Älskling hade planerat något annat... Så han gjorde hamburgare med ägg, lök, tomater och  hamburgare dressing och ketchup. Verkligen gott och mättande! Nästa gång vill jag ha VANLIG gurka i och ett sallads blad och ost.
Haha jag är aldrig nöjd... Men tacksam.

Likes

Comments

vaknade med lite dåligt humör i dag har fått säga till mig på skarpen här nu att det är skärpning! Det är bara jag som bestämmer hur jag ska må. Jag bestämmer mig för att må bra i dag och bära en härlig energi, le mot mig själv i spegeln och sätta på bra musik och göra lite kaffe. Sprida glädje och tacksamhet runt mig är vad jag vill höra. Jag vill vara positiv.

Ska städa upp här hemma så det är fint och fräscht när älsklingen kommer på besök. Kanske göra lite buffalo wings det tror jag att han tycker om. Fy fan om jag kunde beskriva med ord vad den här mannen betyder för mig, dem som vet dom vet.
Ikväll ska vi till keep it loud med en tjej kompis det blir awesome!

Likes

Comments

Ekonomin är fortfarande drabbad av mina impulsiva köp av abonnemang och annat i mitt aktiva missbruk av alkohol och övriga droger. Människor är fortfarande sårade av handlingar jag begått mot dem, saker jag har sagt och beteenden jag har använt mig av. Min kropp är fortfarande sliten, men inte alls så som i det aktiva. Men känslomässigt vinner jag varje dag, de dagarna jag väljer att vara i tillfrisknandet.

Hej! Jag är en beroende som heter Julia: Jag lever med en känslomässig hjärnsjukdom som är fortskridande och DÖDLIG. Den är ärftlig, och jag kommer alltid vara sjuk. Men sjukdomen är också behandlingsbar. Jag kan alltså välja att vara i tillfrisknandet, helt fantastiskt va?! Jag kämpar med att leva som en nykter blandmissbrukare. Men jag vill tydligt säga att jag är faktiskt inte nykterist, snarare alkoholist. Och jag hatar inte droger, jag nästan älskar droger men det har gett mig för mycket negativa konsekvenser. Så jag försöker släppa taget om skiten helt och hållet.

Jag hade faktiskt tänkt att ägna min blogg mer öppet om mig själv, och mitt liv. Hur mitt liv har sett ut och hur det ser ut. Grejen med det är väl att många i min familj kan tycka att det ska vara privat, men om jag kan dela med mig för att inspirera eller hjälpa andra så har jag världens finaste anledning att leva för (tänker jag). Viktigt här är ju faktiskt att hålla övriga personer i mitt liv utanför bloggen, att faktiskt bara involvera mig själv, mina egna tankar, känslor och upplevelser.

Jag vet innerst inne att jag kan få ett bättre liv, jag behöver inte leva i psykoser och hamna på psykiatrin p.g.a droger. Jag behöver inte såra mina anhöriga något så fruktansvärt om jag väljer ett liv utan drogerna och utan besattheten. Det som har varit mest jobbigt i samband med återfall är nog faktiskt skulden jag känner gentemot min partner och min mamma. Jag pressar mig själv hårdast till att vara en perfekt flickvän och gärna en perfekt dotter och när jag inte lyckas med det slår jag på mig själv. Men det är ju inte lösningen! Det vet jag ju!

Sen är jag lite sådär att jag kan inte begära att mina anhöriga ska vara rena om jag själv inte är det lixsom. Jag behöver kunna visa och ge det jag själv vill bemötas av utav andra. Det är lätt att säga åt andra vad dom ska göra men när det kommer till mig själv har jag en jädrans massa ursäkter och anledningar. Det blir dubbelmoral för mig att ställa krav på den andra i relationer men själv inte leva efter dom kraven och en sådan person (enligt mig) är inte pålitlig... Och jag vill ju vara en pålitlig flickvän och en pålitlig dotter och därför blir detta väldigt viktigt för mig. Dessvärre när jag slår på mig själv så påverkas inte situationen positivt - utan negativt och då är det ännu större risk att bli passiv och faktiskt känna hopplöshet, här är ju balans jätteviktigt alltså att behålla värderingen om hur jag vill vara som ärlig människa men samtidigt inte slå på mig själv när inlärda beteenden biter tag utan istället fokusera framåt.

Enklare sagt än gjort och helt ärligt så förstår inte jag ens begreppet balans. Haha, jag ska komma in mer på det i ett annat inlägg - jag vet att jag har i många år känt att det är svart eller vitt i mitt liv - antingen eller. Det är väl inte riktigt så längre det börjar kännas mer balanserat i nu tid och det är jag jätte stolt över! För att hålla mig drogfri tar jag hjälp av möten, jag har deltagit i behandling i 9 månader (något jag verkligen har tröttnat på jag vill vidare i livet) men har ju också hört av andras erfarenheter att det kan vara farligt att gå för fort fram. Senaste tiden har jag verkligen varit riktigt sjuk, romantiserat det aktiva livet, tagit återfall och bara struntat i att ta mitt ansvar.

Jag behöver väl kanske inte kasta skit på mig själv för allt detta, men jag behöver nog fråga mig om det är så här jag vill ha det? NEJ är mitt svar, sen är det upp till mig att våga be om hjälp och ta emot de som sträcker ut en hand. Förutom att det är ett handlingsprogram är det också ett VI program, vilket betyder att jag klarar inte detta ensam. Så jag kanske kan släppa på det där att "jag ska vara så duktig och klara allt själv plus finnas för andra" för det har ju uppenbarligen inte fungerat. Det leder mig till självömkan och jag glömmer tacksamheten. Tappar jag tacksamheten så tappar jag ganska fort förståndet. Även om jag många gånger kan jag tänka att det handlar inte om att jag inte förstår bättre, det handlar om att jag inte gör bättre - jag är bra och jag duger som människa, men jag gör inte alltid så smarta val. Om jag tänker efter är det sällan jag handlar smart... Hellre "ett känt helvete än ett främmande paradis".


Dagens citat: Bara för idag behöver jag aldrig mer använda.

Bara för idag behöver jag aldrig mer använda.

Likes

Comments

Nya inlägg