Hejsan mina pringles!

Hur mår ni idag, en solig dags om denna?

Älskar att den här äckliga vintern börjar gå mot ljusare och varmare tider ! Det värsta är att vår förskola ligger vid kusten och lite upp på en kulle så om det skulle blåsa det minsta lilla så fryser vi ju arslet av oss! Men aja, jag trivs ändå som fisken i vattnet!

Så som ni vet så är onsdag denna vecka min sista dag på förskolan men samtidigt så vet jag att dom skulle klara sig utan mig redan nu eftersom det har gått så pass bra förutom i fredags som pojken hade det värsta utbrottet på hela tiden så jag fick gott sitta i 20 min och försöka lugna honom...

Men jag är glad som det är och jag är så evigt tacksam att jag fått chansen till det här men samtidigt så är jag redo för nya äventyr! Så efter onsdag så har jag förhoppningsvis mina uppgifter färdiga till Au pair organisationen och kan påbörja mitt nästa äventyr! ÄR så pirrig för det här men det skall gå prima!

Så min bästa halva fyllde 22 år förra helgen så jag firade henne med att vi åkte till Pinchos och åt innan vi gick och kollade på Fifty Shades Darker och JAAA ! som jag har längtat efter den filmen och kan ju säga att den faktiskt fyllde mina förhoppningar även om mycket var ändrat!

Men den här helgen så har jag bara tagit det lugnt, myst med mina systerbarn och skall skypa med min andra halva som fortfarande är i USA så förhoppningsvis så kommer trion att bli förenade snart !

Skall också åka iväg och se på Fifty Shades Darker igen ikväll med mamma och min syster ;) Jaa, jag är beroende ;)

Hoppas ni har en underbar helg! :*

Likes

Comments

Att få chansen att se ett av dom få leendena, att få chansen att känna att han är trygg med dig, att han tar initiativet och tar min hand utan problem för att visa vad han vill eller att han bara vill vara med mig är en av dom underbara ögonblicken jag får med min pojke.Fick idag det sorgsna men glada beskedet av att min lilla pojk som jag tar hand om på förskolan skall få en ersättare för mig eftersom jag bara kan jobba där till februari ut.

Träffade min ersättare som visade sig vara en person som kan hans språk vilket var ett stort plus och jag kände att jag kunde steppa tillbaka och se dom två umgås på det sättet han och jag umgås på dag ut och dag in men samtidigt var det ett hugg i hjärtat på mig och en liten röst som sa " det där är min pojk.. Min lilla fjärt som kan vara så jobbig med ack så underbar!" och jag insåg då att det här korta men intensiva perioden kommer ta slut. Vare sig jag vill det eller inte och det skrämmer mig men jag vet att han är i trygga händer och hela dagen har gått jätte bra!

Så imorgon kommer jag gå på en annan avdelning där det fattas personal och sen jobbar jag bara mån,tis,ons tillsammans med den nya och på torsdag har jag ett nytt äventyr på mig som jag inte ännu vet vart jag kommer hamna men kommer väl troligen jobba halva mars eller eventuellt hela mars, beroende på hur det hela ser ut och hur mycket pengar jag har!

Så det blev 4 dagar kortare för mig men förhoppningsvis så kan jag stanna kvar på samma förskola men jobba för olika personer och umgås med dom underbara barnen jag har hand om! Älskar att gå i korridoren och ser barnen skrika " Hejdå Julia! Vi ses imorgon!" eller när dom springer fram i full fart och kramar en. Brukar alltid ha en kittelfest på morgonen för alla små butterkakor som är trötta på morgonen och det uppskattas jätte mycket!

Den här veckan och förra, har jag lärt mig otroligt mycket mer än vad jag trodde och jag är så otroligt glad att dom gav MIG den här chansen att få träffa så underbara människor.

Pappan sa det igår att pojken aldrig har sovit såhär bra eller ätit såhär bra tills han började med mig på förskolan, hans utbrott är nästintill borta och hans leende visade att jag faktiskt gjorde något bra! Det värmer mitt lilla hjärta att höra och det är ju därför man jobbar med det här, tacksamheten man får av människor när dom ser en förbättring!

Men nog om det här, jag skall gå och sova och fortsätta kolla på Vänner och hoppas på en underbar dag imorgon!

Sov gott allihopa! :*

Likes

Comments

Hallåå !

Glad alla hjärtansdag på er mina finingar! Som ni alla vet så är det ju kärlekensdag som jag tycker är alldeles för överskattad på ett vis eftersom varför behöver man EN dag att uppskatta någon? Varför inte bara göra det varje dag istället för just den dagen och sen gå tillbaka till att vara arslen mot varandra? It always surprise me..

Men jag jobbar som vanligt på min älskade förskola och jag klagar väl inte allt för mycket :) Igår hände dock det som jag hoppades inte skulle hända. Min lilla pojk har tid på dagis från 9-3 eftersom föräldrarna pluggar eftersom dom är hyffsat nya till Sverige, dom lämnade honom 8:30 och hämtade honom 16:30... Ingen bra orsak till varför heller så det sög ju arsle röv eftersom han inte riktigt har vant sig vid dagis och miljön osv så blev det mycket bråk på vägen.

Samma sak idag, han och jag har haft våra små tjafs idag också men det slutade med att vi båda låg på golvet, han i min famn och med ett stort leende på läpparna och det värmde mitt hjärta till 1000.. Han är oftast väldigt tom i blicken så att se det där leendet gjorde min vecka.

Men min syster har ju fått sin lilla Emanuel så jag åkte direkt till dom efter jobbet igår och fick träffa den lilla fjärten och JAG ÄR KÄR! Han är så liten och luktar så gudomligt gott!! Bara titta på hans gulliga kinder!


Likes

Comments

Hallå hallå!

Denna vecka har varit en av dom mest omtumlande veckorna någonsin men också en av dom veckorna som hade ett perfekt slut!

började ju jobba som personlig assistent för en liten pojke på en förskola som är underbar och den kontakten man får med honom efter redan 3 dagar är OTROLIG! det är då underbart att se honom ta tag i din hand och gå iväg med dig eller att han går fram och kramar dig eller att han skrattar år det du gör! Det värmer mitt hjärta något enormt!

Det har inte varit lätt dom här dagarna men det förväntade jag mig inte heller. Jobbar 8:30 till 15:30 så kan inte klaga men under dom där timmarna så har man ingen lugn och ro och om man har det så får man verkligen ta vara på det innan det är dags att springa igen!

Men aja, som många kanske inte vet så var min syster gravid eller blev gravid när jag åkte till USA och hon var beräknad 5:e Februari men självklart gick hon över tiden! Så igår var hon hemma vid oss och hade lite små värkar, hon åkte in till BB och dom sa att hon bara var öppen 2 cm så hon fick åka hem igen, väl i bilen började värkarna bli värre men hon hann lagom se klart Mello innan hon, min systers man och min mamma åkte in för att föda min systerson Emanuel 00:59 inatt :)

Har inte fått träffa honom än och kommer nog ta en stund innan jag gör det eftersom RS virusen löper på gotland men guuuuud så lycklig jag är !!

Likes

Comments

Jag har vridit mig och vänt mig i sömnen av just denna anledningen, att jag inte visste hur det skulle bli. Skulle det bli ett ja eller ett nej? Nu eller sen? När jag vaknade i morse så hade jag en stor klump i halsen av ångest som ännu inte brutit ut på allvar och till min stora förvåning så var det inget jobb idag för mig.. Jaja.

För en knapp timme sedan så ringer telefonen och jag får det där svaret jag längtat efter och inte alls velat ha av givna anledningar men jag fick jobbet. Jag har nu tackat ja till ett lång vikariat på en förskola som personlig Assistent och kommer vara där iallafall till slutet av februari med förlängning om jag så önskar men jag har sagt att hittar dom ingen annan så kan jag max jobba till slutet av Mars, absolut sista.

Många skulle hoppa av glädje och till en viss del så gör jag det! Jag är överlycklig av att veta mina tider, vad dom vill ha ut av mig och att jag tack och lov får vara med samma barn som jag älskar något så innerligt! Men samtidigt kommer den där ångesten som nu på riktigt börjar bubbla upp, kommer jag fastna här ?

Kommer jag helt glömma bort mina planer som au pair och acceptera ett Svensson liv jag inte är redo för ännu?

Nej, det kommer jag inte. Och tack och lov så sa mina nu kommande arbetskamrater att dom förstår mitt val av att resa vidare och leva livet som ung och det känns något så in i bomben skönt att veta!

Jag har alltid velat resa runt och uppleva mig själv, få vara självisk, om man så vill kalla det och bara leva för mig själv för helt ärligt så är jag inte redo att dela mitt liv med någon på fullaste allvar eller skaffa ett seriöst jobb.

Jag har fått en sån innerlig kärlek för livet att jag inte kan göra något annat än att leva till fullo. Jag sitter och skriver en Bucket List av ställen jag vill upptäcka eller också saker jag vill göra med mitt liv. Jag vill inte bli 56 år och känna " Fankens Jullan, varför gjorde du inte det där när du var yngre och hade chansen som du inte kan nu med din brutna höft och barnbarn som hoppar på dig som om du vore en hoppborg"

Om det slutar med att det blir knapert i fickorna och mitt liv börjar bli sämre än sämst så tar jag det då men jag tänker inte tillåta mig att tänka på " what if" igen och låta den enkla meningen styra mitt liv som ett jäkla koppel!


Likes

Comments

Ni vet den där känslan av att aldrig veta. Aldrig veta när man kommer bli frisk, aldrig veta när pengarna kommer in på kontot, aldrig veta när man får jobba, aldrig veta någonting..

Den känslan har jag haft i snart 2 veckor, att aldrig veta när man får jobba, aldrig veta när och hur mycket pengar man får in på kontot, aldrig veta om denna månad blir knapert eller kaos.

Mina planer har alltid varit klara för mig, resa och vara au pair för att inte bli fast någon stans och att jag vill uppleva allt innan jag stadgar mig med pojkvän, hus, barn etc. Många i min familj har alltid haft det svårt att förstå varför och hur min hjärna funktionerar när jag säger så och det slår mig lika hårt att jag varenda gång måste försvara mina drömmar eller mina tankar.

Idag är en sån dag.

Min plan är att skicka in ansökan till Au pair Organisationen ganska snart och påbörja allt, skriva ut mig från Vikariepoolen i slutet av februari/ mitten av mars och inget mer med det. Alltid. På grund av dom enkla orsakerna av att jag vill komma iväg från detta ställe och att Vikariepoolen inte precis är rolig när man måste hoppa omkring som en dåre. Och idag var det som om gud besvarade mina tankar men också la djävulen på mina axlar.

Telefonen ringer och det är en personal från ett av mina favorit förskolor som säger att dom behöver ha en person som känner stället utan och innan för att vara personlig assistent för ett nykommet barn. Visst sa jag och vi pratade lite om vad det var för något och så kommer dom där orden som nästan sätter mitt hjärta i en stor ångestattack. " Det är en fast tjänst på tillsvidare vikariat så du kan vara kvar hur länge som helst, så länge du behövs" och jag blir yberlycklig samtidigt som jag blir så besviken och tveksam.

Gör jag rätt val?

Borde jag ta tjänsten?

Ekonomiskt sätt behöver jag det men vill jag verkligen det?

Kommer jag vara lycklig av att ta det?

Hon sa att dom behövde mig eventuellt över sommaren också och min hjärna säger åt mig " nej!" så jag berättar för henne om mina planer och säger att jag eventuellt kommer skriva ut mig ur vikariepoolen i mitten av mars och eventuellt åka i slutet/ början på april och hon säger att om jag vill så kan jag vara där med dom tills jag åker. Jag tackar ja, självklart.

Jag berättar för mina föräldrar och får nästan en fet utskällning över att jag tackade nej till det, att man bara får en sån chans några få gånger i livet och ja, jag vet.

Jag vill jobba med barn, har alltid velat och kommer alltid vela, men att sätta sig med en fast tjänst nu vid 21 års ålder och inte kunna resa som man vill och vara fri har aldrig varit mitt mål i livet. Jag vill vara Au Pair i iallafall 1 år innan jag vill ens tänka på en fast tjänst.

Hur hade ni gjort i min situation? Hade ni tagit det eller gjort som jag ?

Likes

Comments

Jag brukar aldrig lyssna på radio, har alltid Aux i bilen när jag kör och mina föräldrar hör bara på typ P4 när jag åker med dom så ibland hänger jag inte riktigt med i svängarna på allt men så kom det en reklam när jag skulle köra hem från jobbet i onsdags och hela jag lyckades digga med. Alla som känner mig vet att när en bra låt kommer så har jag ingen kontroll på mina armar eller höfter utan dom rör sig med musiken och det var så det hände.

Jag körde hem i raketfart och letade efter låten på Spotify och ny sitter Shape of you med Ed Sheeran i mina lurar hela tiden. Jag brukar alltid tycka att se dansare dansa till ens favorit låtar är det BÄSTA så jag kollade upp den på Youtube och hittade en Video där dom dansar till Shape of you! LYSSNA ! SE ! NJUT ! LIVET ÄR COMPLETE!


https://youtu.be/Kl5B6MBAntI



Likes

Comments

Idag tar jag igen blogg torkan som jag haft under den här veckan så håll fast er! Kanske inte det mest intressanta inläggen men jaja, det blir bättre med tiden!

Jag har kollat igenom min resedagbok och inser hur mycket frågor jag har fått om just en och samma sak dag ut och dag in.. Förhållanden.

Jag vet inte om folk riktigt känner mig 100% men jag vet att folk har egna uppfattningar om mig och vissa är felaktiga och andra är en blandning mellan sant och falskt. Många vet vem dom är i livet redan vid 18 års ålder, andra vid 32 men jag vet ännu inte riktigt vem jag är men jag har en ganska bra uppfattning om vem jag är och vad jag vill få ut av livet.

Så hörde jag Josef Fares på Renees brygga säga " varför skall man försöka lista ut vem man är när man kan ändra sig med tiden? Jag gillar att inte veta!" och varför inte? Vem säger att man måste veta vem man är vid en viss ålder?

Jag har varit singel länge. Det var liksom inte planerat på något vis att det skulle bli 5 år men jag har aldrig haft något problem med det! Däremot har många i min omgivning ogillat det.

Många av mina vänner har pojkvänner, fästman eller gifta, många har barn också och här står lilla Jullan med ett pass i ena handen och väskan i andra och redo att utforska allt jag kan.

Jag har fått många kommentarer om att jag är " a prude" eller att jag tycker att jag är för bra för människor och att jag aldrig har modet att släppa in män i allmänhet i mitt liv, FEL.

Jag är en sån person som när jag hittar den där personen så ger jag dom 100% av mig och när jag väl har gjort det så har det alltid slutat extremt dåligt. Jag har aldrig känt mig bättre än någon på något sätt alls, jag är osäker och försiktig, det är allt.

Så när jag var i USA så släppte jag det där och blev kär och blev sårad hit och dit men det störde mig inte så mycket för jag var beredd på det. Så jag fick frågan av en god vän för några dagar sedan . " Hur kommer det sig att du är okej att inte ha en pojkvän? Du har heller inte sex med främlingar eller ens one night stands alls, hur ? varför?"

Det satte tankegången i rullning och svaret är självklart. Jag vill känna att jag betyder någonting mer än det, inte att dom bara skall få tillgång till min kropp. Och hur jag klarar mig utan en pojkvän är självklart. Jag vill vara självständing innan jag hittar det där. Jag vill ha min karriär i rullning innan men träffar jag honom innan så tar jag tag i det då.

Jag vill ha en bästa vän som jag kan fjanta mig med men som jag tar seriöst. En bästa vän, en älskare, pojkvän. Jag vill ha det men jag behöver inte ha det nu. Det är inget måste för mig.

Det jag gör nu är lever livet, skapar mig själv och utforskar allt utan måsten. Jag tar varje grej som det kommer och när jag hittar den där bästa vännen så släpper jag honom aldrig ur siktet!


Likes

Comments

Ni vet den där känslan av att dekorera sitt eget hem när man flyttar hemifrån ?

Hur allt skall vara, vilka lampor, vilken färg på väggen, om glasskålen skall stå i köket eller i vardagsrummet etc.

Jag har ALLTID längtat att flytta hemifrån för att dekorera saker själv och kunna bestämma över saker som JAG vill. Vad är erat dream goal för erat hem?



Likes

Comments

Hejsan !

Har varit extremt dålig på uppdatering igen, förlåt men skall bli bättre!

Som ni vet så var jag sjuk hela helgen och skickade ett mail till Vikariepoolen på morgonen och skrev att jag inte kunde jobba den dagen pågrund av en hemsk förkylning. men självklart så ringer dom på eftermiddagen och ger mig ett nytt jobb som faktiskt är på mitt favoritställe och också ett ställe där jag gick på som liten och har jobbat där tisdag och onsdag men får vara hemma idag och troligen imorgon också vilket suger men det finns ingenting jag kan göra åt det.

Min röst är helt borta, jag låter som jag vet inte vad med min täppta och torra näsa samt hostningarna så yaaay..

Och nästa vecka så är det ju FEBRUARI ! Kan inte riktigt fatta att det har gått så fort! Någon gång nästa månad så skall jag åka in till skolan och hämta ut mitt betyg igen på svenska och engelska och skicka in om belastningsregister på engelska så skall jag starta processen om au pair i England!

Jag funderar på om jag skall skaffa en ny blogg till det eller fungerar den här ??

Hope you all have a wonderful day !!

Likes

Comments