Ja överdrivet mycket solande, blev det kanske inte precis… mer plugg. Men vilken fin stad! Treviso ligger cirka fyra mil från Venedig. Många som ska till Venedig kommer till flygplatsen i Treviso, lite som Skavsta…men om man tror att det skall vara lika skruttigt och deppigt som Skavsta så tar man lite fel…det här är ett litet Pyttevenedig som är fenomenalt gulligt. Långnäsa för dem som missar det här. Vi bodde jättefint mitt i smeten bland alla Gucci och Pradabutiker. Att vi kommit till Italien var det ingen som misstog sig på. Modeaffärer kryllade överallt bland pizza och pastarestauranter. Ute på stadens torg sörplade människor sina cappuccinis och rökte cigaretter och satt och slappade i solen och genom allihopa ringlade sig kanaler. Italienarna är så otroligt roliga med sitt tjattrande. De babblar i munnen på varandra och vevar med armarna och ingen verkar lyssna på någon och sen röker de igen och så håller de på… Vi stannade i två dagar och sen packade vi ihop oss och våra små väskor, vilket går snabbt som vinden eftersom att vi bara har en liten rygga med oss var. Vi drog vidare med en liten buss mot nya marker och ut mot kusten. Senare på dagen kom vi till kuststaden caorle och resans första dopp!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments


En liten falsk men glad kör, en födelsedagsbricka levererad och födelsedagen var igång! Jag packade det sista och kastade in mig i taxin. Solen som lyst alla mina 15 födelsedagar, lyste även idag, men skymdes efterhand av mörka moln som tog plats på himlen. Genom regn och rusk var vi sedan äntligen påväg till flygplatsen. Hur härligt är det inte att då dra till ett soligt Italien!?


Planet lyfte! Nu var vi iväg! Äntligen! Första stopp: Treviso! Hurra!!

Likes

Comments


Hur hanterar man alla känslor när det känns som att man håller på att spricka av glädje!?

Dagen var äntligen här! Dagen som jag längtat efter i över ett års tid, stod äntligen här, framför mig. Och inte var det bara födelsedagen, utan det faktum att jag inom några timmar skulle sitta på ett flyg för att ta mig till ett äventyr jag nog aldrig ska komma att glömma. Fyra månader! Lyckan surrar vilt runt i kroppen, vilket den gjort ända sedan igår när mina fina kompisar störtade in i huset för att fira min födelsedag men även ha en sista kväll med gänget. Kvällen blev en succé med sushi tills det sprutade wasabi ur öronen, dans på högsta och sen när klockan var 11 på kvällen knölade vi alla in oss i mammas bil. Hon hade i ett svagt ögonblick råkat lova att köra hem alla eftersom klockan blivit så mycket och vi bestämde att den här turen skulle bli en roadtrip för att ta till vara på varenda sekund vi hade tillsammans.

Schlagermusiken väckte varenda granne när vi for iväg och tonerna vällde ut över nejden genom de nerdragna rutorna och vi blev körda runt runt runt om i kvarteren tills klockan blev midnatt och jag äntligen fyllde år! När vi så småningom droppade av dem en efter en, slog det mig att det inte fanns någon återvändo. Inget ”ja, vi ses ju”. Nej, för detta var det sista hejdået. Att det skulle vara så svårt att säga hejdå till dessa lyckopiller, trodde jag inte! Det är få som kan ge mig ett sådant leende som de kan! Att tänka mig att vara utan dem i fyra månader… är det ens möjligt!?



Likes

Comments

Instagram@ingrid.junzell