Jag vet att många skriver om detta ämne men jag känner ändå att jag vill prata om det.

Många säger att man ska strunta i alla olika ideal vi har & att man ska älska sig själv precis som man är & ja, absolut det ska man, men det är inte alltid så himla lätt att bara lägga det bakom sig, tro mig, jag vet. De som säger detta är antagligen de som redan jobbat på att acceptera sig själva & som har kommit till det stadiet att de inte tar skit eller lyssnar på ideal eller så förnekar de det för sig själva. För mig har vägen varit väldigt lång, eller rättare sagt, den är väldigt lång. Det sköna med mig är dock att jag vet exakt vad jag behöver jobba på & jag hoppas att jag en dag kommer acceptera min kropp precis som den är. Jag vet hur jag ser ut just nu, hur jag har sett ut & hur jag vill se ut. Så som jag vill se ut har absolut ingenting med vad någon annan säger eller hur någon annan ser ut, men det är i den kroppen jag vet jag känner mig tryggast i.

Det är så otroligt viktigt att utgå ifrån sig själv när det kommer till kroppsideal just för att alla ser olika ut & det kan vi inte ändra på. Trots detta, trots att vi alla någonstans inom oss vet att vi inte ska utgå från någon annan än oss själva så struntar vi blankt i det vissa dagar. Jag vet att jag gör det. Trots att jag vet att jag är vacker, trots att jag har en pojkvän som älskar mig oavsett hur min kropp ser ut så känner jag mig ibland - äcklig, inga kläder passar, dubbelhakan syns lite för mycket i en vinkel, stor & uppblåst - & allt jag vill är att lägga mig ner & gråta innan jag tar mitt pick pack & drar till gymmet.

Det är detta som fick mig att börja hetsträna. Så fort jag åt något jag inte tålde eller om jag bara kände mig lite onyttig för att den där lasagnen hade lite för mycket fett i sig, så ville jag bara ut & springa, springa tills den där platta magen kom tillbaka & tills jag kände att jag tränat tillräckligt mycket för att få kunna unna mig lite mat igen. Tillslut knäckte det mig & att gå till gymmet var inte längre något jag kände ro för utan något jag kände att jag måste göra.

Jag älskar att träna, det gör jag verkligen, men jag vill träna för att jag vill inte för att jag måste. Min hetsträning har absolut lagt sig men känslan om att inte känna mig bekväm i min kropp finns fortfarande där. Även om min kropp ser likadan ut nu som när jag hetstränade så mår jag bättre i min kropp nu. För mig gäller det att äta rätt, gott men nyttigt & träna när jag vill, för att jag vill. Jorden går inte under för att man tar en extra dag ledigt från träningen & Du går inte under. Du ser din kropp varje dag så Du vet hur den kan se ut.

Uppblåst, stor, platt, smal - you name it - Din kropp som du älskar finns där. Du kan bara jämföra med dig själv, glöm aldrig det. Om du vill gå upp i vikt, ner i vikt, stanna på samma så finns den kroppen där & kroppen väntar på dig, men det är din kropp - ingen annans.

Likes

Comments

Today, me and my boyfriend Mark is having 6 months together. I know 6 months isn't a long time but it feels like we've been together for years. With Mark i am really myself, say what I think, do what i feel like and have more fun than I've been having for years. Mark is the one in every way and I love him with all my heart.

Likes

Comments

Förlåt för att jag ibland förväntar mig att ni ska göra saker åt mig.

Förlåt för att jag inte alltid visar hur mycket jag uppskattar er hjälp eller allt ni gör för mig.

Förlåt för att jag ibland blir kort i tonen & lättirriterad.

Förlåt för att jag inte alltid visar hur mycket ni betyder för mig & hur mycket jag älskar er.

Ni är två av de bästa personerna i mitt liv, ni som har skapat mig & ni som skulle göra allt för mig. Jag ber om ursäkt för att jag ibland kanske inte är dottern med den perfekta attityden och hjälpsammaste handen, men jag försöker & jag vill bara att ni ska veta att jag skulle göra allt för er också. Ni är de jag ser upp till & ni är för mig det finaste som finns.

Mamma & pappa - Jag älskar er.

Likes

Comments