Efter en lång arbetsdag blev det äntligen vår tur att få lite paus! Som tur är jobbar vi ju i en sommaridyll där två steg utanför jobbdörren är två steg in i hjärtat av Roslagens skärgård! Öregrund är LIVETS plats, enligt mig, och det känns som hemma. Här har har jag spenderat varje sommar sedan jag var 4 år och ännu har jag inte tröttnat. Denna mysiga stad växer med en. När jag var liten gav den mig idylliska somrar med sol, bad, djur, ladugårdar med kattungar, klätterträd,hästar och ridturer, spring mellan granngårdarna och härdade fötter från grusets vassa kanter efter somrarnas rabalder! När jag blev några år äldre gav den mig lugn, en plats där man kunde andas ut och nu när jag blivit ännu lite äldre fann jag mig även ett underbart jobb som gjort att jag har kunnat fortsätta att spenderar mina somrar här ute!

Men varför är det så att man alltid tar saker för givet? Att man blir hemmablind.
Försöker att påminna mig om hur otroligt mysigt och härligt det är att få jobba på den fantastiska plats, att få vara i sommaridyllen och jobba med det som jag alltid ville ända sedan jag var liten och gick på kafé i Öregrund med mamma och pappa i varsin hand.

Trots långa jobbdagar ÄR DETTA MIN DRÖM sedan barnsben. Och vilken tur jag har haft, att jag har fått uppleva min dröm och dessutom träffat underbar vänner för livet!

Men nu kanske det är tid för nästa dröm att ta plats i mitt liv!

Kram kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ja den tjejen har alltid varit jag. Jag har ända sedan barnsben varit lite längre och större men det har aldrig stört mig särskilt mycket, i alla fall inte från början. Visst har jag tänkt på att jag varit större, större än andra men som sagt hade det aldrig stör mig på något sätt tills man började höra vad andra tyckte och tänkte. Det har inte behövt vara så att någon har varit elak eller att människor sagt något rakt ut om det, även om det har hänt, utan mer hur man blir beskriven när andra i ett sammanhang beskriver en som "ja men du vet, hon, den större tjejen". Jag har verkligen aldrig känt mig som "större" då jag alltid har varit hälsosam och varit väldigt aktiv i hela mitt liv och säkerligen även varit och är i bättre form än vad många andra är som är mindre än vad jag är. Men det är sådana kommentarer som man vet att andra säger och när folk säger "har du gått ned i vikt? Du är så himla fin!"... jag förstår att många menar det som en komplimang när de säger detta men det kan nog vara DET VÄRSTA jag vet! Jag hatar verkligen den frågan, det är nästan förnedrande. För det första tänker man, eller i alla fall jag, vad var det för fel på mig innan? Och var jag inte fin nog då? Är det de där kilona som avgör om jag är fin eller inte? För det andra, varför spelar det någon roll, är det så otroligt viktigt att gå ned i vikt och är det alltid ett bra tecken? Personen i fråga kan exempelvis gått ned i vikt för att hen hat fått en ätstörning, blivit otroligt sjuk eller bara en så enkel sak som att hen har fått höra av flera varje gång något kilo har tappats att "vad fin du är nu!" vilket har gjort att personen i fråga har fortsatt att försöka tappa kilon på vågen för att nå målet "fin", tills hen inser att den perfekta personen i ALLAS ögon, inte ens existerar.

Det är inte roligt när andra ser på en annorlunda än vad man själv gör, det är inte roligt att få höra som barn att man är större än andra, som att det ska ha någon betydelse. Visst ska man ta detta seriöst när det handlar om ens hälsa och välmående men själva vikten i sig och storleken på den kropp man har får Inte vara det som är i centrum, för alla är olika. Alla har olika kroppar, mer eller mindre fett på magen, benen, armarna etc. ingen är som någon annan och därför kan man inte jämföra med varandra.

Kan verkligen vikten i sig vara SÅ otroligt viktig? Är det inte bättre att vara fysiskt aktiv, äta det man vill och MÅ bra? Än att jag antingen svälter mig själv/ får ångest över vad jag äter och hur mycket jag äter samt sluta träna eftersom kroppen inte orkar göra något då jag inte får i mig tillräckligt energi för att varken träna eller göra annat? Är det bättre att stressa över hur mycket jag tränar och att räkna hur många kalorier det är i allt jag äter? Jag skulle bli helt galen av detta och något jag är hundra procent säker på är att jag INTE skulle må bra av det.

Jag är hellre lycklig i sinne och själ i vetskapen om att jag och min kropp mår psykiskt och fysiskt bra än att se på vågen och tänka "nu passar jag in och nu är alla andra nöjda".

Om du vill träna mer, gör det!

Om du vill träna mindre, gör det!

Om du vill gå ned i vikt, gör det!

Om du vill gå upp i vikt, gör det!

Om du vill äta nyttigt, onyttigt eller bara det du vill, gör det!

Om du vill vara precis som du är, var det!

Gör allt eller inget, ändra något eller ändra inget men gör det DU vill göra och gör det för din egen skull, inte för någon annan!

Jag vet i alla fall att jag skulle bli otroligt deprimerad om jag gick runt och såg på mig själv som ett gående "viktberg". Vi alla är så mycket mer än två eller tre siffror och det finns inget vackrare än att älska sig själv för personen man är och det lyser igenom starkare än något annat!

What to do, jag är den jag är!

Likes

Comments

Är Daniel Redgert! En kille vars existens jag fann genom hans podd "Tankar med" där han intervjuar mer eller mindre kända personer som har någon typ av karriär som blivit noterad utav media. Där pratar han väldigt öppet och lätt om allt mellan himmel och jord men det som fascinerar mig med denna podd är att man blir otroligt driven och fascinerad av den, vem det än är som intervjuas blir man inspirerad och det finns ett slags driv som Daniel hittar hos varje person, en glöd som alla har inom sig som han lockar ut dem att visa oss som lyssnar! Kan VARMT rekommendera denna podd!

Vem Daniel är som person får ni bäst reda på genom att lyssna på hans podd och kanske ta en titt i hans instagramflöde då jag inte känner mig manad till att beskriva denna spännande figur! Precis som jag tror jag att många andra också kan relatera till hans glöd för livet och en känsla av att man har något inom sig som bara vill sprudla ut och hur platsen där man lever eller människorna runtomkring en kanske håller en tillbaka, ännu en gång talar vi om den där glöden,därför tycker jag att Daniel är en fantastisk förebild för oss alla som vill förverkliga våra mål och drömmar i livet, han är pepp för oss unga att våga ta steget och tro på oss själva!!


En av mina absoluta favoriter är Isabel Adrians avsnitt!

Likes

Comments

Att inte ta livet för givet och att vara glad för nuet är något som jag alltid har tänkt på mycket. Dels för att jag själv är en person som ofta dagdrömmer, som ofta vill framåt vilket nästan kan orsaka en stress inom mig att jag skall hinna med att göra ALLT och därför missar att vara i nuet eller snarare missar att uppskatta nuet. Därför måste jag nypa mig själv och påminna mig om att verkligen vara i nuet och inte endast längta till något annat, men linjen mellan vad som är drivande och vad som gör att man tappar nuet är svår. Att ständigt leta efter något annat bättre, roligare, mer utmanande, spännande och mer därtill är såklart både en drivkraft eftersom man aldrig stannar upp men det är tröttsamt och skapar som sagt en stress som gör att man kanske inte alltid uppskattar det man gör eller har JUST NU.

MEN ta för sjutton inte livet för givet och ta inte allt på för stort allvar! Vad är det värsta som kan hända? Som jag sade till min vän Fredrika när vi pratade om detta nyligen behöver man ju inte spåra ut totalt när jag menar att man inte ska ta livet på allt för stort allvar. Eller ja gör det om du vill, så länge du tycker att det är värt det. Det är trots allt DITT liv. Jag menar dock bara att man lever och inte behöver tänka på vad alla ska tycka eller säga och att allt inte är på så stort allvar. För vad gör det om 100 år, ja förmodligen ingenting. Hela samhället och världen och de strukturer vi lever i har vi människor skapat, jag tror inte att LIVET i sig och att LEVA handlar om att man skall ha ditt och datt och du ska göra det och det. L E V ! Det kanske låter klyschigt men gör det DU vill göra, det som gör DIG lycklig. Umgås med människor som DU mår bra av att vara med och älska den du vill älska och lev DITT liv, precis som du vill! Den enda som sätter gränser för dig och vad du gör med ditt liv är du själv.

Men visst är det svårt, jag gör definitivt inte allt det jag själv säger att jag borde göra, det är självklart läskigt. Men jag tänker ofta på det och påminner mig om det, allt sitter i huvudet. Precis som att när man ler och skrattar även om man inte är särskilt glad så gör detta att man blir gladare då hjärnan tror att skrattet och leendet kommer av lycka. Vi alla borde nog gå i skratt-terapi , eller bara gå runt och le hela dagarna! Men det jag vill säga med detta är att så länge vi påminner oss själva, även om vi inte tror på det just då, så finns alltid tanken där och så länge den finns där är allt möjligt.

Vi borde nypa oss själva i armen, inte för att se om det är en dröm utan för att påminna oss själva om att detta är vårt liv och vår verklighet

Nyp dig i armen för att se till att du inte blir bekväm, bekväm med något som du egentligen inte älskar, med någon du egentligen inte älskar

Nyp dig i armen för att se att du lever och att din dröm ÄR din verklighet!

Här kommer lite musik för att peppa livet!


Likes

Comments

Att podda är något som blivit otroligt poppis nu, vilket jag tycker är superskoj! Jag och min barndomsvän Saga har sedan barnsben varit två otroligt pratglada individer och nu på senare år har vi börjat fundera på att hoppa på trenden att podda. Vi har dock haft lite svårigheter att fixa tekniken till detta då ingen av oss är särskilt tekniska och då vi dessutom bor i två olika städer året om förutom på sommaren har vi inte riktigt förstått hur vi skall kunna spela in våra framtida avsnitt.

MEN ikväll fixade vi en temporär lösning på de tekniska problemen och spelade in vårt första avsnitt, tjohoo! Det blev en något seg och lite stel start men bättre blev det minsann i slutet!

Nu är det tid att sova, ha de gött!


Likes

Comments

Vad händer nu är en fråga som både jag och andra runtomkring mig har ställt många gånger och ja jag vet faktiskt inte vad som händer nu. Mitt liv har varit planerat åt mig i 12 års tid sedan jag började skolan och det enda stora valet som haft påverkan på min framtid har varit mitt gymnasieval.

Hur ska man veta vad man skall göra nu? Vad tycker jag egentligen om och vad TROR jag att jag tycker om? Skall man följa sin inre röst och vad gör jag när den säger olika saker varje dag?

Mitt problem ligger inte i att jag inte har något som jag känner att jag vill göra eller att det inte finns något som jag brinner för, tvärtom, jag vill göra ALLT och gärna samtidigt! Det finns så otroligt mycket saker jag skulle vilja göra, se och jobba med. Mycket inspirerar mig och jag vill även inspirera andra. En sak som jag är säker på är att jag vill vara en förebild, jag vill att andra skall bli inspirerade av det jag gör och att det jag gör i framtiden kommer göra någon typ av skillnad i världen. Det behöver inte vara att jag räddar hela världen men att någon känner att det jag gör är betydelsefullt.

Som säkerligen många andra är, är jag också rädd för att hamna i någon typ av gråzon i denna övergång i livet som varit planerat till helt oplanerat. Att man skall ta den "lätta vägen" och sedan ångra att man inte tog steget i det okända eller att man hamnar i ett bekvämt läge men något som man tycker om men som inte ger en full lycka där dagar blir till månader och månader blir till år och helt plötsligt upptäcker man att tiden flugit iväg.

Tiden är också något som i mitt fall gör mig lite stressad, att man vill hinna göra så mycket innan man blir gammal och att detta gör att det blir svårt att bestämma sig över vad man skall göra i vilket skede i livet. Tankar som att om jag gör massa annat nu och börjar plugga senare kommer jag komma in för sent in i pluggandet, eller kanske glömmer jag bort HUR man pluggar och tappar lusten. Men om jag börjar plugga direkt, kommer jag inte att ångra mig sen att jag inte gjorde annat under en tid där jag hade möjligheten?

Det är jäkligt svårt att veta men jag tror att jag låter livet hända även om det är svårt för en planerare att släppa taget om tyglarna!

Är det inte lite konstigt att vi är så rädda för det oändliga antalet möjligheter som vi har när människor runtomkring i världen är rädda för att de inte har några möjligheter alls, inte ens något alternativ.

Likes

Comments

Just nu sitter jag och äter lite frulle samtidigt som jag ser ut över en något molnig himmel. Så typiskt med detta väder när man är ledig idag och hade tänkt passa på att förbättra brännan men men vad skall man göra när vädergudarna inte är på ens sida. Idag blir det nog en lugn dag då det inte finns särskilt mycket att göra här när solen inte är framme men framåt kvällen blir det kanske ett besök på något mysig restaurang inne i Öret, vi får la se!

Är det inte lite konstigt hur väderberoende man är?



Likes

Comments

Och det var den nästan! Satan i gatan vad rolig och galen tiden innan dagen vi sprang genom ekporten var, något som jag aldrig kommer att glömma! Jag hade inte kunnat tänkt mig ett bättre studentfirande, allt ifrån de oändligt många skivorna med härliga teman till självaste 2:a juni då vi började dagen( som var en helt LJUVLIG dag med drömmigt väder) med champagnefrukost med älskade s14A. Efter detta togs våra allra sista skolbilder efter 12 år i skolan med samma gamla uppställning i fina rader där man innan sträckte på sig lite extra för att hamna på någon av raderna längst upp, precis so första skolfotot. Där har tiden minsann stått still!

Nervositeten kom kanske när den stora horden av familjer och vänner började flocka sig runt den eftertraktade ekporten och när vi började höra klockan ringa och se de andra klasserna springa ut, snart var det vår tur! När vi sprang (eller snarare gick ut) kändes det...... ingenting haha.! Precis som vanligt men ändå så annorlunda, det är nog inte för ens nu som jag börjar inse att den eran i livet nu är slut!

Dagen fortsatte med flaktur i cirkus 2 timmar runt stadens gator, känns konstigt att andra unga tittat på oss med samma ögon som vi hade när vi var yngre och såg de nybakade studenterna på deras galna flak med mössorna på vift, helt overkligt! Efter detta var man något mör men då blev det full fart mot nästa etapp som var mottagningen hemma. Detta kan nog varit bland det bästa under dagen, att få fira med familj och nära vänner! Studenten avslutades med studentfesten där kön in till dansgolvet var en slingrande orm genom staden av finklädda studenter!

En dag att minnas för livet!


Likes

Comments

Halli hallå "eller något annat klämkäckt", ja det är faktiskt den första meningen ur min beskrivning till "klassens-nomineringarna" som vi delade ut till alla fantastiska klasskamrater inför studenten!

År 2017 blev alltså året då jag tog mina första steg mot resten av min framtid och herregud vad det är svårt att veta vad man är skapt till att göra i detta liv. Möjligheterna är oändliga! Och är inte det lite härligt samtidigt som det är skräckinjagande? Är mycket delad i frågan, vilket man tydligen är gällande det mesta efter att man tagit de där första stegen ut från den trygga skolan och livet som varit planerat ÅT en.. dags för att ta egna beslut och förmodligen kommer man att göra många knasiga sådana men men det väl det som kallas livet eller? Jag tror i alla fall skarpt på ordspråket "man lär sig av sina misstag" och det hjälper ju alltid att vara lite positiv! Även om tiden som nu ligger framför mig är oviss så säger jag som min mor så klokt brukar säga "om det inte blir bra så blir det bra ändå, allt löser sig".

Men något som jag är säker på är att jag alltid har tyckt att det där med dagbok har varit otroligt mysigt, att kunna skriva ur sig och sen blicka tillbaka bland raderna senare i livet. Trots denna förtjusning har jag aldrig kommit till skott men något dagboksskrivande men nu i dessa (något förvirrande) tider när tusen olika tankar simmar runt i detta huvud känner jag att det är dags att få ner dessa i skrivna ord och därför blev detta ett ypperligt tillfälle för mig att starta denna blogg! Vi får la se hur detta artar sig då det tagit mig 45 minuter att fnula ut en profilbild samt fixa en header men men blir det inte bra så blir det bra ändå!


Likes

Comments