Du har lagt dig i din säng, jag i soffan. På tv går The Hungergames men min blick fastnade på din rygg samtidigt som hjärtat fylldes av en så otrolig tacksamhet. Jag är så jävla lyckligt lottad som kan kalla dig min bästa vän och inga ord i världen kan beskriva känslan i min kropp, den jag burit på varje sekund sedan ditt namn dök upp på min skärm för åtta dagar sedan. Dom sex veckorna som gick utan dig vid min sida var tortyr. Få kan förstå hur lång tid sex veckor egentligen är. Det låter inte mycket. Men i det här fallet var det en livstid.

Det är så synd att du aldrig kommer förstå exakt hur jävla viktig du är. Hur det knyter sig i magen när du går ut genom dörren. Hur stolt jag är över dig. Det är nu jag verkligen förstår vad du menar när du kallar mig för hönsmamma och nu jag nästan förstår hur det känns att faktiskt vara en mamma. I alla fall känslomässigt så kommer jag vissa dagar väldigt nära. Tror jag. Jag hoppas, för är känslorna starkare än så här kommer jag aldrig klara av att axla mammarollen haha.

Jag svamlar mest. Jag vet det. Men det är för att orden inte räcker till. Att av alla människor på jorden så skulle just din väg och min väg korsas och trots allt kaos och toppar och dalar under tre år fortfarande stå enade... Det är ganska otroligt och får mig att förstå att det finns något som faktiskt heter öde. Utåt är vi så olika, världens mest omaka par. Ändå är vi så jävla lika med ett alldeles speciellt band. Jag hade en enorm tur när jag först mötte dig. Tänk om jag vetat det då.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Kombo hämtade bilen i söndags vilket kändes som en skänk från ovan när jag vaknade alldeles för sent imorse. Dock lyckades han ju ha sönder något så den var inte så rolig att åka i haha.

När jag väl kom fram till skolan möts jag av att det spelas Håkan inne på Culinaren. Någon springer och sjunger med och jag kan inte sluta le. Det hörs i princip i hela huset. Så solen skiner, Håkan är närvarande och livet är faktiskt otroligt bra.

Likes

Comments

Jag gick i skräckfilmspension för cirka ett år sedan. Men likt lärare jag haft som gått i pension ett tag så kommer jag alltså tillbaka ikväll. Och jag måste ju ändå säga att det är värst efter ett uppehåll. När vi hade maratonhelger blev man ändå avtrubbad efter ett tag men nu håller jag ju på att dö.

Jag fattar inte ens att jag går med på det här, jag vet ju hur lättskrämd jag är. Höll precis på att få en hjärtattack och bad kombo ringa och ha ambulans på standby. Bara skakar som en jävla idiot. Jag kan inte ens avgöra om filmens story i sig är bra, för jag är halvt hysterisk. Jag får ju panik av Det Okändas ihopklipp av upplevelser, ni kan ju tänka er hur jag mår nu. Nej fyfaaan, är glad att jag inte sover ensam i det här rummet inatt.

Likes

Comments

Idag fick jag sluta tidigare, så var hemma två timmar tidigare än vanligt. Skönt att jag hann med bussen och slapp vänta två timmar på nästa. Fast då hade jag väl ringt kombo så han hade fått komma och hämta mig haha!

När jag kom innanför dörren var han dock spårlöst försvunnen. Jag gick inte vägen över parkeringen heller så jag upptäckte ju inte att bilen var borta och fick ju en smärre chock när jag kom hem och inte fick svar när jag ropade "hej".
Ringde upp honom och det visade sig att han var... inne i Köping, badum tsss. Han har tydligen tvättat bilen och tänkte handla lite. Får väl se när han dyker upp, jag kom på att vi måste åka till hyresbolaget och fixa parkeringstillståndet och ställa oss i kö för en egen ruta. Det hann jag inte med igår och glömde det innan jag åkte hem haha. Jag får väl se vad han säger när han kommer hem. Först och främst ska vi fixa tvättstugan.

Likes

Comments

Ligger i sängen och glor på Unbreakable Kimmy Schmidt. Jag har haft en superbra dag med lite ansvar i skolan, över nycklar bland annat. Vidare har jag träffat mormor och varit upp och upptäckt ett flyttkaos i lägenheten. Klart det blir så när en människa flyttar in men jag lämnade ju inte lägenheten i det här skicket och fick en chock över att behöva hoppa över saker haha.

Mormor körde mig tillbaka in till Köping där jag träffade Elisabeth en stund och hade en supermysig dag vid vattnet ute i solen. När jag kom hem var både jag och kombo helt slut och har mest segat hela kvällen. Det är ganska nice att bo med någon som är rejält duktig på att laga mat dessutom och få lite roligt på tallriken istället för samma gamla vanliga. Och någon som kan få mig att skratta hysteriskt även fastän jag är orolig som satan för honom. Någon som är lika sjuk som jag och som får tiden att flyga. Tyvärr, dagarna känns alldeles för korta numera. Men man vänjer sig väl. Jag är så glad över att ha min bästa vän här!

Likes

Comments

Jag älskar att ha honom här. Sex veckor utan någon kontakt alls är tortyr för vem som helst. Jag tänker inte klaga.

För nog fan njuter jag av att komma hem till någon. Att handla tillsammans och bråka om badrummet. Jag älskar att plötsligt ska inte bara vi utan tre ungar trängas in här ett par timmar också. Jag älskar att ha någon att dela hushållssysslorna med, att bli bortskämd med lasagne och att jag blir mer motiverad att ta hand om disken nu när vi är två.

Men kombos på 39 kvadratmeter är ganska påfrestande. Typ platsen. Det är trångt. Det finns förvaring åt oss båda, vi kan ha egna garderober och så där. Men sängar! Jag får typ hoppa över honom ut till balkongen haha! Och det här med att bli akut kåt och då dela en etta med sin bästa vän (alltså sova i samma rum) är inte så jävla optimalt. Ingen normal människa drar igång vibratorn när bästa kompisen är närvarande liksom haha. Badrummet är det inte tal om. Kan inte slappna av alls där haha.

Jag trodde jag skulle ha svårare att anpassa mig dock. Jag har ju bott själv i över ett år och är van vid att springa runt naken och lufttorka efter dusch, skita med dörren öppen och massa annat man inte gör när man bor med en kompis liksom. Men jag har faktiskt älskat i princip varje sekund av att bo ihop med någon. Ingenting har varit något problem. Jag trodde jag skulle tycka det var skönt att komma iväg till skolan t.ex för "egentid" men nä. Vill mest bara hem och umgås haha.

Nu väntar jag på att min kombo ska komma hem, han har varit och hämtat bilen och lite saker. Sen ska vi väl åka och storhandla och packa upp det han tagit med sig. En söndag helt i min smak :)

Likes

Comments

Det blev en lång natt. Mycket att prata om. Helt sjukt. Kommer aldrig tröttna på att höra hans röst.

Och fyfan vad tufft det var att gå ut genom dörren imorse. Jag var inte trött. Nej, piggare än på länge faktiskt. Utan smärta och ångest i kroppen. Men jag ville inte lämna honom. Helst ligga i min säng och likt en psykopat ligga och lyssna på hans andetag och känna tacksamheten över att han är hemma. Men det går ju inte. Oavsett vad som händer så finns det ju en vardag som jag måste ta hand om, parallellt med det liv jag lever för tillfället. Det är ganska absurt.

Men hittills har det varit en bra dag. Jag märker en skillnad, mina lärare märker en skillnad. Jag är mer mig själv igen. Glad och sprallig. Jag känner igen mig själv för första gången på sex veckor. Och det är skönt att känna mig som jag igen. Det märktes i hur jag deltog och skämtade och var ett med gruppen igen. Jag avskärmade mig inte, satt inte i ett hörn och skrattade halvhjärtat för att det förväntades av mig att le.

Idag blir det gym med skolan och sedan hem och ta tvättstugan. Ikväll sitter jag i soffan med honom och glor på Let's Dance och allt är nästan som vanligt. Jag har till och med lovat att offra mig och se IT också. Vad har jag gett mig in på? Precis som det alltid varit.


Likes

Comments

Det regnar ikväll. Det värmer mitt hjärta. För nu blir det nästan som i den Håkan-låt jag lyssnat på om och om igen för att hålla mig över ytan. Bredvid mig ligger du och äter nötter och pratar i telefon. Aldrig har jag varit så glad över att höra din röst. Lägg inte på. Jag vill höra din röst hela natten. Jag älskar dig. Oändligt. Men... Idag slipper jag sakna dig, och det... det får mig att gråta, en sista gång.

Likes

Comments

Hej!
Sitter på bussen och tänkte kika in. Idag tas ett viktigt beslut och jag sitter som på nålar. Det har jag gjort hela dagen. Hoppas kanske lite för mycket men det visar sig.

Idag har vi spånat affärsidéer i skolan och sedan varit på studiebesök på Kompetenscenter och pratat om undersköterskeutbildning. Även om jag inte är intresserad av att bli undersköterska var det ändå spännande att lyssna på och se vad vissa av mina klasskompisar kommer syssla med när vi slutar på SMF. Klart man är nyfiken på vad människor man spenderar dagarna med kommer hamna och hur deras liv kommer se ut den närmsta tiden.

Vidare har jag också pratat med Vesa om min framtid. Jag funderar mer och mer på tryggheten här hemma i samband med hur jag mår för tillfället och om jag verkligen klarar av att lämna allt. Skolan har ju inte gått så bra att kombinera med mitt mående innan och flyttar jag trettio mil bort så hänger ju verkligen allt på skolan. Då känns det bättre att ta det året här hemma, med människor som kan stötta, där jag inte riskerar lika mycket och med lärare som känner mig och vet vad som händer i mitt liv. Som jag litar på och kan kommunicera med. Allt jag gör är att byta klassrum i princip. Och går det inte, om psyket sabbar är det lättare att ta ett uppehåll liksom. Mitt i samtalet kom min gamla kurator från Västerås in och jag fick veta att han kommer vara hos oss i Köping en del och då har jag ju någon som kan ta dom tunga samtalsbitarna. Och jag tror det kommer hjälpa att vara kvar i en miljö där jag trivs och fungerar som människa. Där allt är bekant. Då kommer nog det mesta lösa sig självt.

Likes

Comments

Hej!
Klockan närmar sig halv ett och jag har precis stupat i säng efter att ha städat upp i lägenheten. Kom hem sent idag (går ju vanligtvis till tolv om dagarna men inte idag) och käkade och somnade sedan med min huvudvärk. Jag vaknade vid 22 igen och mådde tipptopp så passade på att diska och plocka lite.

Idag har SMF Köping varit och hälsat på SMF City i Västerås där vi fick lyssna på Tony Berglund. Jag har verkligen inte haft höga förväntningar, den typen av äventyr våra pedagoger berättat för oss att han sysselsätter sig med är inte min grej. Men jag blev positivt överraskad!

Min första tanke var "vad i hela friden är det här för tjomme?" men det dröjde inte länge innan jag var helt och hållet trollbunden. Han var väldigt olik andra föreläsare, normalt känner man att man inte connectar och att det finns en mur emellan. Jag vet inte om det beror på att jag kunde känna igen mig i så himla mycket eller om det var så att han var så genuin och naken i sitt berättande. Kanske var det att han verkade så... normal, kändes som människorna jag växt upp med, såg ut så och så vidare men bar på något fantastiskt. Kanske för att han har en konstnärssjäl. Kanske sjukt medmänsklig och medveten. Men han nådde fram och berörde även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför han skiljde sig så markant från andra. Jag inser nu när jag skriver att jag behöver släppa kontrollen och sluta överanalysera utan istället omfamna att det är så och att det finns något oerhört fint i det.

Jag bär med mig mycket från idag. Föreläsningen satte igång en del tankar och jag skulle älska att höra det här igen för att kunna sitta och anteckna alla tankar som dyker upp i mitt huvud. Men det snurrar mycket nu och jag tror detta var den knuff och uppmuntran och liksom... som att någon låste upp nästa steg i min utveckling och nyfikenhet till vem jag är och vem jag vill vara. Öppnade lådan med min medvetenhet som så himla lätt stängs igen när vardagen bara rullar på. Det är ett bra betyg på en föreläsning! Får ni chansen tycker jag absolut ni ska ta den och gå och lyssna på Tony!

Likes

Comments