View tracker

Idag fick jag reda på att min Morfar har gått bort. Jag kände inte honom så bra men kan ändå inte fatta att min egen morfar är död. Har tänkt så många gånger på att träffa honom, men inte riktigt vågat då han hade en sjukdom (alzheimers) vilket gjorde att han inte kom ihåg vem jag var. Men nu i efterhand ångrar jag mig så grovt mycket. Min morfar.


Det värsta med detta är att min morfar har varit död i 1 månad idag, och jag och min mamma fick reda på det genom en död annons i Borås tidning. Hur kan inte hans fru ringa och berätta att han var död? detta kom som en chock för oss och en stor sorg. Vi vet inte ens när begravningen är.


- Snälla morfar kom tillbaka, ge mig en chans till att lära känna dig ordentligt. ♡

Vila i frid Göte Oja ♡​ sov gott.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Godkväll.


Jag känner att denna bloggen handlar mycket om mitt liv som var. Och ja det kommer fortsätta så.

Tänkte berätta om min "ätstörning", varför jag sätter det inom situations tecken är för att jag inte riktigt vet ifall det var så illa eller inte.


När jag jag gick i sexan så fick jag reda på att folk hade snackat skit om mig. Att jag var tjock, och kan allt erkänna att jag var mullig.

Innan jag fick höra det hade jag aldrig brytt mig om att vara mindre, för jag trivdes med mig själv. Men efter det trivdes jag aldrig med mig själv.

Jag började sjuan och var fortfarande mullig, och det började störa mig allt mer, och ni som har läst min blogg om "Mitt Liv" där jag berättat om vad som hänt mellan mig och min pappa, då vet ni att det var en stor del till att jag också började sluta äta.

Men för att ta det här från början så började det faktiskt med att vi skulle gå på hälsokontroll hos skolsyster. Jag var livrädd om var vågen skulle säga, men jag var 167,9cm och vägde 46kg. Min skolsyster reagerade ganska starkt på det och började hålla koll på mig. Jag blev glad över vad vågen visade för jag var smal enligt mig själv och började tycka om mig själv. Folk började kommentera "Oj vad mycket mindre du ser ut!" eller denna klassiska kommentar : " Oj vad smal du har blivit, inte för att du var tjock innan eller så men..." och jo jag förstod vad ni menade, jag var tjock innan och ni tyckte jag hade blivit smal, och jag mådde bra utav det. Det jobbiga efter detta var att hålla kvar vikten, det var då jag slutade äta ordentligt. Gick jag upp något kilo, såg jag förbaskat till att jag gick ner det igen. Min portioner blev allt mindre och mindre och ibland ingenting.

Jag vet att jag hade som regel för mig själv, som jag skäms för idag: Inte mer än en måltid per dag, och kanske kvällsmat ifall det är äcklig mat i skolan. Jag åt alltså bara mat i skolan och sa hemma att jag inte var hungrig för det var jag inte, för jag hade inbillat mig själv att jag inte var det.

Det blev mycket bråk hemma om detta, fick reda på att min mamma pratade med min skolsköterska för att hon var orolig. Men sedan kom alla jobbiga dagar, då jag skakade av hunger, och jag åt lite mer, men sedan åt jag inget alls.

På sommarlovet innan åttan gick jag upp några kilo, eftersom på sommaren äter man ganska mycket, och dricker mycket kall läsk ifall det är varmt. Jag vägde 50kg det gjorde det jobbigt och jag försökte gå ner och sedan gick jag upp osv.

Sedan började skolsköterskan med extra kontroller och jag fick börja skriva mat dagbok. JAG HATADE DET. Var tvungen att stå till svars över allt jag inte åt och det jag väl åt var för dåligt. Jag vägde sedan 54-56kg jag hoppade där emellan hela tiden.

Jag träffade en kille när jag gick i åttan och han var otroligt lång och smal, och det gjorde mig ännu mer osäker på min kropp, vågade inte äta inför killar utan nöjde mig med något att dricka bara. För ingen fick tro att jag var tjock.

Men som tur är tog det slut mellan mig och han, och efter ett tag träffade jag en annan kille som faktiskt är min kille än idag, han gjorde allt så annorlunda, han fick tidigt veta om att jag inte gillade äta, och att jag tyckte att jag var tjock, och han var den som tog mig i min hand och sa nej det är du verkligen inte och bevisade för mig att jag hade en perfekt kropp.

Jag vägde ungefär 57-59kg under denna tiden. Simon har jag mycket att tacka för, han tvingade mig alltid att äta en extra macka, och ibland var det korsför på vad jag hade ätit underdagen. Jag gick upp till 59-60kg. Jag slutade med min ätstörning när jag blev tillsammans med Simon, men den har kommit fram och tillbaka ända sedan dess. Men idag skäms jag över hur dåligt jag har behandlat min kropp, att en person kunde säga att jag var tjock när jag gick i sexan, men man ser hur samhället påverkar än, är man inte smal så är det inte bra tydligen, jag tycket att storleken inte har någon betydelse, alla ser olika ut och ja jag vet att alla säger så, men jag menar det! En del är skit smala och tro mig fan att de tycker det är lika jobbigt som dem som är större. Det finns ingen perfekt storlek, utan alla har redan det.

Idag väger jag 60-62kg och äter som en häst, visst jag kan tänka på att jag borde sluta äta igen, men jag vet hur jag ska sluta tänka på det sättet. Jag har även stöd från vänner,familj och min underbara pojkvän, som hjälper mig och det är därför jag stolt kan säga att jag trivs i mi kropp idag!


Ha en fin kväll :)

Likes

Comments

View tracker

Fanny och jag gör en challange på godis böner som har både goda och äckliga smaker. :)​

Likes

Comments

Som rubriken säger gott nytt år!

Ska fira med min pojkvän och vi ska väl hitta på något kul.

tänkte köra sista delen om vad jag har varit med om

Vad händer mellan mig och pappa nu, hur ser det ut?

Min relation med pappa är den samma, pratar inte med han, fira inte ens julafton med han, jag vägrar verkligen, han har varit helt vidrig det senaste. Han hoppa på både min mamma och min syster, kallade min syster saker och sa att hon inte var en bra mamma till hennes två barn, säger bara jävla idiot. Min syster är en fantastik mamma och det är min pappa som är en dålig förälder, och det vet han, därför han försöker få ner andra. Min pappa brukar skriva sms till mig, men svarar inte, ser ingen mening med det. Idag skrev han gott nytt år, och blev arg, varför önskar han mig gott nytt år när det var han som slängde ut mig på nyårsafton för 2 års sedan, det var han som ställde till allt, han påminner mig om det när han vill önska mig gott år. Vet att många nu tycker att jag är barnslig, men ärligt då får ni tycka det, detta är mitt liv och om min pappa nu vill få han se ut som han bryr sig då skulle han tänkt på det för länge sedan. Han har förstört min uppväxt, jag har mått dålig under hela min uppväxt och jag vill inte ha något med han och göra.


Min pappa lever sitt liv med sin fru här i Borås, och jag lever mitt. Det ända jag kommer få av honom är mitt underhåll när jag blir 18år tills jag går ur skolan. Men att träffa honom kommer jag aldrig göra igen. Inte som det ser ut nu, jag har allt jag behöver och det är mina vänner, pojkvän och min familj. Han klarar sig själv.


Jag har blivit psykiskt mobbad av min pappa, och det är något jag aldrig kommer glömma, för dem såren kommer aldrig läcka, bara bli mindre.

Jag kan säga att utan mina vänner, pojkvän och min familj skulle jag inte stått upp idag. Ett STORT TACK till er! En person som hjälpte mig mest under högstadie tiden var min Kurator Jenny, hon har gjort så mycket för mig, all den hjälp jag har fått är jag evigt tacksam för! Med mina planer inför framtiden kommer jag fortsätta mot och bara vara stark och låta det som hänt var, för nu har jag inget att ora mig för längre, nu kan jag komma hem utan att ha ont i magen!

Tack för mig! ❤


Likes

Comments

Detta är nog det mesta jag lyssnar på nu. 

Jag har verkligen börjat älska Beyoncé låtar, hon har alltid varit bra, men nu på senaste har jag blivit kär i låtarna. 

Även Nicki Minaj har blivit en favorit att lyssna på. 

Lisa Ajax är helt underbar, helt klart min idol. Så ung och så jävla duktig!!


Likes

Comments

Hej! sorry för den dåliga uppdateringen, men jag har verkligen inte haft tid/ orkat skriva. Men idag ska ni få ett kapitel av mitt liv.


Idag tänker jag berätta hur jag flyttade ifrån min pappa och vad som fick mig inse att jag måste därifrån.

Det var en torsdag och jag skulle vara hos honom till söndag. Det var på sommaren och skulle till stan och kanske till torsdagskvällen, för det sa jag till min pappa att jag kanske skulle men att antagligen inte. Det var sista torsdagskvällen och jag gick dit, pappa ringde och frågade när jag skulle komma hem, och jag svarade att jag stannar på torsdagkvällen för ville vara med mina vänner som jag oftast bara träffade på torsdagskvällen. Jag sa att jag skulle ta 22.40 bussen hem som alltid när det var torsdagskväll. Han blev arg, och varför förstod jag inte. Han sa : Vi har inte träffats på länge så jag vill att du tar 21.40 hem, och då frågade jag varför? och jag ville stanna för det var sista och att jag alltid får vara där tills 22.40 bussen. Min pappa sa då igen att vi inte träffats på länge och att jag inte vill träffa honom, jag blev bara irriterad att han skulle bråka över en sån sak, så jag sa lugnt: Men jag vill stanna sista kvällen med mina kompisar och jag kan vara hemma imorgon på fredagkvällen så kan vi kolla film och ha mys kväll. Han blev bara argare och sa: Nej jag vill inte ha det med dig för du vill inte träffa mig och sedan sa han att jag skiter i vad du gör. Han var så arg och även ifall jag kunde stanna eftersom han sket i det så tog jag 21.40 bussen som han sa, och när jag kom hem så var han jätte arg och skällde på mig för ingenting, för jag kom ju hem när han sa. Jag blev också arg och sa : Men du vill ju inte ha mys kväll med mig och erbjöd mig att vara hemma imorgon så vi kunde umgås, men det passade inte dig. Sedan slutade jag prata med han för jag blev arg och ledsen och ärligt ville jag ha mys kväll med min pappa, för jag ville ändå försöka ha det bra mellan oss oavsett vad som hade hänt. Jag gick och la mig och var jätte arg och ledsen och dagen efteråt tog jag mina grejer och åkte till mamma igen. Pappa jobbade så passade på att smita då, sedan skrev jag till han att jag orkade inte mera och ville inte komma tillbaka. Han blev arg för det och allt blev bara värre.


detta blev kort, men ska berätta mer om vad som har hänt efter jag flyttade därifrån tills vad som hänt nu. Men det kommer om några dagar. Puss och God Jul!

Likes

Comments

Hej! Blir ett till inlägg. Vi fortsätter där vi slutade.


Kuratorn ville kontakta socialen, men vet faktiskt inte varför hon inte gjorde det. Hon ville ha möte med mig och min pappa, men jag vägrade. För att min pappa skulle bara ljuga, han skulle aldrig erkänna, inte hela sanningen iallafall.

Han skulle sitta där och säga saker som inte var sant, jag skulle sitta där och skämmas och känna mig dum, för jag vågade inte ställa till med någon scen. Däremot var min mamma med en gång, för att se vad vi pratade om och vad ho kunde göra som mamma för att hjälpa mig.

Min mamma är den bästa mamman, hon har alltid funnits där för mig, och jag för henne, för pappa har inte bara gått på mig utan båda två, eller rättare sagt alla 4(Min bror och syster med). Jag älskar min mamma, hon är min bästa vän och hon gör allt för mig och det ska hon ha ett stort TACK till!<3


Men åter igen till min pappa, Efter det med nyår hände det mycket, men det var mycket bråk bara. Han kallade mig saker, jag stack hemifrån till min syster eller mamma. Han vägrade verkligen sluta, många har undrat varför jag inte bara pratar med min pappa. Jo så här är det, jag hade många deep talk med han i början, då lyssnade han och slutade kanske 1-2 veckor, men sen drog det igång igen. Jag hade massa sånna prat med han, men till slut orkade inte jag mer, jag valde att sluta prata med han om det. Han lyssnade ändå aldrig, och det gör han inte nu heller. Han har tryckt ner sin egen dotter till botten! Verkligen till botten, Tänk er om eran pappa skulle göra så mot er? att eran manliga förebild bara sviker er och kallar er saker? detta är något som är det jobbigaste i mitt liv, jag lever utan min pappa, jag kan aldrig få chansen att kalla någon pappa,för jag tänker aldrig prata med han mer, då det har hänt ännu mer grejer som jag tänker ta i ett senare kapitel.

Men där vid vår så bodde jag hos han kanske 1-2 dagar varannan vecka, så lite kunde jag vara hos honom, för mamma sa att jag måste, det är ändå min pappa. Jag förstod hur hon tänkte, då hon förlorade sin pappa, på nästan samma sätt.

Min pappa, kommer aldrig mer vara min pappa, jag väljer att inte ha någon pappa. För att min barn ska ha en morfar, så får det bli min lossas pappa, men det är för mina barn skull, för dem ska inte behöva träffa honom, ALDRIG!


Så, då kör vi ett nytt kapitel om några dagar, och det kommer då handla om hur jag flyttade ifrån pappa för gott, för det var inte så lätt.

Vill också tacka min underbara pojkvän, min mamma, min lossas pappa, min syster(Min systers blogg!), min bror, mina bästa vänner(Fanny och Jennifer), även många i min klass som har stöttat mig och min underbara Levon! <3 ni är bäst och utan er hade jag inte sått där jag är idag!

Likes

Comments

Då kör vi nästa del..

Han kom in på mitt rum och skrek på mig, han bad mig stänga av datorn som jag satt vid. Han sa det så bestämt så jag gjorde det, vände sen på mig och kollade på han, då kom det, han skrek, verkligen skrek. Han kallade mig det ena och det andra. (bl.a : Idiot, dum i huvudet, störd osv.) Tänk att DIN egna pappa kan säga så till dig. Hur fan kan han? Jag fick massa skäll och detta var på nyårsafton. Jag blev så ledsen hur fan kunde han, mina tårar rann, verkligen rann framför han och det ända han kunde säga var "sluta lipa, det hjälper inte" jag kunde inte ta mig därifrån för min pappa stod i vägen för dörren, jag bara satt där och tog skit som jag inte ens förtjänade. Hur kunde han inte ens bry sig att jag blev ledsen och mådde dåligt, hur kunde han slänga skit? Jag minns att jag trodde det var över, men Åh nej vad fel jag hade, Han slängde ut mig, på nyårsafton. Visst jag skulle till mamma den dagen, men det var inte förens senare på kvällen. Han sa: "Jag ska åka vid ett och då ska du vara ute härifrån". Jag skrev till Joline (som var min bästa kompis vid den tiden) och hon kom inom 5 min. Skrev även till min syster som bodde 30 sekunder bort och hon kom. Hörde när pappa öppnade dörren och prata skit om mig till min bästa kompis.. Hon kom in och hon bara krama om mig. Min syster kom också och hon bara krama mig och sa att han var en idiot.

Mamma kom efter ett tag hjälpte mig packa och pappa pratade med mig, men jag vägrade svara, både min mamma och min syster bad mig svara och då sa jag bara: tänker inte prata med den idioten mer.

Efter den dagen blev allt bara värre. Självklart blev inget bättre. Jag fortsatte och bo hos pappa. Men det blev mindre och mindre. Mådde fortfarande dåligt. Vi bråkade även dem dagar jag var hos min pappa även om det var få.


Kuratorn ville kontakta socialen, men vet faktiskt inte varför hon inte gjorde det. Hon ville ha möte med mig och min pappa, men jag vägrade. För att min pappa skulle bara....


Nästa del kommer inom några dagar. Tips till er som har det jobbigt med förälder, "Det är inte du som ska skämmas, det är dina/din förälder.

Kram.

Likes

Comments