ETT LÅNGT OCH EXTREMT VIKTIGT INLÄGG.

I hela mitt liv har jag alltid känt mig så annorlunda och konstig. När jag var liten fick jag hemringningar var och varannan dag eftersom att jag alltid hade nå hyss för mig, jag blev ofta missförstådd och osams med mina kompisar, mina känslor pendlade snabbt och kraftigt mellan ilska, tårar och extrem lycka så många hade svårt att förstå sig på mig, även jag hade svårt att förstå mig själv.

6-års och ettan kommer jag ihåg som riktigt bra och roliga år faktiskt. Jag hade många kompisar, jag tyckte att skolan var rolig och jag och min bästa vän hittade på hyss var och varannan dag hehe. Sen i tvåan kom mina föräldrar på att jag kunde byta skola till en skola som låg närmare där vi bodde, så att jag liksom kunde gå till skolan på morgonen istället. Jag tyckte att det var en jättebra idé! Tänk att kunna gå till skolan själv, som stora flickor gör liksom, tänkte jag. Ja, och det var då allting började..

Jag kände nästan direkt att jag inte riktigt passade in i klassen, jag fick höra att folk sa elaka saker om mig bakom min rygg och dem i klassen var väl inte direkt så snälla mot mig. Dock hittade jag två tjejer i klassen som jag började vara med mycket. Det var extremt mycket bråk mellan mig och dem tjejerna kommer jag ihåg. Vi hade svårt att vara alla tre tillsammans, så en av oss blev alltid utanför.

En gång så blev en av tjejerna jättearg på mig för att jag ville vara med den andra tjejen just den dagen och för att jag inte orkade följa med henne hem då. Ojojoj säger jag bara.. Hon började skrika åt mig i korridoren att jag var ful, falsk och äcklig och så vidare. Det första jag såg sen när jag kom hem var ett meddelande ifrån henne med värsta grova dödshotet och kränkande ord. Jag kände att jag fick nog! När man är 9-10 år så tänker man ju inte så mycket på konsekvenserna. Så jag skrev ju samma saker tillbaka, vilket kanske inte var så bra.

Den tjejen tog bort meddelandet hon hade skickat och visade bara hennes mamma det jag hade skrivit. Så hennes mamma POLISANMÄLDE MIG. Det tyckte jag var lite överdrivet. Polisanmäla en 9-10åring?? Varför inte bara ringa mina föräldrar?? Eller ta upp det på skolan?? Ajja, iallafall så blev det SOC-möte och allting. Sen när jag kom tillbaka till skolan så hade de i klassen ritat över mig på klassfotot och satt nålar på mig, det var blickar och elaka ord dagligen tills jag bytte skola. Extremt jobbigt var det, en hel klass mer eller mindre var emot mig.

Sen i slutet på 4:an så bytte jag skola igen till den jag gick på 6-års och ettan. Det var bästa som kunde hända! Jag hittade tillbaka till mina gamla vänner, dessutom fick jag många nya bra kompisar. Jag kände mig faktiskt omtyckt, vilket jag verkligen behövde just då. Tiden gick och det var snart dags att börja högstadiet. Det gruvade jag mig för jättemycket eftersom att alla i Boden började samma skola i 7:an och klasserna blandades om. Jag visste att min gamla klass också skulle börja på den skolan (jag ville absolut inte börja samma klass som någon av dem igen) och därför bytte jag till en friskola redan i 6:an. Jag trivdes väldigt bra där också. Jag tyckte om min klass och fick en allra bästa vän som det knappt var några bråk med.

Det var i 8:an som min ångest och mina panikattacker bröt ut. Det var mycket som hände då. Mamma och pappa skiljde sig, jag visste inte vart jag skulle bo, jag visste ingenting då. Jag var helt vilsen! Mamma var borta nästan hela tiden, jag och pappa har aldrig direkt haft den bästa relationen. Så jag bestämde mig att flytta till farmor och farfar. Jag har haft ganska bra relation med dem i hela mitt liv. Jag brukade åka dit någon helg ibland, men att bo där var inget vidare. Min farmor har på riktigt värre temperament än mig. Så det var riktigt stora bråk var och varannan dag där. (går inte in på detaljer)

Eftersom att jag flyttade dit och dem bor i en annan stad så bytte jag skola i 9:an till en skola i Luleå. Jag började vara mycket med en tjej i klassen. Jag märkte ganska tidigt att mina saker började försvinna när jag var med henne, i början var det mest småsaker som exempel mina kontanter, hörlurar med mera. Sen en dag var hela min väska borta! Jag blev helt förstörd eftersom att jag hade hela mitt liv i den. Mina mediciner, en större summa pengar, mina nycklar, mitt pass och så vidare.

Jag hade ju mina misstankar om att det kunde vara min ''kompis'' som hade tagit den, eller jag var ganska så säker på det. Jag tog upp det med mina lärare och rektorn som pratade med henne om det. Fast hon bara förnekade allting. Jag hade som tur var världens bästa lärare och rektor på den skolan som hjälpte mig sjukt mycket. Tillslut så fick jag fram att det var hon som hade tagit min väska genom gemensamma vänner.

Allt blev bara värre och värre. Jag började få en massa hot om att hon och hennes vänner skulle slå sönder mig, ja jag fick till och med dödshot. Skolan tog till och med kontakt med polisen. Varje dag gick jag till skolan med värsta klumpen i magen och jag kände mig så otrygg och värdelös, och när jag inte gick till skolan så blev jag kallad feg och det ville jag ju inte heller. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mitt mående blev bara sämre och sämre och ångesten bara växte och växte..

Men tack vare mina grymt bra lärare så fick jag byta klass sista terminen i 9:an på samma skola. Det var en bra klass och jag fick helt fantastiska vänner där. Jag lyckades gå ut 9:an med bra betyg trots att jag bara haft de lärarna i en termin. Som ni hör så har min skolgång verkligen varit upp och ner. Mitt dåliga mående började redan i åttan, det blev värre i nian och under första året på gymnasiet var det som värst. Här kan ni läsa om mitt mående under gymnasietiden

Jag har verkligen kämpat extremt mycket för att komma dit jag är idag.

TACK för att ni tog er tiden att läsa!❤ Ni är bra som ni är, glöm aldrig det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!

December, redan?? Det är helt sjukt hur fort tiden går, det var ju nyss jul!

Enligt mig är julen den bästa högtiden på året. Jag är verkligen ingen vintermänniska, men julen är så himla mysig. Det är en högtid då man verkligen umgås med familjen mycket, julmusik spelas överallt och man får bara en så bra stämning tycker jag! Dock blir jag alltid helt pank innan jul eftersom att jag verkligen ÄLSKAR att köpa julklappar till mina nära och kära, även fast jag egentligen kanske inte har råd hehe.

Bjuder även på några härliga och ''juliga'' bilder min fina syster tog på mig idag.🎅

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hej!

Eftersom att jag tipsade er om lite julklappar till exempel en tjejkompis, dotter, syster och mamma (tryck här för att komma till inlägget) så ska jag självklart även ge er lite julklappstips till exempel en killkompis, son, bror och pappa också! För det är ju faktiskt bara en månad kvar till jul.🎅

Blandat

Till de yngre

Kläder

Likes

Comments

Contains affiliate links

Likes

Comments

Att vara en högkänslig person/HSP (highly sensitive person) är inte alltid så lätt eftersom att våra känslor är så himla förstärkta. Man tar in fler intryck och bearbetar dem djupare. Man blir lättare ledsen och ängslig över småsaker och överanalyserar mycket folk säger, men man känner även lättare extrem lycka över saker som andra knappt märker. Allt man känner går rakt in.

Många tror att högkänslighet och ADHD hör ihop, men så behöver det inte vara för alla. Ungefär 20% av alla människor är högkänsliga. Många ser det som något negativt att vara känslosam, men det ska man absolut inte göra. Det finns väldigt många starka sidor hos oss som är högkänsliga personer! Här kommer några fördelar:

  • De bryr sig om andra väldigt mycket

Högkänsliga personer är väldigt empatiska och omtänksamma. De läser lätt av sin omgivning och märker så fort nånting är fel. När de ser att någon annan inte mår bra så blir de lätt oroliga och vill fort kolla så att allting är okej oavsett om de är någon nära eller någon de inte känner så bra. Högkänsliga personer uppfattas ofta som bra lyssnare och som väldigt förstående.

  • De är bra på att samarbeta

Man vill att alla i gruppen ska må bra och vara delaktig, de har även lätt att få många bra idéer och förslag. Man har inte heller några problem att ta ett kliv tillbaka för att ge plats till någon annan. Många upplever en HSP som väldigt hjälpsam och en bra samarbetspartner.

  • De lär sig fortare av sina misstag

Som högkänslig person reflekterar du och funderar mycket över dina misstag. Det ger dig lärdomar som du tar med dig och på så sätt höjer det dina prestationer och ger dig bättre resultat.

  • De har en stark inlevelseförmåga

De lever sig lätt in i andra människors känslor. Man blir lättare djupt berörd av musik och i andra människors historier och händelser. Många uppfattar dom som väldigt generösa och kärleksfulla personer.

  • De är väldigt kreativa

Det finns ett stort samband mellan känslosamhet och kreativitet. Man uppskattar bland annat musik, skrivande, dans och konst väldigt mycket eftersom att man kan uttrycka många känslor genom de. Man har ofta ett överflöd av fantasi också.

  • De är bra ledare

Medkänsla, engagemang, rättvisetänk och en stor kunskapsnivå är något en HSP har. Vilket gör dem till väldigt bra ledare och chefer.

  • De uppskattar det lilla

Man njuter och känner sig grymt tacksam över små, små saker i vardagen som andra knappt lägger märke till.

Likes

Comments

Hej!

Igår var det en riktigt tung dag eftersom att våran finaste lilla Nisse fick somna in. Han har kämpat sen i somras med en böld som sitter i käkmuskeln och som inte vill läka trots operation och medicinering. Han har verkligen lämnat ett tomrum efter sig..

Det gör så enormt ont att våran fyrbenta bästa vän har lämnat oss nu, och han är fruktansvärt älskad och saknad. Hoppas du mår bättre där du är nu finaste lilla vän, vila i frid.❤👼🐶

Alltid saknad, aldrig glömd.

Likes

Comments

Jag måste verkligen hylla min underbara plastpappa för att han har funnits där för mig även när jag har mått som sämst, för att han bryr sig om mig, fått mig att skratta, sagt åt mig när jag har gjort något fel, för att han har trott på mig och stöttat mig i alla lägen. Men framförallt vill jag tacka honom för att även om han inte är min pappa biologiskt så har han behandlat mig som en dotter och verkligen blivit som en pappa för mig.

Grattis världens bästa Peter på farsdag!❤ Är så glad över att just du och mamma träffade varandra, för jag skulle inte kunna önska mig en bättre pappa än dig.

Likes

Comments

Vilken av mina egenskaper är du mest nöjd med?

🌹 Att jag är pratglad och lätt att prata med

Vilken av mina egenskaper är du minst nöjd med?

🌹 Att mina känslor är så himla förstärkta. Är jag arg så kan jag säga vad som helst hur som helst, är jag ledsen så kan jag inte hålla det inne även fast jag hatar att gråta inför folk och är jag glad så kan jag bli lite för hyper ibland. Det är väldigt jobbigt. Sen är jag väldigt klumpig och har världens sämsta tålamod också.

Vad har du för framtidsplaner?

🌹 Drömmen är ju att börja jobba med barn och ungdomar som har det svårt, sen vill jag ju även skaffa familj i framtiden. Resten tar jag det bara som det kommer.

Vem pratar du helst med när du är ledsen?

🌹 Mammis och Ida

Vad är din största rädsla?

🌹 Att bli sårad. Getingar är också fett läskiga hehe

Vill du ha ett förhållande?

🌹 Både ja och nej. Det skulle ju vara mysigt såklart, men vet inte om jag är redo för det riktigt ännu.

Har du några komplex?

🌹 Ja, finnar. Så fort det ploppar upp en finne så kan hela min dag vara förstörd typ😁

Likes

Comments

Hej!

Jag har varit i Sangis (en by utanför Kalix) med Ida hela helgen. Det har verkligen varit en riktigt lugn och mysig helg. Vi har bastat, haft idolmys också har jag även gjort min första tatuering!

Tycker att det är en sjukt fin text som jag verkligen måste bli bättre på, att tro på mig själv. Har alltid velat ha en text på armen, så är väldigt nöjd faktiskt.

Här kommer även mer bilder som sammanfattar helgen lite mer!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Hej!

Har verkligen känt mig jätteduktig i veckan. Har gjort engelskaprov, matteprov och dessutom satt jag och pluggade i tre-fyra timmar i sträck i torsdags! Var tvungen att göra allting som jag hade missat när jag var sjuk, dessutom har vi fått jättemycket uppgifter nu i veckan också. Det är helt sjukt hur fokuserad jag var haha, men jag kände verkligen att det var dags. Min hjärna fungerar verkligen så, antingen gör jag det helhjärtat eller så gör jag ingenting alls. Finns ingenting mittemellan.

Nu har jag dessutom ingen skola på tre veckor!😃 På måndag börjar våran praktik som vi ska ha i två veckor och jag är verkligen jättetaggad, bortsett från att jag måste vakna typ 05.00 första dagen eftersom att jag ska vara i Luleå 07.30, snark. Men det löser sig nog, ska prata med min handledare om jag kan komma lite senare istället. Kommer att vara på en förskola i centrala Luleå med de äldsta barnen som är mellan 4-5 år. Älskar verkligen barn, så det blir förhoppningsvis roligt. Sen efter det så är det höstlov!🍂

Kolla förresten vilka godbitar jag hittade! Finns inget bättre än kläder som är bekväma och dessutom riktigt snygga. LOVE IT

Likes

Comments