Hela min historia är komplicerad och det är väldigt svårt & jobbigt att berätta om min uppväxt.

Ungefär när jag var runt 6/7 år gammal så var jag väldigt stökig och störig & jag hade det väldigt jobbigt med skolan/kompisar, jag kände att jag inte var så populär och inte var välkommen i min klass. Jag var en ensam liten flicka som inte fick vara med och leka på rasterna med kompisarna, vart alltid utanför jag mådde helt enkelt inte bra. Lärarna brydde sig inte speciellt mycket om vad som hände ingen brydde sig om mig, ingen lyssnade på mig dom kollade inte ens åt mitt håll. Mina föräldrar vart oroliga varför jag inte hade några kompisar i skolan och varför jag var så stökig i skolan, vi började gå på utredningar i skolan och på BUP.

Det visade sig att jag hade sjukdomen "AdHd" och det är att man har det mycket svårare att lära sig saker i skolan och att man inte kan koncentrera sig så bra på olika saker, och det var en av sakerna att jag inte hade kompisar jag var speciell. Men det finns flera olika anledningar varför jag inte hade kompisar men det vill jag inte ta upp just nu


I början av 4:an & 5:an var det väldigt jobbigt

Jag började i en helt ny klass med massor av nya människor jag aldrig hade träffat för, dom första dagarna tyckte jag allt var väldigt roligt för jag hade fått helt nya och snälla kompisar trodde jag iallafall men det vart allt värre för varje dag som gick. Jag vart dock inte så bra behandlad av vissa personer men jag kanske inte heller var så jätte snäll, jag fick väldigt många på stånden att jag hade fula kläder och jag inte var en bra person för denna värld. Jag vart väldigt ledsen över allt dom sa till mig jag förstod liksom inte vad jag hade gjort för fel, dagarna gick och dom sa bara mer och mer taskiga saker. Jag fick stå ut med det i 2 år och under dom där åren gjorde jag illa mig själv jag mådde så jävla dåligt och allt var bara skit.

Till slut fick jag & mina föräldrar nog så vi beslutade att jag skulle byta skola till Prolympia vi tänkte att det kanske är bättre, jag kanske skulle få riktiga snälla kompisar och jag kanske skulle få bättre hjälp i skolan vi hoppades på det. 

Det var första dagen i 6:an på den nya skolan och allt var mycket bättre jag fick nya vänner och alla var jätte snälla, jag vart så glad för jag hade aldrig blivit sådär välkommen som jag vart av alla de människor.

Det gick flera dagar och det var första gången på väldigt länge jag var så lycklig som jag var då hela mitt liv hade verkligen förändrats, jag hade kompisar jag hade allt jag hade önskat om.

Men det fanns vissa dagar jag verkligen mådde piss det var väldigt mycket små bråk och 4 eller 5 stora bråk i 6:an men dom bråken kan jag inte ta upp för det är väldigt svårt att skriva om dom, men det vart bättre och tillslut var det inga fler bråk på väldigt väldigt länge. 

Vad kan jag mer säga i 7:an mådde jag bra hela tiden finns inget intressant att berätta en att jag mådde bra, Nu går jag i 8:an och allt är perfekt.

Det var allt jag vela berätta just nu & om ni vill ha en till story om mitt liv får ni gärna gilla & kommentera vad ni tyckte om denna text, glöm inte att följa eller prenumerera "vet ej vad det kallas" på min blogg 

Hoppas ni gillade det jag skrev, hade det gött

Hejdå;)


Likes

Comments