Hej!

Jag tänkte berätta lite om hur mina sista veckor som gravid var. Som några kanske vet gick jag över full tid, jag vart igångsatt i vecka 42 och han kom när jag gick in i vecka 43.

Jag valde att sluta jobbet när jag gick in i v 38. Det betydde att skulle han komma ”i tid” skulle jag fått vara hemma ca 3 veckor. Jag tyckte det var perfekt tid att vila upp sig och passa på att göra allt jag ville hinna med. Det var också bra att jag gick hem då. För att sista veckan fick jag SPRINGA efter 2 stycken 4:de klassare. Ni får föreställa er att springa HÖGGRAVID. När jag fått tag i eleverna ställde jag mig som ett barn och grina en stund. Haha jag var helt slut i kroppen, det värkte i fogarna och fötterna kändes som betongklumpar. För de andra eleverna var det nog en syn de sent kommer glömma.

Första veckan hemma låg jag bara sov, sov och sov ännu mera! Jag bara njöt av egen tid och kände inga måsten alls. Jakob däremot kände press, han tyckte jag skulle göra lite hemma. Jag brydde mig dock inte... han skulle aldrig, kommer aldrig förstå hur slut man är som höggravid och visste han det skulle han aldrig be mig göra massa saker. Men efter några dagar när jag kände mig redo började jag ordna här hemma. Jag närmade mig BF och var fortfarande inte klar med det jag ville, jag hade faktiskt igen emot att gå över några dagar. Jag kände mig faktiskt riktigt pigg och fräsch där ett tag. Jag klarad inte av att bära tungt men jag hade en energi som höll mig igång!

När jag hade gått över 11 dagar gick allt bara neråt. Jag hade gjort ALLT jag klarade av att göra på egen hand. Humöret sjönk i botten och allt kändes bara skit. Jag var ett vandrande åskmoln större delen av tiden. Jag säger bara WOW vilken fantastisk sambo och vänner som stod ut med otrevliga Julia. Inte vart det bättre när många i min närhet undra om han kommit eller om vi var på BB. Jag ville ju inget annat än att svara ja på den frågan, men istället satt jag här i ett städat hem som jag dammsugit flera gånger om och skurat så mycket att vi halka omkring på golvet pga av allt skurmedel. Jag satt ensam om dagarna i ett hus som var så redo att ta emot honom men inget hände. Det var jobbigt med alla frågor. Jag vet att det var av välmening och inte meningen att såra men det var tufft då och det grunden också i min rädsla för att bli igångsatt.

Jag hade fått ett datum för att sättas igång. Först brydde jag mig inte, jag sa att jag tar det som det kommer. Men dagarna gick och det vart närmre och närmre. Jag visste ju inte alls hur mogen jag var eller vilken metod vi skulle få använda för att sättas igång. Jag hade läst både bra och dåliga historier om att sättas igång. De dåliga skrämde mig tyvärr. Jag var också väldigt ledsen över att inte få gå hemma och känna första värkarna eller att vattnet plötsligt går. Vi valde pga mitt mående att inte berätta för någon förutom familjen. Sen när vi visste hur ”prognosen” såg ut skulle vi berätta. Det kändes lugnast så, inte svara på frågor jag själv inte visste svaret på. Jag måste bara berätta redan nu att sättas igång var inte så hemskt som jag trodde, tvärt om. Kvällen innan städade vi det sista, tvättade, bytte sängkläder, gick ut med sopporna och kollade igenom kylen en sista gång. Vi kunde i lugn och ro åka morgonen efter.

Mer om förlossningen kommer i nästa inlägg. Jag hoppas det blir snart. Men jag lever och njuter just nu i vår lilla bebisbubbla och det är viktigare än ALLT annat just nu. Kram!

Här är det vi hann med, resten får helt enkelt vänta tills det finns tid och tillfälle.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej på er!

Tro det eller ej men har saknat så mycket att skriva här! Som många redan vet är lillprinsen här och vi alla mår superbra! Jag har så mycket att berätta! Redan efter 3 veckor har jag så mycket erfarenheter som jag gärna delar med mig av, både till den nyfikna men framför allt till er som väntar barn eller precis som jag är nybliven mamma.

Vissa stunder känns det som man inte gjort nå annat än att varit mamma... allt faller liksom på plats. Men så finns det stunder jag känner mig så sjukt värdelös och otillräcklig. I dem stunderna är Jakob det absolut bäst jag har. Både jag och Jakob har många gånger pratat om att ensamstående föräldrar måste vara något av de starkaste personer som vandrar på vår jord?!?! Herregud säger jag bara, utan Jakob skulle jag vara ett vrak! Det är hos honom jag hämtar kraft.

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja ärligt talat... men nästa inlägg blir nog om hur det var att gå över tiden..hela 16 dagar.

Vi ses snart! Kram

Likes

Comments

Hej på er!

Nu har jag varit hemma i hela 2 veckor! Ibland ångrar jag att jag gick hem, för att jag saknar jobbet så mycket. Men jag vet att det var ett måste. Det var inte hållbart att springa runt bland barnen med en stor mage. Just sitter jag i soffan och tänker på allt som måste göras... allt jag vill göra och allt jag inte kan göra.

Magen och ryggen hindrar mig från att göra saker jag vill få gjort. Tur jag har en sån fantastisk sambo som kämpar på åt oss båda! Han är verkligen bäst!
Har fått sånna problem med ljumskar, höfter och ryggen. Antar att det är foglossning? Det här med att vara höggravid, är inte alltid lätt. Tvärt om... det är svintungt!!!

Ena sekunden känner jag mig så fruktansvärt taggad på att ha honom här och andra är jag nästan rädd att han ska komma. Haha, jag har sånt kontrollbehov och vill att allt ska vara perfekt tills hans ankomst.

Förstå hur Jakob känner då! Thor är ju beräknad på älgjaktspremiären. Haha, något han inte vill missa om han fick bestämma såklart.

Ja.. hörni.. vi går i väntans tider.
Vi hörs snart igen. Kram

Likes

Comments

Hej!

Jag har faktiskt gjort nå jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag har handlat barnkläder..på Lidl. Lidl älskar jag att handla frukt och grönsaker på. Vi veckohandlade mycket där för 2 år sen men slutade då de inte hade så mycket svenskt. Vi vill gärna handla svenskt kött och mejeriprodukter. Nu har Lidl blivit mycket bättre på det! Lidl har ju under många år sålt kläder och andra grejer men jag själv tycker att de inte varit i god kvalité. Den 28:de släppte dem en klädkollektion för bebisar. Jag såg bilder på dem och de var faktiskt väldigt söta. Jag och Jakob åkte dit samma dag på kvällen och det var så urplockat! Trotts att de kommit ut samma dag.

Jag måste säga att kläderna var såååå mjuka och söta! Jag köpte två amnings bh:ar och de satt riktigt bra. Bästa köpet var dem och en sovpåse, den var urgullig! Det bästa med kläderna är att de är 100% bomull och 100% ekologisk. Bra produkter för ett sånt otroligt billigt pris! Vi köpte i större storlekar då vi har så mycket av allt i små storlekar. Så han får vänta ett tag innan han kan använda dem här kläderna. Fortsätter dem med den kollektionen ska jag verkligen köpa mer i framtiden!

Likes

Comments

Hej!

Som jag tidigare nämt har vi haft stora projekt här hemma. Bland annat altanbygge. Den är klar, för i år. Det saknas trappor men det får bli nästa sommar. Vi har fixat barnrummet också, mer om detta ska jag självklart visa er. Men mitt i allt detta kände jag att vi behövde en paus. Fly från verkligheten här hemma. Så jag bokade faktiskt 2 hotellnätter utan att kolla med Jakob. När jag berättade vad jag gjort märkte jag att han blev stressad av att åka iväg. Bara det är ju ett tecken på att det behövs. Ju närmre det närmade sig vart Jakob mer och mer taggad. Både han och jag såg så mycket fram emot att mysa i Göteborg.

Vi hade inga planer alls utan tog allt som det kom. Vi åt god mat, kolla bio, var på universum och Liseberg. Jag kunde ju inte åka nå eftersom att jag är gravid. Vi bestämde att nästa gång vi åker någonstans blir det Göteborg. Det var så himla fint där och så mysigt. Den resan var så välbehövlig.

När vi kom hem igen hade vi nya krafter och helgen efter vart altan klar! Visst finns det små fix här hemma att göra men det fixar jag i mån av ork!

Här kommer en bildbomb från helgen:

Likes

Comments

Hej!

Det slog mig nu faktiskt att jag inte berättat nå om hans namn här på bloggen. Jag avslöjade ju det på Instagram för länge sen och jag vet ju att många av er följer mig där. Men i vilket fall så berättar jag här också...

Han ska heta Thor. Ett namn som vi faktiskt bestämde första veckan vi träffades ( för 4,5 år sen). Haha.. ni kanske inte tror mig med det är sant. När jag och Jakob träffades började ju det som en kompisrelation. Vi pratade om allt möjligt, umgicks och kramades ibland. Mer än så var det ju inte de första veckorna. Första veckan skulle Jakob ta med mig till en sjö och visa vart han tyckte om att fiska. När vi satt där vid sjön så vart vi prata om namn. Vi skulle säga ett favorit killnamn jag hade Thor och Jakob spärrade upp ögonen och sa ”men det är ju mitt favvonamn också”

Jag berättade att jag gillade Hugo också. Så vi skrattade och sa att om vi får barn ska de heta Thor och Hugo. Vi tog i hand och fortsatte skratta.

Inte visste vi då att det verkligen skulle bli vi! Men så vart det och Thor är än idag ett namn som vi båda gillar. Hugo har jag dock tappat smak för. Jag var och är lite rädd för att fast bestämma Thor. Det känns så konstigt att ge namn till någon man inte träffat än. Men Jakob är tyvärr OMÖJLIG att ändra på. Jag hoppas verkligen han ser ut som en Thor, då är det ju inge snack om saken. Annars får jag ta en diskussion med Jakob... hur det nu ska gå??

Kram!

Likes

Comments

Hej!

Jag har ett litet erkännande... under nästan hela graviditeten har jag slarvat med vitaminer mm. Jag tycker det är så jobbigt att svälja tabletter morgon och kväll. I början av graviditeten skötte jag det bra men nu tar jag knappt några... jag tycker det är viktigt att man äter rätt istället! Att man försöker på med hela kostcirkeln på tallriken. Eftersom jag jobbar på skola och alltid har pedagogisk måltid äter jag massor med frukt och grönsaker. Både jag och min mamma är övertygad om att jag får i mig allt ändå. Det är dock en sak som jag är dålig på... fisk. Jag tycker inte det är äckligt men jag äter gärna andra saker istället. Det här har ju Jakob verkligen lagt märke till. Han pushar mig ofta till att äta fisk.

För några dagar sen fick han nog. Han åkte till affären och kom hem med fisk som han skulle laga. Eftersom Jakob typ ALDRIG lagar mat vart jag väldigt förvånad. Men han imponerade mig och det vart såååå gott! Jag vart och tänka där och då att han kommer verkligen bli en sån bra pappa som tänker på allt. Till och med så man får i sig rätt saker. Det trodde jag inte om Jakob eftersom det är jag som ofta står för maten.

Här är Jakobs otroligt goda fisk med dillsås:

Likes

Comments

Hej på er!

Nu är jag hemma i väntan på lilla Thor! Jag jobbade ända fram till vecka 38! Kände verkligen i fredags att det var dags att gå hem, helt slut i kroppen. Det är en konstig känsla att veta att jag inte ska tillbaka på ett tag...

Jag hade iallafall tänkt passa på att uppdatera er vad vi hållit på med en tid tillbaka. Jag är ju bara hemma så några inlägg ska jag få ut!

Idag är det 16 dagar kvar till han är beräknad. Jag kan liksom inte tro det själv. Tror jag kommer gå över några dagar så tar det ganska lugnt faktiskt. Ingen stress från min sida. Tror Jakob känner mer att han kan komma typ imorgon. Men vem vet???

Ha det bra så länge! Kram!

Likes

Comments

Hej på er!

Nu har vi gjort den kända "att göra listan" innan lillkillen är här! Många kallar det för att boa så vi gör det vi med! Jag är hemma från jobbet idag... har börjat få stora besvär med huvudvärk! Den är brutal och håller i flera timmar.

I helgen hoppas jag iallafall att lite blir gjort av vår stora lista. Det börjar bli tungt med magen och att jag samlat på mig vätska i händer och fötter gör inte allt enklare! Tur jag har Jakob som kämpar för oss båda! Älskar honom så mycket! ❤️

Likes

Comments

Hej på er!

Jag har fått höra lite från nära att jag borde ta tag i bloggen... jag vet de. Men... jag vill verkligen att det här ska handla enbart om graviditeten och familjen. Jag känner att jag inte är så mycket för dagliga uppdateringar om vad jag gör och så. Tråkigt men sant. Jag tycker det ska bli kul att blicka tillbaka på bloggen hur graviditeten var. Sen tror jag det blir mer dagligt när han är här, vem vet?

Iallafall, det har varit väldigt lugnt senaste veckorna. Jag har inte känt mig så speciellt gravid förutom att magen växer och brösten läcker. Jag känner av ryggen ibland men har en otroligt bra graviditet om man jämför med andra. Det är dock nu på senare tid jag har haft så stora problem att styra min känslor + att kroppen känns så oerhört tung!

Jag går från att skratta så tårarna sprutar till att skrika av ilska på en handvändning. Herregud, stackars Jakob. Jag försöker verkligen att inte ta ut för mycket på honom utan ringer ofta två av mina nära vänner. Jag kan inte låta bli att skratta just nu för att när jag mår så, sitter jag som en jättebebis, grinar och smsar om de är själva ( för att sen ringa dem). Anledningen är för att jag innerst inne vet att det jag grinar åt är så förbannat löjligt att jag inte vill att någon annan ska veta... de personerna skulle antagligen skratta ihjäl sig om de hörde mig. Tur jag har så fina vänner och sambo som förstår att det är hormonerna som spökar.

Det jag tycker är jobbigt med graviditeten är nog rädslan att känna mig oförstådd ibland. Att känna mig ensam. Jag förstår inte mig själv ibland heller. T.ex jag pushar mig själv till jobbet. Jag tänker att det som försöker hålla mig kvar hemma är lathet. Men så är det inte... jag glömmer bort att jag är gravid, att allt är tungt fysiskt och psykiskt. Jag förväntar av mig själv att köra i samma takt som jag alltid gjort. Fast det inte går... jag blir arg och besviken på mig själv. Helt enkelt oförstående att jag är 2 månader ifrån att föda barn. Så när jag vänder mig till andra är jag ibland rädd att de inte heller ska förstå mig. Varför ska de göra det när jag själv inte gör det? Missförstå mig inte! Jag har som sagt otroligt fina vänner som ställt upp så mycket för mig. Men det är lite läskigt att för första gången, själv gå igenom något så stort som en graviditet. Jag är därför tacksam för att jag har Amanda som jag enbart lärt känna över Facebook. Hennes bebis är beräknad 8 dagar innan vår grabb. Hon är viktig för mig trots att jag aldrig träffat henne. Hon har under dygnets alla timmar funnit där sen början av graviditeten och det är bra att ha någon som upplever samma som jag.

Så hur mår jag egentligen?

Jag mår riktigt bra just nu. Trots att det snabbt kan vända spelar det ingen roll för jag har mina fina vänner och min kära familj. Otroligt tacksam att ni under glädje och sorg delat mina dagar. Jag älskar er!

Snart är han här! Kan ni förstå???? Ca 63 dagar.
Vi längtar. Kram!

Likes

Comments