Hej på eeer!

Längesen jag skrev här då jag egentligen inte är så jätte hype på att blogga. Som vanligt egentligen. Men gillar att kunna skriva lite fritt ibland, då jag också märkt att några av er fortfarande tittar in på bloggen. ☺️

Jaha så vad händer i mitt liv då? Inte så mycket egentligen! Det rullar på som
Vanligt. Jobb, sova, äta, vänner, plugga, repeat. Typ. Är mitt uppe i att ta körkort just nu vilket känns sååå bra att jag äntligen tog tag i ordentligt. Har övningskört lite ibland men nu bokade jag äntligen körprov så att jag har ett mål att gå mot iallafall. Jag är ju en sådan person som är väldigt duktig på att skjuta upp saker och ting för att sedan bli ännu mer stressad på att jag skjutit upp det och det resulterar till att jag inte tar tag i det alls. Men nu så! Kommer verkligen kännas som att en sten släppt från mitt bröst när jag tar det där jäkla körkortet. En punkt på listan avbockad liksom. Har ju väldigt länge nu känt att jag står och stampar på samma ställe hela tiden. Ingenting nytt händer. Det har jag mig själv att tacka för givetvis då jag inte ser till att ta mig vidare heller. Men det blir liksom 100 gånger svårare när man är i den ”lilla depressionen” jag är i som jag så fint kallar det. Har jag någonsin nämnt det här i bloggen? Nej. För jag hatar att erkänna det. Men så är det och det är en av orsakerna till varför saker tar längre tid för mig att ta tag i då bara att försöka leva just nu är ansträngande. Gud så hemskt det där lät. Men ni förstår hur jag menar. Dagarna blir i allmänhet tuffare då plus massa ångest på det. Att ens ta mig upp en morgon är jobbigt nog. Nu vill jag egentligen inte predika om mitt mående i hela inlägget då det blir lite väl deppigt men det känns ändå skönt att få skriva ut det. Kanske acceptansen gör att den blir snabbare att få bort. Bortsett från tid hos kurator vilket också ger mycket. Är väldigt fokuserad just nu på att bli ”a better me” eller vad man säger. Jag vill bli den personen jag alltid önskat att jag vill vara. Både på utsida och insida. Egentligen har jag kommit en ganska lång väg. Från att ha social fobi till att vara världens pratkvarn. Egentligen så var jag inte så introvert innan. Jag var en väldigt obrydd och glad tjej. Men sedan någon gång när högstadiet började så var det som att hela jag hamnade i ett skal. Som jag nu äntligen börjat hitta ut ur. Så fokus är väl mest på att hitta tillbaka till mig igen, den Julia jag vill vara. Jag har så mycket mål i mitt liv. Vem har inte det egentligen. Men just nu har jag liksom klickat på pausknappen för att kunna bli lite mer hel. Orken har inte riktigt funnits för att gå all in. Men hur som helst så börjar jag känna att jag kan ta tag i det mesta igen speciellt nu när körkortet är på gång! Nä hörrni. Det här vart ett ganska oklart och rörigt inlägg men det är iallafall det som händer och vad som är på gång. Kanske blir det lite fler inlägg inom kort ändå! 🤗

Nu ska jag somna till någon mysig film. Imorgon är jag ledig men körskola och plugg står på schemat! Puss!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments