Tycker och tänker

Historia. Ett ämne i skolan för att lära om vårt förflutna, men vad lär vi oss egentligen när det enda vi får läsa om är männens historia? Var är kvinnorna på historielektionerna? Varför talar ingen om kvinnornas kamp för sin egen frihet? För kampen om makten till sina egna kroppar, till makten att bestämma över sitt eget liv? Jag har aldrig fram till min student 2015 haft en historielärare, eller lärare överhuvudtaget, som talat om kvinnans historia. Med undantag för någon drottning och någon gång i förbifarten nämnda sysslor som att kvinnan skötte hushållet och tog hand om barnen. Aldrig har någon upplyst mig om de starka kvinnor som lagt grunden till att jag blir myndig när jag fyller 18, att jag får gå i skolan, att jag kan skaffa barn utan att gifta mig, att min kropp är min och ingen annans. Varför talar ingen om dem? Varför läser vi bara om männens krig? Om männens strövtåg och bravader? Det är förjävligt att svenska skolan inte har kommit längre än så.

Det finns väl egentligen inga tvivel om varför just jag är förbannad över att samhället har fått mig att tro att kvinnan är en oviktig del av historien. Jag är kvinna och min historia som ger mig en tillhörighet i tidigare århundraden borde också talas om. Att kvinnan inte har tagit plats förrän nu är en vanföreställning som lätt uppstår när detta inte lärs ut parallellt med all annan historia vi lär oss om i skolan. Kvinnan har alltid försökt få in sin fot där hon kan och med åren har den platsen blivit allt större. Ingen har dock visat mig vilka jag ska vara tacksamma mot för att jag får mer plats idag, att jag kan titulera mig som en fri och självständig kvinna och att jag har rätten till min egen kropp. Vilka var de stora händelserna och namnen som makade plats åt oss kvinnor? Och varför ska jag ens behöva sitta här och fundera över det? Borde inte det vara minst lika viktigt att lära sig som den kungen som gjorde att Sverige ser ut som det gör idag geografiskt?

Tidigare har jag tänkt att det var ju ändå männen som hade makten så vad finns det att berätta om kvinnorna? Förutom att de funnits där som en matlangare, en älskare och mor. Det har dock varit fel av mig, jag inser det nu. Inte tack vare att någon påläst historielärare har upplyst mig om att så inte är fallet, utan tack vare ett eget intresse och internet. Kvinnornas kamp och historia har bara blivit undanknuffad till skuggorna av männen. Varför då? För att de som styr och ställer över allting är fortfarande till största delen män. Varför skulle en man vara intresserad av att berätta deras mörka historia om deras förtryck mot kvinnor, precis som vi vita ogärna stoltserar med vårt förtryck mot färgade?

"De finns inget dokumenterat om dem, för de har inget gjort", men att säga så är fel för kvinnan har gjort mycket. Hon är stark och envis med skinn på näsan. Någon måste bara förmedla dessa kvinnors historier till den stora massan. Och hur når man då den stora massan bäst? Skolan, utan tvekan. Alla barn i Sverige passerar livet genom skolan, till större eller mindre grad, vilket innebär att det sås ett frö om medvetenhet i varenda individ. Detta görs dock inte idag. I alla fall inte i rätt utsträckning, det finns säkert skolor som talar mer om kvinnan än andra, men alla borde tala lika mycket. Det finns så många viktiga namn där ute som inte slutar med siffror. Anna Whitlock, Ann Margret Holmgren, Karolina Widerström, Frigga Carlberg, Selma Lagerlöf och så många många fler. Vi borde få lära oss om dem, för vi har mycket att tacka dem för. Det är dem vi måste tack för att jag idag kan sitta här och skriva att skolan borde lära ut mer om kvinnans historia. Inte bara "hon var fru till honom", "kvinnan plockade bär medan männen jagade", "kvinnan väntade hemma medan mannen gav sig ut i strid" osv. Vi behöver lära oss om alla som varit med och förändrat historien, som drivit utvecklingen framåt. Så snälla svenska skolan lär barnen att kvinnan aldrig varit svag, bara förtryckt. Lär barnen att kvinnan visst har en tydlig och viktig plats i historien. Lär barnen den verkliga historien, inte bara den patriarkala versionen.

Likes

Comments

Musik

Det är över nu. Den sista tonen har klingat ut och det som en gång var kommer aldrig igen. Bomben har tickat sina sista sekunder. Explosionen har lämnat ett tjutande avtryck i våra trumhinnor och tillslut har allt bara blivit tyst. Aldrig mer en ton, aldrig mer ett jubel. Kent har gått i graven. 17 December 2016.

Tack för allt.

Likes

Comments

Här sitter jag i soffan och försöker läsa bok. Jag förstår inte vad jag läser för min hjärna envisas med att lägga på norskt uttal på varje ord som flimrar förbi. Klara, ni vet den där personen som jag gillar att umgås med, hon har samma problem. Trodde jag hade blivit knäpp, men så skriver hon och säger precis samma sak. Hon förstår inte vad hon läser för hon läser på norska fastän hon inte kan norska. Vad kan vi konstatera av detta? Jo, plöj inte tre säsonger av en norsk serie på en helg och ha en deadline på en bok några dagar senare. 

Likes

Comments

Precis som alla andra är jag av helt uppenbara anledningar fast i den norska serien Skam. Det blev precis som det brukar när jag hittar en serie jag verkligen tycker om, jag prioriterar bort allt annat än att ta mig igenom alla säsonger som finns tillgängliga. Jag har med andra ord spenderat min Lördag med att plöja två säsonger av Skam och fortsatt min Söndag med att påbörja den tredje.

Jag vet inte om det bästa med den här serien är det vi kan lära oss om vänskap eller hur det är den mest verklighetstrogna serien jag sett eller hur många lager det finns på karaktärerna? Hur den är filmad eller det smarta upplägget? Kanske är det den där biten jag inte utnyttjat ännu, att serien på ett sätt finns "på riktigt"? En kan nämligen följa karaktärernas Instagram och det publiceras även sms-konversationer och klipp som på fredagar sätts ihop till ett avsnitt. Här publiceras sånt.

Om ni ännu inte sett denna fantastiska serie hittar ni den här och om ni vill kolla med svensk text här. Säsong 2 kommer ut på Svt 13 December, men jag hade inte orken att vänta så jag plöjde den andra säsongen på Nrk och har börjat på tredje nu. Det går faktiskt alldeles utmärkt att förstå norskan, speciellt när en har den norska textningen på.


(Ps. Sana, I LOVE YOU!)

Likes

Comments

Vardag

Att gå ut på krogen är något jag i princip gör högst en gång i månaden. Men förra lördag var en sådan, en undantagets utgångsdag. Tillsammans med Frida och Klara tog jag tjuren vid hornen och fick en riktigt rolig kväll! Här är en bildbomb från den kvällen:

Vi började kvällen med att tjattra sådär så en nästan får kramp i munnen, medan det lockades hår och skålades i rosé.

Vidare bar det av till O'learys där vi fortsatte att utnyttja ordförrådet.

Här är två härliga vänner i en bild. Och en mumsig popcornskål.

Dansgolvet gjorde vi självklart också osäkert!

Och det behöver verkligen inte vara fullt för att det ska vara ös.

Det räcker att vi är där.

När krogen hade stängt signerade vi en gitarr som värsta kändisarna.

Denna festnatt fick jag sova max 4 timmar. Varför? Jo, jag skulle upp och åka skidor. Envis som en kan vara tog jag mig iväg till backen och gjorde mina premiäråk för vintern. Vilket typ var bästa bakisdagen någonsin.

Likes

Comments

Vardag

I lördags nådde julstämningen till Forsa. I sällskap med Mamma och Klara tog vi bilen dit för att andas in lite utav denna mysiga högtid.

Här på Handelsträdgården hölls den mysigaste julmarknaden jag har varit på i alla fall.

Efter att vi strosat klart på julmarknaden svängde vi förbi Ystergårn för att ta en fika.

Bentebent & Katjakaj. Emil & Alfred. Nalle Puh & Nasse. Undra när sagan om oss släpps?

Klara + Ystergårn= fina bilder.

Som sagt så är Ystergårn en väldigt fin byggnad och en kan ju inte åka därifrån utan att knäppa lite kort.

Kan vi inte bara diskutera denna bild på min helt underbara vän?

Här vill jag mest att ni ska ignorera min knepiga dans och enbart spana in dessa superfina fönster och andas ut för nu är min bildbomb över för denna gången.

Likes

Comments

Vardag, Musik

2016-11-25 05.59 lämnade tåget perrongen och rullade mot huvudstaden. Där väntade både en konsert och lite shopping. Det följde tillslut både med badbomber från Lush och ett antal klädesplagg tillbaka hem. Jag lyckades däremot hålla mig i kragen när det kommer till min stora svaghet: böcker. Jag fick enbart med mig två stycken och den prestationen förtjänar jag en stor applåd för tycker jag.

På kvällen samma dag som vi åkte dit var det dags för konsert. Att ta sig till konserten blev lite spännande ett tag när vi gick fel nere i t-centralen och nästan klev på fel tåg. Tack vare att brorsan ifrågasatte mitt beslut om att springa på första bästa tåg som stod inne, hamnade vi inte i Farsta utan mycket riktigt i Globen.

Det var två förband innan anledningen till att vi befann oss inne på hovet klampade in med buller och bång. Det första hette Basement och lät rent ut sagt som om någon tappade massvis med disk i golvet. Lyssnar man däremot på dem på spotify så är de det bandet som låter mest melodiskt, vilket enbart tyder på att de har en hel del att jobba på. Min uppmärksamhet under hela deras kastrullkastande låg istället på ljusteknikern, vars ljusbord vi såg från våran plats. Hens jobb såg ut att vara rätt så jättekul måste jag säga.

Efter köksskramlet kom min höjdpunkt den kvällen, While she sleeps. Ett band jag inte hade hört talas om innan, jag lyssnade på någon låt inför kvällen för att höra vad för typ av musik de spelade bara. För mycket growl tänkte jag då. På plats tänkte jag: FYFAN VAD BRA. Lagom mycket "skrik" och jävligt skönt groove. Jag blev helt enkelt glatt överraskad och skulle gärna gå på en spelning med enbart dem. Här nedan är deras två bästa låtar (ps. introt på four walls är GULD och deras musik gör sig många gånger bättre live).

Huvudbandet som denna kvällen var Bring me the horizon var helt okej. Jag ville inte utrymma lokalen som när Basement spelade, men kände inte heller att jag verkligen ville se dem igen. Vissa låtar var bättre och vissa var sämre. De hade alldeles för mycket effekter på scenen, då menar jag den stora skärmen bakom dem på scenen som visade bilder/videos i princip hela spelningen igenom. Vissa gånger funkade det ju självklart bra och förhöjde kvaliteten på framträdandet, andra gånger var det bara för mycket krims krams kan jag tycka. Jag föredrar mer avskalade framträdanden där musiken och bandets kontakt med publiken får ta uppmärksamheten mot att effekterna har övertaget.

Med värkande rumpa och ben som skrek av längtan att få sträcka ut sig klagade jag inte över att konserten var över. Hovet måste ha de smalaste och obekvämaste läktarraderna i världen, när till och med jag tycker att det var trångt! Efter konsertens slut var det bara att virra sig tillbaka till stället vi bodde på för natten och sova några timmar, för att sedan avsluta den lite mer än ett dygn korta trippen med en intensiv shoppingdag. Vilken vissa uppskattade mer än andra.

Likes

Comments

Tycker och tänker, Vardag

Jag har blivit frälst. Inte frälst som i Gud-kom-ner-från-sin-tron-i-himlen-och-uppenbarade-sig-för-mig-i-en-brinnande-buske dock. Jag har blivit frälst som i menskoppsfrälst. För fysjutton vilken bra uppfinning den där lilla silikonkoppen är!

Jag har aldrig känt mig så trygg med ett mensskydd som jag gjorde med menskoppen. Fattar ni hur mycket pengar jag spara på att inte behöva köpa nya mensskydd varje månad? Hur mycket miljön tackar mig för att jag återanvänder istället för att "använd-släng-köp nytt"? Hur jag slipper oroa mig över om det finns papperskorg på toaletten eller inte? Jag. Tackar. Dig. Som. Uppfann. Menskoppen.

Sen ska vi ju även tillägga att menskopp inte fungerar för alla, precis som tamponger eller bindor inte fungerar för vissa. Så en slant i månaden till oss livmoderbärare för att täcka summorna för att ni ska slippa sätta er på ett blodigt säte på bussen är väl inte för mycket begärt?

Likes

Comments

Litteratur, Vardag

Idag hade jag och Klara vårt första bokklubbsmöte tillsammans. Vi hade läst Egalias döttrar av Gerd Brantenberg. Trots att vår bokklubb är i glesaste laget fick vi en härlig diskussion med olika synvinklar på det hela. Jag kom till caféet där vi skulle ha mötet övertygad om att Klara hade älskat den här boken lika mycket som jag, men möttes av en skeptisk synvinkel jag inte hade förväntat mig. Jag blev uppmärksammad på brister i detaljer och logik, som jag i all min begeistring av att det var något annorlunda missade. Detta gjorde att jag i mitt efter-betyg sänkte en hel poäng. (Vi sätter ett betyg innan vi diskuterar och ytterligare ett efter). Så medelbetyget av denna bok blev tillslut 3,25/5.


Den här boken var bra och nytänkande, men fallerade lite på bland annat platta karaktärer. Vi hade båda reflekterat över att det är tråkigt att fastän det är kvinnan som ska speglas som överhuvudet så ges hon maskulina egenskaper och karaktärsdrag. Det feminina används fortfarande som någonting negativt. Visserligen var den här boken skriven för att påvisa patriarkatet vi lever i och det gjordes nog lättast genom att i princip bara "byta namn" på det överlägsna könet.


När det kommer till kritan så känner vi båda att detta är en bok vi kan rekommendera till alla män som fortfarande vägrar inse att vi lever i ett patriarkat och till er som är intresserade av samhällets strukturer. Jag fällde till och med en tår i slutet för jag blev så upprörd och stolt på samma gång. Fatta vad våra förfäder har gjort för oss, fatta vad kvinnorna i tidigare generationer har kämpat för att vi ska komma dit vi är idag. Det får vi inte glömma och inte slösa bort. Nästa bok vi ska läsa heter Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Denna gång ska även Evelina vara med, vilket blir verkligen apnajs! Har sådan läslust nu och är så taggad på bokklubbsmötet i December.

Här sitter Klara framför en randig vägg, redo att börja diskutera boken.

Likes

Comments

Vardag

Jag har fått sån himla julkänsla nu sen det snöade häromdagen. Letar lussekatter på affären, men de verkar tydligen inte vara lika hypade på julen som jag är. Får nöja mig med glögg och pepparkakor tillsvidare.

Det är faktiskt okej att lyssna på julmusik medan en dricker sitt te nu, för det är i alla fall vitt ute trots att det är veckor kvar till December.

Förlåt mamma, jag ska ta ner fötterna från köksbordet.

Likes

Comments