View tracker

Hatar människor just idag så tänkte att jag behövde skriva av mig lite. Har fått många kommentarer om att några vill höra vad som hände i USA och så och ska skriva ett fett långt inlägg om hela min upplevelse.
Får fortfarande ångestattacker och drömmer en hel del mardrömmar. Sen att bara tänka tillbaka på allt får mig att må illa.
Men nu, vad händer vänner?
Jag jobbar som vikarie nu tills jul sen är jag arbetslös igen.
Så det suger
Annars så tränar jag. Försöker nå mitt mål i livet, vilket är att bli polis. Så det är kul. Inte kommit så långt men jag försöker. Idag åt jag 2 lussekatter och en halv fryspizza pga pms så idag va kanske inte den bästa dagen.

Nu ska jag in och hämta mat sen springa in i mitt rum igen. Får skynda mig så jag slipper träffa människorna inne i huset.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det gör ont i mitt hjärta bara jag tänker på det. Saknar det enda ut i fingertopparna. Samtidigt som jag är evigt tacksam att jag vågade ta mig därifrån.
Men fan va jag saknar mitt USA.

Likes

Comments

View tracker

Nu står mitt pick och pack hos Gritt. Detta är tredje gången jag är här och känner mig mer hemma här än vad jag gjorde under mina 2 månader hos familjen. Två dagar kvar vilket betyder att min tid är snart ute. Jag har nu börjat kolla på flygbiljett till London. Även kikat på biljett till Köpenhamn för att åka hem. För hur gärna jag än vill till London skulle jag och mitt för tillfället svaga hjärta behöva komma hem och få sova i mammas och pappas säng. Men det beror helt och hållet på hur det ser ut på London fronten. Är så tacksam för alla som har engagerat sig. Tänkte på det förut och blev helt rörd. Folk som knappt känner mig litar på att jag är en god människa och försöker hjälpa mig med min dröm. Drömmen kommer inte sluta som planerat men fuck it. Jag kommer få uppleva underbara saker ändå. Detta har i alla fall öppnat en hel del dörrar för mig och jag är mer än redo.
Igår var en galen dag för övrigt. Började segt! Jag var trött och ville helst sova men vi begav oss till Georgetown och det slutade med att vi träffade två killar som skulle fixa in oss på en club. Dom beställde en Uber åt oss och betalade resan för oss. Killarna hoppade in i sin Ferrari(ja, Ferrari) och vi följde dom till Eden. Vi fick ett VIP bås och det bjöds på drinkar. Tog endast lite apelsinjuice för hade sådan himlans ont i magen men sen flög vi upp på dansgolvet och körde loss. Vi dansade säkert i 2 timmar, jag, Rebecka, Emelina, Gritt, Tay, Jo och Axelina. Sen drog vi hemåt vid 3 när dom stängde. Jag somnade pladask så fort mitt huvud träffade kudden.
Idag va vi konstigt nog inte speciellt trötta. Gritt skulle jobba så jag och Axelina drog till Tysons Corner för att shoppa. Vi strosade runt och åt mat. Kommer sakna detta. Kommer sakna vardagen i USA. Vardagen jag levt nu i 2 månader. Hoppas innerligt att jag en dag kommer tillbaka och får uppleva denna vardag en gång till.

Nu är Gritt och Axelina ute medan jag stannade hemma för att sova. Efter dessa två veckor hos familjen är jag helt slut. Det är så satans jobbigt att vara trevligt och glad hela tiden mot människor man inte står ut med. Men nu är det över. Jag är klar!!!! Jag kommer aldrig mer se dom och jag kunde inte vara mer på riktigt glad.
Nu ska jag sova och ladda upp mig inför den galna veckan som kommer. Inför äventyret som kommer! Äventyret jag inte har en aning om.

KRAM JULIA

Likes

Comments

Nu har kag sagt hejdå till hundarna och huset. Familjen åkte innan jag hann säga hejdå.
Xuan körde mig till Gritt. Nu är vi i bilen påväg till georgetown för att spendera kvällen där. Hur morgon dagen ser ut kan jag ej meddela. Vet ingenting fortfarande. Är i ständig ovisshet. Ikväll ska jag ha kul i alla fall. Råkade krocka i bilen dig med. Haha. Kaos. Eller en bil körde in i min bil så jag rullade in i bilen framför mig. Blev ett jävla kaos för bilen som körde in i mig smet. Blev ingen polis som tur var. Jag tog kort på båda bilarna och drog vidare. Blev inte en repa på någon av billarna som tur var.
Godnatt på er.

Likes

Comments

Tankarna går upp och ner fram och tillbaka. Känns också som om jag drar ner allas humör också i min omgivning. Så fort jag träffar kompisar är rematch det ständiga ämnet och hur jag ön försöker byta ämne så återuppfinner det åter. Tror jag är lite ovan att så många bryr sig om mig. Har alltid haft någon som bryr sig om mig och självklart min familj och hela släkten men aldrig så här många vänner. Har haft otroligt många vänner under åren och extremt mycket kontakter men aldrig såhär. Låter lite sorgligt att jag är ovan att känna att folk bryr sig om mig men det är det verkligen inte. Känner mig lyckligt lottad att jag får uppleva det just nu. Just nu när jag verkligen behöver det. Ska bli så skönt att komma vidare nu i livet i alla fall. Imorgon tar jag mitt pick och pack sen kan vad som helst hända men om en vecka kan jag känna mig lugn i alla fall. Jag vet att om en vecka befinner jag mig någonstans där jag känner mig lugn. För då är jag antingen hos en ny familj, i London, i Sverige eller i en solstol i Spanien. Dom alternativen finns. Sen har ju Amsterdam en ganska frän horindustri ifall det skulle krisa lite.
Hoppas alla förstod att jag skojade där om inte så tror ni nog väldigt lite om mig haha.
Men då får jag tillbaka kontrollen och för mig är det nästan viktigast. Även om jag inte har total kontroll så vet jag hur läget ligger till och kan börja planera framtida planer utifrån det.
Jo, något jag inte berättat är att jag här fått två matchningar. Första fick jag i princip dag ett men fick aldrig en intervju med den familjen då dom tryckte bort mig inom 2 timmar.
Andra familjen fick jag i tisdags. Det kändes bra. Den familjen bestod av en ensamstående mamma med hennes två barn i San Diego, Kalifornien. Tänkt i princip ta henne även fast jag inte kände mig hundra för att sedan gå in i rematch igen. Men när jag hade intervjun ville hon att jag skulle jobba mer än 45h i veckan och över 10h per dag vissa dagar och jag skulle endast få 1 ledig helg varje månad. Det kändes inte okej så det blev ett fet nej där. Katie ska be huvudkontoret sätta lite fart på min profil imorgon men vad som helst kan hända! Jag hoppas såklart fortfarande att jag ska få en familj för det är ju det jag vill. Som det jag skrev i andra inlägget så skulle det ju suga röv om jag skulle åka hem. Min dröm skulle gå i kras. All tid jag lagt ner och alla pengar mamma och pappa spenderat på MIN dröm! Sen sjävklart är det s värst nu. Om jag skulle nu åka hem så kommer jag nog kunna kolla tillbaka på den tiden och säga att fyfan vilken skit det blev men herre amalia vilken go tid jag ändå fick. Det blev lite som en dyr semester. Eller en billig? Inte räknat ut ännu.
Men jag har hunnit bli kär, kär i en stad vid namn Washington DC. Jag har hunnit träffa så många nya vänner att jag kan ta en roadtrip runt hela världen och ha minst en vän i varje land nästan och sist men inte minst... Jag har vuxit!
Jag är så stark. Jag har alltid varit stark. Ovanligt stark skulle jag säga själv men jag hade mina svaga punkter för vem har inte dom? Nu är några av dom punkterna borta och hur min situation än ser ut om 1 vecka så är jag redo för det som kommer ske.

Imorgon har jag 10 timmar kvar sen är jag alltså fri. Kommer köra hoppla steg ut ur det här skithuset och helst av allt hade jag velat pekat finger, spelat någon cheesy låt och kört lite slowmotion men bara för att livet varit ett rövhål mot mig betyder inte det att jag ska bete mig som ett.

Som ni ser är humöret påväg åt rätt håll. Ser slutet på min tunnel och det ser ljust ut. Kan inte se vad det är som lyser ännu men på måndag når jag slutet och då börjar min nya färd. Hoppas alla har en trevlig fredag och att ni får lite sol där hemma i Sverige. Om inte så kan ni få lite av mig. Ska bli mellan 30-35 grader imorgon så lär nog avlida i värmen.

TAck för mig. Jag gör av mig imorgon.

KRAM JULIA

Är nästan helt köar med packningen. Får göra det sista innan Xuan hämtat mig imorgon.

Likes

Comments

Eller jag har nog inte gett upp men det är så det känns. Jag kommer kämpa in i det sista men varnad dag är en kamp och åker jag he till Sverige kommer jag gå sänder. Jag kommer inte klara det. Detta skulle vara mitt år!!! Jag skulle få testa mina vingar och få arbeta i ett annat land och tjäna mina egna pengar genom ett fast jobb. Men nu sitter jag i en sådan pissig situation att jag inte vet hur jag ska hantera det längre. Förstår fan inte. Det känns som om jag lever i min värsta mardröm. Jag kan bara inte. Jag är förstörd. Jag kom hit för att växa men allt som hänt har bara tryckt ner mig. Det år alldeles för mycket. Som min situation ser ut så kommer jag antagligen inte få en familj. Jag har 4 dagar och ca 10 timmar på mig att hitta en familj. Det känns så hopplöst. Det är för mycket helt enkelt. Allt som kunnat gå fel har gått fel. Fan

Likes

Comments

Ja, vad är det som händer?
Fredagen den 12 juni fick jag nog. Försökt intala mig själv att detta var okej. Att barnen var okej. Att familjen var okej. Att min situation var okej. Jag försökte se det positiva i det hela. Men den fredagen insåg jag att jag förtjänade bättre. Detta är mitt år och justa nu känns det som om det är någon annans år. Så jag ställde mig framför Stacey, mamman, började gråta och sa "I can't do this anymore, it's just too much" sen började bergodalbanan. Och inte den roliga utan den som svänger så mycket att öronen slår i sidorna och precis innan man hoppade in så åt man en sockervadd så man mår illa vid varje sväng. Sen den fredagen har jag haft ständig ont i magen samtidigt som jag varit så lättad. Jag är så lättad. Det är en befrielse att känna att jag ska endast vara kvar hos denna familjen tills på fredag. Efter fredag behöver jag aldrig mer se denna familj. Det är helt enkelt extremt mycket mixade känslor som bubblat inom mig senaste veckan. Vare sig jag nu kommer hem till Sverige igen eller om jag finner en ny familj. Vilket leder mig till nästa punkt. Ny familj! Jag har fortfarande inte hittat en ny familj och min tid börjar rinna ut. Har jag ingen familj den 29 juni är det raka vägen hem till Sverige. Eller i alla fall raka vägen ut ur USA för jag vill inte hem till Sverige. Inte än i alla fall. För rematch processen ser ut så att från och med dagen jag sattes i rematch programmet så har jag 14 dagar på mig att hitta en ny familj OCH ta mig till familjen. De flesta får familjer varje dag men jag har inte fått en enda. Varför? Absolut ingen aning. Jag hade planer att ta intervjuer varje kväll men inte en enda vill prata med mig. Vilket såklart gör mig orolig för vem hade inte blivit orolig över det? Alla får familjer utom jag? Är det mig det är fel på? Är det jag som är felet?

Så mycket snurrar och så mycket är så fel. Men också så mycket som klarnat. Inte bara här utan så mycket har klarnat i mitt liv. Hela mitt liv har jag velat ha kontrollen. Det viktigaste i mitt liv var att ha kontrollen och jag har alltid haft kontrollen på ett eller annat sätt så det har aldrig gått åt pipsvängen! I alla fall inte så illa som det blivit nu. För så fort rematch sattes igång tappade jag kontrollen. Jag kan inte planera en backup plan som jag alltid gör. Inte ens en plan A har jag. För smörjan jag befinner mig kan jag inte kontrollera. Nu är det inte upp till mig och tack vara mina två månader här och tack vare att jag haft nästan en vecka och 3 dagar i rematch så klarar jag av det. Jag kan hantera att inte ha kontrollen. Ibland faller jag tillbaka och får smått panik men det går. Jag vet att det som händer händer och vad som än händer är okej.

Sen också det här med att misslyckad. Kände första dagarna när jag inte fick en enda match att jag kommer åka hem till Sverige! Jag kommer få åka hem och resten av mitt liv kommer jag veta att jag misslyckades. Men så är det inte vet jag nu. Jag försökte till 210% i denna familjen. Det fanns inte på kartan att stanna. Kommer inte gå in på detaljer om varför jag flyttar än för det lär ett väldigt långt inlägg då jag måste gå in på en hel del detaljerade grejer för att ni ska förstå hur dåligt jag mår här.
Så eftersom det inte fanns på kartan att stanna här så fanns det två alternativ; nummer ett var att gå in i rematch och få en ny familj. Nummer två var att åka hem. Nummer ett var en självklarhet. Sen om ingen familj vill ha mig? Synd för dom. Jag har en jävla otur men jag är fortfarande en super nanny hur man än vänder och vrider på situationen. Skiter det sig nu med ny familj ringer jag faster Cia och hör om jag kan få komma till Spanien med dom hehe. Sen blir det kanske London eller Tyskland! Darlene åker hem om 1 månad så kan kanske bo hos henne där.

Så ja. Vet inte om detta inlägg heller var så förtydligande men allt är en hel röra. Mitt huvud är en röra. Kan knappt skriva ett inlägg hur nu utan att komma utanför ämnet. Så tills allt löser sig får ni nöja er med korta meningslösa inlägg! Hinner jag imorgon ska jag i alla fall försöka skriva varför jag kom i rematch!

Den jag kommer sakna mest är Daisy

Likes

Comments

Trevlig dag med Bee. Vi åt fyrkantig pizza och gick på museum/äventyrsland/lekpalats. På vägen hem visade mätaren nästan 40C. Galet. Sen på kvällen kom ösregnet och åskan. Fick varning på mobilen om mitt område. Får väl se om en timma hur läget ser ut. Nu ska jag sova. 3 dagar kvar!!! 3 dagar kvar i denna familj!!! ni förstår inte hur lättad jag känner mig.

Likes

Comments

Bloggar inga långa inlägg längre men så får det vara. Så fort jag öppnar bloggen igen blir det längre inlägg. Idag var vi på en farm i VA sen degade vi hemma. Stacey var på bra humör så tig vara på det.

Kommer ihåg när detta var min favorit låt.. Ja.
Den låg länge på toppen. Hörde den på radion här om dagen och fick världens Flashback när jag satt i kaparenskorridor men min ipodnano, övervåfflat hår och det enda jag hade som mål var att lära mig cykla på en enhjuling. Livet alltså.

Likes

Comments

Igår var det fest hos Gritt sen sov jag hos Xuan. Idag var vi på en outlet i Virginia och nu ligger jag i Gritts säng. Skönt att inte vara hemma i familjens hus. Fortfarande ingen match. Ångesten växer för varje dag som går. Kommer skriva ett långt inlägg imorgon om hela processen och allt som sker runt omkring mig för tillfället. Nu ska jag sova. Godnatt från mig i great falls. Hoppas ni haft en lugnt natt. Här är det ösregn, blixt, åska och tornadovarning.

Nästa gång jag ska färga håret ska jag helt klart ta tillbaka min blonda färg. Saknar det.

Likes

Comments