Såg den här bilden på mig idag (höger) och insåg att fy vad jag inte var nöjd med mig själv då. Och det handlade aldrig om kilon, eller kroppshets, eller att jämföra sig med andra. Det handlade om att JAG inte var nöjd. Det var därför jag gjorde någonting åt det. Nu sitter jag här , tre år efter första bilden (höger) och är mer nöjd än nånsin med min kropp (vänster). Jag hade inte mycket mer att säga.

Likes

Comments

Likes

Comments

Som många utav er som läser min blogg pratar jag väldigt mycket om kärlek. Eller mer hur man ska lyckas hitta kärleken och hur man ska våga ge sig till någon.

Har tänkte lite på detta på senaste tiden. Hur träffar man egentligen någon? Och hur lär man sig, efter att ha levt med sig själv så länge, att då plötsligt leva med någon annan?
Att laga mat till två, sova med någon annan varje natt (fyfan vad jobbigt), att ha någon att alltid komma hem till, någon att leva med och efter. Anpassa sig.
Jag hade ett väldigt bra inlägg planerat i mitt huvud. Men sedan fastande jag på we<3it och glömde bort det.
Om det är någon som känner igen säg kan ni väl slänga iväg en kommentar? Så jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta låter så otroligt jobbigt?
Åh herregud. Godnatt

Likes

Comments

Nu har jag inte skrivit här på länge. jag har velat många gånger, men varenda gång jag haft velat har jag inte haft ork. men nu är jag här igen. iallafall för idag.

jag har nyss varit och fikat med en kille. en jättesnäll kille. snygg, trevlig, ungefär min drömkille på alla sätt. ändå såfort jag gick ut ur hans bil kände jag mig otillräcklig. Igen.

trodde jag hade kommit över det. trodde jag kommit längre och skulle känna mig tillräcklig, känna mig duglig. trevlig.

ändå kändes det bara som han led utav att sitta där med mig. vilket han säkert inte gjorde. men det kändes så hos mig. det kändes som att allt jag pratade om tyckte han verkade ointressant, som att jag bara var en liten 96a, som han var så ointresserad utav.

och ni som läser detta måste förstå att detta är så jag känner efteråt. när vi satt där kände jag inte alls på de viset. tyckte för en gång skull det gick bra, att jag inte skulle gå därifrån med ångest utan kanske vara glad och känna " omg ja så bra detta gick" men ändå så får jag ångest. varenda. jävla. gång.

nu vill jag bara sätta mig i ett hörn och gråta. men som många av er vet har jag väldigt svårt att gråta just. kan visa känslor på många sätt, alla skulle jag vela säga, men just att vara ledsen är så svårt.

men jag är ju egentligen inte ledsen. kanske därför det är svårt. jag har ju ingenting att vara ledsen för. oavsett om detta leder någonstans eller inte så är han ju ingenting för mig. vi har liksom träffats en gång. jag känner inte han och han känner inte mig. det är kanske det jag måste börja inse. att bygga upp något med någon tar tid. det går inte på första "dejten", eller andra, eller tjugonde. det tar tid. och jag vill ju gärna veta allt om alla såfort jag träffar dem. och just han här är så stängd. han säger att han ändå öppnat sig, ändå berättat mycket, men ändå vet jag ingenting om han. och han ännu mindre om mig. ironiskt att man vill veta allt om honom när jag inte berättat nåt om mig eller hur?

kanske jag inte berättat nåt för jag vet inte vad det finns att berätta. jag har varit en söndrig själv. en svart bubbla. jag försöker än idag bygga upp mig själv, men det är bebissteg. jag har inte kommit så långt som jag önskat. jag är en bra bit på vägen, men inte ens halvvägs. kanske måste jag jobba med mig själv först innan jag ens får för mig att starta nåt med nån annan.


är det inte ironiskt hur man efter 20 min kan sakna någon man spenderat 2 timmar med?


Likes

Comments

Ojoj det har hänt mycket sen sist jag bloggade.. har skaffat katt bland annat!! Men eftersom jag inte orkar skriva så mycket så kommer här bara massa bilder!!

Likes

Comments