​Jag kommer alltid minnas när världen slogs i spillror. Ljudet av sorg och smärta som for ur min strupe sitter etsat i mina öron, det ringer, det kommer aldrig sluta eka. 

Jag sov i min systers säng, den jag fått låna över julhelgen. Jag vaknar av mormors röst, det spruckna "Josefin... Jag tänder lampan nu." Jag behövde inte se henne. Hon behövde inte säga något. Jag var nyvaken men aldrig har jag varit så klarvaken. För jag förstod att det var över nu. Jag minns inte att jag satte mig upp. Jag minns inte att jag hann tänka efter. Jag minns det öronbedövade ljudet av sorg, det som kom från mig. Jag minns hur hjärtat slogs till glasspillror och hur skärvorna spreds i mina blodådror. Jag minns att jag sa att hon måste vara tyst, att jag inte vill. Jag minns hur händerna fläckades av tårar. 25e december 2015, en dag efter julafton, en dag innan din födelsedag, satt jag i soffan med mina föräldrar och försökte förstå det som inte går att förstå. Aldrig mer kommer jag... Allt. Jag har förlorat en av mina allra bästa vänner.

Du hann inte smaka din julklapp så vitt jag vet. Jag kommer aldrig få berätta för dig att jag ska bli mamma. Jag kommer aldrig få presentera min kärlek för dig. Du kommer inte sitta i raderna på mina barns dop eller när jag gifter mig. Aldrig mer din mat och dina efterrätter. Om femton dagar firar jag min första födelsedag utan dig. Idag firade jag din första födelsedag utan dig och allt gör bara så fruktansvärt ont. Allt känns så orättvist och det är så förbaskat tomt. För två dagar sedan satt jag bredvid dig. Det är så himla sjukt.

Jag kommer alltid minnas ditt enorma hjärta, det som alltid hade tid för alla, det hjärta som fostrade mig till den människa jag är. Jag kommer alltid bära med mig dina berättelser från kriget, uppväxten. I en låda finns pappret vi skrev när jag sagt att jag vill åka runt i Finland och upptäcka mina rötter. Den ska jag spara tills jag får chansen att göra den resan, jag hoppas du är med mig. Jag hoppas du ler ner mot mig när tårarna strömmar på alla Håkan-konserter jag går på hädanefter. Jag önskar du hade haft orken att följa med till Ullevi. Du hade älskat det. Jag vet att du kommer älska att vi spelar Håkan på din begravning. Jag ställde det som krav till mormor idag, jag hoppas du är nöjd med låtvalet. Det finns så mycket jag vill säga men som bara... inte kommer ut. Jag vet trots allt att du vet.

Jag älskar dig så oändligt mycket. Världen kommer inte bli densamma utan dig. Att säga att himlen fått den finaste ängeln låter så klyschigt men är egentligen en underdrift som heter duga. Ingen människa på den här jorden är finare än vad du har varit. 

Krama om gammelmorfar från mig. Säg åt honom att Josefin hälsar att han måste ställa till med en brakfest för dig idag, hör jag inte blixtar och dunder inatt så kommer jag och skäller ut honom. Jag är så glad att ni äntligen får vara tillsammans igen. Men jag önskar ni var här. 

Jag bär dig med mig, älskade gammelmormor. Få människor betyder lika mycket för mig som du gör. Tack för allt, och tack för Hela huset.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments