Så känns det ibland när man jobbar i en livsmedelsbutik, när man är både julgalen och smått sockerberoende, där julen sakta men säkert börja visa tecken på intågande. Missförstå mig rätt, jag fullkomligt ÄLSKAR det, men det är inte enkelt när man ska försöka vara nyttig när alla goda julnyheter, och klassiker, både bland godishyllan och brödsortimentet bara skriker och lockar på mig likt sirener med sin förrädiska sång.

Det doftar så (l)ju(v)ligt när saffranslådan öppnas eller vörtbrödet rullar förbi på bandet. Eller när bagerit har gjort nya saffransflätor toppade med florsocker. Eller pepparkaksmuffinsen som lurar vid kassan där man går X gånger fram och tillbaka varje arbetspass, hur står man emot? Än så länge har jag bitit ihop och lyckats segla förbi de underjordiska reven som hotar att krossa min karaktär totalt, men det är med nöd och näppe. Frågan är hur länge till det går.


Varför ger du inte bara upp då, kanske ni tänker nu? Hänge dig åt allt det goda, livet är för kort etcetera etcetera. Jo asså jag hade gjort det, om jag hade kunnat göra det med måtta. Problemet är att det där med måtta existerar inte hos mig. Det är allt eller inget. 0 muffins eller 15 muffins. Inga skumtomtar eller hela burken med 1 kg tomtar. När självbehärskningen väl ger vika, då är det kört, stenen har sats i rullning och den krossar all karaktär i sin väg. Jag vet, jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag är en sjuk människa.

Så för min kropps och mitt välmåendes skull så försöker jag hålla mig i några veckor till. För alla som har ätit 15 muffins i rad vet ju att hur bra idén än verkar vid det första bettet så inser man ju efter den 15 att det var kanske inte så jäkla bra ändå.

Sen vill jag ju inte föräta mig i förväg heller, det ska fortfarande finnas lite stämning och magi kvar den 24 december.

Så ett liiitet tag till får jag nöja mig med att titta och lukta och bara glädjas av att det ändå finns både saffransbakelser och vörtbröd i butik nu, bara det är ju smått fantastisk, att få spä på den där längtan ytterligare.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments