Header

Livet är på språng jämt och ibland känns det inte alls som att jag har någon lugn stund. Men jag gillar att ha många bollar i luften, då känner man att man lever. Just nu jobbar jag och står i, samtidigt som jag går i skolan. Jag tycker det fungerar suveränt. Det blir i alla fall ungefär minst 4 dagar jobb i veckan på 6-8 timmar varje dag.
Som vanligt tänker jag aldrig på att uppdatera min blogg då jag ändå inte har något intressant att skriva om i mitt liv, haha.
Imorgon ska jag jobba 7-16 så blir en skapligt tidig kväll för mig ikväll.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Klockan är 01.37. Jag trivs i mitt eget sällskap och jag prioriterar egentid som ett av de viktigaste sakerna, men ibland behöver man också lätta på hjärtat för någon.

Klarvaken och huvudet är sprängfyllt av tankar som försöker rymma ut och konverteras till känslor.
Lurarna är inkopplade och Norlie & KKV- Västerbron spelas på repeat. Ena sekunden håller jag på att deppa ihop för att sedan sekunden efter börja dansa av glädje. Det är inte pms, det är bara väldigt många känslor på en och samma gång och alla vill ut.
Jag skulle nog säga att jag kanske är lite vilsen i mitt känslomässiga tillstånd just nu. Jag kan inte sätta ord på varför jag känner som jag gör just nu. Skulle jag förklara tankarna i fysisk form skulle det vara en liknelse på en dimmig yta som när man kör bil en dimmig morgon under skymning och inte ser vägen längre än 5 meter framför bilen. Allt är oklart och man är på helspänn och funderar på när det ska försvinna. Man vill ut ur dimman fort för att få bättre sikt och få en lättnad över att inte behöva sitta på helspänn och kan se klart.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker dessa stunder är jobbiga, för det är dem. Men man tar sig igenom dessa också.

Jag älskar att hösten börjar närma sin start, jag har saknat mörkret på nätterna så man kan se stjärnorna klart på himlen. Det är så avslappnande och harmoniskt att sitta ute om kvällen och titta upp mot himlen och bara inspektera stjärnorna.


Som jag sa så vill alla känslor ut på samma gång just nu och jag vet inte riktigt vilken sinnesstämning jag innehar för tillfället. Jag känner mig väldigt djup just nu, vilket jag trivs med, när jag känner balans.

Ibland undrar jag varför vi ens har känslor.
Just nu skulle jag bara vilja vara en sten.
Godnatt




Likes

Comments

Hallå! Tiden bara flyger iväg och jag hinner knappt blunda så är det dags för jobb. Detta blir mitt sista sommarlov innan det är dags att komma ut i arbetslivet på riktigt.
Det känns fantastiskt att jag snart bara har 1 år kvar till studenten. Trots alla motgångar och omständigheter så har jag nu också snart klarat mig igenom gymnasiet.

Vad gör det om man tar studenten något år senare än väntat? Jag har hela livet framför mig och jag går ut ny examinerad med fina betyg och jag har grunder för det jag vill arbeta med. Hellre att jag går ut med nånting än ingenting, vilket jag hade gjort om jag stannat på Samhälls linjen.

Tänk om jag ändå vore så klok innan att välja just denna linje ifrån första början, men det är lätt att vara efterklok..




Likes

Comments

Wow nu var det verkligen månader sedan jag bloggade sist... Hah, jag kommer inte ens ihåg när jag skrev ett inlägg sist..
HHAHA när jag kollar nu så uppdaterade jag bloggen senast den 30 maj 2016. Snart 1 år sedan sist!

Nu var det på tiden att jag tog och uppdaterade haha.

Det har hänt mycket sedan dess, och jag gillar när det är många bollar i luften! ( på lagom nivå ). Lite fart och fläng behöver alla i vardagen.

Mitt jullov slutar om precis drygt en timma och jag är verkligen dunderförkyld... Vilket jag varit nu i snart en vecka. Rösten bara försvinner till och från hela tiden, och denna förbannat jävla jobbiga provocerande rethosta!! Man blir så less och om inte annat så håller man på hosta sönder lungorna.

Jag har varit bortrest till Sundsvall halva denna vecka där jag spenderade min slö tid hos mina tremänningar med familj. Viktigt att inte glömma mynta ;) ( Rottweiler)

Trots att vi inte ägnade så mycket tid till att vara ute eller hitta på äventyr då jag var i princip sängliggandes mestadels av tiden, så fick vi ha säng häng med massa filmer och serier, vilket heller inte var något fel. Vi fick ju all tid i världen till att umgås då. Jag skulle säga att det är de stunderna man får tid till prat och att umgås än när man är runt och trallar på omkring i staden bland hundratals andra människor omkring sig med ständiga stadsruschet och man kollar på kläder i stället för att prata med varandra haha..

Jag hade det jätte trevligt trots att jag fick kommunicera med teckenspråk och sms lite då och då eftersom min röst bestämde sig för att helt plötsligt kollapsa. Men allting löser sig bara man ler lite. Men ibland kände man sig som en efterbliven handikappad apa då alla runt omkring mig började kommunicera med samma metod, eller med ovanligt hög röst som om jag var döv, fastän jag egentligen bara inte kunde prata pga min förkylning. Haha men vad gör det

Det är något jag inte har tänkt på förrän nu, att om någon annan viskar, så börjar man själv viska automatiskt.


Nu när det är nytt år så hade jag ju tänkt starta året med en massa träning och ändrad kost då jag anser att jag mår super bra av det både psykiskt och fysiskt. INTE FÖR NÅGON ANNANS SKULL. Men jag blev ju dunderförkyld på en gång. Så jag hoppas att jag snart är på benen igen och kan börja min start.

Jag har så mycket att skriva om, men nu får det här inlägget ett slut, jag kan ju inte sitta här och skriva hela romaner om mitt liv.. vem är intresserad av det? hallå? haha

Ja jag kan ju inte lova er att jag kommer uppdatera bloggen kontinuerligt och speciellt ofta då det alltid dyker upp saker att göra som jag anser är viktigare än min blogg.
Nä nu måste jag slänga i mig honungsvatten innan jag kvävs av den förgrymmade hostan!




Peace JB















Likes

Comments

Så många gånger som jag har känt mig vilsen, borta och förtvivlad över vem jag är, och hur jag blev till. Så många gånger som jag har gått på gatan, varit hemma hos vänner och betraktat hur lika deras föräldrar dem är. Så många gånger som jag har gått under natthimlen och beskådat stjärnorna och tänkt att där uppifrån kommer jag ifrån.
Så många gånger som jag har gått på Kina restauranger eller sett andra asiatiska familjer hålla ihop, har jag känt mig ensam och så ynklig.

Så länge har jag imponerats och fascinerats av den där synen av hur blodsföräldrarna tittar på sitt barn och barnet möts av en gemenskap, samhörighet och ett vackert band.

Det är så många gånger jag har saknat den känslan varje gång jag har betraktat mina vänners familjer.
Den där brutala, outhärdliga hungern av att få genomgå den känslan av samhörighet och gemenskap från topp till tå,var ibland svår hanterlig.

Från att ha varit en liten grinig unge på 1 månad som knappt höll på att överleva, varken åt välling eller fick bröstmjölk, smutsig och ynklig, till att vara där jag är idag, utan vetskap om vem jag härstammar ifrån. utan vetskap om var jag  var  på väg,  men jag har bildat min egen stig i takt med att mina hjärtslag har bultat  på.

I snart 19 år, har jag gått vilse i mitt egna känslorum bland ångest och vilsenhet och snubblat på frågor om vem jag är och var jag blev född. ovissheten har ibland försökt att förgöra mig,  då jag fått några snedfel  emellanåt som konsekvens.

Men vem säger att en människa aldrig kan kliva upp när hen  snubblat och skadat sig?
Jag säger att de enda gångerna jag ska ställa mig frivilligt och lydigt på knä, är när jag ska knyta mina sons skor, annars ställer jag mig alltid upp, igen.

Som en tapper och envis krigare fortsätter jag min stig. Med hjärtat bultande snabbt och varmt, med en harmonisk, hissnande, hyllande känsla åkandes genom kroppen från topp till tå, kan jag NU efter snart 19 år, säga, att jag inte längre tror på att jag är ifeån himlen, som jag länge har föreställt mig i jämförelse med mina känslor. 
Jag kan med handen på hjärtat känna att jag faktiskt är skapad av någon, av min fantastiskt fina pappa i Vietnam, som jag nu har funnit.

Trots att tunga och tuffa motstånd har uppkommit under min hyfsat långa väg, så kan jag med stolthet ändå säga att jag är glad att jag fick uppleva den här resan, en erfarenhet rikare. Jag kan med stolthet säga att mitt känslorum är full med så otroligt många känslor och upplevelser som många andra inte skulle först, men som för mig är en fördel.

Min sista pusselbit föll på plats.
Här är min biologiska pappa.




Likes

Comments

​Det har varit en ganska hektisk period med flytt och ny skola inom en omfattande kort tid. Så jag har inte riktigt haft tid för att blogga. Det har varit fokus på skolan. Men nu så börjar jag få ordning på både boendet och skolan. Har äntligen landat. Fått in alla rutiner och lagt i ordning alla mina grejer som jag brukar ha dem. 

Jag är väldigt nöjd med skolan och omgivningen, och klassen välkomnade mig väldigt bra. Har smält in  i klassen väldigt bra tycker jag. Mest fascinerad är jag över skolmaten vi får. Den är gudomlig!! ALLTID hemlagad mat. Vi får kött från gården och på sommaren så får vi hemodlade grönsaker. Och varje fredag får vi efterrätt. Snacka om god mat.  Jag är glad att jag följde min magkänsla, för detta känns så bra. Det känns som hemma, det är det här jag vill. Arbeta med djur. 

Nu kan jag andas igen.  Sakta men säkert så ramlar alla pusselbitar på plats igen, och nu kan jag andas igen.

Förövrigt så har jag mamma på besök i helgen. Väldigt mysigt.  Idag ska vi ut på stan och shoppa lite, hon ska gå lite modevisning för mig ;)

Sedan blir det bio vid 15.00 och därefter middag på Eastern. Åååh så gott! Kvalitetstid!!

Ni där hemma och mina homies uppe i Vilhelmina, nu har ni fått en liten uppdatering över hur jag har det här borta.

Likes

Comments

​I lördags var jag på dop åt den här lilla killen. Den här sötnosen döptes till Viggo. 

Viggo Wrede. En riktig solskensunge. Nästan alltid glad. 

Tack för inbjudan Kristian och Emelie! 

Det var ett jättefint dop. Under döpningen så var han lika glad, grät eller skrek ingenting. Han var nog mest brydd och nyfiken över varför han fick vatten på huvudet, haha. Så söt.

Efteråt blev det en massa fika, massa gott! 

Och till middag blev jag bjuden på curry kyckling pasta gratäng hos Margaretha, pappa, Mattias och Gun.

Väldigt trevligt! Har haft en bra helg med andra ord.

Likes

Comments

​Det är faktiskt nu det händer, jag lämnade vilhelmina idag. 

Men jag fick en toppendag och kväll igår. Jag och mamma spenderade halva dagen i min nu ganska tomma lägenhet med att städa ut och plocka ihop de sista små grejerna så det blir enkelt för mamma och pappa att bära ut möblerna och det sista sedan när  de ska upp i veckan. Allt som jag inte ska ha med till Ås.  Mamma och pappa är faktiskt riktiga guldtackor när det gäller att ställa upp med vissa saker, de har verkligen fått stå ut med mycket. 

Men då käkade vi pizza till middag och sedan vi blivit färdig med det mesta, hade fönstren kvar att putsa, men mamma var snäll och gjorde det. Så jag stack och träffade My ett tag, då vi sedan bestämde att vi skulle ut och partaja. Så vi drog på förkrök hos Manne och hans klasskompisar, och sedan vidare på insläppet på hotellet där det var 100 dagars. 

Det var så roligt att få träffa de flesta och få en riktig sista festkväll tillsammans innan man bär iväg. Dock är detta inte sista gången jag träffar alla dessa godingar kan jag lova, men det lär ju kanske dröja ett tag. 

Det var himla roligt att få vara ute en sista kväll med My då hon också flyttar på måndag, dock till Umeå. Så henne lär man inte se skymten av allt för ofta. 

Tråkigt dock att jag inte hann se någon skymt av Hannele igår :( Men jag kommer väl troligtvis att träffa henne snart igen ändå. Och julia hann jag endast träffa en kort stund. Men henne vet jag att jag kommer träffa snart igen.  Och alla andra som jag inte hann träffa igår, DET HÄR ÄR INTE SLUTET: VI SES SNART IGEN ;*

Men det kändes bra att få spendera en sista kväll med några av mina köra vänner. 

Imorgon far jag. Wish me luck!

Likes

Comments

foto: Hannele M Bång


​Som jag ofta säger så är det fan inte lätt att vara människa. Som sagt, så måste vi vara jordens mest komplicerade djur. Vi tänker, överanalyserar, känslorna är starka och många gånger så ryker olika individer ihop på grund av att man har olika starka personligheter. Tänk om vi vore andra djur som hade ett mer simpelt levnadssätt, som t.ex en varg eller en björn, den tänker ENDAST på att överleva själv. Dödar, flyr och kämpar sig fram genom skog och mark i alla olika väderlekar för att överleva. Den är ganska ego, tänker främst på att denne ska överleva med mat och boende. Nog tror jag såklart att andra djur har tankar och känslor de med precis som vi, men kanske inte överanalyserar lika mycket som vi människor. Vi lägger stor vikt på vad andra tycker, känner och tänker. Andra djur tänker mer på sitt eget bästa och är lite mer ego, vilket kan vara en stark drivkraft till att ta sig fram här i livet. 

Där är en tydlig faktor till varför det har varit en brant uppförsbacke länge nu. Jag har alltid velat vara alla till lags, ta hänsyn till andras önskemål och andras viljor och strävat emot min egen vilja och magkänsla, kämpat i motvind för att göra andra nöjda. Men det är så det är uppbyggt i detta samhälle,  många gånger får man inte vara minsta lilla ego, man får inte vara mån om sitt eget liv och framtidsplaner. Vi ska ständigt ta hänsyn till alla andra, annars klassas man till en snobb eller till "den dryga jäveln" 

Jag har just tagit mig ur en riktig down period där jag tappade bort en stor del av mig själv. Ytterligare en bit som är viktig för att överleva, självkänslan och mina mål, drömmar. Jag har kämpat alldeles för länge i motvind, i hopp om att nästa dag kanske blir bättre, i hopp om att nästa sekund, minut, dag, månad eller år ska bli bättre i skolan. Det må ha tagit nästan 3 år att hitta och lära känna mig själv vad jag orkar och vad jag vill åstadkomma i skolan. 

och jag har insett nu, att ett teoretiskt och högskoleförberedande program inte är min smak. Många runt om mig säger, - ja men det är en bra grund att stå på.

Klart som fan att jag är medveten om det, men ska man då plåga sig igenom 3 år med något man egentligen tycker är piss och få ännu sämre psykisk ohälsa än den man redan har? Är det bättre att gå ut med dåliga betyg än att välja ett annat program som man känner är roligt och inte lika tungt och gå ut med suveräna betyg?

 Smaken och nyfikenheten kan vara rolig i början, men den surnar ganska fort. 

Men nu, då jag har fått välja SJÄLV vad jag egentligen vill, så känns allt så mycket bättre. Det känns som att den bit jag hade tappat bort tidigare, har fallit på plats igen och det känns som att jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen. 

Människor runt omkring mig får tycka vad de vill, att jag är ego, dum i huvudet som byter linje nu när jag snart har gått färdigt, att jag ger upp (?)

Ja men dåså, då får de tycka det. Jag kanske är lite ego, men det är jag fan stolt över också. Att följa sin magkänsla, att våga gå sin egen väg, att följa sin dröm är bland det mest inspirerande jag vet, och nu är det min tur att ta det steget. 

Jag skiter fullständigt i om jag behöver gå någon termin extra för att jag byter linje nu. Det här beslutet är mitt eget, för mitt bästa. Huvudsaken är ju att jag tycker det är roligt och att jag inte behöver kämpa i motvind hela min skolgång, för då störtar man ju enda ner till havets botten, som jag gjorde alldeles nyss. Jag klarar inte det.

Därför har jag nu fixat så att jag får börja på den nya linjen redan eventuellt nästa vecka. 

Självklart känns det jävligt tråkigt att lämna de vänner jag har uppe i Vilhelmina, alla fina själar jag har lärt känna. Det kommer kännas konstigt och tomt. Men bara för att jag sticker och följer min magkänsla istället, så betyder inte det att jag glömmer bort er. Ni kommer finnas i mina tankar, och förhoppningsvis så kommer kontakten att bestå. 

 Men samtidigt, som jag tog upp i exemplet ovan, måste man ibland vara ego för att rädda sig själv från dåligheter, precis som vargen. För det är ändå en själv man ska leva med hela sitt liv, så det gäller att värna om sin egen hälsa före allt annat, sorgligt men sant, även om man ibland skulle vilja båda delarna. finnas till lags och ändå må bra. Det är svårt att kämpa emot sin magkänsla. Nu har jag fått nog. Nu tänker jag vårda min egen själ ömsint.  NU blir jag ego. 


Likes

Comments

​Torsdag

Å jag vill inget mer än att åka hem till mamma i helgen, ta det lugnt och få bli ompysslad, ta ett gympass (som det var år å dar sen jag gjorde sist), njuta och känna vad livet faktiskt är bra. 

Jag vet att jag måste ta hand om mig själv och vårda både kropp och själ ömsint. Jag vet att jag borde vårda mitt sinne, för jag är faktiskt bra, jag är unik och speciell som alla andra, bara det att jag inte har insett det ännu, så det krockar inom mig, mina tankar och mina känslor. 

Andra kan göra dig låtsas lycklig, medan det är bara du själv som kan göra dig lycklig på riktigt. 

Jag brukar säga att man inte kan älska någon annan förrän man älskar sig själv, och det är väl ganska sant.

Tänk om man vore liten igen.

Och jag vet, ena linsen skiner igenom på denna bild så man ser lite av min riktiga ögonfärg.


Likes

Comments