​Hej mina fina! Var ett litet tag sen. Jag är hemma igen efter underbara dagar på Tjurkö utanför Karlskrona. Borta underbart men hemma ändå bäst. Kom nyss hem efter en arbetsdag på Rönnäng och ska inte göra så mycket mer idag än att äta tacos och kolla på Idol med sambo och goda vänner. Imorgon väntar födelsedagsfirande av svärmor och på söndag ska jag ha lite tjejmingel här hemma. Full rulle! 

Nästa vecka blir lugnare tempo, tentaveckan ligger inte alldeles för långt bort i tiden och det ska presteras och kommas ihåg en hel del. Hoppas ni har haft en härlig vecka och att en rolig helg väntar! Love, J 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Varje höst gör sig saknaden påmind. I takt med att löven ändrar färg och långsamt faller till marken, hugger det då och då till i hjärtat. För du fattas mig älskling. Som du fattas mig.

Likes

Comments

Jag undrar mycket över det där. Hur vissa människor gräver ner sig och tycks älta saker i all oändlighet, medans andra människor går genom livet och rycker på axlarna. Vi är ju så olika. Men allting handlar inte bara om våra personligheter. Det handlar även om inställning. Hur man väljer att tackla sakar som kommer i ens väg och om man är strutsen som trycker ner huvudet i sanden eller om man är lejonet som väljer att ta kamp.

Den psykiska ohälsan ökar i hela Sverige och jag tror att ju mer vi grubblar desto sämre mår vi. Eftersom samhället inte tar ansvar för vårt välmående behöver vi ta hand om oss själva, och det tror jag vi gör genom att tänka oss friska. Vad mår du bra av? När känner du dig som mest avkopplad? Och när mår du som sämst? Lär känna dig själv och lyssna på kroppens signaler. Säg nej när du inte orkar eller vill och ladda batterierna på det sättet du behöver. Lyssna på människor som inspirerar dig. Gå ut och gå i naturen. Skatta. Älska. Ha visioner. Drömmar och mål. Och se till att förverkliga dem. Låt dem inte bara vara drömmar.

Var lejonet som tar fighten, men som också ser till att få riktigt bra vila däremellan.
Grubbla dig inte sjuk, tänk dig frisk. 

Likes

Comments

​Hej mina hjärtan, hoppas ni har haft en fin start på veckan. Jag har ägnat dagen åt att plugga inför morgondagens tenta. Gick en långpromenad runt ön förut och njuter av att ha havet runt knuten. På söndag åker jag hem till Göteborg igen men tills dess ska jag bara njuta. Massa kärlek, Julia.

Likes

Comments

Drömdag inne i Karlskrona med en efterlängtad vän. Vi gick en lång promenad runt Saltö och åt lunch ute på kajen i strålande väder vid Saltö fisk. Dagar som de här är livet onekligen lite bättre än vanligt.

Nu är jag hemma på ön igen och vi har ätit en jättegod middag och kollat på Idol. Sitter och knåpar lite på resultatdiskussionen till vår uppsats vi skriver i skolan just nu, vill gärna få undan och bli klar senast imorgon bitti så jag kan ta lite helg sen. Min kusin Mia kommer hit till ön imorgon och på söndag ska jag in till stan och fira en vän som fyller år så vill inte ha massa plugg efter mig.

Önskar er alla en riktigt trevlig helg! Massa kärlek, J.


Dreamy day in Karlskrona with an old friend. We went for a long walk around Saltö and had lunch on the quayside in glorious weather at Saltö Fish. Days like these are undoubtedly a bit better than usual.

Now I'm back on the island again and we have eaten a great dinner and watched Idol. Sitting and knocking a little on the result discussion to our study we are writing at the school right now, would like to get it away and get ready by tomorrow morning so I can take a little weekend later. My cousin Mia is coming to the island tomorrow and on Sunday I will go to town and celebrate a friend so I do not want to have a several studies after me.


Wishing everyone a really nice weekend! Love, J.



Likes

Comments

Det är ju för väl att det bara är kanelbullens dag en gång om året! Hur många har ni ätit idag? Vi bakade ett 50-tal förut, så nu lär jag ha fika så det räcker i flera månader framöver. 

It's good that it's only a day of cinnamon bulls once a year! How many have you eaten today? We baked 50's before, so now I learn to have Swedish "fika" so it's enough for several months to come.

Likes

Comments

Fördelen med att plugga på distans. Man kan läsa vart man vill, när man vill. Spenderar de kommande veckorna på östkusten med familj och vänner och läser med ett lugn i kroppen och havsutsikt från vardagsrummet. Balsam för själen, det är bra det. Sprang en löprunda runt ön förut och kroppen sa tack efteråt. Det är fantastiskt vad våra endorfiner kan lyckas med. Om vi bara erbjuder den det. 

Önskar er alla en fin kväll! Själv ska jag dricka te och läsa en ny bok som jag längtat efter att få börja läsa. Puss!


Likes

Comments

Det är inte alltid man tror på sig själv. Ibland inte alls. Livet är fullt med krav och utmaningar man måste ta sig an, och de blir inte färre med åren. Jag har haft en sån vansinnig prestationsångest genom åren. Jag bröt ihop som 9-åring på lektionerna i grundskolan om jag hade fått 29 av 30 rätt på månadsprovet och jag svor när jag fick ett VG+ istället för ett MVG i gymnasiet. Min prestationsångest gick så långt att jag gjorde ett uppehåll med hästarna för att jag inte tyckte att jag var duktig nog. Inte duktig nog för min allra största passion. 

I såna lägen behöver man omge sig av människor som fortsätter att tro på en fastän man själv har slutat göra det. Som säger att "Du klarar det här" när man annars inte hade försökt. Jag minns när jag satt på en samhällslektion i gymnasiet och hade ett samtal med min dåvarande lärare om en inlämningsuppgift jag hade skrivit om terrorism. Själva uppsatsen var bra, men det där med att inte blanda in känslor och egna tankar har aldrig varit min starka sida. Så den bjöd på en del ren fakta men också väldigt mycket åsikter. Därför fick jag ett VG och inte ett MVG. Men den där dagen gjorde det mig inte så mycket. För min lärare såg mig i ögonen och sa; "Du är så jäkla duktig på att skriva. Och jag tror att du kommer bli något stort en dag." Han trodde på mig när jag själv inte riktigt gjorde det.

Jag kan inte påstå att jag har blivit något stort ännu. Jag har inte gjort några avtryck på denna världen som folk kommer prata om om 100 år. Men jag vill dit. Jag vill lämna något efter mig som folk kommer influeras av, prata om och ta del utav. Vad det kommer bli får tiden utvisa. Men mitt skrivande, det kommer att göra skillnad, någon gång, någonstans. Och det kommer att vara tack vare just den läraren i gymnasiet, den dagen. Han som trodde på mig när jag inte trodde på mig själv. ​​​

Likes

Comments


​Överallt ser jag det. Läser om det. Upplever det. Människor som har varit så in i helvete ambitiösa att de har kört slut på sig själva. Gasen i botten och någonstans på vägen träffade man visst ett träd. Som man kanske sett en bit tidigare på vägen men trott att man kunde väja för. Det kan man inte. 

Vi lever i ett samhälle där vi dagligen stressar. Och dessutom blir uppmuntrade till att göra det. Vilka andra länder än i väst kan man läsa om 32 000 själar som blir hjärnskadade varje år, enbart på grund av att man vill och bör prestera? Det är ju för fan en epidemi. Enda skillnaden är att den här epidemin, den sitter i huvudet. Och den skördar fler offer för varje år. Och mot denna finns inget annat bot än något man själv kan åstadkomma - vila och återhämtning. 

För det är faktiskt så, att när man springer in i väggen, då blir kroppen inte bara lite trött. Den slutar att fungera. På riktigt. Fysiskt och mentalt. Små saker blir till enorma projekt att genomföra och motivationen försvinner precis som glädjen över saker man tidigare blivit lycklig över. 

Utbrändheten klättrar ner i åldrarna. Det pratas om "Duktig flicka"-syndromet, och det är inte bara ett uttryck utan en verklighet. Unga tjejer som vill göra allt och lite till, blir berömda och bedömda för det de gör och gör det ännu mer. Duktiga flickan har oftast hundra bollar i luften, är otroligt duktig i en idrott eller flera, har fantastiska betyg i skolan och sjukanmäler sig aldrig. När hon sedan en dag inte orkar gå upp ur sängen, blir deprimerad eller får en ätstörning, så undrar alla 
- Vad var det egentligen som hände? 

Vi måste sluta uppmärksamma stress. Och perfektionism. Vi måste göra en förändring i samhället där vi tar tillbaka dagarna vi förr hade för vila och återhämtning, vi måste lära oss själva att skönheten inte sitter i antal kilon utan i vad vi har i våra hjärtan och vi måste framförallt sluta berömma människor som gör tusen saker samtidigt. Det är inget positivt. Det är destruktivt. Och ett destruktivt beteende fortsätter så länge det uppmärksammas och beröms. 

Samhällsproblem på individnivå. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och du kan börja idag. 


Likes

Comments