Tog ett kort på baguetteutbudet på närmsta franprix(det franska Ica) och hamnade i trubbel. Butiksägaren hade nämligen sett mitt udda beteende och gick till motattack när vi stod vid kassan för att betala för våra varor.

Vad är det för fel på mina baguetter? Är det för dyra? Varför tar ni kort på dem? Jag förstår inte?! Vad är det som är så spektakulärt med mina baguetter?”

Jag som inte förstod ett ord mer än typ ”baguette” av mannens frågeställningar stod som en stum paparazzi vid sidan av Mory(anledningen till att jag köper baguetter i Paris) när han försökte förklara att: ”Hon är svensk och brukar äta Wasa. Hon är bara förundrad över antalet baguetter som finns i detta land”. Mannen tittade frågande på mig och såg fortfarande frågande ut. Han gav mig en vänlig men bestämd blick innan han sa ”au revoir” då vi lämnade butiken. Väl utanför tänkte jag att det minsann var sista gången jag kränkte hans baguetter.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ost ser jag när jag öppnar kylskåpet. Ost ser jag när jag blundar. Ost ser jag i grannbutiken och på cirka varannan förrättstallrik. Till och med baguetten får ger vika för osten när vi snackar om vilken produkt jag förtärt allra mest under mina veckor i Paris. Till råga på allt har jag dessutom hittat min favorit camembert i en oslagbart härlig butik i Paris där man kan handla ost fram till solen går ner.

Causses är mitt nya favoritställe och ostshopping är min nya hobby. C’est tout!

  • 7 Readers

Likes

Comments

En vacker dag vill jag gå runt svartklädd med silverhår och röda glasögon. Jag hade velat kunna namedroppa den ena konstnären efter den andra med händerna täckta av torkad målarfärg. Hade jag dessutom lyckats sälja en egenmålad tavla på vägen dit hade jag varit lyckan objektifierad.

Under gårdagen gjorde jag i vilket fall det jag just nu kan göra för att komma ett steg närmre livsdrömmen om att bli en äkta kulturtant. Jag och Morran (jag kallar han så) tog oss nämligen en sväng till konstmuséet Pompidou. Där gick vi runt och studera den ena vackra tavlan efter den andra, och förundrades ännu en gång av konstens förmåga att beröra människan. Jag blir lika inspirerad varje gång jag är på någon form av konstmuseum, och det slutar med att jag drömmer mig bort till ett hus där jag byggt om halva stället till studio där jag på fritiden kan kladda ner mig i all världens färger. Riktigt där är jag inte för tillfället, men drömma går ju alltid.

På Pompidou kan man utöver konsten även njuta av den vackra utsikten av Paris.. Så här kommer lite bilder från en kultursöndag jag sent kommer glömma.

Likes

Comments

Citerar i rubriken Prins Daniel ur hans något nervösa tal till Viktoria på deras bröllopsdag. Samma citering använde sig brudens bror av under sitt tal på det bröllop som jag i helgen fick äran att medverka på. Resten av talet var dessutom så bra så att gästerna var mållösa i en sisådär tjugo minuter efteråt. Mållösa var vi också av den kärlek som flödade mellan brud och brudgum, den ofantligt vackra värmlandsmiljön de valt ut för sin stora dag, den gudomliga maten och de sköna sängarna på Selma Spa (dit vi åkte, svettiga från dansen, runt klockan 4 på lördagsnatten). Helgen var fylld av återseenden och varma leenden delade mellan både nyfunna och gamla bekantskaper. Det är bra härligt med festliga tillställningar då man får följa sina vänners livsresor, förstå vart de kommer ifrån, samt med hopp och förundran fundera över vad som komma skall.

Helgen får fem av fem baguetter.

Likes

Comments

Denna veckan befinner jag mig i Göteborg. Förra veckan levde jag och frodades i Paris. Det är ett spännande liv, om än något omtumlande. Livet blir liksom inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bättre, ibland blir det sämre. För det kommer finnas dagar då croissanterna aldrig smakat bättre, och så kommer det finnas tillfällen då räk-mackan aldrig känts längre bort. Det är det fina med livet tycker jag. Och många gånger handlar ju livet helt enkelt om att kunna surfa på livsvågen på bästa sitt utefter sina egna förutsättningar och förmågor.

Och livet som deltidsboende i kärlekens stad Paris kommer förmodligen ge mig nya erfarenheter och upptäckter. Saker som jag helt klart kommer tycka är värda att dokumentera. Och är det något jag märkt då jag under några års tid enbart skrivit i det dolda, så är det att dagboksinläggen tenderar att bli färre än blogginläggen. Så därav har jag nu skapat mig detta forum. För att på ett mycket anspråkslöst vis ha ett ställe där jag kan skriva av mig kring mina äventyr, mina inre tankar samt både obehagliga och mindre obehagliga stunder. Vill du läsa vad jag skriver om, så är ju detta helt klart "the Place to be".
(mina franska läsare får hålla tillgodo en smula. jag är inte riktigt där spräkmässigt ännu).
/J

Likes

Comments

Instagram@julialysen