Jag älskar den här tiden på året. När man knyter ihop säcken och avslutar ett kapitel men påbörjar ett nytt. Man lär sig så mycket om människor varje år men kanske ännu mer om själv. Jag är nöjd med hur året har sett ut. Jag har lyckats med mycket men vad jag har gjort bäst är mitt jobb med mig själv, inte mina prestationer. Jag har varvat ner. Skalat bort och skalat av. För första gången på över tio år har jag njutit av kvällar i soffan. Jag har tränat mig på att säga Nej till saker jag inte vill Göra och jag har sorterat bort bekantskaper jag inte mår bra utav. Det är så mycket lättare sagt än gjort. Men relationer ska hjälpa dig, inte stjälpa dig. Och jag har varken lust eller tid att lägga min energi på människor som inte Ger någonting. Som inte frågar hur jag mår och verkligen bryr sig, eller gläds med mig när det går bra. Då kan det vara.

Livet är väl ändå för kort för det? 

Men det finns de där människorna som man skulle gå över lik för, och de skulle Göra detsamma för dig. De som gläds med dig när du är glad och de som är ledsna när du är ledsen. Som kramar utan att släppa taget eller som svarar i telefonen 03.27 en tisdagsnatt. Och jag är så tacksam över att få ha dessa människor i mitt liv, och undrar allt som oftast, hur man kunde ha en sån fantastisk tur att träffa sånna människor. Människorna som är min andra familj. ❤ För att inte glömma min riktiga familj. Och hur mycket jag älskar dem. 

Sen finns det alltid saker man själv kunde gjort bättre eller annorlunda. Som alltid. Men man lär sig. Hur man inte ska göra, och så gör man Inte det igen.

2016 var ett bra år. Och jag hoppas på att 2017 blir ännu bättre. Jag sätter mina mål och jobbar mot dem, för ni vet väl att 90% av de som skriver upp sina mål också uppnår dem?

Det nya året firar jag in med vänner och kärlek i Göteborg och jag välkomnar 2017 med öppna armar, en nyfiken blick och en stor portion kärlek 🍾🥂🎉


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


Morföräldrar, kusin, lillebror och jag på Kärringön för nästan 20 år sedan. Hjärtat svämmar ju över.
För er älskar jag mest utav allt.


Likes

Comments


Sprang in och handlade på Skärgårds ICA förut. Snoffsiga ö-bor sprang runt som yra höns och köpte julmat och pratade högt i telefoner som kostar lika mycket som min gamla bil. Utanför sitter en man på en stol och fryser. Han har inte en sån jul som vi andra har. Fylld med kärlek och vad man får kalla lyx i överflöd. Han fryser och han skiner upp när jag säger God Jul, och ler ett tandlöst leende tillbaka. Jag sätter mig i en varm bil och kör ännu längre ut på ön och hjärtat värker. Vi köper presenter för tusentals kronor, vi är alltid mätta och vi har det så mycket bättre än så många andra. Och ändå är det kanske inte dem som har mindre som mår sämst.

r det har hänt något i samhället. Vi lever i ett överklassat samhälle där vi ger våra sjuåringar iPhones. Föräldrar ger sina barn en platta för att de själva ska kunna jobba vidare ostört på kvällarna och undrar varför barnen inte blir som de hade önskat. Hur de kan bli ouppfostrade och varför de skriker efter bekräftelse.
Vi har allt vi kan önska oss. Och ändå verkar det aldrig vara tillräckligt. Jag läser om utbrändhet. Depressioner och antidepressiva. Psykologhjälp och stress som tar över liv. Ångest. Och jag begriper verkligen inte. Hur det kan gå så långt i ett samhälle där vi har allt. Vad det är som händer.

Jag tror att människor som har mycket vill ha mycket mer. Att man säljer sin själ för att lyckas i någon annans ögon. Att människor gör allt för alla andra förutom för sig själv. Hur man glömmer bort att ta hand om det som är det viktigaste av allt. Att trots att den mannen som sitter utanför Ica-butiken på en ö i Skärgården kanske inte har något, men som kanske ändå mår bättre än mannen som pratar i den dyra telefonen gör.

För mannen som sitter utanför affären, han ler det ärligaste leendet jag sett på länge när jag bara säger God Jul. Och ni andra i ekorrhjulet hade inte ens lyssnat på vad jag faktiskt sa, för ni har tretusen andra saker i huvudet på en och samma gång och jag tror det är därför många mår som ni mår.

Ni har så mycket att ni inte vet om att ni borde vara glada för det lilla.


Likes

Comments

​Det var inte så pjåkigt. Det här året heller. Det blev en hel del resor och jag älskar ju att resa. Jag har lyckats med alla utbildningar jag tagit mig för och jag tog förarbevis för segelbåt. Och man får ju inte säga det här i lilla landet Lagom, för alla gnäller på saker som är jobbigt och att gräset är grönare på andra sidan. Men det blir så grönt som du vattnar det till. Och jag är väldigt lycklig och tacksam, över att ha så många människor jag älskar så högt i mitt liv och över att få jobba med det jag brinner för. För det är lycka för mig. Att vakna på morgonen och känna att jag gör skillnad. Att få älska och bli älskad. Och jag tror inte att man behöver mycket mer än så.


Dessutom - det här får man verkligen inte säga i detta landet, för det sticker något enormt i människors ögon - så vet jag att jag är omtyckt, driven och ambitiös. Och jag tänker fokusera på det jag är duktig på istället för att gräva ner mig i det som jag inte kan. Man växer av att lyckas. Och inte tvärtom :-) ​

Likes

Comments


NU går jag på julledigt! Idag hade vi julavslutning på skolan med mina små ettor och kvällen har jag ägnat åt att försöka komma ikapp med julklappsinslagning, packning inför Karlskrona och bokföring utav företaget. Synd att dygnet inte har 48 timmar!
Jul på Liseberg hann jag och de tre musketörerna med igår med. Mysigt var det och en stjärnvinst fick följa med hem (såklart inte jag som vann den men vad gör det när man bor ihop med en turnisse som vinner på allt?).
Imorgon går tåget mot östkusten 10.00 och jag ser fram emot lata dagar ute på ön.

Önskar er alla en riktigt lugn, skön och härlig Jul!

Likes

Comments

Man lyckas inte med allt här i världen. Men en del saker gör man uppenbart riktigt bra. Vi hade en fantastisk avslutning på ridskolan igår och jag fick så mycket kramar, presenter och varma ord att det lyckades tränga fram några tårar. TACK mina älskade elever för att jag har fått vara med er i 1,5 år. Jag är så stolt över hur mycket ni har utvecklats, vuxit och allt ni har lärt er under den här tiden.
Jag kommer sakna er så mycket!

Likes

Comments