Header
View tracker

Jag är så redo inför julen. Orkar knappt vänta tills det är jullov, vill bara hem. Måste dock köpa julklapparna innan det. Har hittils skaffat en.. vilket inte är så hemskt bra. Men det ändras ihelg!

Julgranen pyntade jag upp redan den 30 november, har aldrig gjort det så tidigt. Men behövde lite mys i min lilla lägenhet, glömde dock att ta med resten av mina julsaker från Jakobstad så det är ganska tomt hos mig annars.


De senaste veckorna har vi inte tagit några digitala bilder alls i skolan. Vi skulle skaffa fram en lite äldre filmkamera, och så fick vi en filmrulle och till uppgift att fotografera rullen full. nästa dag var det dags för vår första gång i mörkrummet. Och det var faktiskt lite skrämmande. En "färsk" negativrulle får ju inte bli exposed till ljus före den har blivit framkallad, annars förstörs alla bilder på rullen. Så vi fick göra allt i mörker, och hur ska man minnas att göra allt rätt om man inte kan se vad man gör. Nå efter flera timmars träning med gamlar rullar så kunde man det till sist. Men väldigt osäker var man ju!

Allt gick fint och så fick vi spendera resten av veckan i mörkrummet, vi behövde inget dagsljus haha. Jag blev lite förtjust i att framkalla mina egna bilder från början till slut. Kommer nog fortsätta med detta i framtiden!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Vintern dök upp här vid Ylöjärvi för ett par dagar sen. Älskar snö och att allt är vitt. Men annars är vintern ett rent helvete. Och det är inte ens så kallt ännu. Mest syftar jag på min bil, som bara fittas med mig pga kylan. Igår skulle jag tanka och jag fick inte upp luckan för den var igenfrusen. På morgonen kokade jag upp varmt vatten och hällde på luckan så öppnades den, yess, men den stängdes inte längre. Sen öppnade jag andra bakdörren och så fick jag inte igen den längre. Det tog minst en halvtimme att få den fixad så jag skulle hinna iväg till skolan. Är ingen mekaniker eller ett geni när det gäller bilar så jag kände mig väldigt frustrerad och hjälplös.

Och jag får genast panik när något händer som jag inte förstår mig på. Och föregående dag så dog min telefon helt, så inget internet eller kontakt med nån för mig. Kunde inte ringa upp mamma eller pappa. Usch, Hatar den känslan av hjälplöshet. Men allt har som tur fixat sig nu! Och jag bara väntar på torsdagen då jag får sticka iväg till Kokkola. Hem. Åh va härligt.

Likes

Comments

View tracker


Här är lite chillmusiktips inför en lördag som denna. Eller ja, jag har lite tråkigt i alla fall så, tätä mä fiilistelen


Hoppas ni alla har haft en awesome lördagkväll!

Likes

Comments

Detta har jag hållt på med i slutet av oktober och nu i november.

Vi hade en veckas blixtkurs, så detta var en provsession. Modell: Hedda Wikström

Så var vi ju med klassen till Tammerfors Universitet och fotade lite random människor.

Sen fick vi till uppgift att göra en slags illustration av en känsla. Jag valde "känna sig utanför". Modeller: Nea Lindroos & Saija Franssila.

Sen var det dags att åka hem, så tog jag denna på vägen, typ vid Ikaalinen tror jag.

Under "blixtveckan" fick vi också i uppgift att fotografera en bildserie med en story. Vi var 7 st i gruppen och alla skulle ta ett foto, och alla skulle assistera varandra med blixtrarna. Det var en väldigt kul uppgift och man lärde känna alla lite bättre. Modell: Emilia Ala-Mononen.

Sen började ju självporträttsveckan. Och här får ni se min färdiga serie.. eller ja, ganska färdiga.

Bilderna hör inte ihop på nått konstigare sätt än att jag är i alla. Dessa fick jag fixat under de senaste två veckorna. Och det var faktiskt mycket svårare än vad man trodde. "Ta selfies" liksom haha. Nej men det krävs en hel del fantasi för att få till det riktigt bra, själv hade jag lite brist på det.

 Men ja, kolla på självporträttsbilderna på ett konstnärligt sätt eftersom det är en konstform utan någon speciellare idé bakom dem. :)

Och nu sitter jag här lite illamående som jag varit precis hela veckan och väntar på nästa veckas program.

Likes

Comments

Det är ett väldigt långt tag sen jag varit såhär omotiverad angående skolan, vet inte vad som händer med mig. Kanske jag är lite deprimerad nu när vintern kommer och mörkret anländer före man hinner hem från skolan. Känner mig så otroligt nere hela tiden. I alla fall den här veckan. Usch. En sånhär vecka då man känner sig helt onödig och vill gömma sig från världen.

Så bilden ovanför beskriver hur jag känner just nu ganska perfekt.

Men fastän jag känner såhär så försvinner ju inte skoluppgifterna någonstans. Har mycket att ta igen, men detta har jag åstadkommit idag för någon konstig orsak. Bara tagit nån random hipster-darth-vader-bild. Nu håller jag på att planera morgondagens photoshoot, vi ska ta tre bilder, en neutral, en ideal och en mardröm-version av oss själva. Jag är rent ut sagt helt lost, vet inte vad jag ska hitta på. Need duh inspiration plz. Nåmen inget mer om de nu, måste fokusera på detta nu! Godnatt alla!

Likes

Comments

Nu under senaste veckan och denna kommande vecka har vi haft självporträttsvecka. Vilket har faktiskt varit väldigt intressant! Dock har jag inte riktigt kommit in på min egen stil än. Har inte haft tillräckligt motivation för det.

Det är ju lite skrämmande att ta bilder på sig själv och sedan visa de för hela klassen att kritisera. När man har dåligt självförtroende så är det ju inte så kul, ifall åsikterna är negativa. Har alltid varit urdålig på att ta emot dålig kritik fast det sägs vara bra för en.

Om jag nu är helt ärlig, så har jag haft problem angående självförtroendet ända sen högstadiet. Jag vet inte hur ni andra som gick samtidigt i samma skola då tyckte om omgivningen där, men jag hatade det, rent ut sagt. Före det hade jag aldrig blivit kritiserad utseendemässigt. Jag anser det som mobbning. Jag hade en lite speciellare stil då, liksom många andra i den åldern, det var den tiden man började hitta sig själv. Det var bara inte så vanligt i den skolan. Jag och mina bästa kompisar blev väldigt kritiserade över vårt utseende, men av oss tre, tror jag att det var jag som blev mest påverkad utav det. Plus att jag t.o.m i det lilla gänget vi hade kände mig som den som alltid var utanför. Kände mig som clownen. Att folk pratade skit om en så högt att man hörde det från tjejtoaletten och i korridoren förstörde mig.

Jag har alltid varit en sån person som är snäll och omtänksam, och jag ansåg att jag inte förtjänade vad jag fick då. Kan ärligt säga att de tre åren förstörde mitt självförtroende helt.

Folk kanske undrar varför jag använder mig av så mycket smink och fixar till mig varje dag. Minns i alla fall en gång att en person har påstått att jag är för utseendefixerad. Efter högstadiet har jag alltid velat "gömma mig" bakom sminket och håret. Och det är ingenting jag kommer ändra idag.

Än idag när jag går t.ex till affärn själv tänker jag alltid att tänk om den eller den personen tycker jag är ful. Eller i skolan. Eller på stan. Eller på tåget. Alltså överallt. Den tanken spökar jämt!

Hatar att jag inte bara kan glömma bort hela högstadietiden, de hemska tre åren. Pga det är jag inte ännu heller nöjd med mig själv och jag kan inte acceptera mig. Scars for life.

Likes

Comments