View tracker

Hej på er,

För tillfället är inte klockan mycket över 7 på morgonen. Jag har varit tillbaka i 5 dagar och börjar som smått komma ini Sverige rutinerna. Förutom första natten så har jag haft konstigt sov schema. Somnat väldigt tidigt, 20-tiden, och vaknat vid tre, fyra på morgonen. Fick tvinga mig själv att vara vaken till över 22-tiden i förrgår så då sov jag hela natten och det verkar gå bättre nu. Vissa saker i Australien är annorlunda från Sverige till exempel, vänstertrafik (ratten är på andra sidan också) och så är det vänstertrafik i rulltrappor. Det blir konstigt att vänja sig tillbaka till höger. Jag var hos mina kusiner och hälsade på i söndags och vi blev hämtade med bil. Jag satt i passagerarsätet och för mig har det varit förarsätet det senaste året så det kändes hur konstigt som helst. Sen är det också konstigt att höra svenska runt om mig igen. Jag var ute och gick i stan och hörde massa skånska runt om mig, det kändes inte rätt. :)

Så jag tänkte att jag kanske kunde skriva lite om Australien och hur året varit. Jag vill gärna dela med mig om hur mycket jag tycker om det fina land och om det är någon som läser och tänker, ska jag åka. Så vill jag säga, Gör Det! Jag tror jag skrev i förra inlägget att åka till Australien på det viset jag gjorde, Work and Holiday visum men fast jobb i Strahan, var det bästa för mig. Jag rekommenderar att ha ett jobb antingen innan du åker dit eller skaffar dig ett precis när du kommer dit. Det gör saken mycket enklare och så blir det mindre stress. Om du inte har flugit mycket, som jag så blir en sådan här resa mycket att ta in, jag grät en del och var nervös när jag åkte. Tankarna kommer komma, 'Vad i helsike håller jag på med', 'Varför valde Australien som min första stora resa'.

Tasmanien är ett mycket härligt ställe, litet men så vackert. Dit kom jag ju för att jobba. Jag tror jag läste på Wikipedia innan jag åkte att år 2006 hade det bott 637 personer i Strahan. Så jag förstod att det var litet. Efter att ha spenderat en vecka i Hobart(Det var det en australiensk organisation som hade fixat) var det dags att åka mot jobbet. Jag blev inflyttad i ett hus med två härliga tjejer och hade för första gången i mitt liv ett eget rum. :) Det tog ett tag att vänja sig vid att jobba. Housekeeping är ett väldigt fysiskt arbete, jag hade en hel det träningsvärk. Under perioden i Strahan träffade jag fantastiska människor och vi umgicks mycket och hade kul. Så träffade jag snabbt också värdens bästa kille. :D Det går verkligen att klaga på sitt jobb när man jobbar som städare, det är en hel del knäppa saker jag sett. Men det vande jag mig vid.

Efter Strahan var det dags att åka ut på äventyr, Liam och jag var fem dagar hemma hos honom innan en båtfärd till Melbourne. Därefter jobbade vi på en gård i Glenlyon och även om detta var den enda gången vi använde vårt helpX program så var det värt det. Great Ocean Road, ungefär en två dagars äventyr. Det började med tältdramatik men det lärde oss något i alla fall. Vackra vyer och massor av kust. Sydney blev nästa mål, det blev närmast med en inlandsresa där det blev mycket tältning och bonus upplevelser av massa städer i Australien. Efter några dagar nåddes destinationen och två dagar i Sydney med lite bilkaos. Trafiken är ju galen där. Uppåt, denna gången längst kusten. Mer tältning och sedan en månad i Airlie beach för nu behövde vi får ihop lite pengar, där skulle det vara mycket jobb. Men nej då inget alls. Vi försökte så mycket men inget resultat. Vi gav upp och reste vidare. Vad händer? Då kommer telefonsamtalen om jobb. Men vi var flera timmar iväg. Första dagen i Cairns, varmt men nytt försök på jobb. Vad händer? Bilen är med i en krasch och vi är strandade med ca 800AUD (ca5490SEK) Det är inte mycket.

Tack och lov att bilen var försäkrad så nästan alla pengarna användes till flygresa tillbaka till Tasmanien. Liam blev ersatt. Massor av packning på flyget och mot vintriga Tasmanien. För blev det 7 lugna veckor innan vi gav oss iväg via flyg uppåt igen. Perth-> Cairns-> Sydney-> Melbourne. Med massor av äventyr på varje ställe. Stora barriärrevet, Rottnest Island, Sydney Harbour Bridge climb och Blue Mountains var några av äventyren vi hade.


Så jag märkte ganska snabbt när jag började skriva sammanfattningen att detta suger jag på. Så min sammanfattning ser tråkig ut och uppsatsliknande. Inte särskilt beskrivande, men jag hoppas kunna få med det i ett annat inlägg. Jag kan säkert göra det bättre men jag vet att det förmodligen hade sett likadant ut då. Så jag ska skriva någon top 10 snart och förhoppningsvis låta lite roligare.

Jram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej,

Då jag har några timmar här i London till mitt sista flyg mot Kastrup tänkte jag skriva lite om flygresan och andra tankar. Vet inte riktigt vart inlägget kommer leda men vi får se..

Så att lämna Melbourne var svårt, för där sa jag hej då till Liam. Jag grät också för att jag skulle lämna Australien som jag tycker så mycket om. Jag säger det igen, jag ska tillbaka.

Flyget till Hong Kong gick bra, Jag tittade mest på filmer och försökte vila lite. Planet var inte fullproppat så det gick att bre ut sig lite, flygbolaget Cathay Pacific som jag flög med har inte så dålig mat heller. Tack och lov träffade jag inte på några poliser på flygplatsen denna gången, när jag åkte till Australien var det 6 beväpnade poliser i samma hiss som jag. Gevären var säker 1 meter långa. I stället skulle jag ta mig ifrån gate 67 till gate 1 istället. Hong Kong har en stor flygplats med över 500 gater men jag hade det ganska lätt hitta.

Flyget ifrån Hong Kong till London gick också bra fast det var en del turbulens . Jag var ganskatrött när jag var ombord och ifrån när flyget avtar så är det ca 2 timmar till dem serverar mat. Jag vet inte om det är något som ingår i bokningen eller om det bara är gratis. Det var ju GoXpolre som tog hand om allt detta. Men jag kunde knappt hålla ögonen öppna i alla fall men fick i mig mat och lyckades sova lite av och till. Detta flyget var fullt med passagerare så inte lika mycket rum att röra sig på. Tack och lov kunde man justera huvuddelen på sätet så att det blev mycket bekvämare. Vi landade i London ca 30 minuter innan beräknat, så nu väntar jag bara ut tiden till att gaten visas på skärmen, det är ca 90 minuter till jag får veta det. Som tur är har jag både dator och bok så jag inte sitter och stirrar in i väggen. Skypade nyss med Liam, det kändes konstigt, är så van vid att alltid umgås med honom. Det var flera gånger på flygen jag vände mig om för att säga något till honom, men han är ju hemmai Ulverstone.

Det kommer ta ett tag tror jag att komma tillbaka i rutinerna här i Sverige. Jag har rest och jobbet i ett land som skiljer sig från hur Sverige fungerar och har vant mig vid det och så går det ju mot sommar där nu och tydligen är Sverige och Norge ganska kallt har jag hört.

Kommer nog uppdatera några gånger till, lite sammanfattningar och topp 10 har jag tänkt mig att skriva om. Men eftersom bloggen gjordes för denna resan kommer jag nog inte skriva så mycket mer. Men om jag reser i framtiden, antingen Australien eller något annat land, så kommer jga använda mig av bloggen igen. För dte är ju inte så dumt att kunna visa vad jag gör på detta sättet. Lite lättare också när någon vill höra om mina resor så kan dem redan kanske ha läst lite här.

Kram

Likes

Comments

View tracker

Hej på er,

Har inte skrivit på en stund men Liam och jag har varit i Melbourne sedan i måndags. Vi stannar på ett hostel i närheten från där Liam brukade bo när han studerade här. Så vi har kikat runt lite på olika utställningar på museum och efter frukost i morse gick vi en bit längst 'Yarra river'. Jag kan ha pratat om det när vi var i Melbourne senast, (när min vrist var bruten och vi hälsade på DeeJay) men frukost i morse och middag här om dagen åt vi på 'Lentil As Anything' eller 'Lentils' som det också är kallat. Det är en välgörenhetsorganisation, en kedja av restauranger som styrs av volontärer. Man betalar vad man känner för för sin måltid, dem som inte kan betala är täckta av dem so kan. Ett ställe att rekommendera. 

Idag är det min sista heldag i Australien, imorgon tar jag den långa flygturen ifrån Melbourne till Köpenhamn via Hong Kong och London. Liam flyger ca timme efter mig mot Launceston.

När jag förra året skulle börja mitt äventyr här i Australien grät jag flodvis på flygplatsen då detta skulle bli min första stora resa, plus var jag lite rädd för att flyga själv i två dagar. Jag är 99% säker på att jag kommer avsluta min resa här likadant förutom detaljen om att vara rädd för att flyga. Men jag är också 100% säker på att jag kommer tillbaka hit om inte allt för länge, för jag har haft ett så fantastiskt år här. Många backpackers kommer hit och vet inte riktigt hur dem ska börja sin tid här, dem planerar att skaffa ett jobb och lever på pasta och sås medans dem bor på ett hostel. Jag tror att jag hade den bästa planen för mig, vilket var att komma hit med ett fast jobb som skulle vara i 6 månader, så att jag kunde lämna jobbet med en större summa pengar till att resa runt och få leva backpacker livet men lite bättre support i fickan.

När jag jobbade i Strahan träffade jag en fantastiskt grupp människor och de flesta har redan rest mycket, så att kunna prata om något gemensamt och få massor av tips är jättebra. Jag var lite vilse över vad jag skulle göra efter att jag jobbat klart i Strahan, skulle jag resa för mig själv eller hitta någon på internet att resa med.?

Jag började umgås med Liam ca 2 veckor efter att jag kom till Strahan, vårt förhållande utvecklades och även om folk sa, bli inte kär!, så kan man inte styra sådant alltid. Som ni vet har vi rest tillsammans under de 6 månaderna efter Tasmanien och jag kunde inte valt en bättre resepartner. Ett plus i sidan, han hade sin egen bil så det blev ett fantastiskt sätt att se Australien på. Men vi vet hur det slutade... :)

Tack ock lov kunde vi ta oss tillbaka till Tasmanien för att kunna planera inför att ta oss upp till fastlandet igen. Liam har en fantastiskt familj så vi stannade ju där under tiden, vilket blev några väääldigt avslappnade 7 veckor innan vi började vår flygande resa runtom fastlandet. Som har varit fantastisk.

Men alla resor måste komma till sitt slut och det är i morgon. Vilket jag verkligen inte ser fram emot. Såklart ser jag fram emot att träffa alla er där hemma igen men en bit av mig vill ändå stanna här. Det börjar trots allt gå mot sommar här :). Så det blir möjligen någon uppdatering då jag har två timmar att sitta i Hong Kong och fyra timmar i London. Sedan är jag på Kastrup på fredag.

Nej men detta var ett jobbigt inlägg att skriva, har svårt att se nu.

Kram

Likes

Comments

Hej på er ,

Detta inlägget är två dagar försent, men har haft problem med att få anslutning till internet. Men bättre sent än aldrig.

Så som rubriken säger så har Liam och jag för två dagar sedan klättrat på en bro. För er sim inte vet så kan man klättra på valvet av Sydney harbour bridge. Dem firade faktiskt sin 18-årsdag för inte så länge sedan.

En av reglerna för att gå på bron är att man inte får lov att ha med sig lösa objekt, förutom glassögon. Gruppledaren tar hand om ens medicin om man behöver den. Men vid fyra tillfällen tar gruppledaren foto, varav ett är ett gruppfoto och en 8 sekunder film.

Så hur går det till då? Jo man köpa broklättring vid olika tillfällen om dagen, gryning, dag, skymning eller kväll. Vi valde kväll för att det var billigast och så skulle det bli kul att se Sydney från ovan men lampljus överallt.

Man gå upp för en trappa och får sitta utanför några dörrar, man blir inkallad när det är dags, vår grupp var 13 personer. Inne i rummet skriver man på ett papper om sjukdomar och lite annat så gör man också ett blåstest. Efter att det är klart får vi var sin dräkt, det är som en one piece som har en dragkedja i ryggen. Vi får var sitt omklädningsrum för att ta på oss dem, utanpå kläderna såklart, så får alla var sitt skåp för att lämna av sig alla lösa objekt. Efter påklädnad är det dags för bältet. Där hänger den saken 'slider' som håller oss ihop med bron så småningom. På bältet fästs också lite olika saker som vindjacka, fleece och headset.Vid skulderbladen finns det två trianglar där hörlurarna till headsetet sätts fast, huvudlampa och om man vill så kan man också sätta fast en mössa. En näsduk sätts fast runt handleden. Som ni kanske märker sätts allt fast på dräkten så att ingenting är löst.

När vi är helt utrustade fick vi provgå upp och ner i en trappa som är en kopia av vad vi gå i för att ta oss upp till valvet 'simulator kallas det'. Trappan är väldigt brant nästan som en stege och man måste alltid hålla i räcken på båda sidorna. För att gå ner måste man gå baklänges. Så är det dags att börja gå ut på bron.

Till att börja med gick vi under bron, slidern är fastsatt i en tjock ståltråd. Efter det fick vi gå i de branta trapporna, en åt gången. Under hela upplevelsen går gruppledaren främst. Vår gruppledare hette Shelley och även om hon bara jobbat på bron i några månader var hon jätteduktig.

När alla är uppe och innan vi går upp på valvet tog Shelley bilder. Liam och jag tog bilder tillsammans. Uppe på valvet gick vi i en trappa, samtidigt får vi veta historia om bron och lite om utsikten och byggnader runtom. Halvvägs upp tog Shelly bilder med oprahuset i bakgrunden. När vi är uppe på toppen av bron tog hon en gruppbild. Man går bara på halva bron, uppe på toppen går man över till andra sidan där man går ner. ungefär halvvägs ner togs den sista bilden och videon. Det var ganska blåsigt men det gjorde inget. Efter att man gått klart på valvet gick vi baklänges ner för trapporna vilket var den läskigaste biten för ett tåg körde i full fart under mig, Liam som var före mig hade tåget bredvid sig. Sista biten var att gå under bron igen och så var vi inne där vi började. Man fick var sin keps som souvenir och gruppfotot tillsammans med ett certifikat och videon är gratis. Alla fick en kuppong på 30 aud så att man kan köpa foto eller något att äta.

Upplevelsen har helt klart värt pengarna och vi vill båda två göra det igen, fast kanske vid gryning. Men det blir till nästa gång. Om du är väldigt höjdrädd så är det nog inget för dig men det är ett bra sätt att försöka överkomma rädslan.

På grund av att jag bara har två timmars wi-fi och redan använt lite så är informationen om broklättringen lite påskyndad. Men jag hoppas att det beskrev allt ändå.

Kram

Likes

Comments

Hej på er,

Så idag har det varit vår sista heldag, imorgon tar vi tåget till Sydney för att stanna där en vecka innan de tre sista dagarna spenderas i Melbourne med Liam såklart.

Så vår sista dag spenderades i Blue mountains igen, Liam har velat gå till Ruined castle som är en av de svåra vndringarna i området. Så det gjorde vi idag. Vi skulle ta bussen till startpunkten men det tog lite tid att lista ut vart den gick ifrån och så var vi inom polisen för att hämta en slags gps som vandrare kan låna ifall något skulle hända. Det rekommenderas att ha vid större vandringar. Så vi kom till slut iväg och första punkten var att komma fram till början av vandringen, det var lite svårt att hitta för att det var inga skyltar någonstans, men det gick bra. Så början av vandringen är att gå nerför "The golden stairs" som inte är så gyllene utan skiftar mer i rosa/lila. :) det tog ca 15-20 minuter att gå ner för att det är världens mest branta trappa av sten jag någonsin gått ner för. Men det gick bra med lite teamwork.

Från trappan fram till Ruined castle som är slutpunkten är det 3,4 km att gå. Det är mest platt men ganska smal grusväg, eftersom dagen var varm höll vi utkik för ormar men såg inga, lyckligtvis. Eftersom det är en bit att gå var det lite jobbigt men vi klarade det, sista 600 metrarna var jobbiga då vi behövde gå upp i trappor. Seriöst finns det bara branta trappor vid varje vandringsled!! Denna trappan upp till Ruined castle hade lite visdomsord..


När vi kom fram till Ruined castle, som består av den största stenen jag någonsin sett, och nej det är faktiskt inget slott. Så klättrade vi såklart upp där. Men det gick bra för det var mycket gropar att sätta fötterna i. Väl uppe blev det fikapaus med fantastisk utsikt och vi kunde se ut väldigt långt. Även till två av vandringarna vi gjort tidigare.

Se om ni kan hitta Liam på stenen på första bilden och då förstår ni hur stor den är.

Efter fikat tog vi oss ner och började gå tillbaka, vi tänkte oss att istället för att behöva gå UPP för golden stairs som säkert hade tagit livet av oss så skulle vi fortsätta att gå (förbi) trappan ca 3,8km för att ta oss till där vi började. Där finns det café och annat kul. På vägen dit fick vi oss en överraskning. Jag gick främst och vände huvudet för att säga något till Liam och när jag tittade framåt igen fick jag se en jätteödla!! Om vi inte räknar ödlor på zoo så är detta den största ödla jag sett i det vilda. Säkert en meter lång från nos till svansspets. Jättekul att se och den brydde sig inte alls om oss förutom att han höll koll. Vi gick bakom honom ett bra tag innan ödlan gick under en fallet träd som korsade stigen. Där kunde vi gå förbi och han klättrade över. Inom några minuter gick vi förbi två vandrare som vi varnade om ödlan.

Nästa bit av vandringen, från efter att vi gått förbi trappan fram till caféet, fick Liam tyvärr se mig ha en hel del olika beteenden. Terrängen blev lite annorlunda och vi behövde klättra en hel del över och uppför stenar i jättestarka vindar. Detta var inte jag beredd på eller van vid så det blev en del svordomar och när vi kunde gå som vanligt igen var det helt plötsligt trappor, vilket vi behövde gå uppför 95% av biten som var kvar. Då blev jag frustrerad och när jag blir det börjar jag gråta. Detta blandat med andningssvårigheter över att gå upp i branta trappor leder till att jag nästan måste låna Liams astmamedicin. Liam sa att jag skulle försöka lugna ner mig för att kunna andas igen men det ville jag inte för jag ville bara vara klar med allt och ha glass för att vårt vatten nästan var slut. Så jag var en mardröm och det vet jag om. Stackars Liam har jag bett om ursäkt till flera gånger så allt är okej nu. Vi fick vår glass samt något kallt att dricka. Jag kan sluta med att nämna att under hela tiden jag betedde mig som en trotsig tvååring så gick vi förbi väldigt fina utsikter. Så det avslutar jag detta inlägget med att visa.

Kram

Likes

Comments

Hej på er,

Då har vi spenderat ännu en dag att vandra i Blue mountains. Igår hade jag skoskav och kunde inte gå med mina vandringsskor, plåster hjälpte inte heller. Så vi var lata och bestämde oss för att idag gå en längre vandring. Så vi valde Wentworth falls, vi tog oss dit runt halv tio i morse med tåg. Vandringen vi valde tog oss till Charles Darwin walk, under/ over cliff track, utkiksplatser som princess lookout och wentworth falls lookout sedan en del vattenfall. Vi gick i alla fall 12+ km som tog ca 6 timmar. Så det var definitivt en lång dag.

Vi trivs ganska bra här och ska egentligen checka ut på tisdag för att spendera en vecka inne i Sydney, men vi ska se om det går att avboka några dagar på hostlet i Sydney och förlänga här. Vi vet att vi bara kommer spendera pengar på att äta ute om vi stannar en vecka i Sydney och när budgeten börjar bli ganska tajt så blir det bättre att stanna i Katoomba där vi mest är ute och går.

Så som vanligt låter jag bilderna förklara hur dagen sett ut och så kanske det blir mer i morgon om vädret är bra.

Kram

Likes

Comments

Hej på er,

Då var vi ute och vandrade idag också. Denna gången Echo point till Gordon falls. Vandringen tog ungefär lika lång tid som igår, 2,5 timmar. Då vi igår gick åt vänster gick vi idag åt höger, så vi har provat på lite mindre vandringar och planerar på att gå en större runda innan vi tar tåget tillbaka till Sydney. Så jag låter bilderna beskriva idag igen och jag tror det är lite lättare att se den blåa dimman idag på bilderna.

Kram

Likes

Comments

Hej!

Lite bilder ifrån Blue Mountains idag. Det är inte så mycket att berätta, vi gick i 2,5 timmar och såg en hel del natur och vacker utsikt. Jag låter bilderna visa :) På bilderna kan ni se "The three sisters" och utsikt över skogen. Det kan vara lite svårt att se men över träden ligger det en blå dimma, det är så namnet kom till "Blue Mountains". :)

Kram

Likes

Comments

​Hej på er, på grund av att alla ställena vi stannat på hittills har haft väldigt dålig internetanslutning har det inte kunnat bli ett blogginlägg. Men nu är vi framme i Katoomba och ska stanna här i en vecka. Här är "ingången" för Blue Mountains som är ca 2 timmars tågfärd ifrån Sydney. Om ni fortfarande undrar vad man kan göra i Blue Mountains, så finns det massa vandringsleder. En vän ifrån Strahan var här i en månad och älskade stället. Hon ar ute och gick många av vandringarna och hann inte ens med alla. Så denna veckan kan det hända att bloggen blir uppdaterad med några inlägg av vackra platser och annat skoj.

Men om vi spolar tillbaka bandet lite... Vi flög ifrån Cairns till Sydney och spenderade de två första nätterna på hotel. Vi kände för en uppgradering och hittade ett bra ställe i Kings Cross. Efter att ha jobbat på hotell blir det verkligen annorlunda. Självklart är det något man njuter av. Men jag försökte verkligen göra det så lite stökigt som möjligt. För jag vet hur bra det känns att komma in i ett rum för att städa och det är mycket som är orört. Till exempel, använder jag inte alla handdukar för det behövs inte ändå. Sedan innan vi checkade ut tog vi av alla lakan ifrån sängen och la allt i högar så att personen som kom in kunde lätt se vad som var använt. Man skriver nämligen ner alla smutsiga saker. Från erfarenhet vet jag hur mycket snabbare det går att städa när sängen redan är "avklädd". Så att stanna på hotell tycket vi båda var kul och ett plus vid sidan var hotellfrukost. :)

Efter att vi spenderat två nätter där så stannade vi två nätter på ett hostel i Bondi. Det var inte så dumt. Nu kan jag äntligen säga att jag sett en av Australiens mest populära stränder. Om det är någon backpacker som läser det här så kan jag rekommender YHA hostel. Vad jag vet finns dem över hela världen och man kan ha medlemskap. Jag har inte haft några problem med dem.

Nästa hostel blev i Manly (ja det finns ett ställe som heter så) För att ta sig dit på enklaste sättet så tar man en färja som går ifrån operahuset. När vi kom till Manly så var det en jazzfestival igång, vilket vi inte visste på förhand. Men det var kul. För det var massor av band som spelade olika typer av jazz där. Det var fullproppat med folk där med. Hostlet var det värst vi varit med om. Vi kunde ha bokat bättre men det var en bokning i sista minuten, därav så många olika hostel. Vi hade bokat att stanna i ett rum med 6 sängar, när vi kommer dit delar dem upp oss på var sin sida av hostlet rum 2 och 39. Det har aldrig hän tidigare. Anledningen var att det var fullbokat... Det var så opraktiskt att vara på var sitt rum eftersom vi umgås nästan hela tiden. Andra problem vi hade med detta stället var att det var smutsigt, väldigt röriga rumskompisar och jag såg en kackerlacka plus mosade på väggen vid min säng. Så äckligt. Dem hade också "hot" i köket att om mna inte städade upp stängde dem ner tv/dator rum och biljardbord. Har aldrig sett det förut heller. Så boka inte rum på Manly Backpackers.!!!

Men nog om detta förfärliga hostel. Vi är äntligen vidare. Så det blir en spännande framtid. :)

Kram

Likes

Comments

Hej på er :)

Ännu ett dagen efter inlägg, men efter att ha upplevt ett bucket list äventyr och haft världens huvudvärk så blir det på det viset. Men i alla fall. I går morse vaknade vi vid 7 och gjorde oss i ordning. På båten skulle vi få frukost så Liam, DeeJay och jag möttes vid ingången till hostlet och gick iväg mot prien där alla turbåtar avgår. Före vi gick på båten skulle vi hämta ut våra biljetter i båtterminalen, som var ganska fullproppad. Mitt i det hela känner jag en migrän komma smygande vilket här så typiskt. Men vi fick våra biljetter och när vi steg ombord båten fick vi ganska bra säten att sitta. Så med hjälp av muffins och vatten så kände jag mig lite bättre. Det stora barriärrevet är flera korallrev och går faktiskt att se ifrån rymden. Så med turen vi bokat åker båten till tre platser där man kan snorkla och dyka. För att komma fram till första revet tar det ca en timme. PÅ grund av medicinska skäl kan jag inte dyka, det samma gäller Liam. DeeJay kunde men det var ganska dyrt att köpa till. Så medans båten tog oss till det första stället fick vi var sin snorkel mask och vi provade ut simfötter. Vi fick också en genomgång över hur man använder utstyrslen på rätt sätt och om man ville ha flytsaker kunde man ha det. Så vi kom äntligen fram till första platsen. Dykarna hoppade i vattnet först och sedan var det vår tur. Liam och jag köpte en engång undervattens kamera (Bilderna är ganska suddiga)


Några av bilderna är också professionella ifrån fotografen på båten. Och nej det är inte en photoshopad sköldpadda! :) Vi snorklade på första platsen i en timme och en kvart, detta var första gången jag snorklade så jag svalde en del vatten BLÄ!!!! Korallrevet var helt fantastiskt!! Vi såg så mycket olika fiskar och massor av koraller. Jag hittade Nemo vid andra stoppet :) Som ni ser stötte vi också på en havssköldpadda. Vid första stoppet hade jag problem med att stanna under vatten för jag visste inte helt hur jag skulle göra, men det gick bra ändå.

Kaptenen tutade med båten när tiden var slut så alla gick ombord och så var det dags att åka iväg till nästa stopp. Innan vi hoppade i vattnet serverades lunch, både varm och kall med frukt och bullar. Vi och många andra ombord tryckte i oss maten för att snorkla så länge som möjligt. På detta revet fanns det en hel del jättemusslor och Liam lyckades stänga några när han viftade handen över. Jag simmade runt och tog en del bilder, Liam och Deejay lånade också kameran.


​Plats två var helt klart den bästa platsen. Det var där jag såg Nemo och det var mycket koraller att se.  Liam, DeeJay och jag simmade ibland tillsammans och ibland för oss själva. Vi alla såg så många fina saker och när vi steg ombord båten så var det massa fiskar runtomkring oss. Det var en trappa som fälldes ner som man satt på och tog på simfötter.

Efter att den timmen var slut gick vi ombord för fika. Det var väldigt välkomnande för att utan att man tänker på det så håller man andan eller får kallsupar av saltvatten. Sedan simmar man så mycket att man påverkas av solen. Men vid tredje platsen fick dem som snorklade simma med på en informationstur i vattnet. Liams mamma hittade ett skal till min mobil som är vattentätt och ska hålla länge, så jag tog en del bilder med det. Så innan jag hängde på turen i vattnet lämnade jag mobilen inne. När jag kom tillbaka ut hade flera av snorklarna blivit stuckna av brännmaneter. Liam var en av dem. Så dem som fortfarande ville snorkla fick väldigt sexiga dräkter att ha på sig. Men jag gillade inte att snorkla i den för att huvan man hade på sig täckte öronen så att man inte kunde höra något och det var konstigt att ha på sig en kroppsstrumpa. Vid detta revet var det mycket djupare så det var lite svårare att se korallen. Men instruktören visade pratade om sköldpaddor, en simmade förbi, vi fick röra vid två sjögurkor och vi såg också en haj. Den var dock inte i närheten och var ca 30 meter under oss. 

När vi var klara med att snorkla gick båten tillbaka mot Cairns och när vi var framme var vi alla ganska trötta. Jag hade huvudvärk och höll på att somna när vi gick och Liam och DeeJay var också ganska trötta.

Det var nog det mest spännande om dagen. I morgon 27/9 flyger Liam och jag till Sydney där det också blir en hel del äventyr.

Kram

Likes

Comments