Hejsan! Som vanligt så går det en tid mellan inläggen. Dagarna rullar på och mitt schema är alltid fullt. Just nu har jag påsklov vilket är otroligt skönt! Igår kom jag hem ifrån några dagar i fjällen med min familj och pojkvän. Det var extremt skönt att komma iväg en stund och inte behöva stressa med skolan och stallet, men jag måste erkänna att jag inte har kunnat slappna av 100%, klart jag har tänkt mycket på min prinsessa där hemma, blir hon riden på rätt sätt, tänk om hon blir rädd för något så hon som rider skadar sig, tänk om Lavinia skadar sig, eller blir sjuk, eller kanske själv i hagen som hon inte klarar av? massor med onödiga tankar, men så är det när man är kontrollfreak 😉 även fast jag vet att hon var i väldigt goda händer.

Som ni kanske noterade så skrev jag bara Lavinia, Nisse är nämligen såld och jag är så lycklig över vart han hamnade. Han kunde verkligen inte få det bättre än vad han har det nu. Skogsturer, timmar av pyssel och borstning och en läromästare till en liten tjej. Väldens gulligaste och snällaste familj och bara 1 timme här ifrån oss. Jag ska faktiskt hälsa på honom på söndag då vi passerar honom när jag ska tävla med Lavinia.
Här är lite bilder från senaste månaderna:



I april så var faktiskt jag och Lavinia och gjorde vår tävlingsdebut. En väldigt lyckad dag och Lavinia var underbar att ha med på tävling. Så lugn och gjorde allt jag bad om, hon lugnade till och med mina nerver när jag blev lite nervös. Felfri och placerade i båda klasserna blev vi också!!

Köpte lyckoänglar till mina små änglar.

Sista ridpasset på Nisse och Nisse med sin nya lilla ryttare, HUR söta är dom inte tillsammans??😍

Min prinsessa💗

Jag och min älskling i fjällen❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Efter det första ridpasset som min tränare hoppade upp och kände lite på henne. Känns så bra att hon kan hoppa upp och känna av då och då hur hon är, om det är något vi ska ändra på i ridningen och om träningen ger resultat vilket den verkligen gör! Hon känns i sån bra form just nu och vi lär känna varandra mer och mer. Hon är en sån rolig häst att rida, så samarbetsvillig och positiv till allt. Min tränare red henne första gången i början av Februari, Dagarna efter så red jag med hennes tips och instruktioner i mitt huvud och en vecka senare när hon red henne igen så sa hon bara wow. Hon tyckte att jag hade gjort ett jätte bra jobb på bara en vecka och det gör mig så glad, hon är verkligen DEN hästen jag skulle ha och jag hittade henne. Nu i Februari har vi även hoppat en pay and jump på 90 och 1 meter. Felfri båda rundorna och en sån enormt bra känsla. Längtar tills vi ska debutera på tävlingsbanorna.

Ryttargalan där mitt dressyrlag fick ta mot pris för att vi vann Ponnyallsvenskan DIV2 dressyr. En otroligt rolig kväll och det är så kul när så många ryttare samlas för att vi kan verkligen festa loss ordentligt när det väl gäller. Som ryttare så är inte festligheter en vana eftersom tiden oftast går till hästarna, men när vi väl är samlade så har vi så kul trots att det är människor som man aldrig har träffat tidigare. Och sen delar man sån glädje tillsammans, man får uppmärksamhet för sitt slit och resultat men också dela glädje med andra duktiga ryttare som tar mot sina priser. Man blir så taggad efter dom här ryttargalorna, taggad på kommande säsong och på att verkligen satsa på ridsporten, världens bästa sport.

Och såklart, min lilla ponnyplutt. Vi har fortsatt träna på under Februari och han är verkligen finare än aldrig förr. Igår var vi och tävlade i Gävle. klockan ringde 03.30 och 05.00 rullade transporten mot Gävle. Väldigt tidig morgon och start men han gjorde det så bra. Han var så jäkla fin, lite spänd, eller jag vet inte, spänd är nog inte rätt ord, skulle mer säga att han var väldigt vaken och nyfiken på allt för att han var väldigt lugn och avslappnad att rida samtidigt som han var lite på tårna i mellan åt. Ingen placering för oss men fina % i båda klasserna. Vi red LA:1 och sen Debuterade vi ponnyallsvenskans lagprogram vilket gick super! Inga missar och han kändes väldigt fin.

Denna månad har varit intensiv. Mycket att hålla koll på och hinna mer, skola, 2 hästar och jobb, men det har funkar bra. Jag har planerat upp mina veckor noga och följt planeringen och det ger resultat och det gör mig glad. Självklart är det en bidragande stress i vardagen att ha 2 hästar men det är terapi för min själ att vara där, jag gör det jag älskar, tar hand om 2 hästar som jag älskar och vi tränar för att nå våra mål och vägen dit går hittills bara rakt fram. Jag mår bra av att leva det livet jag lever och så länge jag får ihop det och kan planera in allt jag behöver göra så mår jag bra, rutiner får mig att må bra. Februari, en månad med många nya rutiner. Jäklar vad jag ser fram i mot att se mer resultat, jag vill framåt hela tiden och jag mår så bra med mitt liv just nu. Snälla låt det fortsätta såhär.

Likes

Comments

Jag vet ärligt inte hur jag ska klara av detta, tänk den dagen då han faktiskt är borta, min älskade Nisse.
Jag vet inte vad jag har gjort, hur kunde jag byta bort Nisse igenom att han är till salu och jag har köpt en ny häst? Lavinia är helt underbar, verkligen. Men inget kommer någonsin kunna ta den platsen Nisse har i mitt hjärta. Det gör så ont att se honom varje dag, stå där med öronen framåt och se sådär super gullig ut för att han vill ha godis och vara helt omedveten om det som jag vet, att han är till salu och kommer hamna någon annanstans. Det gör så ont, mitt hjärta går sönder lite för varje dag som går, smärtan går verkligen inte att beskriva, han är mitt allt och han har gjort så mycket för mig som jag aldrig kan tacka honom nog för. Min älskade, fina, underbara ponny, vad gör jag? Det här är så extremt tungt, jag skulle göra allt för att få ha kvar honom, jag vill ha kvar honom. Jag trodde det skulle bli lättare om jag skaffade en till häst, lättare att släppa taget men det hjälpte inte. Det här är fruktansvärt. Och att leva i ett evigt väntande. För jag vet ju inte? vem som helst kan ringa när som helst och vilja prova honom och sen helt plötsligt köpa honom? Min bästa vän ska bli någon annans? Imorgon ska vi åka och tävla, Han är så fruktansvärt fin just nu, verkligen topp form. Sista träningen inför tävlingen var igår och jag red med tårarna i ögonen och när jag hoppade av honom så brast det. Han är så duktig, så fin och ställer upp, han är bäst och jag vill ha honom för evigt. Jag mår så extremt dåligt över detta, bara av att veta att han är till salu, hur kommer jag ta det när någon provar honom? När han är borta? Som det känns nu så kommer jag bryta ihop totalt, jag tror ärligt inte att jag kommer klara av det..

Likes

Comments

Efter jag kom hem ifrån Halmstad så kom jag hem med en sån stark självkänsla och ett mycket starkare band med Nisse. Alla träningar och tävlingar var klockrena efter den resan vi gjorde i somras och jag la upp en plan på ca 6månader framåt. Slutmålet i den planen var en tävling i Sundsvall i Februari. Det skulle inte vara vilken tävling som helst utan en kval klass till sverigeponny som rids på Göteborgs Horse show i Scandinavium. Jag hade fullt fokus på mitt mål. Varje ridpass planerades upp, vi red i ur och skur, alla timmar i sadeln räknades. Vi hade kommit varandra så nära, Nisse var så fin och stilbedömning (som denna klass går i) är en av våra favoriter då Nisse har en sjukt skicklig och snygg hoppteknik och om jag får skryta över mig själv så har jag en bra ridning och sits. Mest pågrund av att sitsen är så viktig i ridningen på Nisse så jag har fått träna på den dag ut och dag in i flera års tid.
Jag hade verkligen känslan att vi skulle ha en bra chans i Sverigeponny och att det kunde bli ett sånt bra avslut på vår tävlingskarriär tillsammans. Jag var så noga med att sköta om honom. Inga broddar på vid hoppning, det belastar benen extra. Inga vilodagar där han inte rörde sig alls. Han skulle alltid röra på sig för att det inte skulle ske några problem med hans mage eller för att hans ben skulle svälla. Hans vilodagar bestod av skritt-turer på minst 30 min. Även dom väl inlagda och planerade i min plan fram till kvalet. Men i Januari skedde något. Nisse haltade jätte mycket under ett ridpass. Vi vet inte varför, han var jätte fin dom första 30 min av passet men sen började han helt plötsligt halta jätte mycket. Vi avbröt passet och kollade honom dagen efter. Ingenting i hovarna, ingen värme eller svullnad i benen men han haltade fortfarande vid traven. Efter snack med veterinär så beslutades det att han skulle vila 1 vecka för att sen kolla honom igen. 1 vecka gick och vi kollade honom igen. Han visade ingen hälta över huvudtaget, inte ens när vi böjde honom. Hmm, vad kunde det få ha varit? Troligen någon sträckning av något slag. Veterinären tyckte ändå att vi skulle sätta igång honom som om det hade varit en hälta. Alltså en igång sättning på 3-4 veckor..kvalet låg 3 veckor framför oss, det var kört..

Jag satte igång honom och efter 3 veckor galopperade vi. Den fjärde veckan var vi fullt igång igen. Han var så fin, eller han är så jäkla fin just nu. Men det har inte blivit någon hoppning och det kommer troligen inte bli mer hoppning heller. Jag vill inte riskera för mycket att han kanske blir dålig igen, han blir trots allt 18 år detta år.
Min dröm och mitt mål med Nisse var GBG horse show, men vi kom aldrig dit... Men det viktigaste är ändå att Nisse är frisk, pigg och glad, det gör mig glad. Vår plan har blivit ändrad, satsningen läggs på dressyren och om 2 veckor åker vi till Gävle med Elit laget. Lite annorlunda än vad jag hade planerat för ett halv år sen men såhär är det med ridsporten, det krävs så mycket för att allt ska fungera och det är svårt att hålla allt på plats.

Likes

Comments

Hej! Som vanligt är det väldigt stora mellanrum mellan blogginläggen men det har inte hänt något speciellt under den här tiden. Kan rabbla lite snabbt att jag har varit sjuk i stort sätt hela mitt jullov som bortsätt från vila har bestått av ridning och plugg. Väldigt mycket ridning faktiskt. Det är en sak som jag inte har berättat, iallafall inte här. Jag har blivit ägare till en till häst, en storhäst!! Dagen efter julafton åkte jag ner till Skåne för att prov rida hästar. hade inte alls planerat att köpa den första jag prova men vi klickade verkligen och jag kunde inte avstå erbjudandet, allt var ÖVER mina förväntningar och krav på hur en häst ska vara. Jag provade även fler hästar där nere men fastnade för henne och red henne ytligare en gång till innan jag bar mig hemåt igen. Ca 2 veckor senare besiktades hon och 3 dagar senare stod hon här uppe i Hudiksvall. Efter en väldigt lång (och troligen jobbig) resa så kom hon hit och var jätte lugn. Helt otroligt när hon kliver på en transport i ett någorlunda varmt Skåne och kliver ur den i ett kallt Norrland fullt med snö. (ska även pointera att hon inte diggar snö och kyla hehe) Jag tog ner henne direkt till ridhuset och promenerade med henne ett tag innan jag hoppade upp och joggade henne lite så hon fick röra på sig och få igång magen och kroppen efter att ha stått i ca 2 dygn i transport och övernattningstall mm. Men Nisse då? kanske ni undrar. Han är kvar, fortfarande till salu. Det var kanske inte riktigt vår plan att stå här med 2 hästar men så blev det. Det kommer nog funka väldigt bra tror jag bara jag planerar upp mina dagar lite bättre. Det är ju den svåraste tiden nu när det är vinter och man måste planera upp efter lediga tider i ridhuset och när jag går i skolan osv. Men jag har lagt upp det så att jag rider lektion på en av dom en dag i veckan och då finns det förhoppningsvis tid att rida en av dom själv innan lektionerna börjar och på helgerna hinner jag rida båda 2. plugget får jag också planera upp mer. får passa på att plugga på till ex raster och håltimmar eftersom att jag inte har så mycket tid hemma efter skolan.

Men lite information om henne då. Hon heter Lavinia II och är ett 12 årigt sto på 166cm. Hon är en hopphäst men är väldigt utbildad på marken och går väldigt fin dressyr också, kanske lite "för" pigg för att tävla dressyr men jag har köpt henne främst för att satsa på hoppningen. Hon är helt underbar att rida. Jätte rolig och arbetsvillig och väldigt klok på hinder. Tar tag i hinderna och vill framåt och hoppa men tar det ändå väldigt lugnt i språnget. lite annat än vad jag är van vid, Nisse som exploderar över hinderna haha.

Hon är väldigt lugn för att vara helt ny med nya människor, hästar och stall. Väldigt vaken och kollar på allt nytt men tar det ändå väldigt lugnt, känner aldrig att hon är stressad eller spänd på något sätt. Det ska bli jätte roligt att få spendera framtiden med henne och jag tror det här kommer bli riktigt riktigt bra. och sen är hon ju makalöst vacker, jag menar, kolla bara på henne? en sån skönhet

Likes

Comments

hej, det var ett tag sen och det finns en anledning till det faktiskt. Jag har haft det så otroligt rörigt i mitt huvud under en period på några månader, lite sen i somras ungefär...är det dags att sälja Nisse?

Jag fick ett erbjudande i Halmstad i somras som skulle innebära att han skulle stanna där och jag skulle åka hem utan honom, där och då var det inget svårt beslut att ta, det var ett solklart nej ifrån min sida, aldrig i livet att jag säljer honom han är ju mitt allt?
Det här är en åsikt som måste mogna fram, jag var helt enkelt inte redo att sälja Nisse i somras, kanske för att jag aldrig har tänkt den tanken och sen när erbjudandet kommer så plötsligt så kan man inte riktigt känna efter om det känns rätt eller inte. Nu har jag funderat på det i flera månader, helt i mitt egna lilla huvud utan någon annans åsikt eller hjälp, ingen har vetat om detta. Kanske dumt av mig att hålla det helt för mig själv så länge för det har påverkat mig i skola och i mitt välmående, jag har varit väldigt nedstämd under vissa perioder just pga tankarna på detta.

En kväll, efter en hoppträning så fick jag bara känslan i kroppen. jag och Nisse kommer inte längre än såhär, han blir 18 år och har gjort sin karriär redan och jag vill inte gå ner och tävla på LC nivå i flera år till. Han vill nog det, för han älskar att bara få hoppa runt på små (även höga) hinder och bara få göra sin grej på sitt sätt. Jag tycker också det är kul att göra det tillsammans med honom men jag utvecklas inte längre. Jag har utvecklats tillsammans med Nisse och tack vare honom i flera års tid men nu har vi inget mer att ge varandra längre.
Nisse är det bästa som någonsin har hänt mig och kommer hända mig. Han har verkligen funnits där när jag har behövt någon som mest, han har varit min bästa vän under den svåraste tiden i mitt liv och han har lärt mig så otroligt mycket. Han är verkligen det bästa och finaste jag har och jag kommer göra allt i min makt för att han ska hamna hos någon som kommer älska och ta hand om honom minst lika bra som jag om inte mer!!

Nisse är då som ni säkert har förstått till salu. Det är dags för honom att lära någon ny liten person lika mycket som han har lärt mig och få komma ut på lite tävlingar och ha det roligt med någon annan än mig.

Det här är ett otroligt jobbigt, tungt och tufft beslut som jag har tagit men det känns rätt. Det är klart det inte känns bra men det känns rätt.
Jag var tvungen att börja tänka realistiskt. Nisse fyller snart 18 men är piggare än en 10 åring, han har minst 5-10 år kvar att träna och tävla och då är det inte rättvist mot honom att hålla honom kvar hos mig när han verkligen kan göra nytta och hjälpa någon annan ryttare precis som han hjälpte mig.
Världens finaste, underbaraste ponny, det bästa jag har.

Likes

Comments

Igår satte jag mig i sadeln för första gången på nästan 3 veckor. Jag har haft halsfluss som har varit ett rent ut sagt helvete, jag har knappt orkat tagit mig ur sängen och har halvt sovit igenom mina läkarbesök för jag orkar knappt hålla mig vaken, jag ville aldrig vara vaken för jag hade så otroligt ont. Efter en massa medicin som ej har funkat och blivit bättre och sämre hit och dit så är jag äntligen på bättringsvägen men måste fortfarande ta det väldigt väldigt lugnt.
Halsflussen är över men mitt i allt så fick jag en riktigt stor förkylning med hosta och jag vet inte allt skit jag har just nu haha men igår kunde jag inte hålla mig längre så jag åkte till stallet och joggade Nisse. Mamma har tagit hand om Nisse dessa veckor men hon har inte hunnit rida mer än ett få tal gånger så han har mest fått promenader för att han ska få röra på sig. Det är väldigt viktigt nu under vintern när dom bara står i hagen, kroppen måste lägga mycket energi på att hålla sig varm och dom kan dricka mindre vilket lätt gör att deras mage står still och därför är det extremt viktigt enligt mig att Nisse får röra sig varje dag även på hans vilodagar, då blir det en promenad på minst 30 minuter för att magen ska komma igång. Nu har jag ändå tur och har en häst som dricker ganska mycket ändå och självklart ser vi till så han har nytt fräscht vatten i hagen varje dag och att det inte fryser för honom. Men det här stressen? Det värsta med att vara sjuk är det här med att vara medveten om allt man har att göra men att man inte kan. Jag har varit ifrån skolan över 2 veckor också och känner att jag ligger efter nå enormt. Det blev en liten lättnad när jag kontaktade lärarna och dom lät mig skjuta upp tiderna på mina inlämningar och prov så jag slapp stressa med det men det här med Nisse har verkligen tagit kol på mig. Jag vill ju rida och träna honom varje dag. Varje dag som försvinner utan träning är ett steg bakåt enligt mig. Så är det ju inte riktigt det vet ju jag också men det är så mitt huvud tänker och det känns som att jag förlorar extremt mycket tid som skulle kunna hjälpa oss framåt. Jag måste fortfarande ta det väldigt lugnt och det gör mig nästan förtvivlad eftersom jag känner mig relativt bra i kroppen nu fast jag egentligen inte är helt återställd, jag får inte anstränga mig för mycket på ett tag för då riskerar jag att bli sjuk igen. Tur tur tur att det är slut på tävlingar nu och att jag missar något. Tyvärr har ju 3 veckor ut min planering försvunnit men det får vi försöka ta igen. Jag har även fått datum för en tävling som är en väldigt viktig tävling, det är ett kval till göteborgs horse show och jag är redan nervös haha, kvalet är i februari och jag har aldrig varit mer taggad, jädrar vad vi ska träna i vinter för att vara på TOPP inför 2017 säsongen.

Likes

Comments

Förra helgen så tävlade jag sista omgången med dressyrlaget i Gävle. Nisse var otroligt fin på framridningen men väl inne i ridhuset så blev han väldigt loj och seg vilket jag samtidigt har förståelse för eftersom framridningen var ute i ca 0 grader och sen kommer man in till ett ridhus som var väldigt varmt och kvavt, det blir ju en skillnad för dom.
Vi lyckades ändå få ihop 65% och ett väldigt fint protokoll, nästan bara 8or men tyvärr för många 5or pga för mycket missar som drog ner poängen enormt.. Vi slutade på 2a plats i den sista omgången men eftersom vi vann dom tidigare omgångarna så vann vi ponnyallsvenskan div 2!! Det blev en sen kväll men mycket väntan, på slutet så satt vi och höll tummarna för att jag skulle bli ner petad från placering så vi fick åka hem och till slut blev jag ner petad till fjärde plats av 3 placerade så vi fick åka hem lite tidigare. Det var mörkt och kallt och stackars Nisse fick bara stå och vänta i transporten. Det är verkligen något som jag blir otroligt fascinerad av, att Nisse alltid är så trygg och lugn i allt han blir "utsatt" för. Till ex att bli klippt, duscha, bli skodd, komma på nya platser och åka/stå i transport. Det har aldrig varit några som helst problem och han bara står där helt lugnt och åker så lugnt och säkert. Min duktiga kille.

Dagen efter, måndag den 31 oktober så åkte jag med tåget på morgonen ner till Halmstad. En kort vistelse på bara 4 dagar men det var mysigt även fast det inte riktigt blev som planerat. Min pappa är nere i Halmstad och jobbar sen ca 2 veckor tillbaka och han räknade med att vara klar i slutet av vecka 44 så vi kunde åka hem tillsammans i hans bil. Riktigt så blev det inte även fast pappa jobbade från tidigt på morgonen till sent på kvällarna så blev han inte klar. Vi bestämde då istället att jag skulle ta tåget hem också för det var så att det var jag som ville hem till fredag 4 november för att min pojkvän fyllde 18 år då och pappa hade inget speciellt att åka hem till och då kändes det fel att kräva av honom att jobba ihjäl sig för min skull. Så istället var pappa ledig en av dagarna som jag var där så åkte vi och shoppa lite mm och en dag praktiserade jag på rådhuset, väldigt roligt och spännande enligt mig, kanske inte skulle vara lika kul för dom som inte är intresserade utav politik men för mig var det intressant;)
Vi avslutade mina dagar i Halmstad med att gå på resturangen Pinchos, åh världens bästa resturang. Älskar temat och hela upplägget med att maten är i miniformat och att man beställer via mobilen. Synd att inte den resturangen finns i Hudik...

Åkte hem tidigt på fredag morgon och de var allt annat än en härligt resa hem. massa förseningar så höll på att missa tåget mellan stockholm och Hudik, klev av tåget från halmstad 12.20 och mitt nästa tåg gick 12.22 OCH JAG HANN MED DET!! hahaah det gjorde jag bra.
Firade min älskade pojkvän när jag kom hem och självklart åkte jag och pussade på min lilla ponny plutt också. mina favoritkillar.
Nu har jag tyvärr dragit på mig någon slags influensa eller vad tusan det är så jag har bara legat i sängen och inte kunnat göra någonting sen jag kom hem ifrån Halmstad, skit tråkigt verkligen och jobbigt när man vet att man har Nisse som måste ridas och bli skött och när man har så mycket i skolan.. Jag får försöka plugga lite hemma, just nu känner jag mig lite piggare så jag ska passa på att plugga nu när jag orkar.

Likes

Comments

Tiden rinner iväg på dagarna så jag glömmer helt bort att skriva här. Sist jag skrev var någon gång förra veckan tror jag men iallafall så hopptränare jag för en vecka sen och ikväll är det dags för hoppträning igen.
Jag vet inte riktigt vad jag känner angående hoppningen just nu. Det är ju det som jag vill satsa på men just nu tragglar vi bara massa bommar och jobbiga övningar (som blir lite läskiga på Nisse) och det ger mig ett obehag i kroppen istället för att bli taggad inför en hoppträning. Jag vill bara att det ska funka...men jag vet att det är den här träningen som krävs för att vi ska komma någonstans men det är jobbigt och jag känner ingen motivation till hoppningen eftersom jag inte har lagt upp något speciellt mål som jag kan se fram emot, så som jag har gjort i dressyren.
Sen har vi börjat hoppa inomhus också och vi har väldigt djupt underlag just nu eftersom det är nylagt och det enda jag kan se framför mig vissa stunder är den där djupa sanden som ger mig obehagliga tillbaka blickar från när vi gick omkull...man kan inte och ska inte tänka så, jag vet, men det kommer upp i tankarna ibland och det gör mig nog mer osäker...
Men ikväll är det hoppträning igen och jag måste bara ha tålamod, precis som jag haft alla dessa år med min svåra ponny.

Men i söndags så var vi iväg och tävlade dressyr i Timrå! En väldigt lång dag eftersom det tar ca 2 timmar att resa dit och jag hade starttider klockan halv 3 och 5 så vi åkte inte där ifrån förens vid 6 tiden och kom hem strax innan 8.
Nisse kändes inte så jätte bra, eller han var fin men det var inte hans bästa dag och han blir så spänd på tävlingar och när han blir spänd så blir han "seg" eller jag upplever honom som seg så jag kan inte korta tyglarna som jag ska för då bromsar han in ännu mer, han har liksom inget efter driv framåt och då blir det väldigt svårt att rida ihop honom.
Första klassen som var LA:1 var inte direkt vår bästa ritt. Han kändes seg och när inte jag kan korta ihop honom så blir han väldigt lång i formen och jag får bara långs glappande tyglar, han bröt även av i förvända galoppen som för övrigt är koefficient vilket innebär att det är dubbla poäng på den delen av programmet och då vill man inte få en 4a på den, vilket jag fick pga avbrottet....
Vi slutade ändå på 65% och det gör mig så irriterad att VETA hur fin Nisse verkligen kan vara och att en sån dålig ritt kunde ge 65%? Vad hade han inte fått om han gick så fint som han brukar då? Åh blir galen...
andra klassen som var LA:P1 gick lite bättre, han hade lite mer energi och var självmant lite mer framåt vilket gjorde det lättare för mig att rida ihop honom.
Men även i det programmet så hade vi missar som man inte vill ha. Till ex galopp i en travökning...
Men även där fick vi godkända 60% dock inte surt för jag ville ha minst 62% vill ja ha mitt sista nationella kval!!!
Vi tränar extra mycket denna vecka inför årets sista tävling på söndag som även är sista omgången med laget!! Taggad!!

Likes

Comments

Äntligen har den kommit!! Eller rättare sagt, äntligen har jag åkt och köpt den. (Åkte "bara" 15 mil för den) jag har verkligen fastnat för den här hjälmen sen jag såg den för första gången. Men som vanligt så går hjälmar i trender precis som alla andra kläder inom alla kategorier. När jag såg den här hjälmen för första gången så var det ungefär 2st på en tävling som hade dom. Nu ser man dom överallt så man är inte riktigt unik när man har den. Men det är inget jag har brytt mig om. Det har tagit tid för att kunna spara ihop till den och det känns konstigt nog bra att betala den själv. Trodde det skulle kännas värre att lägga en högre summa helt själv på en hjälm men jag är nöjd, väldigt nöjd och den är absolut värd pengarna!
Varför jag åkte så långt för att köpa den var för att det var den närmsta butiken som sålde hjälmen och jag ville inte beställa den eftersom jag ville prova ut den vilket visade sig vara ett bra val! Det är viktigt att prova ut en hjälm om man byter märke för att storlekarna är olika på olika märken. Som på denna hjälm fick jag gå upp en storlek.
Men här är den, min nya, fina, sköna (!!) hjälm

Likes

Comments