Better Blogging Nouw
Presentation picture
JuliaKulikdanielsson
Julia, 18 år
När jag starta bloggen var det mitt sätt att skriva ut allt jag kände inom mig. Eftersom jag alltid har haft svårt att prata om känslor och jobbiga minnen. Sen att så många skulle vara intresserade av att läsa och följa trodde jag aldrig.

 

.

Just nu känner jag mig bara så jävla lost. Eller rättare sagt tom. Bara tom. Helt jävla tom.Jag orkar inte bry mig längre. Orkar inte resa mig och fortsätta andas. Det går snabbt och är så jävla lätt att tappa bort sig själv. Men det är svårt att hitta vägen tillbaka igen. 

 

Flytta din blogg till Nouw - nu kan du importera din gamla blogg - klicka här!

<3

Du är det vackraste jag vet, det finaste jag sätt. Sen den dagen jag träffa dig så har livet känts rätt. Jag går i döden för dig för du är min bästa vän. Min bästa vän, det är vi mot världen du och jag, så vacker så lojal. Baby du är allt jag vill ha. Min bästa vän, du visar vägen dit jag borde vara. Jag kommer vara din soldat tills mitt sista andetag.

Jag träffade min ängel när jag behövde henne som mest. När jag var längst ner på djupet så bedöva hon min stress. Torka dina kinder älskling kasta dina atarax. Jag dör för dig på riktigt. Jag svär på allt, utan dig så känns världen så kall. Hon är lojal som en soldat ja ni ska se hur hon beter sig, vid regn och sol, genom krig och fred hon är med mig. Tack för att du räddar mig. Tack för att du står kvar vid min sida. Min andra halva. Min bästa vän. Jag älskar dig!

 

Jag älskar dig så mycket vackra människa!

"Det fanns en värld av is i hjärtat mitt
Du startade en lavin när du gav mig ditt" Den här människan. Jag älskar och är kär i varenda cell i hans kropp. Seriöst. Finns ingen som honom. Min vackra Oliver!


 

Usch!

Och just nu är livslusten under noll. Det är bara de fantastiska människorna som finns i mitt liv som får mig att stanna kvar. Känns som om någon lagt en sten i min hals som gör att jag inte kan andas. Samtidigt som hela min jävla bröstkorg slits sönder utav all jävla panikångest. Det känns som en slöja av sorg lägger sig runt mina axlar och tynger ner mig. Jag varken gråter, skär eller skriker den här gången. Bara sitter och stirrar rakt ut i det ingenting jag fastnat i. Tomheten, tystnaden och lugnet.


 

Jag är ingen jävla ängel

Dom säger till dig att fortsätta. Att du är stark och att du klarar allt. Att du är den starkaste människa dom vet. Samtidigt ligger du i din säng med tårar längs kinderna och hela kroppen skakar av smärta. Du känner dig inte stark. Du klarar inte det här mer. Inte igen. Det enda du vet är att du inte vill fortsätta längre. Det går inte. Du orkar inte mer. Samtidigt som du lever för människor som du älskar mer än ALLT. Vad fan ska jag göra?


 

-

Ingen människa kan springa eller bedöva sina minnen och känslor för alltid. Det funkar en stund. Eller ett jävlig bra tag. Tills benen viker sig. Och du kraschar. Rakt ner i ett mörkt svart hål. Där lyser aldrig solen. Där är hoppet begravt. Där är det bara du och din trasiga själ. Och allt skit som du har på ditt samvete. Jag har gjort det där hela mitt liv. Sprungit ifrån allt, bedövat mig själv för att slippa tänka och känna. Jag har försökt försvinna. Jag har hela tiden förvärrat allt. Antar att jag är ett resultat av mina keffa jävla val.


 

I lost again

Jag försökte bli bättre. Jag försökte må bra. Men någonstans på vägen gick det fel igen. Jag förlorade ännu en gång. Jag gick sönder inombords för 100000000000 gången.

 

Låta allt gro

Vi var så säkra då. Så säkra att vi glömde vad vi var säkra på. Så säkra. Det är så mycket man inte vet att man inte vet, förrns det är försent.

 

Återfall

Natten igår grät jag mig igenom. På morgonen ville jag inte vakna. Klarar varken av ljus eller mycket ljud. Varför blir det aldrig bra? Hur kan allt vara så jävla perfekt i en vecka och sedan är jag tillbaka längst ner på botten igen och i mitt gamla vanliga självdestruktiva levnadssätt. Varför får jag aldrig må bra? Snälla låt mig försvinna. Det gör för ont. Jag är så jävla trasig och jag vill inte mer. Inte en jävla dag till. Jag orkar inte. Jag orkar inte slåss längre. Jag orkar knappt andas. Det gör så jävla ont.

 

Brutna löften

Det e så kallt här utan dig, men ja har lovat mig själv, tills dagen jag dör. Att aldrig falla tillbaks igen. Men jag lovar alltid mig själv saker jag ändå aldrig håller.