View tracker

Inom . huvudets . ramar

Regnet stal min tillgjorda sida. En sida av falsk eufori. Jag kommer aldrig medge mig själv för att vara falsk om jag inte behöver.
Lögner och falska ord bygger upp ett underlag för fötterna jag trött står på.
En ånger jag grubblar över dag som natt. En känsla av misslyckanden tar över min ande.
Givmilt ger de andra händer att hålla, men ständigt säger jag emot, går åt sidan och gömmer mig i hörnet. Skammen av att bli påkommen skapar ett svart hål rakt genom kroppen.
Själen vill få vila från allt det hårda men som en människa med mer livskraft än dödsönskan så måste man fortsätta leva i oron av att möjligen bli hatad.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Far . Din . Jävel

Om du vidrör vattenytan i pölen skapas små kapillärvågor, din tidigare spegelbild vattnet skapat har nu blivit en oklar reflektion.
Än så länge är mitt liv lika diffust som vattnet jag nuddat vid.
En känsla av en framtid lika vid som en igenstängd dörr varar ständigt i rörelse inom mitt kranium.
Det går inte att spela på andras känslor för att höja sitt egna leende högt, inte dit upp man vill. En lärdom jag blivit tvungen att lära efter misstag jag av ren okunskap kreerat.
Utan lusten att leva kvar på en och samma lokalitet, så kan man lika gärna gå under jord.
Allt prat om att bevilja tiden som kommer innan den fullt utvecklade kännedomen om sin egna existens, går i överhand. Det ger en lägre kraft att stanna kvar på den minimala punkten.
Viljan att tro på något kan finnas men det som cirkulerar är inget, jag har inte sett en högre makt.
Lik så att sorgen jag bär på kan knappast struktureras av en gud eller rikedom.
Jag är i behov av att få vistas hos någon annan någon annan stans i nuets läge och situationer. All saknad efter något nytt gräver i mig, det ger mig rivande känningar i lemmar och själ.
Förståndets kärna ändrar tankegång, en rak mjuk väg kan inom ett ögonblick bli upp och ner, krokig och mörk. Har jag någonsin givit dig exempel så att du kan relatera till min avsky av din påhoppande närvaro? Alltid lika fientlig och hatisk mot de val jag tar.
Du är en robust pina jag blir tvungen att bära på. Oupphörligen ger du mig inget mer än att enbart se dig som bekant. Du gastar sibilant på mig med påståendet om att du vill vara min vägledare men min natur förmår inte att finna ditt deltagande rätt.
Det måhända att du går runt omedvetande om min ilska, men av de ord jag givit så bör du inom snar framtid kunna lägga pusslet och se en början på ett eventuellt sorgligt slut.
Hur och när ska jag kunna förklara mitt sanna tycke om ditt medverkande i min sneda gång. Även att jag alltid haft en oändlig tillgivenhet från andra håll, så har jag länge varit positiv till att vi två varit bättre som handskakande kamrater än medlemmar i samma blodsband.

Likes

Comments

View tracker