Fredag och äntligen lov, hur härligt?
Gjorde mitt historia muntliga prov idag och det gick väl som förväntat. Fick två frågor och kunde en av dem, helt okej. Men nu släpper vi ångesten om historia provet och laddar upp för sovmorgon och tänker på allt positivt detta lov kan erbjuda.
Idag så gick jag och mamma och provade en restaurang ungefär 5 minuter ifrån där vi bor. En jättegod tapas restaurang där det fanns allt från vegetariskt till kött till ostar till fisk. Kan verkligen rekommenderas.
Vi tog ungefär sex olika smårätter som bland annat var lax tacos, quesadillas, röda räkor med någon god chili sås.
Kom hem för ungefär en halvtimme sen och ska njuta av ensam tiden med mamma. På söndag ska jag till pappa så måste ta vara på de sista två dagarna. Planerna för helgen är väl att träffa kompisar och sedan fest.
Hoppas ni får ett underbart lov.
Kram xoxo

Likes

Comments

Vilket stort beslut.
Vad ska hända? Tappa alla vänner? Tappa allt i sitt hemland?

Jag vet känslan att överanalysera alla sådana frågor. Jag har själv varit där och suttit där och tänkt hur annorlunda allt kommer bli och hur många vänner man kommer att tappa. Helt ärligt, en vän som lämnar dig för att du flyttar utlandet är ingen vän, den är falsk. Vänner som älskar dig kommer alltid älska dig och backa dig oavsett vilka val du gör.

Jag kommer inte ihåg så mycket från tiden då jag fick besked om att min pappa fick jobbet i USA och att vi skulle flytta till New York. Det var en hemsk upplevelse för mig eftersom att jag var så liten och hade inga val, behövde bara bita ihop och följa med.
Jag kommer ihåg när jag sa ett sista hejdå till min bästa vän och grät som aldrig förr, hade en stor klump i magen när jag hoppade in i baksätet och åkte raka vägen mot Arlanda. Jag kunde ingen engelska förutom hej, hur mår du, alla färger och siffror till 10.
Jag satt mig i en situation som jag trodde jag aldrig skulle kunna klara mig ut. När jag väl var i amerikanska skolan första dagen så hade jag ett papper med mig där det stod en hel del meningar översatta till engelska så att jag skulle kunna prata med läraren exempelvis.
Jag var så spänd, alla tittade konstigt på mig och de första skolveckorna så mötte mamma mig med tårar rinnandes ner från min kind.
Efter ungefär 2 veckor hade jag knappast kommit in men jag hade en massa fina hjälpsamma personer som med hjälp av att peka och använda sina armar till att förklara saker och ting gjorde det någorlunda lättare för mig.

Det tog mig ett halvår innan jag kunde prata flytande engelska. Jag lärde mig något otroligt fort. Men att sätta sig in i situationer som man aldrig varit i själv gör att man utmanar sig till saker man aldrig trott man kunnat vilket sedan ger bevis på att man kan.
Så för er som någonsin funderar på att flytta eller plugga utomlands så tycker jag självfallet att ni ska ta chansen. Man får chansen EN gång och man kommer ångra den så himla mycket sen.
Idag ångrar jag inte en sekund att jag bodde i USA för tusan i gatan vad landet lärt mig mycket genom livet. Ett stort lyft för mig.

Likes

Comments

Hej alla hjärtan!

Idag är näst sista dagen innan sportlov, det ska bli så himla skönt.

Tyvärr har jag ett historia muntligt prov imorgon vilket gör att jag måste sitta uppe nu och plugga så länge jag orkar.

Kom just på tanken om att om exakt tre veckor får jag svar från min anmälan jag skickade till svenska skolan i Fuengirola om jag kommit in eller inte.

För er som inte vet så har jag bestämt mig för att plugga utomlands i tvåan och likaså trean om jag trivs. Skulle vara en sån jädrans cool upplevelse att göra. Jag följer den svenska läroplanen vilket gör att jag inte behöver gå om när jag kommer tillbaka till Sverige.

Vi får hoppas att jag kommer in, inte nog med det så har min kompis Stella sökt också så det skulle bli så himla najs om vi kommer in båda två.

Jag är taggad iallafall.

Kram xoxo

Likes

Comments

1. Vad är ditt fullständiga namn? Julia Kristina Aspeqvist
2. Har du lätt för att bli kär? Nej det skulle jag inte påstå, men om jag blir kär så blir jag verkligen det.
3. Vilken låt är bäst ju nu? Kanske All I need eller rooting for you.
4. Är du en öppen och ärlig människa eller den som är mer tillbakadragen? Det beror verkligen helt på situation, jag delar mycket men jag delar inte saker som står mig nära hjärtat. Jag har genomtiden insett att människor går inte att lita på utan man litar bättre på sig själv. Så har väldigt svårt för att vara öppen. Ärlig är jag alltid oavsett vilken person det gäller.
5. Har du ett bra självförtroende? Ja, eller hyfsat. Det är väldigt svårt att ha det i samhället vi lever i idag, men jag jobbar på det varje dag.
6. Om du fick vara kille en dag vad skulle du göra? Tagit reda på varför killar är så oklara och kalla ibland.
7. Är du snål eller generös? Jag är snål när jag inte har mycket pengar på kortet och generös när jag har pengar, simple as that.
8. En dag du aldrig glömmer? Dagen då jag fick tillbaka kontakten med en speciell person och första gången jag träffade den personen, aldrig något jag kommer glömma.
9. Nämn 3 saker som gör dig riktigt glad? Vänner, musik och fint väder.
10. Är utseende viktigt för dig? Ja det är det, mitt utseende bryr jag mig något otroligt mycket om. Men om frågan syftar på andra så är personligheten mycket viktigare för mig. Skulle aldrig exempelvis kunna stå ut med en skit snygg kille som har uselt beteende.
11. Hur många barn vill du ha? 2-3
12. Har du någonsin älskat en person (förutom familj och vänner)? Ja det har jag verkligen gjort.
13. Hur stor garderob har du? Ojsan, hos pappa har jag en gigantiskt garderob om jag får säga det själv, förut hade jag en jätte pluttig. Hos mamma har jag hyfsat.
14. Turnummer? 8
15. Hur bor du? Hos pappa bor jag i villa och hos mamma i bostadsrätt.

Likes

Comments

Hej alla underbara!!
Vilken helg, vilken spårning och vilket underbart gäng.
I helgen så hade jag fest, med tema gatsby. Jag bjöd vänner som jag kände och förlitade mig på. Det hela slutade med att en massa oinbjudna människor kom och försökte ta sig in i MITT hus. De ansåg alltså att det var allemansrätt på min tomt så de fick tydligen rätten att vara där. Det roliga är att allemansrätten gäller i skogen.
Men men, jag klarade inte av det längre och människor kan verkligen inte respektera så jag skickade ut alla runt halv ett tiden. Mycket smart val.

Denna vecka i skolan känns de som att jag har jätte tunga uppgifter och jag kan verkligen inte plugga.
Imorgon har jag spanska läxförhör, på torsdag har jag svenska prov och på fredag ett muntligt historia prov. Så min vecka blir inte så himla kul... men jag måste ta tag i det här nu. På fredagen får vi lov och det är nog anledningen varför jag verkligen vill försöka att bli klar med allt så jag inte har ett släp efter mig sen när vi är tillbaka. Nu ska jag ta lite sömn då jag sov hos så himla dåligt inatt och fick inte alls mycket sömn.
Godnatt på er, xoxo

Likes

Comments

Vi blundar för sånt vi inte vill se.
Vi är tysta när vi inte vågar.
Vi är konflikträdda.

Ännu en gång sitter jag här, med en klump magen som inte försvunnit. Ännu en gång sitter jag och funderar över vad fan det är som sker ute i vårt samhälle nu för tiden.
Ännu en gång har jag varit med om samma situation på bara någon dag efter den senaste gången jag skrev ett inlägg om detta.
När fan ska det vara nog?
Sen när fan var det okej att röra någon annan utan vilja?
Jag är så jävla förbannad, ifrågasatt och ledsen. Jag blir räddare för varje dag som går. Jag satt på bussen påväg hem igår morse från att ha varit hos läkaren när jag fångar ögonkontakt med en mörkhyad kille i 30 års åldern. Han går förbi mig först och sedan kommer han tillbaka och sätter sig bredvid mig. Jag börjar direkt känna hur obekvämt det känns och hur mycket jag vill byta plats. Jag känner hur han sitter och spanar upp och ner på mig, sedan dras blicken till min telefon och sedan mot min väska.
Tillslut börjar han hoppa närmare mig, han börja stöta på mig med hans ben mot mitt, jag flyttar varje gång en centimeter närmare in. Sedan känner jag hans armbåge tryckt mot min höft, ett kläm på mitt ben. Jag sparkade tillslut till hans ben, men han slutade inte. Det slutade med att jag satt klämd mot fönstret i en tjugo minuters tid. Jag hade panik och börja panik gråta, såg han att jag grät? Ja det gjorde han. Slutade han? Nej.
Sedan kom första busshållsplatsen och snabbt knuffade jag han och ville gå av, sprang av bussen och grät och var i chock.
Jag har aldrig någonsin haft en sådan panik, jag förstår inte hur fega folk runt omkring var. Bussen var full, människor kunde se klart och tydligt vad som pågick. Ännu en gång fick jag ingen hjälp, ännu en gång var jag för feg för att säga nej, jag vågade helt enkelt inte.
Men inte är det fel på oss människor som inte vågar säga nej, nej det är fel på förövaren.
Jag är så jävla räddare än förut. Jag kommer aldrig någonsin mer sätta mig ensam på 474an. Jag kommer aldrig någonsin sätta mig längst in på en buss. Jag är ärrad och äcklad för livet.
Fy fan vilken skam för dessa män som gör sånt här.
Fy fan vad jag skulle känna skuld om jag var du.
Fy fan vad jag önskade att jag fick tag på dig.
Idiot jävel.

Likes

Comments

Godmorgon.
Sitter just nu på bussen påväg till skolan, börjar kvart i tio och har matte som första lektion.
Jag ställde klockan runt halv åtta imorse och försökte få i mig frukost men det är verkligen något jag är sämst på. Jag avskyr frukost, mår illa och får kväljningar varje gång, alla andra måltider kan jag äta förutom denna. Har ni några tips hur man får i sig mat på mornarna och vad man ska äta? Skulle behövas, annars får ni ha en bra måndag.
Ciao xoxo

Likes

Comments

Okej. Nu vill jag sätta ner min fot, jag vill skrika ut min ilska varje gång detta händer mig, mina vänner eller någon jag inte känner.
Jag skulle aldrig aldrig, sitta och kolla på om någon utsätts för taffsningar, äckligt prat eller om någon bara är för på. Vem sitter ens och kolla på om man ser någon utsättas för något sånt här?
Så idag. Jag och min kompis skulle åka hem från Huddinge. Vid en station hoppa en kille på runt 18 års åldern och var väldigt glad vilket jag verkligen inte såg som ett hot. Han började dansa och sjunga och sedan en minut efter så kommer han och sätter sig på min väska och jag drar snabbt bort den och håller i mina saker sten hårt. Han börjar prata med oss och skakar hand och frågar efter våra namn, vi säger Julia och Stella. Sedan skulle han gå vidare så först går han på min kompis och försöker pussa henne på munnen fastän hon trycker ifrån och säger emot så lyckas han. Sen kommer han till mig och försöker göra samma sak men han lyckades bara stoppa hans armar runt mig innan jag boxade han i magen, han vart ställd.
Sedan stack han.
Det satt alltså folk bredvid oss och kollade, sa dem något? Nej. Folk i Sverige är så jävla fega och det är hemskt att det ska vara såhär, att man är feg för att säga till, man är feg för att hjälpa andra.
Jag är skrämd, jag är i chock fortfarande hur man inte kan känna skuld.
Aldrig någonsin skulle jag sitta och kolla på om detta hände någon annan än mig. Jag känner en skam ibland för det landet jag bor i. Jag känner en otrygghet.
Varför ska det vara såhär?
Godnatt.

Likes

Comments

Hej finaste!! Har haft en toppen helg. I fredags så var jag och några polare hemma hos mig och chillade, sedan sov jag med min kille.
I lördags så var jag på bio och såg FIFTY SHADES DARKER. Fan vad bra filmen var, vill dock se del 3 redan nu som dem gav en sneakpeak på. Jag såg den tillsammans med Jossan, Cicci, Thea och Stella.
Sedan träffade jag min kille i Slussen så åkte vi till min pappa och sov här inatt, så himla mysigt.
Idag fyllde käraste Jossan år, hon bjöd oss tjejer i klassen på en super god brunch. Grattis finaste tjejen ännu en gång, du är så himla bra.
Har äntligen tagit bort sminket och krupit ner under täcket och lyssnar på musik. Veckan som kommer nu kommer bli så himla bra och snabb. Imorgon har vi lektioner som vanligt, på tisdag och halva onsdagen har vi utvecklingssamtal och får därför vara lediga. Sedan halva torsdagen och hela fredagen sedan helg igen. Pepp!!!! Fredag blir kul också;))
Sov gott fina ni.
Ciao XOXO

Likes

Comments

Fotboll. Hur kunde jag välja att sluta/ta en paus. Hur kan jag ge upp på något jag spenderat stort sett mina vardagskvällar på från när jag var 4 till nu? Jag börjar inse hur mycket fotboll betytt och betyder för mig, hur stor saknad jag känner för att stå där på 11manna planen och höra domarna vissla startsignalen och köra allt man kan på två halvlekar. Jag vet inte vad jag tänkte när jag valde bort fotbollen i oktober. Jag ville ta en kortvarig paus men blev längre än vad jag trott. Jag ska komma tillbaka iallafall, det vet jag. Jag saknar att träffa mina tränare och lagkamrater, att hålla på med bollen, att springa allt man kan, att köra tills svetten rinner.
Jag hade tänkt komma tillbaka när mitt lag börjar med utomhus träningar, det känns som en bra tid att börja igen. Vi får se hur jag känner då men nu vill jag ingenting annat än att stå på konstgräset med en boll framför fötterna.
Godnatt.

Likes

Comments