Hej älsklingar!

Jag är på så galet bra humör så jag vet knappt var jag ska ta vägen, haha. Just nu väntar jag bara på att få sova, så jag får vakna och åka ut till Jonas och tjejerna :') fast måster erkänna att det här med att faktiskt umgås med hans döttrar på riktigt känns lite nervöst... Men det blir nog bra. Hoppas jag...

Annars då? Jag går mest runt och fånler och har fjärilar i magen (och hatar min M-knapp för den inte funkar som jag vill så man måste pressa ner den stenhårt -.- spelar ingen roll vad jag gör känns det som) Hur är det med mina fina läsare?

Puss på er!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Har haft världens finaste eftermiddag. Hamnade ute i Kolsva (haha, vad i helvete?) tillslut. Men vi hann med att handla och gå i butiker ute på Erikslund innan dess.

När vi kom hem till Jonas såg vi Dead Silence (efter att hans dotter varit hemma och hämtat lite kläder...) och jag kommer ju inte sova kan jag lova. Sen låg vi och mös i soffan ett par timmar. Jag måste säga att det här... Det känns ruskigt jävla bra.

Vi hämtade Sally (han skulle vara hundvakt) och sen skjutsade han hem mig. Och det var tusen frågor som gällde hemma. Så det har jag roat mig med ikväll.

Saknar honom galet mycket redan. Psykobitch.

Likes

Comments

Hej Lovers.

Jag är segast i världen när det kommer till bloggen just nu. Sånt som händer, antar jag. Tänkte kika in och säga hej i alla fall.

Sitter och väntar på att få sluta. Malin i klassen lyckades lura i vår nya lärare att vi slutar klockan 14, när vi egentligen slutar 14.30 så vi har återsamling om 25 minuter... Vilket betyder att vi med säkerhet slutar innan 14 ändå. Sjukt bra.

Ska dessutom bli skönt att sluta, då hämtar Jonas mig, så ska vi åka och storhandla (I know! Känner mig galet vuxen, haha) och umgås innan han ska opereras och tillfälligt flytta ut till sommarstugan... Kommer faktiskt sakna honom lite, men det tänker jag inte erkänna.

Innan jag ger er en hej då-puss så måste jag tipsa er! Malin (bästa syster-fisen) har börjat blogga på Nattstad hon också! Ni hittar henne här!

Så! Puss på er!

Likes

Comments

Som ni vet är jag en sucker för självbiografier och andra böcker skrivna av personer jag verkligen ser upp till. Så under bokrean köpte jag äntligen Egoboost (lånade den ju på bibblan när den kom ut och älskade den) och nu har jag börjat läsa den igen. Det är som så många säger. Egoboost är en bok som alla tjejer förtjänar att ha i bokhyllan. Funderar nästan på att köpa på mig ett par exemplar att ge till min syster, mina småkusiner och mina egna döttrar när de hamnar i tonåren.

Vidare vet ni ju också att Isabella inspirerar mig i allt jag gör. Hon är som min superhjälte, och jag skulle få panik om någon satte den stämpeln på mig. Men jag gillar att min superhjälte inte är perfekt. Att hon har dåliga dagar och så vidare ibland och att hon vågar säga att så här är det. Jag älskar att hon delar med sig i Egoboost och får tonårstjejer att känna sig normala och mindre ensamma med sina komplex, med sin ångest och med sina val. Hela boken är en sådan fin tanke och det ska Isabella ha en stor eloge för.

Anledningen till att jag tar upp det här nu... Jag träffar någon. Yes, I do. Jag har väl dejtat lite till och från, träffat killar i två månader nu, för att komma vidare i livet. Jag backar ALLTID ur. Hur gullig killen i fråga än är. Vet ni varför? Jag är rädd att bli dissad för att jag är tjock. För att jag har celluliter och bristningar och gäddhäng. Jag har en helt fantastisk personlighet, är alltid glad, snäll, omtänksam och så vidare, en tjej som många säger sig "ha lätt att tycka om".

Nu har jag träffat en väldigt söt man i alla fall. Och jag kunde inte släppa det här tänket med "tänk om han kommer att säga att vi inte kan ses mer för att jag är tjock"... Och den här killen har ändå faktiskt erkänt att han gillar mig. Mycket. And so do I, han är väldigt fin. Ändå ligger den där osäkerheten och är jobbig och sätter käppar i hjulet.

Så plockade jag upp Egoboost ikväll. Jag kan inte sova och ville läsa något så det blev den. Och återigen är Isabella där och får mig att inse att jo, jag är fin, och värd att älskar vare sig jag är tjock eller inte. Vem bryr sig om "groparna och strecken"? Och om man blir dissad för det, är det då egentligen inte han som är en skitstövel och jag som förtjänar bättre? Det är ju trots allt take it or leave it som gäller.

Visst, jag påstår inte att det är hälsosamt att inneha den vikten som jag  har, men den kämpar jag ju faktiskt med. Men det finns inget som säger att jag kommer vara snyggare efter att ha tappat vikt. Min personlighet och allt det jag gör för de som jag tycker om har inte med hur mycket jag väger att göra. Det är vad jag har på insidan som räknas. Elaka människor är ju inte attraktiva.

Jag tänker inte låta en massa negativ skit sätta käppar i hjulet för mig och min "jakt" på kärleken. Varför skulle jag?

Så tack, Bella. För inspirationen i karriären. Till att vara mig själv. Att våga. Och att skita i vad andra tycker, för jag är värd mer än så.

 

Likes

Comments

Ser ut som fan, har jag gjort sen igår. Har en gigantisk finne, som nu har blivit infekterad så halva ansiktet är uppsvullet och rött och jävligt. Ser inte ens ordentligt på mitt bra öga. Hur kul är det liksom?

Anyhow. Mormor ska komma och hämta mig så åker vi till Apoteket och kollar om dom kan tipsa om någon salva eller så som jag kan använda för att det ska bli bra. Tvål, vatten och spritning hjälper ju tydligen inte (hej tålamod)

 

Likes

Comments

Har haft en så sjukt fin vecka. Verkligen, så jävla underbar. Jag har hunnit med att umgås med Elisabeth, Elin, Emma, Josefin och Stina, pratat massor med Malin i telefon (snorungen har ju varit hos Jim i veckan) haft pratstund med mormor och gammelmormor över hämtmat. Jag sket totalt i plugget, och visst det ångrar jag väl nu, jag vet ju att jag har rester att göra. Men jag  har inte orkat stressa och sitta hemma och må dåligt.

Det gör jag ju i och för sig i alla fall nu. Är ledsen över det mesta. Saknar både Malin och hennes underbara mamma, Anders (är så depp över hela den situationen också) och jag är deprimerad över att jag missat Ed Sheeran.

Men skitsamma. Tillbaka till verkligheten på måndag... Jag är inte peppad, måste ta tag i det nu och jag måste komma på vad jag vill göra, känner pressen. Jag lovade mig själv att detta året inte skulle bli så sjukt, har ni några tips? Har galna rester...

Jag ska bättra mig, jag lovar verkligen det. Vi ses om ett par timmar!




Jag och Elisabeth

Emma Von Mästerkock <3

Ni har ju inte sett min studentmössa. Det står Jossey Jonsson, ja! Jag älskar den och alla som sett den har sagt att det är perfekt! Folk började kalla mig Jossey på gymnasiet, och det definierar vem jag är, och symboliserar min enorma utveckling. Jag är så stolt över mig själv!

"Så jäkla bra 3 år också!!! Du har bjudit på dig själv
och det är jag tacksam för.
Tack!
"

Rikard Marklund

Likes

Comments