom gör det. Polisen inne förhör mig om våran relation osv. Polisen som gripit han får tillbaka min hem nyckel av han. Och frågar även om han sett min ena katt och det har såklart inte. Dom avvisar han från platsen de är allt dom kan göra. E hjälper mig att sopa ihop det värsta och letar min Helmer utan resultat. Jag är helt förstörd aldrig varit med om liknaden. Efter att ha dragit i olika trådar så får jag tag i en kompis och jag får låna hans hus att sova i. Är livrädd vågar inte sova hemma. Fram till nu har han matat på med sms, samtal allt. Polisen rekomenderar att blocka han överallt vilket jag gör.

På morgonen åker jag och dricker kaffe hos en kompis, när vi sitter där så ringer en granne och säger att han är hos mig och ska in i lägenheten för han har pengar där. Vilket han så klart inte har. Jag åker ner på polisstationen och får prata med polisen och vi kommer överens om att jag och patrullen åker dit och han får gå in i lägenheten och titta efter detta, Vi gör det och så klart har han inget i lägenheten. Han avvisas från platsen igen. Även denna natt vågar jag inte sova hemma. Sover hos E. Dagen där på vågar jag mig hem och får sällskap hemma på dagen för att städa till. På kvällen tycker jag de är konstigt att min ena katt inte kommit fram om han gömt sig inne börjar lägga ut efterlysningar på Facebook. Inom 5 min ringer en kvinna från området nedanför och säger att deras vaktmästare begravt en katt och han sa att det liknade den katten på bilden. Jag blir helt förstörd och jag känner på mig att han har inte självdött.

På morgonen går jag och den andra E och hämtar honom. Öppnar påsen och tar fram han och de är min Hel,mer som ligger där. Min älskade Helmer, min tjockis. Har han alltså brutit nacken av. Hur i helvete kan man göra någotsånt. Han skulle aldrig erkänna de, men jag är säker på att det är han.

Denna kille som jag litade på och ville hjälpa har brutit nacken på min älskade vän och kastat han i skogen. Han hann alltså kasta han i skogen innan polisen grep honom.

Jag får reda på att han befinner sig i en annan kommun på psykiatrin. Jag blir lite lugnar, men fortfarande så är jag rädd på kvällarna när jag ska rasta min hund. Hur kommer de vara när han kommer ut, kommer jag få vara ännu mera rädd då.

Han lämnade ett meddelande på bordet på måndagen som löd, Gör du mitt liv till ett helvete så ska jag se till att göra ditt liv till ett helvete

Och på måndagen när jag skrev att jag vara rädd för han så svarade han det hoppas jag att du är.

Allt detta är så sjukt att jag inte tror de är sant....Vet inte riktigt vars jag ska börja med att bearbeta allt detta ...... Jag som ville nu bygga upp en vardag så jag får allt annat att fungera och så kommer detta. . . När ska jag få ordning på mitt liv och det ska bli lugnt?



Likes

Comments

Precis varit hos min prat tant, som jag kallar henne. Hon säger att jag måste börja ta hand om mig själv och inte tänka på alla andra. Hur förändrar man då ett mönster man haft i princip hela sitt liv. Vill hjälpa alla. Men vilket ofta resulterar i att jag blir helt knäckt själv för att jag tar all min energi för att ge till andra. Hur hittar ,man en balans i allt detta? Hur kan jag sluta ha höga krav på mig själv? Vill vara så himla perfekt hela tiden, bara för att känna att jag duger och räcker till.. Vilket jag känner att jag aldrig gör.

Just nu känns de som de bästa att pressa mig in en hypomanisk period för att orka med mig själv och inte ha all oro, ångest och rastlösheten i kroppen., Då går jag på hög varv och känner inte dom onda könslorna i min kropp.

Likes

Comments