Hej!

Nu sitter jag här ger ler så där fånigt över att livet är så jävla härligt!

Introt på ica lagret gick klockrent och jag klarade truckkortet med 1 fel, dessutom har vi två bilar igen!! Sambon kör skoda och jag Lupo båda sänkta med coils och fet fälgar :)

Jag är tilldelad frysen vilket betyder att jag ska jobba i -26c med ca 3 lager kläder.. Vi fyra som ska börja i frysen fick gå in och titta utan extra kläder och behöver jag ens nämna att efter 3 minuter fick man kramp i vaderna? När vi sen traskar ut i slussen där det är ca -14c så känns det varmt och skönt!

Trixie fick åka med sambon hela fredagen och var väl inte speciellt road eftersom han kör budbil men skötte sig förövrigt bra trots hon gått in i löp nu. Vi har inte hunnit träna speciellt mycket mer men imorgon hoppas vi på kanon väder och frittfölj träning :)

Min mamma och hennes respektive har nu landat i egypten och bor på alf leila wa leila (Tusen och en natt) där dom ska sola, bada och bara ha det bra i 3 veckor och vad vi önskar att vi kunde följa med. Förra året åkte vi tillsammans med dom trots att vi bara var där i 1 vecka men gud vilket underbart hotell och jag kan rekommendera det starkt och är värt varenda krona man får lägga.

Just nu ligger jag och trixie i soffan medans sambon umgås med kompisar i örebro, vi tittade på film och jag skulle sätta mig i skräddare och tro FAN byxorna spricker på insida lår och jag blir helt skogstokig då det är dom ända svarta byxorna jag har som sitter bra och kan tilläggas att jag bara använder svarta high waist jeans............ JAHA ska jag gå i mjukisbyxor till jobbet nu eller?! och vad ska jag nu ha till mina johnny bulls?! eller mina stövletter?.. gråter blod över mina underbara jeans och tänker nog begrava dom ute på fältet och sörja dom resten av hösten! Bara att sätta sig och beställa nya som inte kostar multum. Tips mottages!!!'

Kram Julia och Trixie

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej!

Nu sitter jag här i mitt soffhörn i våran enorma soffa i våran GIGANTISKA lägenhet på 150kvm och klockan är 01.28. Sambon och soffpotatisen Trixie sover för länge sen. Jo så varför sitter jag uppe nu?! Ni kommer ihåg att jag sa i förra inlägget att jag köpte energidryck? Japp jag drack en av dom kl 21.00. Smart? Nja men jag har heller aldrig påstått att jag är eller att jag någonsin varit Einstein, Tesla eller Schrödinger.

Med dom här sena nätterna ensam kommer ju sådana funderingar som man bara kan få när man sitter ensam mitt i natten och några utav dessa är hur fan har folk råd med hunddagis?! Det är asså 2700 i snitt varje månad!!! eller typ hur kan folk aldrig tröttna på sina jobb? och då menar jag er som jobbat typ 10-40 år på ett och samma jobb :) no offense thou!

I vilket fall som helst så tror jag en del av den här "sömnproblem"-grejen beror också på att jag börjar jobba i frysen nu på fredag och det är så himla spännande! Tyvärr har vi ett kvarstående problem.. Vi har bara en bil och 2 olika jobb, sambon i uppsala och jag i västerås. Trixie åker med sambon och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta, låna en bil är out of the question då mamma och låtsaspappa åker utomlands på fredag morgon och deras bil måste stå på arlanda under dessa 3 veckor. Helt ärligt.. jag vet inte vad jag ska göra, ska jag ta bussen? nej alltså för det första kostar det hutlösa pengar nu för tiden och bussen går helt seriöst 05.33 för att vara där 07.15 då jag börjar 07.30, okej men tåg då? tåget passar mig bra då det går 06.10 och är i västerås 07.04 men för att vara i tid till jobbet måste tåget ankomma 07.00 för då går bussen ut till hacksta! ASSÅ F*******CK

Jag börjar iallafall sakta men säkert acceptera att jag kommer få gå upp kl 05.00 och ta bussen 05.33 för att vara i tid till jobbet, min morgon kommer gå ungefär så här: Jag vaknar men det är knappt när klockan ringer 05.00, sambon börjar knuffa på mig och jag stiger upp trots att synen inte ens kommit igång än. På mitt äventyr till toaletten som ligger i andra änden av lägenheten (vem bygger den enda toaletten på andra sidan av lägenheten?!) så slår jag i lilltån 1-2 ggr på trixies ben/leksaker och/eller möbler vilket gör mig rasande! På toan gör jag det som alla gör: Morgonkissen och titta i spegeln till man accepterat sin trötthet. Fortsätter mitt äventyr mot garderoben när jag ganska snabbt och smärtfritt klär på mig för att inse att tröjan sitter bak och fram... mumlade fula ord rättar jag till den och kl är då ca 05.15 dags att gå med andra ord. På med ytterkläderna och klampar iväg mot stationen och inser ungefär halvvägs att jag har en cykel............ men orkar inte vända och hämta den så fortsätter ändå. Ungefär såhär brukar mina mornar se ut och ja mitt morgonhumör behöver jag jobba på!

Det blev ju ett låååångt inlägg men jag hoppas ni orkar läsa det för helt ärligt jag vill ha svar på mina nattfunderingar! Kastade även in en bild på Jax när vi backar en vinterkväll 2016 :)

Nu är kl 02.06 så hörni godnatt!

Likes

Comments

Hej!

Ni vet det känslan när man sitter här och vet inte riktigt vad man ska skriva? och när man väl kommer på något så tänker man att det är kanske inte intressant för läsarna? :)

Jag tänker att jag bara summerar denna SKIT tråkiga dag iallafall!

Det har regnat heeeeela dagen och Trixie är inget fan av regn så att ens få ut henne imorse var kamp för sig, när hon kommit ut hinner vi gå 200 meter innan hon gör sitt samtidigt och sen tvärvänder hon och börjar dra hemåt... nåväl tänker jag det är ändå inget långpromenads väder så låt gå för denna gång. Vi kommer in och hon får mat som vanligt och hon äter MUSH om nån ville veta. Jag tänkte att jag idag skulle åka till dollarstore och köpa sköljmedel samt leta efter en vanlig kalender så sambon vet när och hur länge jag jobbar men förgäves då vår enda fungerande bil åkte med sambon till uppsala... fan också!! Jag börjar glo på nån film men efter halva tröttnar jag och stänger av, jag bestämmer mig för att ringa mamma och fråga om hon vill skjutsa mig men hon kunde inte utan sa att jag skulle ringa hennes andra hälft men istället bestämmer jag att ringa syster som gladeligen körde mig till dollarstore där jag handla allt jag behövde. Tyvärr hade dom ingen almanacka så det sket sig men jag hitta energidryck!! :D

Innan vi åkte hem så svängde vi förbi mamma och låtsaspappa och dom var hungriga och frågade om middagsdejt! Trixie har nu varit ensam i ca 40 min (återkommer till henne), vi bestämde oss för något simpelt så dom åt carbonara och jag en kebabtallrik innan dom skjutsade hem mig till Trixie som blev överlycklig när jag kom hem efter ca 1h och 40 min. Jag uppmuntrar henne inte att vara så glad när jag kommer hem utan vi hälsar lugnt och stilla för att inte göra någon stor grej av hemkomsten.

Idag har varit ganska tråkig och träning har inte ens vart att tala om i detta väder och jag hoppas på sjukt mycket bättre väder imorgon!


Likes

Comments

Kastar in ett något kortare inlägg som handlar om Trixie.

Varför kom hon till mig?

Jo så här var det, min sambo och jag började sakna hund efter viper flyttat och ja vi var extremt kräsna så det tog 1,5 år innan trixie kom. Men för ungefär en månad sen skrev en väldigt nära kompis till mig att ett av hennes bekanta hade en amstaffblanding som var i behov av hem.. vi valde att tacka nej så vi inte visste hur jobbet och allt skulle se ut för oss. Ett par veckor senare skrev samma kompis igen och talade om att det var akut så vi pratade med nära och kära och bestämde oss för att ta med min yngsta brors sambo och hennes amstaff hane och träffa trixie. När vi kommer fram till Karlskoga där vi skulle träffas så ser jag en tik som hamnat helt fel i början av livet. Det visade sig att hon hade växt upp med denna familj som mötte oss men att osäkerheten mot barn gjorde att hon fick flytta och där gick hela skiten åt helvete för vi vet inte exakt vad som hänt men hon har ärr på benen och har svårt för män men solglasögon och luva. Trixie och Tyson träffades och lekte som dom känt varandra hela livet så hon fick följa med hem. Vi hade henne på prov i 2 veckors tid och sambon och jag var helt överens om att hon inte skulle tillbaka. Här är vi nu men en hund som inte skulle göra en fluga förnär och nu börjar våran resa mot toppen.

Kram Julia & Trixie :)


Likes

Comments

Nu kör vi första inlägget här på bloggen!

Jag tänkte presentera mig och trixie lite närmare och om hur vi hittade varandra :)

Jag heter då Julia och är en ganska inbiten hundtjej! Jag gick djurvård inriktning hund på ösby naturbruk och har gjort en del prova på dagar på marmaskjutfält med hund då. Jag fick min första hund när jag var 10 nånstans och det var en renrasig russkiy toy som hette Lisa, hon var min bästa vän och allt handlade om henne tills en dag då hon var ute tillsammans med våra greyhoundvalpar och lekte (min mamma har haft greyhounduppfödning), lisa faller handlöst ihop och börjar skaka detta skrämmer mig till tårar och senare konstateras det att hon har epilepsi. Vi bestämde att vi skulle testa ha henne trots diagnosen men anfallen blev bara värre och tillslut var valet självklart, hon skulle få somna in.

Min andra hund hette Ditte och var en dvärgpudel jag hade på foder, jag hade henne ca 1 år innan hon fick åka tillbaka till ägaren :(

Min tredje hund som jag också har räddat var en pomeraninen och schipperke blanding på 1 år, vi hämtade honom i stockholm från ett par som skulle få barn och några veckor. Han bet folk hejdlöst och var allmänt ostabil, men jag sa att jag ger honom ett år och har det inte blivit bättre kan jag inte hjälpa honom mer, tåls att tilläggas att jag var hans 5.e hem på ett år. Tiden gick och han blev bättre men när året passerade var han fortfarande inte riktigt bra så jag sa 6 månader till och när dom 6 månaderna passerat hade han inte blivit bättre. Mat, ben och godis var allt för honom och om han så skulle dö på kuppen så var det värt att bita för så bara några dagar innan jag skulle hämta min allra första schäfer hane så fick min älskade Sonic somna in. Trots att han var en mardröm ibland så är han saknad.

Så min fjärde hund då? En schäferhane som vi döpte till Jax, honom hämtade jag i skåne och han var ynka 12 veckor. Redan från början var det han och jag mot världen! Han var allt och lite till men månaderna gick och han blev större och större och i takt med att han växte i storlek växte också osäkerheten mot människor i honom.. tillslut kom den dagen jag varit rädd för så länge.. han bet någon. Redan där och då var beslutet självklart, ingen ska behöva vara så rädd för människor så i några dagar spenderade jag all min tid ihop med min allra finaste pojke innan vi skildes förevigt i det ganska mörka rummet på djursjukhuset den där regniga eftermiddagen.

Under min tid med Jax kom en till liten krabat in i mitt liv och hans namn är Viper och är min andra schäferhane. Han var så vacker redan den dagen jag hämtade honom... Han var kolsvart nästan blå och det märktes redan då att den här hunden kan bli en av världens bästa i vad han än vill göra. När Jax togs bort var Viper 8 månader gammal och vi tränade flitigt på spår och lydnad. Efter ett tag märktes det att han var omusklad på ena sidan och när han fyllt året åkte jag med blandade känslor till djursjukhuset och tog röntgen bilder på armbågar och höfter. Tiden gick och jag fick inte svar förrän 14 dagar efter och där svart på vitt står det att han har c-höfter, det märktes att han var påverkade av det efter all träning med mig. I denna svåra stund kliver en stjärna upp som skulle bli den perfekta familjen för min fina viper. Han lever idag som familjehund och trivs bra med det :)

Nu kommer Trixie och henne har jag inte så mycket på än men jag återkommer ;)


Kram Julia & Trixie

Likes

Comments