Jag har precis kommit tillbaka från vallokalen här i Kolsva. Min glädje, det där ruset och den där totalmäktiga känslan av att veta att jag är med och påverkar för första gången på det här viset har bytts ut mot en nervositet. Jag biter på naglarna och har en klump i magen.

Jag har sedan cirka sjutton års ålder vetat var jag hör hemma rent politiskt. Ändå hade jag en liten period här nu i slutet där jag vacklade. Jag VILL ju att Socialdemokraterna går om Moderaterna. Jag VILL att Miljöpartiet står som tredje största parti när jag vaknar imorgon. Så var lägger jag  min röst?

Det här valet har handlat om mer än att bara sätta ett kryss för Sveriges framtid för mig. Det har handlat om personlig rannsakan och själasökan. Och den ständiga frågan, vilket är mitt drömscenario att vakna till måndagen den 15 september 2014? 

Här blev det plötsligt en fråga om tillit. Inte till partier och politiker utan snarare till de andra väljarna. Och vem ska jag välja att lita på? Ska jag lägga min röst hos Socialdemokraterna och lita på att Miljöpartiets väljare slår SD? Eller tvärtom? Vilket parti behöver mitt stöd mest och var någonstans sviker jag mina värderingar egentligen om jag gör på ena eller andra sättet?

Mitt hjärta är grönt.

Jag läste nyligen, efter att jag kommit tillbaka från vallokalen att grönt symboliserar tro, hopp och kärlek. Om jag hade läst det innan jag snörade på mig skorna och promenerade till Malmaskolans matsal, kanske till och med om jag läst det för ett par dagar sedan så hade mina funderingar lagt sina pusselbitar på plats på en gång. För hur tänkte jag då, till slut? Var valde jag att lägga min tillit, behöll jag min stolthet och min tillhörighet och gav jag mitt stöd åt rätt håll? Ja, det vet jag med säkerhet att jag gjorde nu. För tro, hopp och kärlek är symboliserat av färgen grönt, och det var där jag placerade min röst. Med mitt hjärta. På Miljöpartiet. För tro, hopp och kärlek.

För fyra år sedan var jag sjutton. Jag minns att jag vaknade dagen efter valet och var ledsen, arg, besviken, uppgiven. Sverige hade blivit lite kallare. Och jag hade inte kunnat påverka. Idag kan jag det. Idag slåss två partier om den tredje största platsen. Det ena av dessa partier... Hade de suttit vid makten när min gammelmormor var ung hade jag inte funnits här idag. För enligt dem ska gränserna stängas för onödig invandring och min gammelmormor flyttade hit till Sverige från Finland. Efter krigstid till och med, om jag minns rätt, hon har alltså inte ens flytt från någonting. Hon hade inte fått komma hit. 

Just nu slåss två partier om platsen som tredje största parti. Och jag valde att lita på Socialdemokraternas väljare. Att de kan klättra över moderaterna utan mitt stöd. Jag valde att behålla mina värderingar och min partitillhörighet. Jag valde tro, hopp och kärlek framför främlingsfientlighet, framför ett parti som anser att min kropp inte är min att bestämma över och som anser att mitt kön är mindervärdigt, att min läggning är onaturlig och ska ha mindre rättigheter. Jag valde att veta att när jag vaknar imorgon kan jag se min gammelmormor i ögonen och säga att jag gjorde en skillnad. Jag valde att kunna se mina vänner och min familj - de människor som betyder allt för mig -  i ögonen och säga att jag stod upp för det som är rätt. Jag valde att kunna se mig själv i spegeln imorgon och säga att jag är visst värd någonting. Min kropp är visst min kropp att göra vad jag vill med, min läggning och mitt kön ska visst ha samma rättigheter. Jag valde att jag i framtiden ska kunna se mina barn i ögonen för första gången och säga "Den här världen får du av mig" och kunna vara stolt över vad jag lämnar vidare. 

Mitt hjärta är grönt. Det är fullt av tro, hopp och kärlek. Jag växte upp med rasister i min närhet. När de pratade kröp alltid ett obehag i min kropp. Redan som barn ville jag behandla andra så som jag själv vill bli behandlad. Jag har växt upp med att människor är olika värda och ändå förstått att så ska det inte vara. Och den fighten kommer jag alltid ta.

Den här texten blev otroligt fokuserad på det jämställda. Självklart vet jag att Miljöpartiet handlar om mer än så och deras politik överlag är någonting jag stöttar helhjärtat. Men just idag handlar det om att välja mellan kärlek och hat. Och då vinner mitt gröna hjärta. Varje gång. 

Har du inte röstat än? Snälla gör det. Vet du inte på vad så rösta gärna blankt, eller varför inte bara skriva "kärlek" på en blank lapp? Love-bomba vallokalerna idag. Det behövs.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments