[ Annonssamarbete med @imsevimseofficial ]
Nu längtar jag och Milan galet mycket efter sol och bad. Jag har valt att använda imsevimses kollektion av solskyddskläder på Milan eftersom de är fina men framförallt funktionella då heldressarna har en dragkedja baktill för att enkelt kunna se efter om det skett en olycka. MEN det bästa av allt är att det finns knappar i nacken som enkelt sätter ihop kläderna med solkepsen och det är GULD för mig eftersom Milan är en riktig kastare 😏
Nu i sommar passar vi även på att använda oss av potträningsbyxan som ska hjälpa Milan att bli blöjfri genom att få honom att förstå sambandet med att vara kissnödig och känslan av en blöt byxa. När han provade den första gången reagerade han direkt på när byxan blev blöt och ville då sätta sig på pottan 👏👏 den finns dessutom i flera olika mönster. Jag valde "snowland" till Milan.

Passa på att in och shoppa då ni får 15% rabatt på hela sortimentet med koden: Julia15 - gäller fram till 17-05-31


Länk till potträningen:https://imsevimse.se/produkt/pottraning/?utm_source=juliabergman

Länk till UV-kläderna:https://imsevimse.se/product-category/badklader/solskyddsklader/?utm_source=juliabergman

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

  • 21169 Readers

Likes

Comments

Kan inte tacka er tillräckligt för alla era kommentarer, mail, meddelande, det är guld värt och man blir så himla glad över att läsa allt pepp från er. NI ÄR GRYMMA. Jag har (som ni sett) inte skrivit så himla mycket på bloggen utan har håller mig lite till instagram: juliabergman_ för er som vill följa. Anledningen är enkel eftersom det är så mycket enklare att skriva en text på två meningar och posta en bild istället för att skriva ett inlägg meeen jag vill ju fortsätta blogga och tänker därför försöka lägga upp lite varje dag. Om inte ett helt inlägg så bilder iallafall.

Jaha, så här händer det, allt på en gång. Skola, premiär av unga mammor och för att inte glömma, det vardagliga livet med rutiner, städ, tvätt och allt annat sånt kul ;) men det känns faktiskt väldigt bra alltihop. Skolan är fortfarande nytt men det känns riktigt bra och tror verkligen att jag har hamnat rätt. Lägenheten börjar ordna upp sig och jag och Milan trivs sååååå bra. Programmet rullar på och igår fick vi besked om att dem kommer börja sända serien även på kanal 3 då tittarsiffrorna var högre än räknat. Sååå ja allt tickar på för både mig och Milan 🌸👶🏼💗

Tänkte inte skriva så himla mycket idag utan kom gärna med frågor om det är något ni undrar (har sett att jag fått en del och tänker besvara dem i ett annat inlägg). Nu är ni lite uppdaterade och vi hörs imorgon.

  • 81542 Readers

Likes

Comments

Detta året kommer bli spännande på många sätt och vis. Jag ska äntligen börja studera till sjuksköterska på Kristianstad Högskola. Det ska bli så himla kul att inte bara göra något nytt utan att faktiskt påbörja drömmen till barnmorska. Det är måååånga år dit men imorgon så påbörjar jag den långa resan. Jag är taggad, spänd, nervös och glad men jag är också lite orolig över allt det praktiska kring Milan. Dagarna på förskolan kommer att bli längre och det blir säkert många kvällar/helger som Milan får tillbringa hos mamma och Uffe då jag kanske behöver plugga eller jobba. För jobba lite extra har jag tänkt att jag ska göra så att vi kan leva lite. Allting löser sig, jag vet ju det men man kan ändå inte låta bli över att oroa sig lite eftersom detta är något helt nytt för oss båda två.

Lär väl inte kunna sova särskilt mycket inatt men får väl hoppa i säng och invänta morgondagen.

Godnatt och wish me luck.

Likes

Comments

Jag skrev ett inlägg innan om att vi använde oss mycket av tecken, eller tecken som stöd som det egentligen heter eftersom vi endast tecknar vissa ord och inte hela meningar med honom. Anledningen till varför vi använder oss av TAKK är för att barn med downs syndrom ofta är sena i utveckligen och även då kommunikationen och talet. Milan förstår när jag säger saker utan att teckna men för att han ska kunna göra sig förstådd blir det tydligare när han både tecknar och försöker säga ordet. Jag förstår honom mycket bättre när han visar mig vad det är han menar och han slipper bli frustrerad över att inte kunna göra sig förstådd.

Under 2016 så knäckte Milan koden till att använda sig av sina tecken på rätt sätt och just nu känns det som att han nästan kör om mig och hittar på sina egna tecken till saker och personer. Ibland när han tecknar och säger någonting som inte ens jag kan förstå så sträcker han ut sina händer i luften och tittar på mig som att "fattar du ingenting eller?" Haha! Jag hoppas att han fortsätter utvecklas såhär bra under 2017 också. Det är viktigt för mig att kunna utmana honom i sin kommunikation så i år har jag tänkt att jag ska gå en extra kurs i tecken och kommunikation.
Finns det någon här som gått teckenkurs eller själv har erfarenheter om TAKK?

Tecknet boll är Milans persontecken och det använder han när han pratar om sig själv.

Detta är tecken för leka, tåg och bada. Det är tre tecken Milan använder vääääääldigt ofta.

  • 88187 Readers

Likes

Comments

Milan snöar verkligen in på saker och ting och just nu är det tåg som gäller. Han pratar om tåg, vill titta på tåg, leka med tåg och säger nog ordet tåg 50 gånger om dagen 😂🚉 vår lägenhet ligger ganska nära stationen och ibland hör man när tågen susar förbi och då kryper han snabbt upp i soffan, tittar ut genom fönstret och skriker tååååg!
Något Milan också har snöat in på är att kalla sig själv MilanPilan och upprepar gärna rimmet flera gånger i rad och sen skrattar han som bara den.

Han har blivit så himla smart och när jag ser alla dessa framsteg han gör varje dag blir jag så himla stolt. Logopeden som jobbar på barnhabiliteringen i Kristianstad berättade för oss att hon aldrig sett ett barn i samma ålder som Milan med downs syndrom teckna, ljuda ord och kommunicera så bra som han gör det. Jag höll på att spricka av stolthet när hon sa det och blev så taggad att bara lära ut ännu mer.
Just nu jobbar vi mycket med babblarna som är små färgglada figurer. Babblarna finns i klipp på youtube, gosedjur, böcker, spel och pussel. Jag älskar att arbeta med böckerna och samtidigt använda mig av gosedjuren då jag tycker att de ger en mer "levande" känsla. Längst bak i alla böcker så visar de tecken till huvudorden så att jag kan lära mig där och sedan lära ut det till Milan.


Likes

Comments

Så enkelt och så gott!
Det är så bekvämt med en köksassistent så man kan göra annat under tiden som den rör ihop mina goda smoothies. Perfekt att ha som ett mellanmål eller efter träning.
Jag brukar stoppa i lite vad jag känner för men brukar alltid ha basen laktosfri kvarg+naturell yoghurt. Det jag har lagt i just denna är:

* kvarg
* yoghurt
* solrosfrön
* chiafrön
* hallon
* blåbär
* mango

Jag har valt att toppa med mango, hallon, blåbär, pumpafrön och linfrön

Enjoy 😍

  • Tips
  • 88473 Readers

Likes

Comments

Som jag skrev i mitt förra inlägg så kan jag äntligen säga att jag är stolt över den jag blivit. Inte för att det var något fel på mig innan men jag har blivit så mycket säkrare i mig själv och liksom hittat en roll som jag trivs i.

När jag blickar bakåt så har jag nog alltid varit lite annorlunda, stuckit ut liksom och ärligt talat så har jag gillat det. Jag har alltid valt att gå min egen väg och ibland gått genom eld och lågor för att genomföra det. Jag gjorde ingenting som inte kändes bra och jag kunde definitivt inte hålla tyst om det var något jag tyckte var fel, vilket jag ofta hittade eftersom jag hela tiden sökte utmaningar i att kunna diskutera. För mig har det också varit viktigt att se alla människor och att ha kontroll så att alla hade en plats att höra till så att ingen skulle gå ensam. De behövde inte vara med i samma umgänge som mig utan bara de hade någon att vända sig till så kunde jag känna mig lugn. 

Jag tänker ofta på alla de här perioder man går igenom under livets gång som liksom kommer att påverka inte bara personligheten utan även sättet att se och förstå saker och ting. Redan under småbarnsåldern kan man ana vissa personlighetsdrag och med åldern så stärks eller ändras dessa dragen. Mamma och pappa har alltid sagt att sedan jag kom till världens så har jag varit en bestämd men väldigt godhjärtad dam. Jag tog redan då gärna på mig en ledande roll över mina syskon, kusiner och vänner och talade till vår fördel såklart.

Sen kom tonåren och den jobbiga tiden där det var dags att hitta "sin plats" i kompisgängen. Plötsligt var det viktigt att ha många vänner, vara bjuden på alla fester och att ha de allra nyaste kläderna och prylarna. Jag tror att åren på högstadiet får väldigt många att känna ångest, ångest över hur osäker man egentligen var på sig själv. Att försöka hitta sig själv i olika situationer som i skolan, på relationsfronten eller i kompisgängen. Jag har en kompis som inte gick till skolan på grund av att hon var mobbad i högstadiet, jag själv hoppade ibland skolan för att jag kände mig pressad att hålla den "rollen" som man hade fått. Ja, för mig och säkerligen för flera andra så har högstadietiden varit den värsta. Jag hittade aldrig mig själv i högstadiet utan var en väldigt vilsen själ. Även om jag gjorde mycket som jag inte är stolt över idag så ångrar jag absolut ingenting då det har varit en del som gjort mig till den jag är idag.

Efter högstadiet var det dags för gymnasiet och alla fick en chans att helt kunna börja om med nya klasskamrater man kanske aldrig träffat förr. Kunna hitta en ny roll som man trivdes bättre i eller hamna i samma om man nu ville det. Jag åkte till Kenya eftersom min pappa bodde där och gick första året på Svenska Skolan. Det var DÄR, DÄR min vändning började. Jag fick se och känna mycket under det året som fick mig att uppskatta och älska det jag hade hemma i Sverige. Att vara borta från min mamma fick mig att inse hur mycket hon inte bara har gjort för mig utan hur mycket hon också funnits där när man har gått igenom tuffa tider. När jag kom hem till Sverige och började andra ring var jag den som satt längst fram på lektionen och ville lära mig. Jag var den som tog min klass bakom ryggen och "krigade" för dem. I tredje ring blev jag gravid och fick redan då de här "mamma-känslorna" och började sakta att hitta mig själv.

När jag sedan fick upp Milan på mitt bröst så kände jag att jag äntligen hade hittat "min roll". Det var klart att jag skulle vara en omhändertagande mamma, efter alla mamma-pappa-barn-lekar, omhändertagande av klassen och talare för syskonskaran så kändes detta som en perfekt uppgift för mig. När sedan beskedet kom att Milan hade downs syndrom tog det ett tag för mig att förstå varför jag hade fått denna utmaningen. Men sen stod jag där, i duschen, några veckor efter Milans födelse och allt var så tydligt: SJÄLVKLART var detta min uppgift, JAG ska bli stark nog att visa hela världen hur grym Milan är och hur grymma unga mammor kan vara, JAG skulle kriga mig igenom detta och ta bort fördomar om downs syndrom men också alla fördomar mot unga föräldrar. Ingen skulle få kolla snett på mig utan att jag skulle få en förklaring till det.

Idag har jag fortfarande en lång väg kvar att gå MEN jag har definitivt kommit långt genom att följa mitt hjärta. Jag har blivit en starkare person och vet äntligen vem jag är och kan vara stolt över den jag har blivit, inte utan att falla ett flertal gånger för ibland har det varit jävligt tufft men jag har rest mig igen och blivit starkare för varje gång. Nu kan man inte bara tänka på sig själv utan nu går Milans behov före mina och det är precis som det ska vara. Om Milan mår bra så mår jag bra! 

Är det något extra jag har lärt mig hittills på denna resa är att man klarar sig, fastän man faller tusen meter ned i ett hål, fastän man tror att man ska dö, men man överlever. Allt går, på något konstigt sätt så går det till slut även om man håller på att tappa det ganska många gånger på vägen.

Nu tänker jag blicka framåt och förhoppningsvis utmanas mer, utvecklas mer, lära mig mer och få känna mig tillfredställd med livet helt enkelt. 

  • 89337 Readers

Likes

Comments

Jag har valt att starta en ny blogg på en ny portal och har därför kopierat några av de gamla inläggen från förra bloggen. Jag har valt att lägga in de inläggen som jag tycker har varit målstolpar eller viktiga händelser i vår resa så att ni har lite historia om hur mitt och Milans liv startade. Jag har skrivit det datumet som inlägget skrevs uppe i rubriken på varje inlägg. Min instagram är också lätt att följa och den uppdateras ganska flitigt och där kommer jag även lägga upp när nya inlägg finns att läsa på bloggen.

För er som inte har tid att läsa varje inlägg så kommer här en kort presentation av mig och Milan.

Mitt namn är Julia Bergman (obviously) och jag är 21 år, 22 i år vilket jag egentligen inte vill erkänna... När jag var 18 år, tre månader innan jag skulle ta studenten så kom killen som förändrade hela mitt liv och gav mig en tuff utmaning. Milan som idag är två år och 10 månader föddes med downs syndom. Mycket har förändrats på dessa snart tre åren och om jag bara visste hälften av det jag vet idag när Milan föddes så hade det varit en enkel match. Å andra sidan så hade resan inte blivit lika lärorik och stärkande om jag redan visste allt. 

Milan kom att förändra inte bara mig och min personlighet utan även vår omgivning och vårt sätt att se på världen och samhället.
Äntligen kan jag titta på mig själv och känna mig nöjd med den jag blivit och stolt över det jag och Milan har åstadkommit. Ni kommer få läsa mer om detta i nästa inlägg då jag tänker ge er tillbakablickar från 2016 och tankar på det nya året 2017.
Jag och Milan bor i en lägenhet i Vinslöv som ligger strax utanför Kristianstad. Kommer säkerligen komma upp en hel del bilder från lägenheten då inredning och design är något jag brinner för.
Vill ju inte dela med mig av allt utan måste spara några godbitar till senare inlägg. Kan ju dock lägga in en hint om att jag ska börja studera på högskolan nästa vecka, om vad kommer ni snart få veta ;)

Hoppas att ni ska tycka om min blogg och om det är något ni undrar över eller vill att jag skriver om så får ni gärna höra av er.

Likes

Comments

Idag, på min födelsedag dessutom, åkte vi till CSK för att mäta ut nya ortopediska skor till Milan. Skorna kommer hjälpa honom att belasta rätt och stötta upp nu när han vill komma upp och lära sig att gå. Vi kommer att få två par skor och ett par inlägg att lägga i andra skor. Jag hoppas att detta ska funka för lillemannen börjar minsann bli tung att konka runt på ;) (11kg). Man ser ju inte klok ut när man ska in på förskolan med ryggsäck, kläder, napp som kastas på marken och Milan i famnen 😂 måste se roligt ut!

Idag fyller jag 21 och mina vänner har något fuffens för sig då jag fått information att befinna mig hos Louise klockan 16. Usch, jag som inte ens vill fylla år, har redan åldersnoja så jag undrar hur det blir när jag närmar mig 30 😂

Likes

Comments