Hej bloggen! Just nu är jag på min promenad på samma gamla slinga jag alltid går. Promenader är något jag älskar att gå på och det händer ibland att jag går in till stan, vilket är dryga 7km.
Nog om promenader, vi går istället in på vad som hänt och bara allt i allmänhet. Förra måndagen kom jag hem från Spanien och dagen efter bilade vi från Göteborg till Ullared, var där i två dagar och bilade hem till Östersund igen. Blev väldigt åksjuk men det fick gå bra ändå med tanke på allt jag köpt dessa veckor.
I lördags pratade jag med killen som jag höll på med och sa att jag hellre ville vara vänner. Hela samtalet gick bra faktiskt och jag fick ut allt jag ville säga och han fick ställa sina frågor. Han blev ledsen på slutet och jag blev ledsen för hans skull. Vi pratar fortfarande idag och det är som vanligt, kanske bättre till och med.

Imorgon får jag äntligen träffa tjejerna vilket jag är så lättad över. Jag vet att jag sagt innan att jag ser mig själv ganska stark och att jag klarar mig ensam men efter att ha känt dessa brudar i två år snart vet jag att det inte går. Man kan klara sig själv men utan att ha någon/några där man vet med säkerhet finns där för en så finns det inte mycket mening till det. De människor man behöver är inte alltid de som man känt längst.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ibland orkar man bara inte och just nu orkar jag inte. Jag vet inte vart jag ska ta vägen och detta är den enda plats jag kan vända mig till. Mina känslor är för mycket för mig just nu och det känns som jag är så långt borta från allt. Det är så många gånger jag bara vill ge upp men vet att jag inte får. Jag har inte vart med om något så jobbigt på det här sättet. Allt jag kan tänka just nu är om det ska vara såhär vill jag inte vara med längre. Allt som var positivt vet jag inte vart det tog vägen.
Även fast det varit skönt så får jag sån sjuk ångest av att inte vara hemma, att jag missar allt och att folk kommer vänja sig vid att jag inte är där. Det kanske inte är sant men det är vad som är mitt problem och det är vad jag försöker jobba med och emot. Ibland kommer såna här dagar där jag känner på detta sätt och jag får lämna över detta till morgondagen.

Likes

Comments

Mellan beslutsångest och funderingar på hur allt kommer se ut i slutändan har jag nog hittat mig. Att se sin spegelbild i varje byggnads mörka fönster har alltid varit en stund där jag tänker "nu såg jag ganska smal ut" eller så är jag inte alls "nöjd". När jag såg mig själv idag tänkte jag att mina stora höfter och lår är vad som gör mig till den personen som utspeglar insidan. Som kvinna vart jag medfödd större höfter och det är inget jag skäms över längre. Tanken av att jag skämts så pass många år gör mig ledsen. Det gör inget om låren eller magen guppar med när man går, dessutom är det omöjligt att undvika.

Ett avslut på något behöver inte alltid vara negativt. Kanske är det något jag säger för att kunna vara positiv men det är vad jag håller fast vid just nu för att inte sjunka.
Jag tvekar över ett förhållande och för mig är det ett tecken på att det inte är vad jag egentligen vill ha.
Anledningen till varför jag haft beslutsångest är för att "det kanske blir bättre". Här har jag en underbar kille som jag skulle kunna se mig själv med om det inte vore så att känslorna bara inte finns där. Kanske är jag rädd att han är den enda som ser mig som attraktiv, men det är inte alls sant. Hur undviker man sådana tankar? Det går inte, man får svara själv på den frågan. Om den personen tyckte du som person var attraktiv, varför i hela friden skulle det inte finnas fler som gör det? Det är väl inte bara en person som spelar i en sport?
Att vara rädd för att man ska ångra sig finns i varje beslut man tar, jag skulle hata att förlora denna person som jag tycker om så mycket. Samtidigt är det ett måste att respektera andras känslor, om man inte är någon de vill ha i sitt liv längre MÅSTE man respektera det. I slutändan har alla ett eget liv och ens egna känslor får inte styra över någon annans.

Likes

Comments

Hallå från Spanien! Här kommer några bilder från veckans äventyr. Vi började denna resa med en biltur till Göteborg som tog drygt 8-9 timmar för att se det bästa bandet någonsin, nämligen Coldplay. Jag och Emma var på deras konsert förra året i Stockholm men denna konsert var betydligt bättre trots regnskurar och blåst. Konserten var på Ullevi och det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma.
Dagen efter konserten åt vi först god hotellfrukost för att sedan bege oss till flygplatsen.
Vi mellanlandade i Düsseldorf, Tyskland först och fortsatte sedan till Valencia, Spanien.
Första dagen i Spanien begav vi oss till en mataffär som första stopp för att köpa frukost och chips såklart, vad är inte en semester om man inte hängiver sig till den hälsosammaste dieten?

Dag 2 gjorde vi nog inte så mycket, bara sola och bada, men vi åkte till stranden dagen efter och det var väldigt härligt trots det kalla vattnet.
Ska jag vara ärlig har jag helt glömt bort dagarna och har inte koll på vad som hände vilken dag eller tidpunkt. Iallafall åkte vi till en kändare turistattraktion, vilket var vattenfallen (det är bilden där jag sitter på en sten och bilden på vattenfall obv). Eftersom det var bergsvatten som man badade i var det ganska så kallt, men man vande sig efter några minuters sprattlande i vattnet.

Det har varit så sjukt härligt och vill aldrig härifrån, dock saknar jag mina tjejer där hemma så det är något jag har att se fram emot iallafall.
Vi bor i Benidorm som ligger i Calpe och jag rekommenderar verkligen att besöka detta ställe!

Detta är huset vi bor i (taget från Snapchat)

Likes

Comments

Ska man gå på magkänsla eller ska man vänta och se?
Om ni läst mitt tidigare inlägg nämnde jag en kille som jag typ håller på med. Jag har aldrig varit i ett riktigt förhållande förut och därför vet jag inte exakt hur det ska kännas, men jag är osäker på om jag ska känna såhär.
Problemet är inte att jag inte tycker om honom, utan det är om jag tycker om han på rätt sätt. Jag känner mig inte attraherad på det sätt jag skulle vilja, även fast det gått ett tag sen vi sist träffades så finns det ingen riktig saknad för honom. Vi har ju träffats ett antal gånger och han har sovit över men ändå så känns det inte helt rätt.
Jag är helt kluven på mina egna känslor, min magkänsla säger mig att jag typ inte vill vara i ett förhållande. Kanske har jag tvingat mig själv att tycka om han eftersom det kändes som han var rätt kille för mig. Ska man inte vilja träffa personen man vill ha ett förhållande med?
Jag vet inte om det här är rätt för mig men jag vet inte hur jag ska veta helt säkert.

Nu är jag iallafall påväg till Göteborg där vi ska stanna två dagar innan vi åker vidare till Spanien i 2 veckor!!

Likes

Comments

Jag skulle säga att jag är på en rätt bra plats i mitt liv just nu, men osäkerheten förföljer mig som det vore min egna skugga.
Jag har nyss träffat en kille som är sjukt härlig, jag skulle säga att han är mer lik mig än någon jag träffat förut och det går bra. Problemet är att jag inte vet om jag är redo, hur vet man det? Är det så att man bara ska må och känna sig bra eller är det en annan känsla?
Hur ska jag veta om det här är det jag vill?

Jag tror det mesta beror på hur jag ser mig själv. Jag har inte tränat nu på ett tag, vilket är nåt som jag gör för att må bra. Jag tror det som hänt är att jag glömt bort hur man mår bra utan träningen, det är extremt jobbigt för mig och eftersom jag nu jobbar sena pass har jag varken haft tid eller ork. Det man måste komma ihåg är att man inte behöver se ut eller vara på ett visst sätt för att kunna acceptera sig själv. Ångesten kryper in men man får schasa bort den. Jag får börja tänka positivt, livet handlar inte bara om utseendet och det man får göra är att ta tid för sig själv för att kunna inse det faktumet.

Likes

Comments

Hejsan bloggen!
Det verkar som allt ordnar sig och som att livet längtar av att gå åt rätt håll.
Dagen började mycket bra med en macka, vattenmelon samt grönt te. Sedan skulle jag då med och slänga lite möbler, vilket tog sin tid men gick bra ändå. Till slut var vi på väg till mataffären för att handla och möts då av världens folkmängd i varuhuset. Såklart får jag då den ångest som alltid kommer när det är mycket folk och kände så väl hur gärna jag ville skriva till mina bästa kompisar för att jag skulle lugna ner mig. Då tänkte jag nej, om jag ska uppleva detta varje gång det blir stora folksamlingar, hur ska jag då klara mig själv?
Om nu aldrig upplevt en panikattack så känns det (för mig iallafall) som att något kommer hända och om jag inte tar mig bort från stället jag är på så kommer något dåligt att hända. Jag blir nervös och får panik, rör någon mig så känns det som en chock genom min kropp.
Jag tycker det är otroligt obehagligt men just idag kände jag att det här var något jag behövde överkomma. Jag ställde mig vid sidan av, tog djupa andetag i flera minuter för att lugna ner mig själv och tillslut var det över. Jag kanske inte snabbt blir av med det men nu vet jag hur jag hanterar det.
Jag är i kontroll.

Likes

Comments

Ta vara på den tid och de dagar du har just idag. Om man läst mina inlägg vet man att det har hänt mycket, det har gått upp och likaså har det gått ned. Mitt sätt att tänka har utvecklats även fast jag mått dåligt ibland. Jag tycker inte att må dåligt bara sänker en, utan det ger en möjlighet att tänka om. Ta bort det som haft en negativ påverkan på ditt liv eller lös problemen du har på sätt du är bekväm med. Jag har förlåtit alla som gjort mig illa eftersom i verkligheten så tror jag inte någon menar att göra fel. Man gör mycket i stunden som man kanske ångrar och det jag kan göra som person är att förstå mig på varför.

Det är inte rätt av mig att beskylla folk för något de tycker är rätt. Bara för att det inte är något jag håller med om så kan det vara en helt annan situation för någon annan. Det här syftar inte på en enda person och även fast min blogg kanske inte är något de vet om så förlåter jag dig. Det är okej nu, även fast det tog så lång tid för mig att förstå det så är det okej. Jag hoppas att du hittar allt du letat efter för ingen förtjänar att må dåligt. Världen är så mycket större än våran lilla bubbla och jag tänker inte fokusera på det som hänt, utan det jag vill ska hända.

"En som bygger upp dig, en som gör dig svag, det finns plåster som du måste riva av" ~ Plåster, Oskar Linnros

Tack för mig.

Likes

Comments

Om du konstant hade någon viskandes i ditt öra, någon som påminner dig om allt du gör fel i ditt liv, hur hade du hanterat det?

När jag går till skolan möts jag av ett slag i magen, ett slag som intalar mig att mina steg inte är värda nog att gå på denna mark. Att mina andetag inte får smyga sig ut. Att min beröring inte får nå en annan människas hud. Jag drar mig tillbaka.
Där sitter jag, flickan med hår som täcker alla mina osäkerheter, längst bak i klassrummet där jag är osynlig. Livrädd för att räcka upp min hand, den hand som jag såg som äcklig, den hand som tillhörde armen som jag såväl försökte gömma under min tröjas långa ärmar. Finns det en plats för mig? Varför är jag här? Vad händer om jag försvinner?
Fast. Som en snigel med dess skal. Mitt huvud var mitt hem, mina tankar som mina godnattsagor. Men mina sagor hade aldrig ett lyckligt slut, jag var fast i ett torn som jag byggt för mig själv, på en plats ingen visste jag var på.
Välkommen till mitt huvud, mina tankar från mina yngre dagar, gör dig hemma.
Kan du tänka dig att aldrig kunna vifta bort ett mörkt moln du kvävs utav?
Om du kan göra det, kan du tänka dig en väg ut? Inte? Då kan jag visa dig en väg ut.

Du befinner dig i ett mörkt rum, framför dig finns två dörrar. Till vänster står det skrivet "Trygghet" ovanför dörren. Till höger står det "Vilja" ovanför dörren.
Tryggheten är där du alltid varit, det leder dig till ditt rum, din säng, den plats du återvänt med tårarna rinnandes nerför kinden.
Viljan är dörren som leder dig till platsen du alltid velat vara på. Det leder till möjligheten att ändras, att börja om på nytt med de dåliga minnena nerpackade i flyttlådor. Det kan vara viljan att förlita sig på en annan person som hjälper dig. Det är viljan för förbättring.
Tänk dig nu att rummet du är i slår i lågor, det brinner och du måste snabbt välja en dörr...Vilken väljer du?

Du bestämmer, du har makten i dina händer.
Jag valde dörren till höger och efter det försvann rummet, jag levde inte längre i mitt huvud och det var vad som räddade mig.
Hade jag vetat vad som innebar att få hjälp, att gå till en psykolog, kurator eller vad som helst så hade jag gjort det. Jag har insett att det inte är vad som gör en svag, att man inte kan "hantera" sina egna problem. Det är mod. Modet finns i att visa sina svagheter och att ifrån det vilja förbättra sig, det är så man blir stark. Det är så man blir bättre.

Likes

Comments

Att vara emotionellt ärrad är en hemsk och jobbig känsla. Att bli lämnad av ens bästa vänner utan förklaring var något som gjort det svårt för mig att lita på människor även fast det hände för några år sedan. Det är en sorts oförklarlig känsla nästan men jag ska försöka förklara. Jag kan ha världens bästa relation till någon, till mina närmsta vänner och jag får en känsla av att de kommer lämna mig.

Det jag intalar mig själv är sjukt och det är att jag kommer bli lämnad kvar men i mitt huvud så gör det inget för jag har fört ihop dessa personer så de kan må bättre utan mig. För det jag säger till mig själv är att jag är någon som man lätt kan ersätta. Det är inte mitt fel att de inte kände samma sak för mig som jag gjorde för dem, men det är inte deras heller. Jag tycker det var elakt men jag tänker inte sitta och gråta över det. En av personerna går i mina närmaste vänners klass och även fast det gör ont på nåt sätt när jag ser henne så är det okej. Det har fått mig att inse att jag inte kan tro att mina känslor är det enda som gäller och för det är jag tacksam.

Likes

Comments