pratar med min bästa vän i telefon just nu.. vi pratar bara i allmänhet mycket känslor och tidigare/ framtida händelser. just nu pratar vi mycket om högstadiet. och jag har nog nyligen insett att inte så många tyckte om mig.. jag var nog alltid völdigt ensam. jag är en mycket speciell person. jag säger exakt vad jag tycker och tänker, är brutalt ärlig, har på mig precis vad jag vill, och sminkar mig precis hur jag vill. tycker folk jag e ful? ok? kunde bry mig mer.. fast nej.och när vi sitter och pratar om detta funderar jag mycket på mina vänner idag, jag älskar mina vänner. mer än livet själv. jag sätter alltid dem framför mig själv, men sätter dem nånsin mig framför sig själv? jag tvivlar starkt på det.

jag pratar väldigt sällan om mina känslor med mina vänner. för jag tycker det är jobbigt. att prata vänner. fastän jag säkert många gånger vet att dem lyssnar, och att dem tar in. så frågar aldrig någonsin igen vad som hände. hur gick det? hur mår du? vad händer? och det vet jag att det handlar mycket om att jag inte pratar så mycket.. för jag tycker inte om att prata.. jag tycker inte om att folk ska gå och tänka på mig. iallafall inte om hur jag mår. folk får gärna tänka mycket om mig, men på ett sätt som "jag saknar henne" eller " fan längesen jag träffade henne". jag känner bara att alla är väldigt likgiltliga med mig. alla vet var dem har mig. på andra sidan telefonen. där precis när ni behöver mig. jag hade varit där. så om taxin hade kostat mig 10000 kr. Men hade ni funnits där för mig? hade ni betalat 10000kr för taxi till mig? hade ni lagt alla dem pengarna och all den tiden på mig?

och fastän det låter just nu som att jag tvivlar på mina vänner så tvivlar jag inte alls på dem. men jag hoppas att jag har rätt där jag tror att jag har dem. för jag hoppas att jag har dem där och att jag inte e så blind och tror att alla bryr sig om mig- jag hoppas bara att jag har rätt..verkligen

jag saknar ingen i mitt liv. jag tror bara jag är väldigt rädd för att förlora en specifik person i mitt liv. alla vänner jag förlorad/ sagt upp kontakten med så saknar jag INGEN, HÖR NI? ingen.alla fittor jag förlorat (om man ska kalla det det) så är jag bara glad. jag har så mkt finare vänner nu än för ett år sen. har roligare med dem än jag haft på länge. och jag älskar dem så orimligt mycket. ger allt för dem. gör allt för dem. ALLT


nu vet jag inte ens riktigt var det här inlägger hamnade. pratat med Elin i telefon hela tiden så nog mycket virrigt inlägg. blandade känslor....


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Likes

Comments

Såg den här bilden på mig idag (höger) och insåg att fy vad jag inte var nöjd med mig själv då. Och det handlade aldrig om kilon, eller kroppshets, eller att jämföra sig med andra. Det handlade om att JAG inte var nöjd. Det var därför jag gjorde någonting åt det. Nu sitter jag här , tre år efter första bilden (höger) och är mer nöjd än nånsin med min kropp (vänster). Jag hade inte mycket mer att säga.

Likes

Comments

Likes

Comments

Som många utav er som läser min blogg pratar jag väldigt mycket om kärlek. Eller mer hur man ska lyckas hitta kärleken och hur man ska våga ge sig till någon.

Har tänkte lite på detta på senaste tiden. Hur träffar man egentligen någon? Och hur lär man sig, efter att ha levt med sig själv så länge, att då plötsligt leva med någon annan?
Att laga mat till två, sova med någon annan varje natt (fyfan vad jobbigt), att ha någon att alltid komma hem till, någon att leva med och efter. Anpassa sig.
Jag hade ett väldigt bra inlägg planerat i mitt huvud. Men sedan fastande jag på we<3it och glömde bort det.
Om det är någon som känner igen säg kan ni väl slänga iväg en kommentar? Så jag vet att jag inte är ensam om att tycka detta låter så otroligt jobbigt?
Åh herregud. Godnatt

Likes

Comments