View tracker

Hej! Som vanligt är det väldigt stora mellanrum mellan blogginläggen men det har inte hänt något speciellt under den här tiden. Kan rabbla lite snabbt att jag har varit sjuk i stort sätt hela mitt jullov som bortsätt från vila har bestått av ridning och plugg. Väldigt mycket ridning faktiskt. Det är en sak som jag inte har berättat, iallafall inte här. Jag har blivit ägare till en till häst, en storhäst!! Dagen efter julafton åkte jag ner till Skåne för att prov rida hästar. hade inte alls planerat att köpa den första jag prova men vi klickade verkligen och jag kunde inte avstå erbjudandet, allt var ÖVER mina förväntningar och krav på hur en häst ska vara. Jag provade även fler hästar där nere men fastnade för henne och red henne ytligare en gång till innan jag bar mig hemåt igen. Ca 2 veckor senare besiktades hon och 3 dagar senare stod hon här uppe i Hudiksvall. Efter en väldigt lång (och troligen jobbig) resa så kom hon hit och var jätte lugn. Helt otroligt när hon kliver på en transport i ett någorlunda varmt Skåne och kliver ur den i ett kallt Norrland fullt med snö. (ska även pointera att hon inte diggar snö och kyla hehe) Jag tog ner henne direkt till ridhuset och promenerade med henne ett tag innan jag hoppade upp och joggade henne lite så hon fick röra på sig och få igång magen och kroppen efter att ha stått i ca 2 dygn i transport och övernattningstall mm. Men Nisse då? kanske ni undrar. Han är kvar, fortfarande till salu. Det var kanske inte riktigt vår plan att stå här med 2 hästar men så blev det. Det kommer nog funka väldigt bra tror jag bara jag planerar upp mina dagar lite bättre. Det är ju den svåraste tiden nu när det är vinter och man måste planera upp efter lediga tider i ridhuset och när jag går i skolan osv. Men jag har lagt upp det så att jag rider lektion på en av dom en dag i veckan och då finns det förhoppningsvis tid att rida en av dom själv innan lektionerna börjar och på helgerna hinner jag rida båda 2. plugget får jag också planera upp mer. får passa på att plugga på till ex raster och håltimmar eftersom att jag inte har så mycket tid hemma efter skolan.

Men lite information om henne då. Hon heter Lavinia II och är ett 12 årigt sto på 166cm. Hon är en hopphäst men är väldigt utbildad på marken och går väldigt fin dressyr också, kanske lite "för" pigg för att tävla dressyr men jag har köpt henne främst för att satsa på hoppningen. Hon är helt underbar att rida. Jätte rolig och arbetsvillig och väldigt klok på hinder. Tar tag i hinderna och vill framåt och hoppa men tar det ändå väldigt lugnt i språnget. lite annat än vad jag är van vid, Nisse som exploderar över hinderna haha.

Hon är väldigt lugn för att vara helt ny med nya människor, hästar och stall. Väldigt vaken och kollar på allt nytt men tar det ändå väldigt lugnt, känner aldrig att hon är stressad eller spänd på något sätt. Det ska bli jätte roligt att få spendera framtiden med henne och jag tror det här kommer bli riktigt riktigt bra. och sen är hon ju makalöst vacker, jag menar, kolla bara på henne? en sån skönhet

Likes

Comments

hej, det var ett tag sen och det finns en anledning till det faktiskt. Jag har haft det så otroligt rörigt i mitt huvud under en period på några månader, lite sen i somras ungefär...är det dags att sälja Nisse?

Jag fick ett erbjudande i Halmstad i somras som skulle innebära att han skulle stanna där och jag skulle åka hem utan honom, där och då var det inget svårt beslut att ta, det var ett solklart nej ifrån min sida, aldrig i livet att jag säljer honom han är ju mitt allt?
Det här är en åsikt som måste mogna fram, jag var helt enkelt inte redo att sälja Nisse i somras, kanske för att jag aldrig har tänkt den tanken och sen när erbjudandet kommer så plötsligt så kan man inte riktigt känna efter om det känns rätt eller inte. Nu har jag funderat på det i flera månader, helt i mitt egna lilla huvud utan någon annans åsikt eller hjälp, ingen har vetat om detta. Kanske dumt av mig att hålla det helt för mig själv så länge för det har påverkat mig i skola och i mitt välmående, jag har varit väldigt nedstämd under vissa perioder just pga tankarna på detta.

En kväll, efter en hoppträning så fick jag bara känslan i kroppen. jag och Nisse kommer inte längre än såhär, han blir 18 år och har gjort sin karriär redan och jag vill inte gå ner och tävla på LC nivå i flera år till. Han vill nog det, för han älskar att bara få hoppa runt på små (även höga) hinder och bara få göra sin grej på sitt sätt. Jag tycker också det är kul att göra det tillsammans med honom men jag utvecklas inte längre. Jag har utvecklats tillsammans med Nisse och tack vare honom i flera års tid men nu har vi inget mer att ge varandra längre.
Nisse är det bästa som någonsin har hänt mig och kommer hända mig. Han har verkligen funnits där när jag har behövt någon som mest, han har varit min bästa vän under den svåraste tiden i mitt liv och han har lärt mig så otroligt mycket. Han är verkligen det bästa och finaste jag har och jag kommer göra allt i min makt för att han ska hamna hos någon som kommer älska och ta hand om honom minst lika bra som jag om inte mer!!

Nisse är då som ni säkert har förstått till salu. Det är dags för honom att lära någon ny liten person lika mycket som han har lärt mig och få komma ut på lite tävlingar och ha det roligt med någon annan än mig.

Det här är ett otroligt jobbigt, tungt och tufft beslut som jag har tagit men det känns rätt. Det är klart det inte känns bra men det känns rätt.
Jag var tvungen att börja tänka realistiskt. Nisse fyller snart 18 men är piggare än en 10 åring, han har minst 5-10 år kvar att träna och tävla och då är det inte rättvist mot honom att hålla honom kvar hos mig när han verkligen kan göra nytta och hjälpa någon annan ryttare precis som han hjälpte mig.
Världens finaste, underbaraste ponny, det bästa jag har.

Likes

Comments

Igår satte jag mig i sadeln för första gången på nästan 3 veckor. Jag har haft halsfluss som har varit ett rent ut sagt helvete, jag har knappt orkat tagit mig ur sängen och har halvt sovit igenom mina läkarbesök för jag orkar knappt hålla mig vaken, jag ville aldrig vara vaken för jag hade så otroligt ont. Efter en massa medicin som ej har funkat och blivit bättre och sämre hit och dit så är jag äntligen på bättringsvägen men måste fortfarande ta det väldigt väldigt lugnt.
Halsflussen är över men mitt i allt så fick jag en riktigt stor förkylning med hosta och jag vet inte allt skit jag har just nu haha men igår kunde jag inte hålla mig längre så jag åkte till stallet och joggade Nisse. Mamma har tagit hand om Nisse dessa veckor men hon har inte hunnit rida mer än ett få tal gånger så han har mest fått promenader för att han ska få röra på sig. Det är väldigt viktigt nu under vintern när dom bara står i hagen, kroppen måste lägga mycket energi på att hålla sig varm och dom kan dricka mindre vilket lätt gör att deras mage står still och därför är det extremt viktigt enligt mig att Nisse får röra sig varje dag även på hans vilodagar, då blir det en promenad på minst 30 minuter för att magen ska komma igång. Nu har jag ändå tur och har en häst som dricker ganska mycket ändå och självklart ser vi till så han har nytt fräscht vatten i hagen varje dag och att det inte fryser för honom. Men det här stressen? Det värsta med att vara sjuk är det här med att vara medveten om allt man har att göra men att man inte kan. Jag har varit ifrån skolan över 2 veckor också och känner att jag ligger efter nå enormt. Det blev en liten lättnad när jag kontaktade lärarna och dom lät mig skjuta upp tiderna på mina inlämningar och prov så jag slapp stressa med det men det här med Nisse har verkligen tagit kol på mig. Jag vill ju rida och träna honom varje dag. Varje dag som försvinner utan träning är ett steg bakåt enligt mig. Så är det ju inte riktigt det vet ju jag också men det är så mitt huvud tänker och det känns som att jag förlorar extremt mycket tid som skulle kunna hjälpa oss framåt. Jag måste fortfarande ta det väldigt lugnt och det gör mig nästan förtvivlad eftersom jag känner mig relativt bra i kroppen nu fast jag egentligen inte är helt återställd, jag får inte anstränga mig för mycket på ett tag för då riskerar jag att bli sjuk igen. Tur tur tur att det är slut på tävlingar nu och att jag missar något. Tyvärr har ju 3 veckor ut min planering försvunnit men det får vi försöka ta igen. Jag har även fått datum för en tävling som är en väldigt viktig tävling, det är ett kval till göteborgs horse show och jag är redan nervös haha, kvalet är i februari och jag har aldrig varit mer taggad, jädrar vad vi ska träna i vinter för att vara på TOPP inför 2017 säsongen.

Likes

Comments

Förra helgen så tävlade jag sista omgången med dressyrlaget i Gävle. Nisse var otroligt fin på framridningen men väl inne i ridhuset så blev han väldigt loj och seg vilket jag samtidigt har förståelse för eftersom framridningen var ute i ca 0 grader och sen kommer man in till ett ridhus som var väldigt varmt och kvavt, det blir ju en skillnad för dom.
Vi lyckades ändå få ihop 65% och ett väldigt fint protokoll, nästan bara 8or men tyvärr för många 5or pga för mycket missar som drog ner poängen enormt.. Vi slutade på 2a plats i den sista omgången men eftersom vi vann dom tidigare omgångarna så vann vi ponnyallsvenskan div 2!! Det blev en sen kväll men mycket väntan, på slutet så satt vi och höll tummarna för att jag skulle bli ner petad från placering så vi fick åka hem och till slut blev jag ner petad till fjärde plats av 3 placerade så vi fick åka hem lite tidigare. Det var mörkt och kallt och stackars Nisse fick bara stå och vänta i transporten. Det är verkligen något som jag blir otroligt fascinerad av, att Nisse alltid är så trygg och lugn i allt han blir "utsatt" för. Till ex att bli klippt, duscha, bli skodd, komma på nya platser och åka/stå i transport. Det har aldrig varit några som helst problem och han bara står där helt lugnt och åker så lugnt och säkert. Min duktiga kille.

Dagen efter, måndag den 31 oktober så åkte jag med tåget på morgonen ner till Halmstad. En kort vistelse på bara 4 dagar men det var mysigt även fast det inte riktigt blev som planerat. Min pappa är nere i Halmstad och jobbar sen ca 2 veckor tillbaka och han räknade med att vara klar i slutet av vecka 44 så vi kunde åka hem tillsammans i hans bil. Riktigt så blev det inte även fast pappa jobbade från tidigt på morgonen till sent på kvällarna så blev han inte klar. Vi bestämde då istället att jag skulle ta tåget hem också för det var så att det var jag som ville hem till fredag 4 november för att min pojkvän fyllde 18 år då och pappa hade inget speciellt att åka hem till och då kändes det fel att kräva av honom att jobba ihjäl sig för min skull. Så istället var pappa ledig en av dagarna som jag var där så åkte vi och shoppa lite mm och en dag praktiserade jag på rådhuset, väldigt roligt och spännande enligt mig, kanske inte skulle vara lika kul för dom som inte är intresserade utav politik men för mig var det intressant;)
Vi avslutade mina dagar i Halmstad med att gå på resturangen Pinchos, åh världens bästa resturang. Älskar temat och hela upplägget med att maten är i miniformat och att man beställer via mobilen. Synd att inte den resturangen finns i Hudik...

Åkte hem tidigt på fredag morgon och de var allt annat än en härligt resa hem. massa förseningar så höll på att missa tåget mellan stockholm och Hudik, klev av tåget från halmstad 12.20 och mitt nästa tåg gick 12.22 OCH JAG HANN MED DET!! hahaah det gjorde jag bra.
Firade min älskade pojkvän när jag kom hem och självklart åkte jag och pussade på min lilla ponny plutt också. mina favoritkillar.
Nu har jag tyvärr dragit på mig någon slags influensa eller vad tusan det är så jag har bara legat i sängen och inte kunnat göra någonting sen jag kom hem ifrån Halmstad, skit tråkigt verkligen och jobbigt när man vet att man har Nisse som måste ridas och bli skött och när man har så mycket i skolan.. Jag får försöka plugga lite hemma, just nu känner jag mig lite piggare så jag ska passa på att plugga nu när jag orkar.

Likes

Comments

Tiden rinner iväg på dagarna så jag glömmer helt bort att skriva här. Sist jag skrev var någon gång förra veckan tror jag men iallafall så hopptränare jag för en vecka sen och ikväll är det dags för hoppträning igen.
Jag vet inte riktigt vad jag känner angående hoppningen just nu. Det är ju det som jag vill satsa på men just nu tragglar vi bara massa bommar och jobbiga övningar (som blir lite läskiga på Nisse) och det ger mig ett obehag i kroppen istället för att bli taggad inför en hoppträning. Jag vill bara att det ska funka...men jag vet att det är den här träningen som krävs för att vi ska komma någonstans men det är jobbigt och jag känner ingen motivation till hoppningen eftersom jag inte har lagt upp något speciellt mål som jag kan se fram emot, så som jag har gjort i dressyren.
Sen har vi börjat hoppa inomhus också och vi har väldigt djupt underlag just nu eftersom det är nylagt och det enda jag kan se framför mig vissa stunder är den där djupa sanden som ger mig obehagliga tillbaka blickar från när vi gick omkull...man kan inte och ska inte tänka så, jag vet, men det kommer upp i tankarna ibland och det gör mig nog mer osäker...
Men ikväll är det hoppträning igen och jag måste bara ha tålamod, precis som jag haft alla dessa år med min svåra ponny.

Men i söndags så var vi iväg och tävlade dressyr i Timrå! En väldigt lång dag eftersom det tar ca 2 timmar att resa dit och jag hade starttider klockan halv 3 och 5 så vi åkte inte där ifrån förens vid 6 tiden och kom hem strax innan 8.
Nisse kändes inte så jätte bra, eller han var fin men det var inte hans bästa dag och han blir så spänd på tävlingar och när han blir spänd så blir han "seg" eller jag upplever honom som seg så jag kan inte korta tyglarna som jag ska för då bromsar han in ännu mer, han har liksom inget efter driv framåt och då blir det väldigt svårt att rida ihop honom.
Första klassen som var LA:1 var inte direkt vår bästa ritt. Han kändes seg och när inte jag kan korta ihop honom så blir han väldigt lång i formen och jag får bara långs glappande tyglar, han bröt även av i förvända galoppen som för övrigt är koefficient vilket innebär att det är dubbla poäng på den delen av programmet och då vill man inte få en 4a på den, vilket jag fick pga avbrottet....
Vi slutade ändå på 65% och det gör mig så irriterad att VETA hur fin Nisse verkligen kan vara och att en sån dålig ritt kunde ge 65%? Vad hade han inte fått om han gick så fint som han brukar då? Åh blir galen...
andra klassen som var LA:P1 gick lite bättre, han hade lite mer energi och var självmant lite mer framåt vilket gjorde det lättare för mig att rida ihop honom.
Men även i det programmet så hade vi missar som man inte vill ha. Till ex galopp i en travökning...
Men även där fick vi godkända 60% dock inte surt för jag ville ha minst 62% vill ja ha mitt sista nationella kval!!!
Vi tränar extra mycket denna vecka inför årets sista tävling på söndag som även är sista omgången med laget!! Taggad!!

  • 42 readers

Likes

Comments

View tracker

Äntligen har den kommit!! Eller rättare sagt, äntligen har jag åkt och köpt den. (Åkte "bara" 15 mil för den) jag har verkligen fastnat för den här hjälmen sen jag såg den för första gången. Men som vanligt så går hjälmar i trender precis som alla andra kläder inom alla kategorier. När jag såg den här hjälmen för första gången så var det ungefär 2st på en tävling som hade dom. Nu ser man dom överallt så man är inte riktigt unik när man har den. Men det är inget jag har brytt mig om. Det har tagit tid för att kunna spara ihop till den och det känns konstigt nog bra att betala den själv. Trodde det skulle kännas värre att lägga en högre summa helt själv på en hjälm men jag är nöjd, väldigt nöjd och den är absolut värd pengarna!
Varför jag åkte så långt för att köpa den var för att det var den närmsta butiken som sålde hjälmen och jag ville inte beställa den eftersom jag ville prova ut den vilket visade sig vara ett bra val! Det är viktigt att prova ut en hjälm om man byter märke för att storlekarna är olika på olika märken. Som på denna hjälm fick jag gå upp en storlek.
Men här är den, min nya, fina, sköna (!!) hjälm

  • 61 readers

Likes

Comments

Jag har lagt upp en långsiktig plan för mig och nisse framöver både i hoppning och dressyr. Tävling och träning. Det är inget som jag har sutti ner och gjort över en kväll utan jag har fått reflektera mycket över vilka träning och tävlingsmöjligheter vi kommer ha nästa år, vilka tränare vi kommer att träna för, hur gammal Nisse respektive jag kommer vara och hur stor satsning vi har tid, råd och ork att göra.
Jag tror, eller jag vet hur viktigt det är att ha ett mål, en plan att följa för att orka kämpa. Speciellt när det går mot kallare och jobbigare tider så vill man ha något att kämpa för. Att lägga upp ett långsiktigt mål med en detaljerad plan som måste följas så hjälper det en psykiskt att orka åka till stallet och rida trots att det är -20 grader och snöstorm. Eller rida på banan utomhus i spöregn för att man måste träna även fast det inte är så lockande just den regniga dagen.
Jag har en väldigt detaljerad plan för mig och Nisse i ungefär ett halv år framåt. Jag har planerat upp varje veckas träning i ett halv år framåt och ska försöka följa den så mycket jag kan.
Nu i höst har vi mestadels bara träningar framför oss. I dressyren har vi 2 tävlingar kvar i höst och sen ska vi bara träna, träna, träna för att bli ännu bättre och tävla högre dressyr nästa år. I hoppningen har vi tagit en liten paus. Vi ska inte tävla hoppning mer förens någon gång nästa år och när vi väl börjar tävla igen så kommer vi hoppa ner några klasser. Hopptävlingarna framöver kommer inte vara någon satsning utan vi ska göra det för att ha kul! upplägget för hoppträningar i höst och vinter är bommar och massa övningar. Hoppa kan han men vi har tagit lite genvägar förbi alla svåra övningar förut för att jag ska kunna komma ut och tävla. Det är nämnligen så att bommar och serier mm är väldigt jobbig och svårt på Nisse vilket även han tycker. Det kommer bli en stor utmaning att ta sig an allt sånt i vinter men om det går som planerat så kommer jag ha en häst i väldigt fin form inom 6-12 månader. Som sagt, ett långsiktigt mål som börjar här och nu.

Likes

Comments

..var helt okej. Eller jag ska inte vara så snål med beröm men bara för att Nisse har varit klockren i stort sätt varje ridpass och tävling i flera veckors tid så blir jag lite "besviken" när han dummar sig. Eller nä nu är jag för hård, han var jätte fin och jag vet anledningen till att han var så pigg och lite svår jobbad och inte så arbetsvillig.
Han har tränat i stort sätt varje dag i ca 3 veckors tid inför tävlingar, vi har även tävlat varje helg i ca 1 månad och det är tufft, han har bara haft ca 1 vilodag (skrittpass) i veckan så denna vecka när vi inte har några tävlingar förens i slutet av månaden så fick han sig en vilovecka, kanske lite fel vecka om man ska följa mina personliga planeringar inom skola mm för jag hade inte så mycket i skolan förra veckan men det har jag denna vecka. Jag märkte tyvärr att Nisse blir för rastlös om han bara skrittar flera dagar i sträck så jag måste måste verkligen följa min planering exakt denna vecka för att ha tid till allt som ska göras.
Nisse fick iallafall en lugnare vecka denna vecka. Han vilade (med vila menar jag skrittpass) i måndags, lättare dressyrpass på tisdagen, markarbete på onsdagen och skritta i skogen torsdag och fredag. Men det var inte så bra...ridpasset på lördagen var så katastrof så jag var tvungen att avbryta. Han var fööör pigg, slängde upp huvudet vid minsta rörelse i handen eller förhållning och började galoppera så fort jag rörde skänkeln. Jag blev bara mer och mer irriterad och jag kände att ingenting funkade. Men så kan det vara, det var inte vår dag igår helt enkelt så jag avbröt och skrittade 20 minuter i skogen istället.

Men idag gick det lite bättre. Han var fortfarande lite för pigg för att kunna arbeta så som jag önskar det men det gick bra ändå. Jag red program för min tränare vilket är väldigt givande! Då får jag dels träna på hela programmet och sen så kan hon säga vad jag behöver förbättra, hur jag ska förbättra det och sen träna på det. super!
Jag är väldigt nöjd ändå, det gick bra trots att han var lite pigg. En fördel var att han gjorde klockrena ökningar och var lättare att rida skolorna eftersom han hade ett eget driv framåt. Lite svårare var det med enkla bytena och inridningen i galopp, jag skulle behöva få ihop honom mer för att göra dom bättre men det gick bra ändå.
Imorgon får vi se hur det blir med ridningen, har egentligen inte tid för har så mycket i skolan men tyvärr prioriterar jag ner skolan lite (läs lite) för att få tid för Nisse. Jag märkte att det inte var så bra att han vilade så mycket. Men nu har han fått en vecka med lugnare ridning för att återhämta sig så vi kan köra igång och träna igen. Det är tävling om 2 och 3 veckor igen. En av dom tävlingarna är sista omgången för laget där vi leder (såklart) eftersom vi har vunnit dom 2 tidigare omgångarna.👍

Likes

Comments

Hej! Det var ett tag sen jag skrev om någon tävling här och det har hänt en hel del sen sist ska jag säga er.
Jag har haft mitt fulla fokus på framför allt dressyren i stort sätt ända sen vi kom hem ifrån Halmstad just för att jag fick förfrågan om att rida dressyrlaget och för att jag bestämde mig för att debutera i en högre klass. Jag är en sån person som inte vill stå kvar på samma punkt. Nu har vi ridit på samma klass/nivå ett tag och jag vet att vi båda kan mer så jag vill utveckla det mer!
Hoppningen vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva, han är KLOCKREN på hoppträningar, vi hoppar banor på LA/MSV höjd men på tävling kommer vi inte ens runt en LB? Han har inte ont eller är sjuk för isåfall skulle han inte vara så pigg och glad och hoppa så bra på träningarna.
Han blir helt enkelt en annan häst på tävlingar, han blir för spänd och nervös och bara står emot och i dom högre klasserna så håller inte det. Jag kan inte tvinga honom över varje hinder, han måste ta tag i dom själv vilket han inte gör...
Men i dressyren har jag roliga nyheter för er!! Vi har som sagt lagt ner mycket tid och träning på just dressyren nu och gud så bra det går!! För någon månad sen var vi iväg på en dressyrtävling där vi fick personbästa på 69% och kom 2a och vinst i första omgången med laget. Vi var sen iväg för några veckor sen och red en LA:1 igen och kom 2a individuellt och vann även andra omgången med laget!!
Och nu till vår debut. Förra helgen red vi en dressyr cup lördag-söndag. På lördagen vann vi LA:1 med 68% och vi debuterade LA:P1 på 60% helt godkända procent enligt mig då det var mer än förväntat. Jag var lite nervös och spänd vilket smittar av sig snabbt på Nisse. Men på söndagen red vi en till LA:P1 och kom 2a med 62% vilket även gav oss vårt första nationella kval! Ja ni hör ju, det går hur bra som helst och det är så kul när man lägger ner mycket tid på någonting och man får resultat på det.

Det är här jag har fått göra ett val, med störst anledning för min egna skull. Nisse blir 18 år nästa år, jag blir 18år och i hoppningen så kommer inte jag och Nisse längre, vi har inte den tiden kvar som krävs för att lösa alla "problem" och jobba ihop oss som krävs för högre klasser och då känner jag att det inte är lönt att träna och träna en massa för att bli bättre i hoppning när det ändå inte ger resultat på mitt hårda arbete. Då känner jag att det är dags att ta ett beslut någonstans. Nisse får man se som en läromästare för mig vilket han verkligen har varit eftersom han har lärt mig ALLT jag kan men sen bestämma sig för om jag är ute efter bara resultat i hoppning på hög nivå för då är inte Nisse den som kan ta mig dit och då får man isåfall ta beslutet att byta ut honom vilket ni nog vet sen mina tidigare inlägg att jag aldrig kommer att göra. Jag kommer satsa mer på dressyren nu, där kan vi fortfarande utvecklas och komma långt. Jag kommer fortfarande träna hoppning för att vi båda tycker det är kul och åka ut på någon hopptävling och hoppa någon lägre klass/klasser för att ha roligt, inga krav, inga speciella klasser utan bara få ha roligt den sista tiden tillsammans, för man vet aldrig hur lång tid vi har kvar tillsammans...

Jag tror att detta kommer bli jätte bra för både mig och Nisse. Det är inget fast spikat beslut, man vet aldrig, han kanske hoppar super bra på tävling om ett år och är jätte pigg och fräsch och då kommer inte jag vara fast bestämd att inte försöka igen.
Men detta beslut är det som är taget nu och sen får vi se var framtiden har att erbjuda, just nu i denna stund och inom den korta framtiden så är detta beslut bäst för mig och Nisse.

Här är några bilder ifrån våra senaste dressyr tävlingar, han verkligen älskar att få rosetter, han blir så mallig och älskar att visa upp sig med dom! Min guld ponny!

Likes

Comments