Det finns saker som smyger sig in i ditt liv och ändrar dig för alltid. Det finns inte en chans att du någonsin kommer bli samma person som förut. Det har gått för långt, men inte fan gör det dig ett skit, för det är så det ska vara. Det kan vara kärlek, död, en siffra, en vän, en låt, ett barn eller något så simpelt som att rycka till och inse att den där handen i din, det är den som ska vara där för alltid.

Torka aldrig tårar utan handskar är en sådan "sak", en sådan händelse. Och den innehåller just allt det, kärlek, smärta, tårar, död, skratt. Allt det som gör att helt plötsligt knyter du an. Helt plötsligt sitter du där i skolan och pratar om människor du aldrig träffat och aldrig kommer göra för att de dog innan du föddes, men ändå känns dom som helt nya vänner. Du har en ny relation.

Det är sådant som färgar dig som människa, de där stunderna. Och helt ärligt, de ger dig en skjuts framåt. För du blir inte samma människa igen, inte efter något så starkt som "Torka aldrig tårar utan handskar". Det ger dig motivation att slåss framåt, det ger dig inspiration, en ny sympati, en ny medmänsklighet.

Jag vet att man måste vara galen för att våga fatta pennan och skriva fiktion. Man måste vara helt jävla dum i huvudet för att spilla ur sig något verklighetsbaserat, särskilt när det gäller något så... Jag har fortfarande svårt att hitta ord. Och för mig är det en komplimang, när folk säger att jag är dum i huvudet som skriver så naket, berättar så öppet om vem jag är och var jag kommer ifrån, vad jag varit med om. Jag hoppas att ni också förstår att jag inte kallar Gardell dum i huvudet i en negativ mening, det gör jag inte, jag avgudar karln. För så är det, Jonas Gardell är en jävla inspirationskälla. Skulle historia upprepa sig själv, skulle mina vänner börja dö som flugor omkring mig av en sjukdom man inte vet mycket om helt plötsligt, skulle det krossa mig. Jag förstår inte hur Gardell kan stå där han gör idag. Jag har varit med om mycket, jag har överlevt självmordsförsök, men ingenting kan hindra mig från att dö den dagen mina vänner försvinner ifrån mig.

Jonas, du inspirerar, med din styrka, ditt mod, med ditt galna huvud. Så till den milda grad att jag återigen tar upp mina planering kring att föreläsa om hatbrott gentemot oss HBT-människor.

Du vet inte mycket om mig, ett snabbt genomdrag: Jag insåg att jag var bi vid 14 års ålder. Kom inte ut på riktigt förrän jag var 16, nästan 17, efter att jag sagt upp kontakten med min homofobiska pappa som sagt att jag skulle dö för hans hand om jag någonsin visade mig ha "någon av de äckliga sjukdomarna". Jag levde med rädsla och psykiska svårigheter länge efter det. Idag vill jag hjälpa andra, på alla sätt jag kan. Jag har ju möjligheten, varför skulle jag inte?

Och det inspirerar du mig till, att ta tag i det, se till att något händer. Tack.

För er som fortfarande inte sett "Torka aldrig tårar utan handskar", gör det här. Ni kommer inte ångra er.

Kärlek till er allihop! <3


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag vet att jag sagt det här tusen gånger, det har varit mitt årsmål flera gånger förut, men sedan blir det aldrig av. Men nu har jag bestämt mig, på riktigt. Kommit en bit på vägen. Min historia.

Jag är tacksam att jag har bloggen. Jag är glad att jag ofta skrikit ut mina känslor här, hatat Döden och min kärlek till honom. Jag är så otroligt stolt att jag haft vänner som stått ut med mig i åratal och kan återberätta, hjälpa till och jag vet att det kommer de att ställa upp nu.

För  jag behöver ha det här på pränt, för min utvecklings skull, för mitt tillfrisknande och för att alla andra ska veta att de inte är ensamma, att det finns stöd, att ingenting är omöjligt, det finns hopp, att de inte behöver göra mina misstag.

Arbetstiteln är "De är bara träd" - en del av en kommentar jag fick av A när jag var yngre. När jag trodde alla såg igenom min smärta och tog omvägar runt mig, samtidigt som jag undvek dem. Jag tror dock inte jag kommer ändra titeln, men jag får se när mitt material är färdigställt. Det är dags nu.

Likes

Comments

Jag passar på att promota lite när jag ändå inte har något annat vettigt att skriva om, mer än mina känslostormar, och hur kul är det att läsa om, när det är allt jag skrivit om sedan starten, haha?

Det är nämligen så att jag tillsammans med två tjejer som heter Lina och Emelie just nu jobbar på vårat projektarbete. Vi startat band och dokumenterar vår resa i en radioserie som kommer sändas på Västerås Närradio 93,7MHz. Detta gör vi ur ett feministiskt perspektiv, och försöker ta reda på - varför finns det så få kvinnliga band?

Mycket händer på vår Facebook-sida, vi berättar om spelningar, vad vi gör, lägger upp bilder och viktiga länkar, när sänds radio och så vidare. Självklart kan ni ställa frågor, tipsa om något vi kanske borde ta upp och det är klart att vi vill ha stöd från er! Det vore superroligt!



 

Likes

Comments

Jag satt och tänkte att jag inte har något att blogga om, men så läste jag fröken Ferms bloggoch insåg att det har jag ju visst!

Jag såg Torka aldrig tårar utan handskar på SVT play igår morse. Och jag kan nog ärligt säga att jag aldrig kommer bli mig själv igen. Det var det starkaste, ärligaste, bästa som svensk tv någonsin har visat. Jag blev så djupt imponerad av hur skådespelarna gestaltade och berättade hela historien som om det inte alls var inspelat, utan verkligen hände, där och då. Jag vet ju att det är verklighetsbaserat, men jag trodde aldrig att någon skulle kunna återge historien så pass bra.

Sedan är det skrämmande att jag ansåg det liv de beskriver som galmouröst när jag var yngre, jag ville verklien leva i sådana kretsar. Men det är en annan historia.

Torka aldrig tårar utan handskar ligger verkligen helt rätt i tiden, och den är sevärd. Jag ska investera i första boken så fort jag bara kan, jag är mer eller mindre besatt av serien nu. Stor kärlek på det...

Likes

Comments

Jag älskar dig.

Och så är det verkligen. Du är så sjukt jävla viktig för mig och det gör ont i mig när du inte mår bra. Och det gör mig ingenting att sitta uppe och torka dina tårar hela nätterna. Det gör mig ingenting att berätta hur mycket du en gång sårade mig, fast jag lovat att aldrig göra det, för jag vet att det är vad du behöver höra nu. Att jag gick från där till hit, från att gråta mig till sömns till att ha dig som bästa vän.

Att du dör löser ingenting. Du om någon borde veta det efter sju månader med mig. Det kommer ändå göra ont. För dig, för din familj, för mig. Men framför allt för dig, du kan inte fly. Varför kan du bara inte vara den man jag vet att du är?

Varför kan du inte bara sluta springa, vända dig om och stirra all skit i vitögat. Du är så mycket äldre, visare, starkare än mig, och om jag kunde, varför skulle inte du?

Visst. Det är lät för mig att säga nu att det bara är att göra si och så, och glömma bort resan jag själv gjorde. Att det var inte så jävla enkelt och det måste få ta tid. Men du får fan inte glömma att "I've got your back". Jag kommer alltid finnas där för dig. Oavsett hur ont du har, oavsett hur ont jag har och avsett hur mycket vi sårar varandra, oavsett hur elaka vi blir när vi skadar oss själva för mycket. Det är ju det vänskap handlar om.

Likes

Comments

Jag är världens lyckligaste. Just idag.

Jag har fått en ny fin bekantskap, min bonuspappas syssling som är helt underbar och peppade igång mig när jag var ledsen, trots att hon precis mött mig. Emelie (hennes systerdotter och en mycket fin vän till mig) har alltid höjt henne till skyarna, och nu förstår jag vad hon menar.

I övrigt var Jonas här igår. Ååh, vad glad jag var över att få krama om honom igen, underbara människa. Sen rörde han mig till tårar genom att ge mig en present. En glee-parfym, just den doften jag ville ha, utan att jag sagt att det var just den. Någon som känner mig fruktansvärt bra, tror jag? Jag älskar dig och tack ytterligare en miljon gånger. Ler alltid lite extra varje gång jag känner hur jag doftar! Jag är så lyckligt lottad som har dig som vän, det ska du veta, du är bäst!

Jag har dessutom silvernaglar idag, tog mitt Kicks-presentkort och köpte tre nya lack, ett nytt svart, ett vitt och så silver. Silvret var så fruktansvärt fint på!

Jag ska vandra på rosa små moln hela dagen, just idag är världen vacker!



 


Likes

Comments