Tänkte att jag skulle berätta om mina första dagar i Auckland och lite mer om Orientation days. Innan vi kom till familjerna var det alltså två dagar fulla med information. Jag kom ju till Auckland dagen innan Orientation startade, vilket var skönt i och med tidsomställningen. Vi började sen på torsdag morgon klockan 9.00 med introduktion av vad dagarna skulle innehålla och lite lära känna övningar. Vi var omkring 20st, varav två killar vilket var väldigt ovanligt. Men varför skulle inte killar också kunna åka som Au Pair, även om jag kanske också tänker att det främst är tjejer som gör det. En annan sak som var lite ovanlig var att det endast var tyskar med på kursen, och så jag då. Vilket gjorde att det var lätt att de började prata tyska med varandra och att jag satt där och fattade ingenting. Men det var lugnt, träffade några tjejer som jag umgicks lite mer med och de höll sig till engelska. Min rumskompis var också jättesnäll. Hade ju fått informationen att hon skulle komma dagen innan precis som mig, och byta rum andra natten. Men det var tydligen tvärtom, så var orolig för att hon skulle dyka upp helt i onödan första dagen.

Under första dagen blev vi introducerade till den NZ kulturen, vi pratade om vad som krävs för att man ska trivas i familjen, vad man kan göra för aktiviteter med barnen, hur de kan lära sig genom lek, hur man hanterar barnens olika beteenden och uppförande, säkerhet och hälsa och massa mer. Det var mycket teori, men även en hel del lekar och praktiska övningar där vi bland annat fick lära oss NZ lekar och sånger. Sen gick vi även igenom vad som händer om man inte trivs i familjen, hur man kan gå vidare då. Även mycket praktisk och viktig information om bankkonto, skattenummer, nytt mobilnummer osv. Så nu mera fungerar inte mitt svenska mobilnummer, utan det enklaste sättet att nå mig är via Facebook. I måndags var även jag om min värdmamma inne och öppnade upp ett bankkonto och så fort jag har fått mitt bankkort och börjat använda det kan jag ansöka om ett skatteid. Har även ansökt om ett 18+ kort, vilket de också gick igenom på Orientation. Det krävs för att kunna gå ut, eller köpa alkohol på restaurang osv. Det är helt enkelt för att bevisa hur gammal du är. Här fungerar inte min svenska legitimation eller mitt internationella körkort så om man inte har ett 18+ kort måste man ha med sig passet. Vilket jag helst inte vill tappa bort, så känns säkrast med ett 18+ kort.

Andra dagen på Orientation var lite annorlunda. Vi började 9.00 igen, efter att vi checkat ut från hotellet och ätit frukost. Hela förmiddagen bestod av en första hjälpen utbildning, med både praktiska och teoretiska test. Inte jättekul kanske, men väldigt väldigt viktigt. Det gör ju också att man känner sig lite tryggare ifall det skulle hända något. Efter lunch fortsatte vi med körteori, också en viktig del såklart. Sen avslutade vi dagen med att få information om sociala event och andra aktiviteter som vi borde passa på att göra när vi var här.

Tycker att de här dagarna var väldigt bra, även om mycket var självklart fick jag med mig en hel del nyttig information och bra tips. Sen var det skönt att få prata med lite andra Au Pairer innan jag åkte till familjen. Dela tankar och få va lite nervösa tillsammans. Lite tråkigt att ingen annan skulle till Wellington, men det finns många andra som redan är på plats så det löser sig nog ändå.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Att vakna upp med kramp(?!), förkylning och feber är inte direkt de bästa förutsättningarna för en första dag. Men dagen har flutit på väldigt bra ändå. Olivia går i skolan varje dag, medan James bara är på daycare 3 dagar i veckan. Idag var en av de dagarna han var ledig. Så efter att vi lämnat Olivia på skolan åkte vi hem för en dag full med lek och bus. Och körningen, att hitta dit och hem själv, som jag oroat mig lite för innan var faktiskt inga problem. Idag var även en från Dream Au Pair här och besökte mig och James. Något hon kommer göra en gång i månaden för att se att allt bara rullar på.

Imorgon har jag några timmar off på dagen. Har inte riktigt några planer, så vi får se vad som händer. Troligtvis vila, se mig omkring i området, köra lite bil och sen får vi se. Hoppas att vädret blir lika fint som idag så jag kan va ute lite. En fin dag här är verkligen underbar, trots vinter. En mindre fin dag består istället av galet starka vindar och regn.

Så säger godnatt härifrån, och hoppas ni får en bra dag i Sverige! 

Likes

Comments

Första dagarna hos familjen har varit fulla med nya intryck, upplevelser och möten. Alltid full fart och något nytt på gång. Familjen är helt underbar och det känns som jag har kommit helt rätt. Det är två barn i familjen en tjej som är 5 och en liten kille som är 3. Det är dem jag kommer ta hand om nu det kommande året. Familjen har även en hund och en katt, hunden har verkligen varit en stor trygghet de första dagarna. Även om barnen knappt lämnat mig ensam.

Vi har under de här dagarna hunnit med att se oss omkring. Vi åkte upp till en utsiktsplats där man kunde se ut över hela Wellington, vilken var väldigt häftigt. Vi har även hunnit åka och bada och simma i simhallen. Utöver det har vi varit på Te Papa Tongarewa, vilket är ett museum. Men det finns väldigt mycket aktivitet att göra, både för vuxna och barn. Sen var det uppbyggt på ett väldigt häftigt sätt så det var en roligt upplevelse.

Idag körde jag även bil här för första gången! Det var också en upplevelse kan jag lova, men det känns faktiskt inte omöjligt att lära sig. Även om det lär ta ett tag att vänja sig vid det i och med vänstertrafiken. En sak som är skönt är att det är en automatväxlad bil, men annars är hela tänket vid körningen annorlunda. Du ska köra på vänster sida, hålla åt höger, blinkersen är på andra sidan, du ska titta i speglarna annorlunda och även när du korsar en väg ska du börja titta åt det hållet du inte är van vid. Men förhoppningsvis vänjer man sig snabbt.

Imorgon blir min första jobbdag. Min värdmamma har tagit ledigt från jobbet så hon kan visa mig alla rutiner. Är mycket att komma in i nu i början, men familjen är väldigt förstående och flexibla så det känns tryggt.

Utsikten över Wellington

Likes

Comments

Tänkte bara kika in för en snabb uppdatering. Sitter åter igen på flygplatsen, men den här gången för att ta flyget till Wellington och värdfamiljen. Flyget idag tar bara en timma vilket känns som ingenting med jämförelse mot flyget till NZ.

Orienteringskursern som har varit de två senaste dagarna har varit full med information och nya intryck. Jag kommer att berätta mer om de här dagarna i ett senare inlägg, men nu är det endast mötet med familjen som snurrar i huvudet. Är lite svårt att ta in att jag kommer träffa dem om bara några få timmar. Så nervöst, spännande och såklart väldigt kul!

Likes

Comments

Efter en 25h lång flygresa är jag äntligen framme på Nya Zeeland! Hur sjukt är det inte att jag nu sitter 17 244 kilometer hemifrån trygga Mariestad, med en tidsskillnad på +10 timmar och med vinter istället för sommar? Helt galet egentligen. Flygresan gick däremot över förväntan. Hade föreställt mig att det skulle vara helt fruktansvärt, speciellt andra flygningen som var på 17(?!) timmar, men så hemskt var det faktiskt inte. Synd att säga att det var kul, men det var absolut hanterbart. Flög från Arlanda, mellanlandade i Doha, innan jag flög vidare till Auckland. Det är även i Auckland jag kommer befinna mig de första dagarna nu innan jag tar flyget ner till Wellington och till familjen.

Känslomässigt har det varit en liten berg och dalbana. När mamma och pappa skjutsade mig till Arlanda i måndags kändes det i princip ingenting, jag var varken glad, ledsen eller nervös. Att säga hejdå var såklart mindre roligt och att inte gråta lite då var oundvikligt. Men det var först när planet skulle lyfta från Sverige som det slog mig på riktigt, och då gick inte tårarna att stoppa. Även om det här är något jag vill, lämnar jag ju mycket fint hemma. Men allt det finns kvar sen när jag kommer hem också och nu är jag iväg, och jag väldigt nyfiken på vad som kommer hända härnäst.

Nu sitter jag lite lagom trött på hotellrummet och försöker att inte somna. Imorgon och på fredag väntar en introduktionskurs för alla nya Au pairer som kommer nu. Så idag har jag egentligen inga planer, bara försöka landa och smälta att jag faktiskt är här. Fick även veta när jag checkade in att jag ska dela rum med en annan Au pair inatt, så får väl se när hon dyker upp. Sen på fredag är det äntligen dags att åka vidare till familjen, så spännande! Är ju egentligen först då det börjar på riktigt.

Likes

Comments

en liten sneak peek på breven och en bild från studentbalen


Precis som rubriken lyder, idag är dagen före avresa. Sista dagen hemma, sista hela dagen i Sverige på ett ganska bra tag framöver. Igår sa jag hejdå till min lägenhet och spenderar nu tiden innan avresan hemma hos mina föräldrar. En väldigt konstig känsla att låsa lägenheten en sista gång och veta att mitt lilla hem kommer tillhöra någon annan när jag kommer tillbaka från NZ. Men nu är packningen i ordning och även om jag inte riktigt förstår vad jag gett mig in på, börjar jag faktiskt känna mig redo. Nu vill jag bara komma iväg och få börja mitt äventyr på riktigt.


Igår hann jag utöver packningen även med att träffa en av mina bästa vänner. Hade en av de mysigaste kvällarna på väldigt länge med hämtmat, tv tittande och massor med välbehövligt prat. Fick även gulliga brev att ta med till NZ, brev som ska öppnas vid specifika tillfällen. Hur bra är hon inte? Hon kommer bli otroligt saknad, precis som många andra. Men som sagt, vi ses snart igen.


Med största sannolikhet kommer nästa inlägg här vara när jag befinner mig på NYA ZEELAND!

Likes

Comments

Imorse när alarmet ringde klockan 6 ville jag helst bara vända mig om och somna om. Men jag kom snabbt på fötter och en halvtimme senare hämtade jag upp Lovisa, min underbara vän, och vi rullade sedan vidare mot Falköping. Jag hade nämligen fått en spadag med frukost på Kurorten Mösseberg i födelsedagspresent. Frukost, bastu, bad och en massa prat. Välbehövligt och hur mysigt som helst! Tack så jättemycket, kunde inte fått en bättre present.


Det blev däremot lite jobbigt när vi sa hejdå, ett år känns som en lång tid. Gillar inte att säga hejdå överlag, har alltid tyckt att själva proceduren är jobbig. Det är mycket enklare att bara lämna utan att göra någon stor grej utav det. Har redan hunnit avverka ett flertal hejdå, men är fortfarande några kvar innan måndag. Försöker dock inte se det som ett avsked utan mer som ett "vi ses snart igen", för det gör vi ju faktiskt.


Likes

Comments

Hejsan!

Idag är det endast fyra dagar kvar till avresa. På måndag lyfter planet från Arlanda, följt av en snabb mellanlandning i Doha, innan jag efter 25h landar på Nya Zeeland. Det är lite svårt att ta in att det inte är längre tid kvar, det har alltid känts så avlägset. Som tur är känns det som jag har hunnit fixa det mesta, det är i princip bara lite småsaker kvar.


Sen är det ju det här med packningen. I skrivande stund ser mitt vardagsrum ut som ett bombnedslag med kläder och saker som jag vill ha med överallt. Hur packar man för att vara borta i ett helt år? Kläder, personliga tillhörigheter och andra praktiska saker måste med. På Nya Zeeland har de precis som i Sverige fyra årstider, även om vintern är mycket mildare där. Fick precis veta att barnen som jag ska ha hand om aldrig har sett snö, så uppenbarligen blir det ju aldrig riktigt kallt. På tal om vinter, eftersom Nya Zeeland ligger på andra sidan jordklotet har de vinter nu när vi har sommar. Men återigen till packningen. Att packa ner hela sitt liv i en resväska är inte enkelt, men jag försöker att tänka att det finns affärer i Nya Zeeland om jag skulle ha glömt något. Ska försöka att få ner allt i väskan snart också, sen är jag redo.

Hoppas ni får en fin torsdagskväll!

hon kommer bli otroligt saknad

Likes

Comments


Hallå där!

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, såhär första inlägget. Men jag kan ju börja med att presentera mig själv. Som ni säkert redan vet heter jag Julia och är 20 år gammal och kommer från Mariestad. Nu bor jag i min lilla lägenhet i den lilla storstaden Skövde. För snart två månader sedan tog jag studenten och nu väntar nya utmaningar och upplevelser. Inom en snar framtid ska jag lämna Sverige, ta mitt pick och pack och flytta till Nya Zeeland. Au pair livet väntar och de allra sista förberedelserna är i full gång. Syftet med bloggen är väl främst att ha någon stans att skriva av sig, spara och dela minnen, och de som vill får gärna följa mig på mitt äventyr.

Så vad är det egentligen jag har gett mig in på? Ska jag vara ärlig har jag faktiskt ingen aning. Jag har under en längre tid haft tankar på att åka iväg som au pair, att det just blev Nya Zeeland kanske inte var helt lika självklart. Men nu sitter jag här med mindre än en vecka kvar i Sverige. Nervöst? JA! Men även väldigt spännande och roligt.


Hoppas ni är nyfikna på att ta del av mitt äventyr på andra sidan jorden! Välkomna!


Likes

Comments