Jag har nu ett par timmar över innan jag ska träffa min pojkvän, och jag har ingenting att göra. Det är lov. Känns bra. I och med att jag inte har något att göra, så tvingade jag John att springa ner och köpa cola åt mig medans jag bloggar, haha. Han är en bra karl, och är till salu. Det nuvarande budet är 26 kronor. Ett riktigt kap, pojkar och flickor! Enda villkoret är att ni ska dela med er till hans klasskamrater så vi kan använda honom som slav under lektionstid!

 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag har haft en supermysig dag idag! Jag bokade av mitt kuratorsamtal, för jag hade inget att säga just nu. Jag hade det när jag bokade. Jag kanske ska se till att få en "permanent" tid? En specifik tid varje vecka, och så antecknar allt jag vill prata om mellan besöken. Låter smart. Jag funderar även på att visa bloggen för henne, så hon kan få ett annat perspektiv...

Det var inte vad jag skulle skriva om, haha, så vi återgår till att jag haft en mysig dag, för det har jag verkligen! Vi började med att titta på Die Hard i skolan, sedan slutade vi. Jag åt lite av maten i skolan, som idag inte förtjänades att kallas för mat, sedan drog jag med Elina och John till stan, där Elina åt sushi (fick smaka lite, det var gudomligt gott!) och vi drev runt och bara var. Sedan blev jag ensam i en halvtimme innan jag mötte upp Shadow efter jobbet och hade ett samtal som var nödvändigt. Honom hade jag en del att säga, om saker som hände i helgen. Sedan pratade vi bara om allt mellan himmel och jord och gick i butiker innan vi båda åkte hem.

Det betyder så fruktansvärt mycket, de gånger vi hinner träffas, de är få, men välbehövliga. Jag är otroligt glad över att ha den mannen i mitt liv, skulle fan aldrig överleva annars....

Likes

Comments

"Har alltid tid för dig när du behöver mig <3"

Vaknade i morse med detta sms i inkorgen. Precis vad jag behövde! Du är lika bra på att värma mitt frusna inre som mitt duntäcke är på att värma min frusna kropp. Du är bra för mig, och egentligen så är du den enda man jag behöver. I alla fall psykiskt. Jag uppskattar och älskar allt du gör för mig, även fastän jag ofta inte alls förtjänar det.

Du är viktig <3

Likes

Comments

Jag får panik. Vi pratade i en timme och du förändrade så mycket mellan oss. Det skrämmer mig, och det sliter mig i flera hundra bitar.

Jag mådde faktiskt relativt bra idag, trots att vi inte ska ses som vi brukar göra. Sedan bad du mig ringa och det började bra. Sen tog det en vändning jag aldrig kunnat föreställa mig. Det bekräftar nästan det jag fruktat i snart ett år.

Det får mig att fundera. Jag vet var du står, egentligen. Fastän du ljuger och säger att det inte är så. Jag ser det, hör det, känner det när du rör vid mig. Du är kall, och om cirka två månader firar vi två år. Om jag orkar dra det vidare. Just nu vet jag dock inte vad jag vill.

Det jag funderar på är... Hur kan alla älska mig utom du? Den enda som egentligen spelat någon roll de senaste två åren. Hur kan alla vara beredda att offra allt för mig, men inte du? Jag har sett igenom dig, du är en usel skådespelare, det har jag vetat längre, men det har varit enklare att låtsas tro på lögnen. Säkrare. Men jag vet inte om jag klarar det längre.

Hur kan din - min - bästa vän vara beredd att göra mer, medans du inte ens kan fantisera ihop hälften? Hur kan han lova mig något, som inte du kan?

Shadow. Jag önskar jag kunde ringa dig nu. Du vet alltid vad jag behöver och bevisar att djupt därinne så vet jag det också. Jag behöver dig mer än någonsin i natt. Och just i natt av alla nätter, vill jag inte ens att du ska finnas för mig. För att du är lycklig. Och det är mer värt än mig. Hör av dig imorgon.

Likes

Comments

Dea har fått höra vad Lilla Döden är. Därför kan man inte längre säga "jag dööööör" utan att han bryter ihop av garv.

John har invitat mig att joina honom på toaletten. Vilket makes me sadface. Han har även kommit fram till att så mycket som jag garvar så är jag odödlig. Vilket numera är likaställt med att jag inte kan komma. Vilket ju iofs är typ sant ;)

Elina är bara allmänt sugig. Fuck you!

Men jag älskar er ändå. Jag är glad över att vara tillbaka i skolan. Och imorgon träffar jag ännu fler särbarn! Puss

Likes

Comments

Jag bytte header-bilden till en av mina favoritbilder på mig själv just nu. Tycker jag är oerhört vacker där.

Tidigare idag, blev jag rätt sur för att mina planer för helgen grusades på grund av skitdåliga anledningar. Men det har ordnat upp sig rätt fint. Jag ska träffa finaste Malin på lördag, till exempel. Det muntrade upp mig en hel del!

Elina är btw en helt fantastisk stöttepelare. Hon och John. När Malin slutade på KG trodde jag helt klart att jag skulle gå under utan henne där. Den enda som visste och förstod. Jag började dock umgås med Elina och John första dagen efter sommarlovet (efter att Elina kontaktat mig och snackat under hela sommaren) och idag vet de i princip hela min livshistoria. Det funkar rätt bra, även om jag ännu inte klarar att bryta ihop framför dem, i deras armar, såsom jag gjorde med min älsklingsfis. Elina sitter och tröstar mig nu, dä saker skiter sig rätt rejält och bara rasar. Den fina delen av mig, mitt liv. Ingenting ska få vara helt. Då känns det bra att det finns folk lite utspritt som rycker upp en och säger "kolla bakom dig, pucko. Ser det ut som att vi tänker ge upp om dig, eller?". Kanske inte högt, men deras handlingar skriker det. Och jag behöver det. Tack.

Likes

Comments

Jag har inga problem med att ljuga. Låtsas och spela teater. Som jag sagt flera gånger, både här och på samtal med kuratorer och psykologer och när jag berättar för folk att jag är sjuk (nya lärare till exempel) så blir man jävligt bra på det när man praktiserat skiten varje sekund i tio år. Min mamma vet inte om att jag är sjuk, till exempel. Och det säger en hel jävla del. Jag är en mästare.

Men i natt gjorde jag något, yttrade ord som fortfarande skär i mig. Som torterar mig. Jag tog på mig masken framför min bästa vän. Något som jag ångrar bittert. Jag har aldrig ljugit för honom innan. Jag gjorde det av välvilja. Jag visste att han mådde otroligt bra för första gången på länge och ville inte sabba det. En oskyldig liten lögn, ett leende falskare än något annat. Det där leendet är även det en specialitet från min sida. Ett säkert kort. Jag gjorde det av välvilja men jag håller på att drivas till vansinne. Jag som alltid varit så hänsynslös, bryts ner av att jag sagt "jag mår bra". Kanske en gång för mycket nu. Jag kan säga det till vem som helst, men till honom? Det trodde jag aldrig? Han är inte som alla andra, han har sett varenda vrå av mig. Han har sett mig så naken jag kan bli med kläder på, om ni förstår vad jag menar. Han förtjänar inte detta, och jag har fan gått för långt nu.

 

Förlåt.

Likes

Comments

Jag lovade att förklara betydelsen av min tatuering. Lite över en månad senare så tänkte jag göra det.

För det första, jag kan absolut förstå folks förskräckelse över att jag ristat in TH-loggan på min kropp. "Tänk om du slutar gilla dom" har jag fått höra en miljard gånger. En gång försvarade dock en gammal vän mig mot sin syster. Hon log bara lugnt och sade "tro mig. Det kommer aldrig hända". Vi har inte pratat om varför jag gjort denna, men då visste jag att hon förstod. I övrigt, så har folk (mina närmsta vänner) varit fruktansvärt stöttande. Jag tror det beror på att de har sett vad Tokio Hotel gör med mig. Fyra år som fan är inte lång tid, men den trans jag hamnar i varje gång jag ser/hör dom. Alla tårar, alla skratt, de har blivit som mina bästa vänner. Okej, here we go.

Tokio Hotel och deras musik har under dessa fyra år växt fast i mig. Deras logga har blivit mer än en symbol för ett band. Jag har lyssnat på dem under större delen av min tonårstid, och de flesta vet vilket helvete det har varit. Loggan har växt till en symbol för en hel tonårstid, ett helt liv. En symbol, för skratt och glädje, kärlek och hat, lycka och vanmakt, styrka och svaghet. Att det är okej att falla MEN jag vet också att jag KAN resa mig upp VARJE gång. Det är vad min tatuering betyder för mig.

De som känner mig vet att jag anser att man inte ska ångra en sekund av sitt liv, för då ångrar man allt det man är. Därmed kan jag inte ångra min tatuering, för då ångrar jag allt det jag varit, och allt det jag kommer att bli.

Likes

Comments

Jag behöver inte ens förklara. Hoppas jag. Suck...

Vad har hänt då? Inte så där jättemycket. Egentligen. Jag har bara behövt tid för mig själv. Dags att ta upp mina besök hos Eva igen. Det behövs.

Annars då? Biljetterna till Healing Through Music har börjat att säljas på ticnet. Det gillar vi ju.

Just nu behöver jag mina närmsta vänner mer än någonsin. Men ska verkligen anstränga mig till att lägga energi på bloggen nu. Jag älskar ju att ventilera.

Likes

Comments

Jag har precis spytt upp allt jag ätit, efter en andra ångestattack den här helgen. Det är på väg åt fel håll och jag orkar inte det. Jag vill inte. Jag skakar fortfarande, och nu kommer tårarna.

Igår var en annan sak. Jag fick sitta med dig, gråta, höra din röst, medan du tafatt försökte lista ut var du skulle placera händerna. I mina, på mina armar, min rygg? Efter en stund fick jag andas igen, känna mig trygg. Men det funkar inte nu, för jag kan inte vinna utan dig i närheten. De är för starka, och jag. Jag är bara ett skal.

Jag har ont. Lever i smärta, vanmakt, rädsla. Jag är svag. Jag vill, men jag kan inte, orkar inte, vet inte hur. Vill ha hjälp, men blir avslagen. Av alla utom dig. Och just nu, behöver jag dig mer än någonsin. Håll min hand i natt. Risken finns att jag dör annars.

Det skulle aldrig bli såhär...

 


Likes

Comments