..som växer fram gör ont så vi har en grinig liten grabb här hemma dessa dagar.. Han har aldrig varit så grinig som nu.. Han dreglar konstant också, är lite febrig, lös i magen och har dålig aptit.. Vaknar oftare på natten och gråter till och från (lättirriterad) på dagarna.. Det enda som hjälper är ständig sysselsättning med olika saker och människor och bröstet såklart.. Hujedamig 💕

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag har faktiskt fått höra nu av ganska många personer "Du bör inte amma honom så mycket längre". Jag kommer att amma honom som tillägg (dvs var 6:e timme efter måltid) sålänge som jag kan och han själv vill ha bröstet.. Låter logiskt ändå? Det verkar inte som så för vissa. Och jag vill helst göra det tills han börjar på dagis, vilket blir i december och då är han 1 år och 2 månader.. "Men han kan ju äta själv nu???" JA det kan han. Men amning är så mycket mer än bara mat.. Jag blir ganska trött på sånna dömande kommentarer då det inte går att svara vänligt på det utan att låta sur, speciellt när folk som står mig nära, tom inom släkten/familjen även påpekar det.. Som om jag inte kan använda eget sunt förnuft.. "Börja med välling istället". Varför ska jag göra det när han fortfarande vill ha bröstet? Finner ingen logik i det.. 😊

Likes

Comments

Jag kom till jobbet en kväll i juli (för exakt 2 år sedan) med ett glatt humör. Men jag tvärstannar plötsligt och blir förvånad när jag ser honom (en ny blond kille) som står och pratar med några kunder och serverar mat. Jag granskar honom ett tag innan jag springer ner för att byta om till jobbkläder. Sen frågar jag en vän som hade skiftet vilken han är och om han är ny. Han hade jobbat på en annan restaurang i samma kedja men han har nu bytt till våran. Han kan allt, behöver inte läras upp så jag behöver inte oroa mig. Jag sa okej, vad kul! Vi behöver som sagt fler killar här. Sen stämplar jag in och väntar på att fånga upp hans uppmärksamhet så att vi kan hälsa. Men han tittar inte ens på mig. Han är helt inne i jobbet, står och pratar spanska med några kunder. Vänta nu, kommer han inte ens från Sverige? Då ser jag två andra tjejer, ganska unga och en av dom säger också något på spanska och sen något i stil med "OMG Titta på honom. Vad fin han är!" till hennes kompisar. Jag börjar småskratta. Han verkar inte höra inte det själv så jag går fram till honom när han tillslut har fria händer och säger att dom där tjejerna tycker att han är jättefin. Han tittar dit och säger sen väldigt kort att dom är små. Vilken dålig attityd! Jag tänker direkt hur gammal är han då? Ser inte ut som äldre än 18. Vad dejtar han då? Han borde bli glad. Jag sträcker fram handen och säger Josefin, han svarar med hans namn. Jag rynkar ännu en gång på ögonbrynen. Ursäkta? Kan du upprepa? Jaha. Vilket ovanligt namn. Är han latino? Vart kommer han ifrån? Så många frågor. Sen skakar jag av mig det och går in till kontoret för att planera mitt skift och vi pratar inte mycket mer med varandra för kvällen då det blir mycket att göra på jobbet. Men jag känner ändå att han granskar mig hela tiden. Hur jag väljer att jobba. Att jag hela tiden vill prata och skämta med alla samtidigt som jag ändå jobbar flitigt. Inget mer med det, tänkte jag då. Men jag skickade ändå en vännerförfrågan på Facebook. Jag vill gärna ha mina kollegor på Facebook. Jag blev lite nyfiken också om jag ska vara ärlig.

Jag kommer till jobbet dagen efter och är överlycklig då det är sista dagen för mig innan en månads semester, imorgon flyger jag iväg till ett bättre väder, sol och bad i Spanien. När jag kommer ut från kontoret för att att sätta upp kvällens schema och går till kassan för att stämpla in så står han där igen och pratar med några kunder. Jag stannar åter igen upp och granskar honom. Han har faktiskt bra kropp. Byxorna sitter så pass tajt att man ser hans tränade rumpa och jag älskar bra bicepsarmar. Var han verkligen såhär fin igår? Tänkte jag. Han såg att jag tittade. Jag säger hej, han säger hej, sen försvinner jag in på kontoret snabbt igen för att planera schemat inför kvällen. När jag kommer ut igen så ställer han sig framför mig med en ros i handen. "Den här är till dig" säger han. Jag stirrar på honom med en chockad och arg min, är det här ett skämt?? Vad tror han om mig?? Tror han att jag är så lätt?? Att jag träffar någon på jobbet?? Aldrig. Det har alltid varit ett big NO NO för mig. Han är inte ens min typ , jag gillar långa mörkhåriga killar (utseendemässigt). Jag börjar småskratta för att se om han är seriös. Han står kvar och tittar på mig med en oskyldig och allvarlig blick. Jag inser att han faktiskt är seriös, så jag tar rosen och mumlar tystlåtet ehm tack. Och frågar vart han fick den ifrån. Måtte han inte ha fått den av någon kund och ger den sen till mig. Då slänger jag den på honom. Han säger att han köpte den igår och att han hade gömt den vid kassan. Han hade sett på vårar schema att jag skulle jobba ikväll. Okej, han hade alltså planerat det här. Vem gör såhär idag, år 2014?? Men ändå lite gulligt. Jag går in och lämnar den på kontoret sen går jag och tar en runda runt restaurangen. Det verkar inte som att någon annan såg oss iallafall. Tur det. Sen kommer en annan kille till jobbet som alltid brukar stänga med mig på kvällarna och han tittar in på kontoret och säger sen till mig "vems är rosen?" Jag säger snabbt MIN. Han frågar vem jag har fått den av. Jag säger ingenting utan skrattar bara. Några timmar senare innan alla slutar för kvällen och innan jag ska sätta mig och banka pengarna i kassan så kommer han fram och säger "Kan jag låna din mobil? Jag måste ringa ett viktigt samtal." Jag frågar inte ens om han inte har en egen. För jag är snäll sådär och ger honom den och går även därifrån. Säger att han ska lämna den på kontoret när han är klar. Han gör även så. Senare hör jag honom säga till en kille på jobbet att han sagt till mig att han skulle ringa sin morsa men ringde sig själv istället så att han nu har mitt nummer. Jag kommer upp bakom dom och säger skämtar du??? Vem gör så??? Då säger han bara kort, jag, hahahaha. Du hade inte gett mig det annars. Det hade han faktiskt rätt i. Jag skakar bara på huvudet och jobbar vidare. Imorgon går jag trots allt på semester. Allt det här är glömt om en månad.

Efter en månad så kommer jag tillbaka till jobbet. Brun och fin och ändå glad över att vara tillbaka. Han står där nu igen. Har han fixat håret? Han ler och frågar hur jag har haft det i Spanien. Om jag kan spanska nu? Nej, det kan jag inte. Sen så börjar vi småprata.. och om jag minns rätt så frågade jag honom om han vela ta en fika eller någon öl någon kväll. Inte för att jag var intresserad utan för att han var intressant. Så vi möttes upp en kväll efter jobbet. Jag blev förvånad hur lätt han hade för att prata. Vi känner knappt varandra?? Jag fick veta väldigt intressanta saker om honom iallafall. Vi hade mycket mer gemensamt än vad jag trodde. Lika åsikter om inte annat. När några killar stirrade på mig så sa han javisst är hon snygg? Också börjar dom alla att skratta. Jag bara stirrar på dom. Han säger verkligen exakt vad han tänker. Åter igen sitter jag där förvånad. Han är lika rak på sak som mig. Jag sa själv inte så mycket personligt om mig själv den kvällen. Sen när vi ska åka hem så slår han bort maten jag håller i handen också snor han en kyss från mig. Alltså påriktigt. Jag blir småirriterad igen och rynkar på ögonbrynen och säger hallå??? Vem gör sådärf??? Sen tänker jag "OMG han kan faktiskt kyssas.". Sen skrattar han igen och säger att vi får höras. Jajaja vi ses på jobbet iallafall säger jag. Jag får sedan höra av en annan kille på jobbet att han såg oss den där kvällen när vi gick förbi. Shit, ja men vi tog bara någon drink säger jag. Så snacka inte om det här som en big deal. Sen så upptäcker vi med veckorna som går att vi har samma sjuka humor iallafall efter en massa roliga incidenter på jobbet en kväll. Han är ganska lat. Gör inte mer än han själv tycker behövs. Men när jag säger åt honom att det behövs torkas på borden så kilar han snabbt iväg och gör det. Jag märker också snabbt att han ogillar hur fulla killar snackar om mig och även till mig. Han ser att när det bli för mycket så går jag ifrån, tar några djupa andetag och kommer sen tillbaka. Ibland säger jag även ifrån ganska hårt, men det är enklare att bli av med fulla och dryga genom att bara ignorera. När ett gäng killar raggar sönder och tvingar mig att ta deras väns nummer så dyker han upp brevid mig och säger argt att jag redan är upptagen. Jag spelar med. Skönt ändå. (Det här kommer även att bli våran grej framöver.) Väldigt effektivt. När det har lugnt ner sig för kvällen så säger han att det är många killar som tycker att jag är snygg. Jag säger och? dom flesta är fulla. När man är full ser man inte klart. Han säger att även nyktra killar säger det. Dom snackar även mycket om min kropp, när jag inte är där. Jag börjar skratta. Frågar hur han kan höra sånt medans han jobbar. Sen frågar han om jag vill ses hemma hos honom någon kväll. Han erbjuder sig att laga mat. Det visar sig att han är jättebra på att laga mat också.

SEN VAR JAG FAST. FÖR ATT KORTA AV HELA HISTORIEN. HAHA. Nej, Riktigt så enkelt var det inte, men ni förstår nog resten. Sen lyckades vi  även hålla det här hemligt på jobbet tills personalfesten några veckor fram då våran nyfikna chef säger högt till alla att jag och killen borde sjunga en kärlekslåt tillsammans på karaoke. Så då fick alla veta, mot min vilja. Han börjar bara skratta. Min chef måste ha läst min blogg, som alla andra också verkar göra. Ibland blir jag påriktigt förvånad över alla som tar sig tid och ork att göra det! Som nu tex. 😉

NUTID: Han har nu funnits där för mig (i nöd och lust) i 2 år och han ringde mig hela tiden när jag var gravid och mådde dåligt till och från för att se hur jag mådde. Berättade hur mycket han älskade mig Osv. Vi har även kommit fram till att vi är väldigt mycket mer lika som personer än vad vi trott. Nu undrar ni säkert vart vi står idag? Om vi bara är vänner? Det kanske jag berättar framöver! Haha. Nu ska jag natta lillen. 💕

Likes

Comments

..och vågen visade 11,890 kilo alltså jag orkar inte vad stor han är, haha.. Längden var samma som jag mätte själv för ett tag sedan 79 cm vilket också är ovanligt långt för att inte ens vara 1 år.. Men jag älskar att han växer åt alla håll och kanter för då vet jag att jag gör rätt med maten! Han ammas fortfarande som tillägg var 6:e timme.. 😉

Léons första tand har även titta upp så han matvägrar dessa dagar och är lite mer tjurig.. (Han låter mig inte ens fota den) 
💕

Likes

Comments

..för det skulle vara mysigt! Jag vill ut och se lite mer av världen innan jag börjar jobba igen.. Sen är det plus i kanten att Léons snälla farmor och farfar mer än gärna vill vara barnvakt! 💕

Likes

Comments

..det inte pratas om kom som en chock för mig för några månader sen.. Har en liten gosig Klängapa här hemma.. Det är tur att vi har ett öppet kök så han kan ser mig när jag lagar mat annars hade det blivit surläppen direkt..Kan inte ens gå på toaletten ifred.. Det hjälper ibland om han sitter med någon annan, men han skriker oftast.. But who Can blame him???

Likes

Comments

Haha ja det är sant. Léon börjar bli blyg, framförallt när han träffar på nya ansikten. Finns det en blyghetsfas???

Likes

Comments

Hahaha alltså den är klockren! Massa kända MILFs och för att inte tala om min gamla kändiscrush (killen som kör bilen).

Likes

Comments


Better Blogging Nouw