View tracker

Igår satte jag mig i sadeln för första gången på nästan 3 veckor. Jag har haft halsfluss som har varit ett rent ut sagt helvete, jag har knappt orkat tagit mig ur sängen och har halvt sovit igenom mina läkarbesök för jag orkar knappt hålla mig vaken, jag ville aldrig vara vaken för jag hade så otroligt ont. Efter en massa medicin som ej har funkat och blivit bättre och sämre hit och dit så är jag äntligen på bättringsvägen men måste fortfarande ta det väldigt väldigt lugnt.
Halsflussen är över men mitt i allt så fick jag en riktigt stor förkylning med hosta och jag vet inte allt skit jag har just nu haha men igår kunde jag inte hålla mig längre så jag åkte till stallet och joggade Nisse. Mamma har tagit hand om Nisse dessa veckor men hon har inte hunnit rida mer än ett få tal gånger så han har mest fått promenader för att han ska få röra på sig. Det är väldigt viktigt nu under vintern när dom bara står i hagen, kroppen måste lägga mycket energi på att hålla sig varm och dom kan dricka mindre vilket lätt gör att deras mage står still och därför är det extremt viktigt enligt mig att Nisse får röra sig varje dag även på hans vilodagar, då blir det en promenad på minst 30 minuter för att magen ska komma igång. Nu har jag ändå tur och har en häst som dricker ganska mycket ändå och självklart ser vi till så han har nytt fräscht vatten i hagen varje dag och att det inte fryser för honom. Men det här stressen? Det värsta med att vara sjuk är det här med att vara medveten om allt man har att göra men att man inte kan. Jag har varit ifrån skolan över 2 veckor också och känner att jag ligger efter nå enormt. Det blev en liten lättnad när jag kontaktade lärarna och dom lät mig skjuta upp tiderna på mina inlämningar och prov så jag slapp stressa med det men det här med Nisse har verkligen tagit kol på mig. Jag vill ju rida och träna honom varje dag. Varje dag som försvinner utan träning är ett steg bakåt enligt mig. Så är det ju inte riktigt det vet ju jag också men det är så mitt huvud tänker och det känns som att jag förlorar extremt mycket tid som skulle kunna hjälpa oss framåt. Jag måste fortfarande ta det väldigt lugnt och det gör mig nästan förtvivlad eftersom jag känner mig relativt bra i kroppen nu fast jag egentligen inte är helt återställd, jag får inte anstränga mig för mycket på ett tag för då riskerar jag att bli sjuk igen. Tur tur tur att det är slut på tävlingar nu och att jag missar något. Tyvärr har ju 3 veckor ut min planering försvunnit men det får vi försöka ta igen. Jag har även fått datum för en tävling som är en väldigt viktig tävling, det är ett kval till göteborgs horse show och jag är redan nervös haha, kvalet är i februari och jag har aldrig varit mer taggad, jädrar vad vi ska träna i vinter för att vara på TOPP inför 2017 säsongen.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Förra helgen så tävlade jag sista omgången med dressyrlaget i Gävle. Nisse var otroligt fin på framridningen men väl inne i ridhuset så blev han väldigt loj och seg vilket jag samtidigt har förståelse för eftersom framridningen var ute i ca 0 grader och sen kommer man in till ett ridhus som var väldigt varmt och kvavt, det blir ju en skillnad för dom.
Vi lyckades ändå få ihop 65% och ett väldigt fint protokoll, nästan bara 8or men tyvärr för många 5or pga för mycket missar som drog ner poängen enormt.. Vi slutade på 2a plats i den sista omgången men eftersom vi vann dom tidigare omgångarna så vann vi ponnyallsvenskan div 2!! Det blev en sen kväll men mycket väntan, på slutet så satt vi och höll tummarna för att jag skulle bli ner petad från placering så vi fick åka hem och till slut blev jag ner petad till fjärde plats av 3 placerade så vi fick åka hem lite tidigare. Det var mörkt och kallt och stackars Nisse fick bara stå och vänta i transporten. Det är verkligen något som jag blir otroligt fascinerad av, att Nisse alltid är så trygg och lugn i allt han blir "utsatt" för. Till ex att bli klippt, duscha, bli skodd, komma på nya platser och åka/stå i transport. Det har aldrig varit några som helst problem och han bara står där helt lugnt och åker så lugnt och säkert. Min duktiga kille.

Dagen efter, måndag den 31 oktober så åkte jag med tåget på morgonen ner till Halmstad. En kort vistelse på bara 4 dagar men det var mysigt även fast det inte riktigt blev som planerat. Min pappa är nere i Halmstad och jobbar sen ca 2 veckor tillbaka och han räknade med att vara klar i slutet av vecka 44 så vi kunde åka hem tillsammans i hans bil. Riktigt så blev det inte även fast pappa jobbade från tidigt på morgonen till sent på kvällarna så blev han inte klar. Vi bestämde då istället att jag skulle ta tåget hem också för det var så att det var jag som ville hem till fredag 4 november för att min pojkvän fyllde 18 år då och pappa hade inget speciellt att åka hem till och då kändes det fel att kräva av honom att jobba ihjäl sig för min skull. Så istället var pappa ledig en av dagarna som jag var där så åkte vi och shoppa lite mm och en dag praktiserade jag på rådhuset, väldigt roligt och spännande enligt mig, kanske inte skulle vara lika kul för dom som inte är intresserade utav politik men för mig var det intressant;)
Vi avslutade mina dagar i Halmstad med att gå på resturangen Pinchos, åh världens bästa resturang. Älskar temat och hela upplägget med att maten är i miniformat och att man beställer via mobilen. Synd att inte den resturangen finns i Hudik...

Åkte hem tidigt på fredag morgon och de var allt annat än en härligt resa hem. massa förseningar så höll på att missa tåget mellan stockholm och Hudik, klev av tåget från halmstad 12.20 och mitt nästa tåg gick 12.22 OCH JAG HANN MED DET!! hahaah det gjorde jag bra.
Firade min älskade pojkvän när jag kom hem och självklart åkte jag och pussade på min lilla ponny plutt också. mina favoritkillar.
Nu har jag tyvärr dragit på mig någon slags influensa eller vad tusan det är så jag har bara legat i sängen och inte kunnat göra någonting sen jag kom hem ifrån Halmstad, skit tråkigt verkligen och jobbigt när man vet att man har Nisse som måste ridas och bli skött och när man har så mycket i skolan.. Jag får försöka plugga lite hemma, just nu känner jag mig lite piggare så jag ska passa på att plugga nu när jag orkar.

Likes

Comments

View tracker

Tiden rinner iväg på dagarna så jag glömmer helt bort att skriva här. Sist jag skrev var någon gång förra veckan tror jag men iallafall så hopptränare jag för en vecka sen och ikväll är det dags för hoppträning igen.
Jag vet inte riktigt vad jag känner angående hoppningen just nu. Det är ju det som jag vill satsa på men just nu tragglar vi bara massa bommar och jobbiga övningar (som blir lite läskiga på Nisse) och det ger mig ett obehag i kroppen istället för att bli taggad inför en hoppträning. Jag vill bara att det ska funka...men jag vet att det är den här träningen som krävs för att vi ska komma någonstans men det är jobbigt och jag känner ingen motivation till hoppningen eftersom jag inte har lagt upp något speciellt mål som jag kan se fram emot, så som jag har gjort i dressyren.
Sen har vi börjat hoppa inomhus också och vi har väldigt djupt underlag just nu eftersom det är nylagt och det enda jag kan se framför mig vissa stunder är den där djupa sanden som ger mig obehagliga tillbaka blickar från när vi gick omkull...man kan inte och ska inte tänka så, jag vet, men det kommer upp i tankarna ibland och det gör mig nog mer osäker...
Men ikväll är det hoppträning igen och jag måste bara ha tålamod, precis som jag haft alla dessa år med min svåra ponny.

Men i söndags så var vi iväg och tävlade dressyr i Timrå! En väldigt lång dag eftersom det tar ca 2 timmar att resa dit och jag hade starttider klockan halv 3 och 5 så vi åkte inte där ifrån förens vid 6 tiden och kom hem strax innan 8.
Nisse kändes inte så jätte bra, eller han var fin men det var inte hans bästa dag och han blir så spänd på tävlingar och när han blir spänd så blir han "seg" eller jag upplever honom som seg så jag kan inte korta tyglarna som jag ska för då bromsar han in ännu mer, han har liksom inget efter driv framåt och då blir det väldigt svårt att rida ihop honom.
Första klassen som var LA:1 var inte direkt vår bästa ritt. Han kändes seg och när inte jag kan korta ihop honom så blir han väldigt lång i formen och jag får bara långs glappande tyglar, han bröt även av i förvända galoppen som för övrigt är koefficient vilket innebär att det är dubbla poäng på den delen av programmet och då vill man inte få en 4a på den, vilket jag fick pga avbrottet....
Vi slutade ändå på 65% och det gör mig så irriterad att VETA hur fin Nisse verkligen kan vara och att en sån dålig ritt kunde ge 65%? Vad hade han inte fått om han gick så fint som han brukar då? Åh blir galen...
andra klassen som var LA:P1 gick lite bättre, han hade lite mer energi och var självmant lite mer framåt vilket gjorde det lättare för mig att rida ihop honom.
Men även i det programmet så hade vi missar som man inte vill ha. Till ex galopp i en travökning...
Men även där fick vi godkända 60% dock inte surt för jag ville ha minst 62% vill ja ha mitt sista nationella kval!!!
Vi tränar extra mycket denna vecka inför årets sista tävling på söndag som även är sista omgången med laget!! Taggad!!

  • 33 readers

Likes

Comments

Äntligen har den kommit!! Eller rättare sagt, äntligen har jag åkt och köpt den. (Åkte "bara" 15 mil för den) jag har verkligen fastnat för den här hjälmen sen jag såg den för första gången. Men som vanligt så går hjälmar i trender precis som alla andra kläder inom alla kategorier. När jag såg den här hjälmen för första gången så var det ungefär 2st på en tävling som hade dom. Nu ser man dom överallt så man är inte riktigt unik när man har den. Men det är inget jag har brytt mig om. Det har tagit tid för att kunna spara ihop till den och det känns konstigt nog bra att betala den själv. Trodde det skulle kännas värre att lägga en högre summa helt själv på en hjälm men jag är nöjd, väldigt nöjd och den är absolut värd pengarna!
Varför jag åkte så långt för att köpa den var för att det var den närmsta butiken som sålde hjälmen och jag ville inte beställa den eftersom jag ville prova ut den vilket visade sig vara ett bra val! Det är viktigt att prova ut en hjälm om man byter märke för att storlekarna är olika på olika märken. Som på denna hjälm fick jag gå upp en storlek.
Men här är den, min nya, fina, sköna (!!) hjälm

  • 52 readers

Likes

Comments

Jag har lagt upp en långsiktig plan för mig och nisse framöver både i hoppning och dressyr. Tävling och träning. Det är inget som jag har sutti ner och gjort över en kväll utan jag har fått reflektera mycket över vilka träning och tävlingsmöjligheter vi kommer ha nästa år, vilka tränare vi kommer att träna för, hur gammal Nisse respektive jag kommer vara och hur stor satsning vi har tid, råd och ork att göra.
Jag tror, eller jag vet hur viktigt det är att ha ett mål, en plan att följa för att orka kämpa. Speciellt när det går mot kallare och jobbigare tider så vill man ha något att kämpa för. Att lägga upp ett långsiktigt mål med en detaljerad plan som måste följas så hjälper det en psykiskt att orka åka till stallet och rida trots att det är -20 grader och snöstorm. Eller rida på banan utomhus i spöregn för att man måste träna även fast det inte är så lockande just den regniga dagen.
Jag har en väldigt detaljerad plan för mig och Nisse i ungefär ett halv år framåt. Jag har planerat upp varje veckas träning i ett halv år framåt och ska försöka följa den så mycket jag kan.
Nu i höst har vi mestadels bara träningar framför oss. I dressyren har vi 2 tävlingar kvar i höst och sen ska vi bara träna, träna, träna för att bli ännu bättre och tävla högre dressyr nästa år. I hoppningen har vi tagit en liten paus. Vi ska inte tävla hoppning mer förens någon gång nästa år och när vi väl börjar tävla igen så kommer vi hoppa ner några klasser. Hopptävlingarna framöver kommer inte vara någon satsning utan vi ska göra det för att ha kul! upplägget för hoppträningar i höst och vinter är bommar och massa övningar. Hoppa kan han men vi har tagit lite genvägar förbi alla svåra övningar förut för att jag ska kunna komma ut och tävla. Det är nämnligen så att bommar och serier mm är väldigt jobbig och svårt på Nisse vilket även han tycker. Det kommer bli en stor utmaning att ta sig an allt sånt i vinter men om det går som planerat så kommer jag ha en häst i väldigt fin form inom 6-12 månader. Som sagt, ett långsiktigt mål som börjar här och nu.

Likes

Comments

..var helt okej. Eller jag ska inte vara så snål med beröm men bara för att Nisse har varit klockren i stort sätt varje ridpass och tävling i flera veckors tid så blir jag lite "besviken" när han dummar sig. Eller nä nu är jag för hård, han var jätte fin och jag vet anledningen till att han var så pigg och lite svår jobbad och inte så arbetsvillig.
Han har tränat i stort sätt varje dag i ca 3 veckors tid inför tävlingar, vi har även tävlat varje helg i ca 1 månad och det är tufft, han har bara haft ca 1 vilodag (skrittpass) i veckan så denna vecka när vi inte har några tävlingar förens i slutet av månaden så fick han sig en vilovecka, kanske lite fel vecka om man ska följa mina personliga planeringar inom skola mm för jag hade inte så mycket i skolan förra veckan men det har jag denna vecka. Jag märkte tyvärr att Nisse blir för rastlös om han bara skrittar flera dagar i sträck så jag måste måste verkligen följa min planering exakt denna vecka för att ha tid till allt som ska göras.
Nisse fick iallafall en lugnare vecka denna vecka. Han vilade (med vila menar jag skrittpass) i måndags, lättare dressyrpass på tisdagen, markarbete på onsdagen och skritta i skogen torsdag och fredag. Men det var inte så bra...ridpasset på lördagen var så katastrof så jag var tvungen att avbryta. Han var fööör pigg, slängde upp huvudet vid minsta rörelse i handen eller förhållning och började galoppera så fort jag rörde skänkeln. Jag blev bara mer och mer irriterad och jag kände att ingenting funkade. Men så kan det vara, det var inte vår dag igår helt enkelt så jag avbröt och skrittade 20 minuter i skogen istället.

Men idag gick det lite bättre. Han var fortfarande lite för pigg för att kunna arbeta så som jag önskar det men det gick bra ändå. Jag red program för min tränare vilket är väldigt givande! Då får jag dels träna på hela programmet och sen så kan hon säga vad jag behöver förbättra, hur jag ska förbättra det och sen träna på det. super!
Jag är väldigt nöjd ändå, det gick bra trots att han var lite pigg. En fördel var att han gjorde klockrena ökningar och var lättare att rida skolorna eftersom han hade ett eget driv framåt. Lite svårare var det med enkla bytena och inridningen i galopp, jag skulle behöva få ihop honom mer för att göra dom bättre men det gick bra ändå.
Imorgon får vi se hur det blir med ridningen, har egentligen inte tid för har så mycket i skolan men tyvärr prioriterar jag ner skolan lite (läs lite) för att få tid för Nisse. Jag märkte att det inte var så bra att han vilade så mycket. Men nu har han fått en vecka med lugnare ridning för att återhämta sig så vi kan köra igång och träna igen. Det är tävling om 2 och 3 veckor igen. En av dom tävlingarna är sista omgången för laget där vi leder (såklart) eftersom vi har vunnit dom 2 tidigare omgångarna.👍

Likes

Comments

Hej! Det var ett tag sen jag skrev om någon tävling här och det har hänt en hel del sen sist ska jag säga er.
Jag har haft mitt fulla fokus på framför allt dressyren i stort sätt ända sen vi kom hem ifrån Halmstad just för att jag fick förfrågan om att rida dressyrlaget och för att jag bestämde mig för att debutera i en högre klass. Jag är en sån person som inte vill stå kvar på samma punkt. Nu har vi ridit på samma klass/nivå ett tag och jag vet att vi båda kan mer så jag vill utveckla det mer!
Hoppningen vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva, han är KLOCKREN på hoppträningar, vi hoppar banor på LA/MSV höjd men på tävling kommer vi inte ens runt en LB? Han har inte ont eller är sjuk för isåfall skulle han inte vara så pigg och glad och hoppa så bra på träningarna.
Han blir helt enkelt en annan häst på tävlingar, han blir för spänd och nervös och bara står emot och i dom högre klasserna så håller inte det. Jag kan inte tvinga honom över varje hinder, han måste ta tag i dom själv vilket han inte gör...
Men i dressyren har jag roliga nyheter för er!! Vi har som sagt lagt ner mycket tid och träning på just dressyren nu och gud så bra det går!! För någon månad sen var vi iväg på en dressyrtävling där vi fick personbästa på 69% och kom 2a och vinst i första omgången med laget. Vi var sen iväg för några veckor sen och red en LA:1 igen och kom 2a individuellt och vann även andra omgången med laget!!
Och nu till vår debut. Förra helgen red vi en dressyr cup lördag-söndag. På lördagen vann vi LA:1 med 68% och vi debuterade LA:P1 på 60% helt godkända procent enligt mig då det var mer än förväntat. Jag var lite nervös och spänd vilket smittar av sig snabbt på Nisse. Men på söndagen red vi en till LA:P1 och kom 2a med 62% vilket även gav oss vårt första nationella kval! Ja ni hör ju, det går hur bra som helst och det är så kul när man lägger ner mycket tid på någonting och man får resultat på det.

Det är här jag har fått göra ett val, med störst anledning för min egna skull. Nisse blir 18 år nästa år, jag blir 18år och i hoppningen så kommer inte jag och Nisse längre, vi har inte den tiden kvar som krävs för att lösa alla "problem" och jobba ihop oss som krävs för högre klasser och då känner jag att det inte är lönt att träna och träna en massa för att bli bättre i hoppning när det ändå inte ger resultat på mitt hårda arbete. Då känner jag att det är dags att ta ett beslut någonstans. Nisse får man se som en läromästare för mig vilket han verkligen har varit eftersom han har lärt mig ALLT jag kan men sen bestämma sig för om jag är ute efter bara resultat i hoppning på hög nivå för då är inte Nisse den som kan ta mig dit och då får man isåfall ta beslutet att byta ut honom vilket ni nog vet sen mina tidigare inlägg att jag aldrig kommer att göra. Jag kommer satsa mer på dressyren nu, där kan vi fortfarande utvecklas och komma långt. Jag kommer fortfarande träna hoppning för att vi båda tycker det är kul och åka ut på någon hopptävling och hoppa någon lägre klass/klasser för att ha roligt, inga krav, inga speciella klasser utan bara få ha roligt den sista tiden tillsammans, för man vet aldrig hur lång tid vi har kvar tillsammans...

Jag tror att detta kommer bli jätte bra för både mig och Nisse. Det är inget fast spikat beslut, man vet aldrig, han kanske hoppar super bra på tävling om ett år och är jätte pigg och fräsch och då kommer inte jag vara fast bestämd att inte försöka igen.
Men detta beslut är det som är taget nu och sen får vi se var framtiden har att erbjuda, just nu i denna stund och inom den korta framtiden så är detta beslut bäst för mig och Nisse.

Här är några bilder ifrån våra senaste dressyr tävlingar, han verkligen älskar att få rosetter, han blir så mallig och älskar att visa upp sig med dom! Min guld ponny!

Likes

Comments

Vad är ditt bästa hästminne 2016?

Svar: Jag har varit med om så otroligt många roliga och oförglömliga stunder detta år inom ridsporten och det mesta hände i Halmstad så istället för att säga en specifik sak så får jag säga att hela resan tillsammans med Nisse i Halmstad var bäst.

Ditt sämsta minne?
Svar: I Halmstad hände faktiskt en olycka på en träning, vi gick omkull vilket var väldigt läskigt för mig för att jag har aldrig varit rädd att sånt ska hända, man tänker ju oftast "det där händer inte mig" På en tävling några dagar innan jag själv gick omkull så var det en tjej som startade innan mig som gick omkull på en oxer, ambulansen fick komma och jag såg hur flera ryttare hoppade av sina hästar och strök sig för dom vågade inte rida när dom såg det hända. Jag var nästa ryttare att rida efter den här tjejen men var konstigt nog inte alls nervös eller rädd. Konstig nog var jag inte rädd dagen efter när jag hoppade upp på Nisse och tog några språng, kanske just för att vi hade sån tur att ingen av oss skadade oss.

Vem har du tränat för?
Svar: Jag har tränat för lite nya tränare i år, en otroligt duktig dressyr tränare, en utbildad beridare och hopptalang men också såklart mina egna tränare som jag alltid tränat för här i Hudik.

Hur har du utvecklats som ryttare under 2016?
Svar: Väldigt mycket skulle jag säga, Jag och Nisse har kommit varandra mycket närmre vilket jag tror beror på att vi endast hade varandra i Halmstad vilket gjorde att vi spenderade extra mycket tid tillsammans sen också för att jag har fått lära mig att rida på ett helt annat sätt detta år.

Hur har din/dina hästar utvecklats?
Svar: Nisse har varit halt 2 gånger i vinter/vår så vår träning har varit ganska begränsad, men vi har kommit så långt på den korta tiden vi har tränat! Nisse har inte utvecklats så mycket själv eftersom han kan redan, men vi har utvecklats tillsammans och blivit ett team och på det sättet har vi båda utvecklats.

Har du träffat folk som har haft fördomar om dig under året?
Svar: Ja det har jag verkligen gjort! Väldigt många och dom kommer man nog aldrig undan. Det finns och kommer alltid att finnas folk som det sticker extra i ögonen på när någon annan gör stora framgångar, men dom är det alltid lite roligt att flina extra åt när man tar emot den där rosetten på en tävling eller går i mål efter en felfri ritt 😉

Har någon häst varit sjuk eller skadad 2016?
Svar: Ja tyvärr, inget allvarligt som tur är men han har varit halt 2 gånger i vinter/vår som jag nämnde. Vi började ana att det berodde på att han börjar bli gammal men efter sommarens hårda träningar och tävlingar utan skador så utesluter vi det, vi har våra aningar och teorier men det är inget som är svårt att lösa.

Har du träffat några kända ryttare?
Svar: inte i år tyvärr, Var ju på samma tävling som bland annat malin baryard och Peder fredricsson men jag tävlade några dagar innan dom så jag missade dom tyvärr...

Har du stött på några problem under 2016?
Svar: Det är väl våran sega start på året med hältor hit och dit.

Vilken tävling har varit den bästa?
Svar: Det är 2 tävlingar som jag inte kan välja emellan och det är Varbergs hoppet för att det var en sån häftig känsla bara att vistas på det tävlingsområdet men sen också senaste dressyrtävlingen som jag inte har nämnt här men det var i Edsbyn när vi fick personbästa på 69%och kom 2a med EN HUNDRADEL ifrån vinst och sen vann vi med laget.


Har du förändrats mentalt något under året?
Svar: Ja det har jag. Jag har jobbat otroligt mycket med det mentala den senaste tiden pga att Nisse är otroligt känslig på sånt och blir lätt nervös själv..

Vilka tre saker är de bästa sakerna du lärt dig under året i träningssammanhang?
Svar: Att lita fullt ut på Nisse, till ex styra upp mot ett hinder och lita på att han kommer ta tag i det och fixa det själv (vilket han alltid gör). Galoppera i större galopp språng, inte snabbare utan större. Sen har jag lärt mig mycket om hur jag ska rida för att det ska passa Nisses gång, kropp osv

Vilken tävling har varit den sämsta?
Svar: Tror det var hemma tävlingen i Hudik när vi blev uteslutna i båda klasserna, det berodde i och för sig på att han var halt men det visste jag inte då, vi hade våra aningar eftersom han inte är sådär konstig annars.

Vilken placering är du mest stolt över?
Svar: Eftersom vi inte har tävlat så mycket i år så har vi inte heller haft chans till många placeringar så det blir väl 2a platsen när vi fick PB i dressyren.

Vad var ditt dyraste inköp?
Svar: Mina freejump stigbyglar, usch svider i plånboken fortfarande (skämt åsido) men det var värt det

Vad har du köpt mest av?
Svar: Jag har inte alls köpt mycket hästrelaterade saker i år, har inte shoppat så mycket övrigt heller för den delen så skulle väl säga morötter, hahah skulle inte förvåna mig om det är över 1000 lappen jag har lagt på morötter. Nisse äter nämnligen inget häst godis eller socker, morötter som gäller!

Dina tre mest använda produkter 2016?
Svar:Glans spray, flugspray och mina ryktborstar

Någon ny produkt som du börjat använda under året?
Svar: Nej jag tror inte det, om inte en ny kavaj räknas.

Vad är det högsta du tävlat under 2016?
Svar: LB hittills, dom högre klasserna kommer i höst eftersom han inte har varit så fräsch tidigare.

Vad kommer du sakna från 2016?
Svar: HALMSTAD!!! no more words is needed.

Vilken är din snyggaste tävlingsoutfit från året?
Svar: Jag har svart utrustning på mig själv, hjälm väst och stövlar, Nisse har brunt (i hoppningen) på träns sadel och benskydd och mina stigbyglar, det pimpar vi till med en blå kavaj på mig och blåttschabrak på honom

Din fulaste tävlingsloutfit?
Svar: minns inte vilken tävling det var men jag hade typ röda benskydd, brunt schabrak, rosa stigbyglar och svart kavaj man ba wtf? varför?

Vad är det sämsta som hänt under året?
Svar: Nisses "skada" och vår olycka

Årets bästa ryttare?
Svar: Peder fredricsson , behöver jag säga mer?? Hans insats i OS, hans insats under hela året?? I mina ögon VÄRLDENS bästa ryttare

Har du lärt känna några nya människor?
Svar: Många fina människor nere i Halmstad

Är det någon tävlingstabbe som du minns?
Svar: Nja ingenting som varit någon big deal, mest ryttarmissar som man inte kommer ihåg ändå

Vem har du kunnat ringa till när du behövt prata och få tips och råd under året?
Svar: min moster!

Vad har du för mål med vardera häst 2017?
Svar: Jag hoppas på att vi är fri från otur och skador så vi kan träna ordentligt den här vintern/våren och sen kunna utvecklas ute på tävlingsbanorna

Vad är ditt mål som ryttare 2017?
Svar: Att bli starkare mentalt och verkligen tro på mig och Nisse som ett team.

Hur kommer ditt häst-år se ut 2015?
Svar: Om det blir som det hittills är planerad så kommer det bli som barney i how I met your mother alltid säger " this is gonna be legen- wait for it.... DARILY. LEGENDARILY!!

Likes

Comments

Något som man ser överallt, på alla ridklubbar, alla tävlingsplatser, alla platser som har med hästar att göra egentligen så tycker jag att det mer och mer handlar mer om ett tävlingsresultat än att man faktiskt är så lyckligt lottad och äger en egen ponny.
I mina ögon så ska en häst vara ens bästa vän, den man bryr sig om mest och den man har roligt med och jag tycker att det är så tråkigt att folk kan skicka iväg sina hästar och köpa nya så lätt för att dom vill få bättre tävlingsresultat.
Det är en sak för världsryttarna, det är deras jobb, dom lever på att träna upp hästar, tävla dom för att sen få höga bud på dom, där handlar det om business. Men på den nivån som är under dom? Jag blir nästan lite rädd, att folk har så lätt att sälja sin bästa vän för att köpa en ny eftersom den man hade inte dög? I mina ögon är det en större förlust än vinst, även om den nya hästen man köper ger bättre resultat på tävling så är det fortfarande större förlust än vinst i mina ögon eftersom att man har gett upp och bara köpt sig till bättre resultat.
På en tävling så tycker jag att det är roligare att kolla på ett ekipage som man vet har kämpat otroligt hårt för att nå sina mål och ännu roligare blir det om dom lyckas. Men dom ryttarna som kommer in på banan som gör felfria, klockrena ritter gång på gång, hur spännande är det egentligen att se dom? Nästan så att man vet redan innan hur det kommer gå om inget speciellt skulle hända.

Det enda jag kan utgå ifrån är mig själv, mina känslor och upplevelser och senaste halvåret har det varit otroligt mycket tankar i mitt huvud, jag vill så mycket mer än vad jag har möjlighet till och då är frågan, ska man ge upp det man har för att komma längre? Är det värt att sälja iväg sin bästa vän för att skaffa en ny som är "bättre"
Jag skulle absolut göra vad som helst för att komma så långt som möjligt i ridningen, men då skulle jag göra vad som helst TILLSAMMANS med Nisse, jag skulle aldrig, någonsin, sälja iväg honom för att köpa en "bättre" häst som jag inte behöver kämpa så hårt med, en häst som gör allt jobb åt mig. Min dröm är att komma långt med Nisse, inte med vem som helst, med Nisse! För mig går vänskapen och bandet till min häst före alla resultat i världen.
Jag vet nu att jag vill satsa på ridningen och jag vet att Nisse inte är den hästen jag kommer ha hela livet, han är lika gammal som mig, blir alltså 18 nästa år, vi går hand i hand ut. när ponny tiden är över för mig så är troligen tävlingstiden över för honom och då känner jag att det inte är någon brådska med en storhäst eftersom att storhäst kommer jag kunna rida hela livet och ponny tiden är bara en kort tid. Jag har världens finaste ponny som kan såå mycket, vill skriva att han kan allt men då kommer det något troll och ska säga att han inte kan fast han kan ;)
Jag kommer satsa allt jag kan nu sista tiden jag har tillsammans med Nisse, storhäst kommer jag ha tid för hela livet sen, Nisse har jag så fåtal år kvar med så jag kan räkna det på min ena hand, sorgligt nog..

Jag kommer ALDRIG förstå mig på folk som tycker att tävlingsresultat är viktigare än ett fint band och en fin vänskap med sin häst, för i grund och botten är det allt som räknas, att du och din häst trivs tillsammans och mår bra!

​Fick en riktig tankeställade när en person sa att hen såg att jag inte var lycklig tillsammans med Nisse, att jag inte var lycklig på den nivån jag var på och med honom som häst, det var dags för en ny. Men så är inte fallet. Jag är världens lyckligaste som har en sån fantastisk ponny som Nisse och är det någon jag ska rida dom högre klasserna med så är det honom, sen får framtiden avgöra om det är möjligt eller inte men i mina ögon är allt möjligt, som grace vanderwaal sa när hon fick frågan om hon, 12 år skulle kunna vinna American's got talent och hon svarade "any miracle can happen so.." 
Allt handlar om tid, timmar i sadeln och timmar tillsammans med sina häst för att få ett starkt band tillsammans, något som jag och Nisse gjorde väldigt mycket i sommar. När vi var i Halmstad så hade vi bara varandra. Jag hade ingen annan än Nisse vilket gjorde att jag var med honom mer än hälften av timmarna på dygnet. Vi kom varandra så nära och massa bitar föll på plats och det var nog det vi båda behövde, vi behöver varandra, mer än något annat och det enda som kommer ge oss resultat i slutändan är ett starkt band mellan oss 2, inte en ny häst,andra tränare eller ändrade träningsrutiner. Det krävs bara tid, tillsammans.

Likes

Comments