Overkligt. Igår blev vår lilla loppa hela sex månader. SEX MÅNADER!!! Jag kan verkligen inte greppa den tanken..

Jag minns i princip ingenting av mitt liv innan jag blev gravid. Nu börjar även graviditeten suddas ur lite för mig.. Dagen han kom till oss dock fortfarande så tydlig. Den minns jag i detalj.

Därefter har tiden bara rusat förbi och jag vågar knappt blunda ifall jag skulle råka missa något. Vår lilla kille börjar nu bli stor och det har gått snabbare än jag någonsin kunnat förutspå.

Ångest och panik är två känslor som kom igår. Det blev så påtagligt att jag och Axel inte alltid kommer att vara hemma tillsammans. Denna tiden nästa år går han på föris, är inskolad och klar. Jag själv har gått tillbaka och jobbat. Usch, får ont i magen bara av att tänka på det. Denna hönsmamma kan däremot inte låta bli att tankarna skaka om inombords.

De känslorna som såklart är mest påtagliga och trumfar allt är kärlek och stolthet. Fasiken vilken fin kille jag har här bredvid mig i skrivande stund. Tänk att jag fött honom, det är en otroligt häftig känsla. Tänk vad mycket han utvecklats redan nu och vilken fantastisk liten krabat vi hade turen att få.

Hade verkligen kunnat skriva positiva saker hela dagen om honom och om att få äran att vara hans mamma. Barn är utan tvivel meningen med livet.

Man ger hela sig själv. Ovillkorligt. Men oj så mycket man får tillbaka.

Nä, nu blir jag på tok för blödig här. Varje dag är en känslostorm här och allra mest när jag skriver. Så nu ska jag faktiskt avsluta här. Blunda lite jag också. Som Axel redan gör här intill.

Alarmet är ställt på 11.30 för idag börjar vi med rutiner på riktigt. Sex månader är verkligen en milstolpe i hans och våra liv. Men det berättar jag mer om i ett separat inlägg. Ha en bra dag allesammans, puss&kram!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments