Hej alla, det var tyvärr ganska längesedan vi hördes sist
Hur mår ni?

Jag har jobbat hela denna regniga sommaren, vilket är bra för plånboken nu inför körkort men jag har varit heeelt slut varje dag så jag tog den absolut sista veckan av mitt sista sommarlov ledigt. Förstår ni känslan? JAG BÖRJAR TREAN!!!!

Hur har ert sommarlov varit? Mitt sommarlov har haft MÅNGA upp- men också nedgångar.
Jag har nog aldrig någonsin gråtit så mycket på 10 veckor som jag har gjort dessa veckorna, men jag har nog aldrig växt så mycket som person och haft helt andra värderingar jämfört med förra året. Det låter så himla klyschigt att jag hellre spenderar min tid inomhus samma år som jag fyller 18, men det gör jag verkligen. Jag kan räkna de spontana sakerna jag gjort på detta lovet på min ena hand. Jag har heller aldrig varit så sjuk som jag varit i min depression under denna tiden, därav min frånvaro här.
Det är nya tider och jag vill verkligen göra mitt sista år på gymnasiet till det bästa, och jag vet att nästa år kommer toppa alla andra år. Studenten, utbildad undersköterska, Ed Sheeran, Stockholm med min kärlek x2 och Harry Styles??!! Hur bra ser inte det ut?
Jag ser så fram emot att ta studenten för att sedan ha friheten till att göra precis vad jag vill, jobba, resa, flytta. Jag har alla möjligheter i världen och det är så otroligt spännande att få reda på vad som är planerat för mig.

Ta hand om er❤️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Likes

Comments

Förlåt!!
Nu är jag äntligen tillbaka. Har haft så mycket att göra på jobbet denna veckan och när jag väl har varit hemma så har jag däckat framför en serie varje dag.
Hur mår ni? I fredags vaknade jag upp med världens migrän och med feber så jag har inte gjort mycket denna helgen. Just nu befinner jag mig i solen ute i trädgården för att försöka hinna få lite färg denna sommaren innan jag börjar jobba ännu en fullspäckad vecka nästa vecka.

Kram

Likes

Comments

Hej fina! NU HAR JAG ÄNTLIGEN SOMMARLOV!!
Hur mår ni? Jag mår bara bra. Jag hade en kort men en fantastisk avslutning med hela klassen där vi dukade upp ett stort frukostbord och körde lite tävlingar.

Nu är det äntligen lov och jag kommer ha ännu mera tid att lägga ner på att skriva.

Ha det bra,
Kram

Likes

Comments

Åh hej mina finaste!
Hur mår ni? Jag mår toppenbra efter en kort dag i skolan då jag bara skulle göra två rester som var kvar, så nu är jag i princip klar med allt skolarbete för tvåan och jag kunde inte vara mer taggad på sommarlovet!!
Bortsett från att jag blev påhoppad igår av en lärare kring min psykiska ohälsa och betyg så har dagarna varit bra.

Jag slutar på torsdag nästa vecka men är ledig måndag och tisdag och på onsdag ska jag göra ett naturkunskapsprov som jag missat och som det inte fanns möjlighet till att göra det denna veckan.
Att veta att det är en "skoldag" kvar och att dagen efter det är skolavslutning får mig att må så mycket bättre. De senaste veckorna har jag haft så otroligt mycket ångest och jag har bland annat knappt sovit något.

Jag har så mycket jag vill göra i sommar, alla sena nätter med kompisar, resa, leva livet, plugga till körkort, jobba och få spendera så mycket tid med min fina pojkvän. Gud vad jag längtar!!

Ha en bra dag,
kram

Bilderna är tagna ifrån Google.

Likes

Comments

God kväll fina, hur mår ni?
Jag mår lite bättre sen mitt senaste inlägg som tur är!
Bortsett ifrån min enorma ångest över alla rester och arbete jag har kvar så är jag så sjukt taggad på att få sommarlov, jobba, plugga till körkortet, börja trean!!!!!! och sist men absolut inte minst: att fylla 18!!!!

Hur mår ni? Vad gör ni? När får ni sommarlov?

Har planerat lite inlägg som jag ska försöka få upp mellan plugg och skola.

Ha en bra kväll,
kram

HUR DRÖMMIGT?

Likes

Comments

Månaderna efter beskedet (som jag inte kommer berätta vad det är om då det är väldigt privat och få som vet) gick jag runt i en dvala och på nätterna grät jag mig till sömns i f's famn. Jag vet inte riktigt hur jag klarade av att lösa både skola och samtidigt ta tag i allt, men jag lyckades. Min mamma är världens bästa, och efter allt detta var hon ett otroligt stöd och tack vare hon skulle jag inte fått den hjälpen jag har idag, trots att den kom in väldigt sent.

När allting var klart gick jag som en zombie hela dagarna de dagar jag var i skolan. I 10 månader lyckades jag hålla upp en fasad framför hela familjen, lärarna och kompisarna både i och utanför skolan. En morgon i september frågade min mamma mig helt enkelt hur jag mådde, vilket hon gör varje dag men just den dagen bröt jag ihop framför henne och tårarna slutade inte rinna. Min mamma jobbade då inom socialpsykiatrin så hon beställde en akuttid hos en kurator till mig som jag började gå till rätt fort därefter. Skolan blev överskådligt informerad, trots det så har de ännu idag ingen förstående för mig, mitt mående och mina behov. Jag gick och pratade hos en kurator i flera månader utan någon som helst framgång så jag slutade tvärt. Besöken gjorde mer skada än nytta.

Jag sköt undan mina känslor ännu en gång och byggde upp den där fasaden tills den bröts igen, och denna gången var det så mycket värre. Denna gången blev det läkartid, och mediciner. Jag fick utskrivet Sertralin som jag ännu idag inte har hittat rätt dos i men det ska nog komma en dag då mitt humör inte går som en bergochdalbana. De första insättningsveckorna av medicinen var hemska. Jag kunde inte behålla mat, jag var svimfärdig och yr konstant men det värsta av allt och den vanligaste biverkningen på nästan alla sådana mediciner var att suicidtänkandet blev så mycket värre och mer konstant. I samma takt som biverkningarna försvann började också medicinen att sluta verka. Min mamma var den första som märkte detta för jag mådde så otroligt dåligt och jag har suttit i fosterställning i hennes knä med panikattacker otaliga gånger så hon fixade en akuttid dagen efter och hon fick vara med och förklara för min läkare vad hon märker och hon fick förklara hur jag mår. Anledningen till att hon var med är för att jag inte tycker om att ta hjälp, jag tycker inte om att ta en hjälp som någon annan behöver och ännu mindre tycker jag om att prata om mitt mående och känslor. Efter läkarbesöket blev jag ordinerad med en högre dos Sertralin och fick denna gången äntligen med mig lugnande/insomningstabletter så att jag iallafall kunde få lite sömn och klara av att gå de sista veckorna i skolan. Mitt mående förbättrades ett tag, men just nu är jag vid det stadiet igen där medicinen har slutat fungera, sömnen blivit dålig igen och jag har ingen ork eller vilja till att göra någonting.

Likes

Comments