Jag vet att många av er är nyfikna på att höra mer, medan andra kanske är trötta på tjatet om marathon nu hehe.
Men för mig är det så stort och mäktigt och jag vill därför dela med mig av en mer detaljerad sammanfattning av min upplevelse av loppet.

Klockan ringde vid 07 i söndags, vi gick ner och åt frukost på hotellet. Hade ingen aning om vad som väntade, men det blev bra trots att jag egentligen kanske hade önskat både gröt och grovt bröd. Men det fick bli 2-3 ägg, 2 mackor, croissant, kaffe och en stor skål med yoghurt och granola. Laddade också upp med magnesium, reosrb och berocca. Strax efter 8 gick vi mot start och det blev 2 km promenad. Solen var påväg upp, luften var sådär perfekt krispig och kylig. Men oj vilken bra känsla jag hade i kroppen, jag blev så taggad!! Paris, jag är redo för dig.
Strax innan 9 stod jag vid min startgrupp, hade gett tröjan till mamma och pappa. Så stod i tights, underställströja och T-shirt. I skuggan var det kallt, men i solen var det skönt. Jag ställe mig i solen. Musiken pumpade på, man kunde känna alla männikors förväntningar och pepp. För att driva tid kollade jag på folks skor och kläder, haha. Något måste ha blivit fel för vi startade inte förrän 10 (fatta att stå där, helt stilla i en timme i några grader, ingen skön uppladdning!!). Start skulle alltså skett 9.30. Men bara att gilla läget och fortsätta kolla på allas skor haha. Såg en del med samma modell som jag, det kändes bra.

0-10K
Äntligen, runt 10 släppte de iväg oss. Efter en gemensam nedräkning med klappar så var vi igång. Paris, här kommer jag!!!
Mamma och pappa hejade på mig redan vid 2 km och sedan vid 4 km. Här rullade allt bara på, tur det. Benen kändes bra och jag försökte att inte fokusera på hur långt det faktiskt var kvar. Man kan inte springa och tänka "jag ska hålla på med det här i 3,5 timme till". Det går inte, då är det kört :) Man måste tänka här och nu. Andas, kolla på människorna man springer förbi, se byggnaderna, ta in staden, lyssna på musiken osv. Tänk inte på distans eller hur kroppen känns, bara spring. Höll ett snitt tempo på 5:31 och i början var det runt detta, dels för att inte gå ut för hårt och dels för att det vart lite trångt i början. Sprang sakta men säkert, men ville ändå hålla ett högre tempo än ganska många, så sprang förbi många. När man når 1 mil känns det riktigt gött, bara 3/4 delar kvar. Då är uppvärmningen klar, så känns det.

10-25K
Här började det bli varmt och jag som hade gött flow och helst inte ville stanna plockade av mig underställströjan i farten haha, och knöt fast den runt midjan. Vid 10 km skulle mamma och pappa stå igen, så jag håller till höger som vi sagt och låter blicken flacka fram och tillbaka längs sidan, gärna lite längre fram så jag hinner se dem i tid. Jag såg dem aldrig. De hade haft problem med tunnelbanan, fick jag veta i efterhand. Men det var ju bara en mil kvar till där de skulle stå igen, 21 km. Inte heller här såg jag dem. Men jag gav inte upp, fortsatte med högertrafiken och vid 23-24 km såg jag deras huvud sticka upp längre fram, yes energi!!!
Innan dess sprang vi dessutom genom en stor park och det var mindre folk, vilket inte är lika peppande som i stan med massa publik. Men det är otroligt skönt med varierad miljö. Så uppskattade det mycket ändå!
Orken var helt ok hela denna vägen, men benen började göra ont. Tidigare än förra året, redan vid 15-16 började jag känns lite. Främst i höftböjarn och lite vader. Tänkte faktiskt, oj hur ska detta gå. Men det blev inte så mycket värre och halvvägs så kändes det ungefär som förra året. Vilket var ett bra tecken!
Så jag stoppade i mig min Ipren vid 21 km och som säkert hjälpte lite efter hand. Inte mycket, men lite. När jag ser skylten 21 km då tänker jag "nerförsbacke". Dessutom finaste delen av banan kvar. Minns också att jag började känna att jodå detta kommer jag ju klara av. Och sen fick jag som sagt lite pepprop från mamma och pappa!

25-35K
Denna biten är den jobbigaste rent mentalt. Det är fortfarande över 15 km kvar, benen börjar bli rejält trötta och det gäller att bita ihop. Dessutom vill man inte tappa i tempo om man vill ha en bra tid. Här började jag räkna ner km för km, vilket är rätt jobbigt för psyket. Lite för tidigt egentligen såhär i efterhand. Vid ca 14-15 km kvar låter mina airpods och säger till att batteriet snart är slut, "skojar du med mig!?". Nejnejnej, jag kan inte springa en timme utan musik, inte nu, inte här, inte idag. Försökte ringa mamma och pappa, skrev ett sms i farten (hahah wtf) för jag var så desperat efter laddningen. Men utan resultat. Då gick tankarna bara okej, spring lite snabbare så kanske du slipper springa utan lika länge och äsch det är inte hela världen. Många springer utan, det klarar du också. Tempot var helt ok, lite ojämnt tor jag, lite långsammare några km, för att samla kraft och när jag ringde osv. Sen lite snabbare igen. Vid 32 km räknade jag ut i huvudet att om jag håller snitttempo, 5:30 kommer jag slå mitt rekord.
"Kom igen 10 km är ingenting, du orkar detta 9 - 8 - 7....."

35-42K
Här finns det inte mycket kraft kvar, det är många som börjar gå. Det kommer någon seg uppförsbacke med några km kvar och jag minns hur sjuuuuuukt tunga benen kändes, alltså som stenar, på riktigt. Jag kom knappt framåt, men jag ska inte stanna. Jag ska trycka på, kan jag öka lite efter backen? Tänk bort smärtan i höfterna, tänk på målgången, känns känslan. Gud jag kommer ju klara de, jag har gjort det igen. Men vart står mamma och pappa? Kommer jag se dem?? Aldrig har mina ben känts så tunga, det var brutalt.
Tog min sista dextrosol och bara kände att "jag har det här" - det kommer nog sluta på en tid som är 3:53, huvudräkninngen fick mig att tänka mindre på hur ont benen gjorde. Höll alltså snitttempot även de sista km, det är bara skalle här.
Krafterna är noll, allt sitter i huvudet. En km kvar, ÖKA NU, du klarar det. Musiken är död för länge sen och på upploppet, då ökar jag, kollar på min klockan, känner glädjen, energin, benen bara går, hör publikens hejarop "go sweden" och sen hör jag mamma och pappa "kom igen Julia!!!!" Jag vänder huvudet, jag ser dem, jag ler, jag vinkar, jag springer 100 m till, jag är i mål !!!! Jag klara det. Så fort jag stannar, känner jag värken, jag haltar. Alla haltar. Jag får tårar i ögonen, jag är helt slut, men jag klara det.
Klockan visar 3:53, jag räknade rätt. Jag höll tempot hela sista milen. Wow, jag är så stolt. Det finns inget som gör mig så stolt. Fan vad starkt Julia, bra jobbat. Tack kroppen, du är helt fantastiskt, vi gjorde det.

Här är banan som vi sprang, mycket längs med ån, förbi Eiffeltornet. I både stan och parker. Massa publik som kollade på och klockrent väder. WOW.

Här är en film som ger rätt härlig och mäktig feeling över hur det faktiskt var.

Här är vinken till mamma och pappa precis innan målgång, 100 m!!! Glädjen här, helt sjukt.

Lots of Love

See more - INSTAGRAM

Gillar

Kommentarer

Sista dagen här i Paris och det bjöds på riktigt kanonväder. Strålande sol och 17 grader, underbart att gå runt utan jacka och känna att sommaren är runt hörnet.
Äntligen börjar min kropp återhämta sig hyfsat. Idag är första dagen som jag inte haltar pga träningsvärken från loppet.
Tror inte ni förstår hur brutal träningsvärk jag haft efter ett marathon, haha. Så idag kunde jag äntligen ta mig an trappor på ett normalt sätt. Tur det när vi började dagen på toppen av Paris, vid den mäktiga kyrkan Sacre Coeur.

Gick förbi ett supermysigt område innan vi kom till kyrkan och den otroligt fina utsikten. Det var väldigt mycket folk där!! Vi gick in på insidan och den var enoooooorm. Så mäktigt! Helt ofattbart hur de kunnat bygga något sådant för en massa 100 år sedan.

Look at this!!!!

Nya skor från Puma, byxor från Envii, topp från Cheap Monday och bälte från Saddler.

Sedan köpte vi med oss massa bär och tog metron till kanalen och satte oss en bra stund i solen och bara njöt, kollade på människor och tog vara på solen.

Sedan gick vi vidare runt omkring områden Les Halles (tror jag det kallas) som hade många supermysiga gator med restauranger och uteserveringar. PARIS ÄR SÅ FINT <3

Till lunch blev det efterätt, man har ju ändå semester :P Denna crepe var helt fantastisk!!! Med nutella, grädde och jordgubbar. Kan ju inte bli fel. Stället hette Creperie Beaboung. Efteråt så strosade vi vidare i stan helt utan måsten, planer eller tider att passa. LIVET.

Slut på ideér och lite trötta fötter efter många mil av löpning/promenader dessa dagar så bestämde vi oss för att spenderade de sista timmarna på en uteservering med kaffe och croissant. Säkert resans åttonde croissant och oj vad Frankrike kan sin grej. Bland det bästa jag vet <3
Så denna dag har varit väldigt lugn och de sista timmarna väntade vi verkligen bara in flyget.
Nu sitter vi på flygplatsen, lite förseningar. Men är förmodligen hemma runt 1-2 tiden inatt. Denna resa får fullpoäng. TACKSAM!!!

Lots of Love

See more - INSTAGRAM

Gillar

Kommentarer

Idag visade väder-apparna moln och lite regn, så vi bestämde oss för shopping, i olika delar av staden. Har fått köpt ett par vintage levis-jeans, puma sneakers och en jeanskjol m.m. Vi har alltså rört oss runt i hela Paris idag, som tur är regnade det aldrig.
Är helt slut i kropp och knopp och behöver sova mycket nu haha. Men vilken bra dag och vad vackert Paris är. Gillar denna stad!!
Idag har vi firat mamma och pappa lite extra, de har 25-årig bröllopsdag, grattisgrattisgrattis <3 Tänk att få ha den dagen i Paris!!

Får tusen frågor om denna kappa, denna är från H&M och är köpt ganska nyligen. Jag har en stor storlek (42 eller 44), för jag vill ha den oversized.

Vi gick runt i området Le Marais som var väldigt mysigt. En fin sak med Paris är alla deras små fik/restauranger som har uteserveringar såväl mot en väg, mot vatten eller mot en park. På varenda hörn finns dem. Så härligt!!

Vi gick också förbi Notre Dame dagen efter branden. Det ser inte ut att vara en extrem skillnaden. Men ser man förebilder så ser man att taket saknas och att tornet. då rastat in Ni kan se på min Instagram, på story! Tror det är stor skillnad om man ser flygbilder, ovanifrån. Men det var heeeeeelt sjukt mycket folk här och reportar och tv-kanaler osv. GALET. Jag kände bara "terror riskzon - spring däifrån nu".

Efter lite letande efter något fik blev vi istället hungriga och tog en lunch. Scrambled eggs, croissant och kaffe. 10 poäng!

Vi åkte hem till hotellet, lämnade påsarna, vilade fötterna och laddade om. Jag bytte kläder också hehe :P Sedan åkte vi till Triumfbågen och gick nerför shoppinggatan och in i några butiker.

Till middag blev det för min del råbiff (ser ut som typ kattmat), sallad och pommes. Det var gott!! Vi slog även till med efterärtt, chokladkaka. Den var också god. Inget wow, men absolut gott.

Avslutade dagen med att kika in Eiffeltornet i mörkret. Vackert!!

Lots of Love

See more - INSTAGRAM

Gillar

Kommentarer