View tracker

Eftersom att jag åker till USA i början av februari och sen bara har några få dagar hemma innan det bär av igen kommer januari helt och hållet handla om förberedelser för min del. Det mesta om inte näsa allt måste vara klart så att jag istället för att behöva tänka på det, kan spendera de sista dagarna med vänner och familj.

Igår var jag på läkarbesök och fick mitt läkarintyg som jag ska lämna till familjen så det som nu är kvar att göra är:

  • Skriva packlista
  • Köpa allt jag behöver ha med mig
  • Kolla upp vad som gäller kring försäkring
  • Kolla upp vad som gäller kring mobil, abonnemang och simkort
  • Kolla upp och förbereda inför engelskt bankkonto
  • Köpa presenter till värdfamiljen
  • Packa!!

Något jag glömt?!

Likes

Comments

Biljetterna är nu bokade och nedräkningen kan äntligen börja...

om 49 dagar sitter jag på planet påväg till London för att bli au pair
om 49 dagar börjar mitt äventyr på riktigt
om 49 dagar går min dröm i uppfyllelse

Även om det kändes lite konstigt att kryssa i "enkelresa" och jag för en minut fick en klump i magen så känns det samtidigt jättekul, spännande och helt sjukt att det bara är 49 dagar kvar tills lilla jag ska ta mitt pick och pack och flytta till London. Till ett helt annat land, till en helt annan familj och börja ett helt nytt liv!

Likes

Comments

Som sagt så har beslutsångest varit problemet för oss när det kommer till planeringen av vår USAresa. Det har även varit en massa strul med jobb, ledighet, datum hit och dit... Och även om det inte riktigt blev som vi hade tänkt så är jag så himla glad för nu blir den ändå av!

Resan är äntligen bokad!!! Den 6 februari bär det av för två veckor i Kalifornien där vi planerar att bila ner från San Fransisco till Los Angeles.

Lite sol, en massa skratt och två veckors äventyr med min bästa vän är precis vad jag behöver! Åhh vad jag längtar...


Likes

Comments

Tjejen jag har haft lite kontakt med och som jag ställde alla frågor till berättade att hon inte hade bestämt sig helt för att åka förens hon pratade med familjen. Och så var det för mig med. Om inte ännu senare. Tror aldrig det fanns en viss tidpunkt eller ögonblick då det bestämdes, då jag bestämde mig. Det bara hände.

Jag tyckte att det var lite jobbigt att det mellan mig och familjen inte kommit någon fråga, "vill du bli våran aupair?". Och det har gjort att vi haft lite olika uppfattning kring det hela... Ända sedan i Oktober när jag fick ett mail av familjen där dom skrev att dom gärna erbjöd mig rollen som deras au pair och jag svarade att jag blev väldigt glad att höra det, så räknade dom med att jag skulle bli deras au pair. Nu i efterhand så förstår jag ju att det kanske var då frågan kom och att det lät som att jag svarade ja men just då kändes det mer som att, okej vi är redo att gå vidare med dig, träffas och bestämma mer efter det. Så när jag åkte och besökte dom tänkte jag att vi efter det skulle avgöra om vi fortfarande kände samma och om jag skulle bli deras au pair eller inte, men för dom kändes det redan som om det var bestämt. Därför har det aldrig blivit något tillfälle för mig att tacka ja. Utan det mer bara hände...

Och på samma sätt var det i början. Samma tjej föreslog också att jag skulle skapa ett konto på Aupairworld, bara för att kolla runt och känna lite på det. Jag tror det var därför jag valde att inte åka med en organisation, för när man väl skickar in ansökan till dem känns det som att det händer på riktigt, som att allt är bestämt, man måste tacka ja till någon av familjerna och det inte går att ångra sig. Nu var det mer att jag skapade en profil för att kolla runt och började så småningom få kontakt med olika familjer och blev mer bekväm med situationen och tanken men det kändes aldrig sådär bindande och läskigt...

Vilket för min del var bra. Tror aldrig jag hade vågat ta steget annars. Nu visste jag hela tiden att det var på mina villkor och att jag hade kontrollen. Jag kunde backa ur när som om det inte kändes rätt och jag inte hittade en familj jag trivdes med. Att det aldrig var något stort beslut som behövdes tas gjorde det för min del lättare och jag vågade mer.

Jag har väldigt svårt att bestämma mig. Brukar ofta få beslutsångest och låta det hela rinna ut i sanden istället. Därför tror jag det var bra att det aldrig blev något tillfälle jag behövde svara ja eller nej eller riktigt bestämma mig, då hade jag nog fegat ur... Det var nog bättre att det hände långsamt under en längre tid och jag på så sätt kunde vänja mig med tanken. Jag tror nog att det är det som fått mig att våga för nu är det ju faktiskt bestämt och om några få månader åker jag!

Likes

Comments

Nu är det helt bestämt. Jag ska bli Au pair i London!

Åhh det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Har länge velat flytta till London och nu är det äntligen dags. I slutet av februari bär det av och då börjar mitt äventyr på riktigt!

Det har varit en lång process med mycket känslor och tankar. Kan knappt förstå att jag snart ska flytta till en annan stad och bo hos en annan familj. Så himla spännande men samtidigt så svårt att ta in.

Åhh nu är det bara att vänta, längta och förbereda allt det sista! Det är inte långt kvar nu...

Likes

Comments

... har jag funderat en hel del. Fram och tillbaka och kommit fram till att även om allt kring läge, avstånd och tåg och annat inte är som jag först hade tänkt mig eller hoppats på så kommer det bli bra!

Barnen är superhärliga, jag har fått jättebra kontakt med värdföräldrarna och när jag var och hälsade på så kändes det naturligt. Så att hitta en familj jag kommer trivas bättre med, som har rutiner, sysslor och förväntningar som passar mig lika bra, en familj som man känner sig bekväm med och som delar ens värderingar och har ett likvärdigt sätt att leva tror jag blir svårt! Och att börja om med hela processen för att hitta en ny familj är inget jag vill göra igen. Och jag vill ju egentligen inte ens hitta en annan familj... Det är ju trots allt dem jag nu har föreställt mig att bo hos!

Så jag har pratat med familjen, dom vet om mina tveksamheter men också att jag trots det verkligen tror att det här kommer bli bättre bra! Att jag får se till att göra det jättebra. Så nu är det bara att köra. Nästa steg blir att fixa med kontraktet, så spännande!

Likes

Comments

Att ge någon du tycker om lite extra kärlek så här inför jul behöver inte kosta något. En egengjord adventskalender full av kärlek sätter förhoppningsvis ett leende på läpparna. Det tillsammans med ett fint adventsljus är perfekt att ge till någon vars dagar man vill förgylla lite extra!

Allt du behöver är:
Papper och penna
24 gem
Ett långt snöre
Och lite fantasi och en massa kärlek

Skriv 24 lappar. Det kan vara fina meddelanden, ord eller minnen. Numrera dem och fäst med hjälp av gemen på tråden. Färdigt att hänga upp!

Tips! Det blir minst lika fint att samla alla lapparna i en glasburk

Likes

Comments

När jag först kom hem från helgen i London visste jag inte riktigt alls vad jag skulle känna. Jag var så splittrad... Jag tänkte att allt skulle kännas helt självklart efter det här och att jag skulle få svar på alla mina funderingar men jag vet helt ärligt inte om jag blivit något klokare alls..

Det hela känns snarare lite läskigare, antagligen för att det är mer verkligt och på riktigt nu. Det som var jobbigt var att vi hade olika inställning till besöket. Familjen räknade med att jag ska bli deras nya Au pair, presenterade mig så inför människor vi mötte och sa till barnen att jag snart kommer tillbaka. För min del var med mer att jag åkte dit för träffa familjen och testa och utifrån det sen bestämma.. Det ställde till det lite för mig, pressen blev större och det gjorde det hela jobbigare.

Jag hann inte få någon hemlängtan, kände mig inte heller ledsen eller så men det var påfrestande och även om familjen gjorde allt dom kunde för att jag skulle känna mig hemma och välkommen så känner man sig lite felplacerad. Som värdmamman sa, det är inte konstigt om det är lite överväldigande och att man behöver tid att smälta allt. För tänk ändå, man kommer till och bor hos en helt främmande familj med nya rutiner och regler, i ett nytt område och pratar engelska hela dagarna... Det är inte konstigt att det känns konstigt.

Nu några dagar senare, när allt har sjunkit in ordentligt och känns det bättre. Mycket bättre. Nu tänker jag att jag är glad att jag gjorde det här, inte nog för att de första dagarna antagligen är de värsta och att jag har dem avklarade men också för att det kändes så bra att få träffa familjen! Att få se området och en glimt av hur vardagen kommer se ut. Familjen var väldigt nöjd med mig och jag tror jag kommer trivas väldigt bra tillsammans med dem. Så nu börjar det bli dags att på riktigt överväga vad jag tycker om avståndet till centrala London, för det är just nu det ändå som ställer till det...

Jag rekommenderar verkligen er andra att hälsa på innan och det för bådas skulle men mest för dig själv. Även om det kan kännas skrämmande så får man en sån mycket bättre uppfattning om familjen, området och hur livet som deras au pair skulle vara. Och jag kan tänka mig att de första dagarna i den nya familjen är de värsta och därför tror jag inte att choken blir lika stor när man väl flyttar om man varit och hälsat på innan.

Likes

Comments

Flygresan gick bra trots att jag var väldigt nervös. Jag landande på flygplatsen vid 14 och tog mig mot centrum för att sen ta tåget ut till området där familjen bor. Mamman hämtade mig på stationen och när vi kom till huset visade hon mig runt och jag packade upp mina grejer. Efter det hämtade vi barnen på förskolan och skolan och dom visade mig runt lite i området. Allt ligger nära så det är väldigt smidigt, alla små vägar ser dock lika dant ut så det blir svårt att hitta i början, men den lär man väl sig med tiden haha.

Det var så kul att få träffa barnen, dom hade en massa att berätta och ville alla visa sina rum och favorit leksaker. Det var lite svårt att förstå vad dom sa, den miste har precis börjat säga vissa ord, den mellersta pratade fort och osammanhängande som barn gör och den största använde så svåra ord att jag bara förstod hälften haha men men det blir väl bättre sen!

Vi åt middag tillsammans och så fick dom presenterna jag hade med mig. Och om dom blev glada, dom rev upp pappret och presenterna var väldigt uppskattade. Efter det var jag var med och nattade barnen, så mysigt! Dom bytte om till pyjamas, borstade tänderna och sen läste vi godnattsaga. Jag hade varit uppe tidigt och packat så efter nattningen gick faktiskt även jag och la mig. Var helt slut efter dagens alla intryck och känslor och det tog dock ett tag innan jag kunde somna...

Vi åt frukost tillsammans och eftersom mamman var ledig var det bara den största pojken som skulle iväg till skolan. Vi lämnade honom där samtidigt som vi var med och samlade in godis till skolans julmarknad. Vi gick hem igen, lekte lite och åt lunch. Efter det åkte vi till simskolan och efter det blev det lite lek i parken. Solen sken och det var riktigt varmt och skönt, så härligt istället för snörusket vi har hemma i Sverige.

Vi handlade på vägen hem och till middag blev det tacos på svenskt vis. Dom var så fascinerade över "tacofredag" och hur stort tacos är i Sverige och dom ville gärna att jag skulle visa hur vi åt det hemma hos mig. Alla tyckte det var supergott så det hela blev väldigt uppskattat och måltiden fick betyget 9/10 av den äldste. Det är jag allt nöjd med! Kvällen bestod av filmmys och isglass.

Lördag och vi vaknar upp till spöregn. På schemat stod fotboll- och simträning och barnkalas men för min del blev det en sväng in till centrala London. Dels för att testa att åka dit, känna på avstånd och lite och så men också för att passa på att uppleva London när jag ändå är här. Det blev lite shopping, en kaffe och strosande runt på Londons mysiga gator. Åh vad jag älskar London!

En av pojkarna hade fått feber så när jag kom tillbaka till huset tog vi det mest bara lugnt, det blev legobygge och barnprogram. Till middag hade vi "roast dinner", väldigt brittiskt!

På söndagen hade vi en lugn och mysig morgon och sen tog jag mamman och den minsta en promenad längs med River Thames, till en närliggande stad- I centrum där fanns en massa olika butiker, en marknad med mat från hela världen och ett större shoppingcenter. Vi möttes av en stor militärparad med orkester, detta för att det i helgen har varit Remembrance Day, då man hedrar de som dött i krigen. Och runt om i London kan man se att nästan alla har en röd pin på sin jacka.

Vi kom tillbaka till huset, åt lite lunch och sen var det dags för mig att packa och bege mig hemåt. Typiskt nog var tågen inställda på grund av spårarbete så jag fick istället bli lämnad på en hållplats närmare centrum och därifrån tog jag tube. Men när jag satt på tuben blev det stopp och vi väntade säkert en kvart innan vi åkte vidare. Kom försent till express tåget mot flygplatsen och väl på märkte jag att det tog en annan, längre väg så det blev nästan 45 min försenat.... Haha det var inte alls min dag men som tur var kom jag tillslut till flygplatsen och hann med flyget.

Det har varit så roligt, spännande och så mycket nya intryck. Vilken helg!

Likes

Comments