​Jag har varit med och skapat en uppsättning av Grease med min klass samt min parallell klass. Det har varit time of my life. Jag har skapat jag har klätt mig i det, jag har sjungit jag har skrattat jag har gråtit jag har kämpat. Jag har andats grease jag har levt Grease. Idag tog den resan slut. Vi hade den sista föreställningen och det Har varit min favorit punkt i livet. Jag minns när jag gick i årskurs ett på Eskil och trodde inte att jag någonsin skulle kommit till denna tidpunkt, jag kom dit, jag gjorde det och nu är jag klar. 

Det blev en sorglig stund efteråt och Fy fan vad vi är bra. Mina tårar hölls inte inne och tårarna tog aldrig slut. Vi alla kramades och så var det slut. 

Jag kommer sakna varenda en av dem. Alla har verkligen fått sin plats och jag har känt mig hemma.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Jag föll in i eran dicksand. Jag var inte ens min egen längre. Jag var en patetisk crowdpleaser som trodde att det fungerade att leva för andras skull.

Jag var en idiot som trodde det. Jag är så trött på det och jag är så jävla trött på dig. Fan för dig jag pallar inte med ditt respektlösa beteende. Jag vet att du haft det tufft men jag är trött på att ta hänsyn till det hela tiden. Jag ursäktar inte längre ditt respektlösa beteende på att du mår dåligt. Guess what? Du är inte den enda som levt i en dy. Vi är många. Men andra har inte tagit ut det för resten av befolkningen runt omkring en och vi har inte skyllt våra handlingar på måendet. Det är inte godtagbart.

Farväl gamla vän vi är inte bra för varandra.


Likes

Comments

Med tyngd i hjärtat berättar jag att dagen är kommen. När Sverige ska utsättas för det som andra länder utsätts för dagligen. Tankarna går till offren och offrens familjer. Jag har följt nyheterna intensivt sedan min syster skickade en länk till min Kik. Det var den länken som kom att förändra allt. Mina vänner och min lärare lyssnade på mig när jag läste upp den länk jag fått från expressen och alla är i chock, en efter en lyfter sina telefoner för att själva läsa det hemska som hänt idag. 

Det är nära att jag brister ut i gråt. Min pappa skulle just hämta mig från min skola och vi skulle åka hem för att hämta resten av familjen för att åka till Stockholm, där skulle min pappa och syster äta på en restaurang på Drottninggatan, jag och min mamma skulle gå på Miss li. 

När pappa och jag kom hem var dörren låst. Mamma kom och kollade ut ur fönstret på våran ytterdörr innan hon låste upp. Vi är alla skakade. 

Genast bestämmer vi att stanna hemma. Mamma är gråtfärdig. Jag springer på toa, när jag kommer ut pratar vi om händelsen och jag ser tårarna krypa fram ur hennes ögon. Jag är också upprörd men jag vill inte gråta framför dem.

Idag är dagen vi bestämmer att kärleken ska vinna. Hatet och dem stängda dörrarna är borta. Många har öppnat sina hem för dem som inte kan komma hem. Jag ber för alla offren och jag ber för dem nära och kära. Nu måste vi krama och extra hårt och ringa samtalen till dem vi bryr oss om för att se till att allt är okej med dem.

Likes

Comments

Den som tar sig upp tar sig längst.

Fåglarna klättrar där längs husmurarnas cement.

Träden flyger över åkrar och hav.

Spindlarna blomstrar och jag står där bredvid dig.

Dina kinder är rödare än körsbären, ta min hand.

Flyg iväg lilla jag. Vi ska se till att du tar dig härifrån.

Imorgon är inget av detta kvar, då är jag vaken.

Likes

Comments

Här är jag. Jag ska nu bryta mitt skal. Jag ska visa min nakna kropp. Jag ska tala om mig, igen. Jag tror att det kan vara skönt att få lätta på hjärtat. Även om det är något kristet skit så lyssna på den, Härlig är jorden, när du läser från min nakna kropp. Jag skriver med tyngd lättnad och stolthet i hjärtat om hur det varit skit, om du hur det varit toppen, om nu.

När jag var yngre hade jag en så jävlig äcklig hy. Akne och skit. På toppen av det hade jag tandställning och en klass som jag helst av allt bara ville byta från till en annan där jag kanske kunde bli mer accepterad. Jag hatade att vakna varje morgon. Men hoppet om att nästa dag kunde vara bättre höll mig kvar.

När jag fyllde fjorton diagnostiserades min mamma med bröstcancer, jag fick en sjukt stark medicin mot acne som gjorde att hela min hy torkade ut och att en bieffekt var nedstämdhet och i värsta fall depression. Jag trivdes varken i min egna hud eller i skolan och när jag kom hem mådde mamma inte bra., än idag minns jag hennes ord när hon viskade, jag mår inte så bra med en lätt darrning på rösten, jag pallade inte med livet. Jag berättade om min situation till min mentor och hon sa till mig, inte är du deprimerad va? Inte fan mådde jag bra iallafall.

Tvåtusenfjorton. Mitt favoritår hittills. Ny klass. jag blev av med min tandställning och jag blev klar med att äta den starka medicinen och min mamma mådde mycket bättre. För första gången i mitt liv kände jag mig inte missplacerad. För första gången på sjukt länge hade jag folk som ville träffa mig även när skolan slutat. Allt var förändrat. Vi införde små sjukt mysiga traditioner som tacofredag varannan fredag och baktisdag. Det var helt fantastiskt.

För några veckor sedan träffade jag på en av de personer som fått mig att må skit. Hon bad om ursäkt för hur det vart och jag blev så otroligt tacksam och stolt. Tacksam för hur jobbigt det måste varit för henne att säga dem orden till mig. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dem orden. Tack till dig och en massa kärlek till dig.

bild 1 från vänster, jag 2 år. bild 2, jag 15 år. bild 3: jag arton år.

Stolt över mig själv faktiskt för att jag aldrig släppte på hoppet, inte ens i den jobbigaste perioden när jag helst av allt ville avsluta allt. Jag brukar inte ge upp i vanliga fall och hade jag gjort det då och låtit min själ gått förlorad hade jag aldrig fått uppleva det fantastiska som jag upplevt nu. Jag har tagit mitt fucking körkort det jag drömt år sedan urminnes tid.

I år tar jag studenten. I år ska jag Anne Clara Josefin Carlsson ta studenten. Jag ska söka till konstfack och jag ska bli det jag någonstans alltid velat bli, jag vill och jag ska bli lärare och jag skiter i vad andra tycker om det, jag skiter i era åsikter för jag kommer ändå inte kunna ändra dem. Varför ska jag då bry mig om dem.

mitt budskap med allt detta är att hur jobbigt och hur piss du än mår, ge inte upp hoppet. Sluta aldrig hoppas på en bättre framtid. Snälla gör inte det.

Likes

Comments

den senaste tiden har jag tappat min stil. Jag har tappat det jag älskar mest. Kläder. Jag ska därför idag ta mig runt i denna stad för att shoppa second hand. Jag kanske till och med får med mig min syster, det märker vi. Jag har börjat experimentera igen och det är skitkul. Det är ju trots allt jag. Ibland blir det grymt ibland blir det skit, smällar man får ta.

Jag har även börjat vidgat min musik. Jag ska därför länka min favorit lista här nedanför och lägga in några bilder på outfits jag inspireras av just nu.

Likes

Comments

​jag har lyssnat på fem fina fröknar ja, stäm mig. Hela skam grejen har blivit stor som fan, det är en sjukt bra serie ja men hela hysterin verkar lite överdriven. 

jaja, moving on. 

anledningen till mitt inlägg denna lördagkväll är för att studenten börjar komma närmare, arbetsprover som ska göras och ångest som skall dämpas. 

jag behöver dig ikväll, berätta vad ska du göra efter gymnasiet? vad gjorde du efter studenten? Jag vet inte vad jag vill längre? jag vill typ bara skaffa mig en ny stad och lägenhet, förlåt MJ jag vet att jag tog det där från dig men känner verkligen så. Jag V. I . L . L   B . A . R . A  DRA. Nu ikväll helst. Jag vet inte vad jag ska göra. Just nu googlar jag typ på "att göra efter gymnasiet/studenten" det är patetiskt.

hejdå

Likes

Comments