Ett ämne, inte vilket som utan ett väldigt känsligt ämne är just det här gällande misshandel. En typ av misshandel som tyvärr är väldigt vanligt idag är det här mellan person och person, psykisk som fysisk.. Jag tror eller jag vet att en människa som aldrig levt i det eller inte lever i det inte riktigt kan föreställa sig hur mycket skada det gör, inte bara ytligt utan så mycket mer än bara så, eller bara och bara. Det ytliga är självklart tillräckligt redan men att även gå sönder bit för bit inombords är minst lika lidande om faktiskt inte mer. Skadorna utanpå gör självklart att man blir påmind om det man sen går och bär på inifrån, nu pratar vi inte om kortare tid utan det är något man kan gå och bära på i all evighet. Det jag personligen inte kan förstå är hur en sådan människa som väljer att utföra någon slags av dessa typer av misshandel ens orkar leva med sig själv? Jag har suttit själv hos psykolog efter psykolog och försökt få en förklaring till detta , en ursäkt till varför och även hur man kan plåga en människa så fruktansvärt under längre tid? Hur en människa man trodde älskade en på riktigt och som man hade förtroende för efter varje förlåt man fått till sig efter alla gånger. Alla gånger man fick "sitt straff" men dum nog därefter gick på samma dumma grej , enda svar jag fått angående just detta är att man varit så kallat medberoende och det kan jag se tydligt som idag att ja, det har jag varit.

När jag väl levde i det så såg jag det på ett helt annat vis än vad jag gör idag, idag ser jag det bara som skrämmande och något jag inte önskar eller hoppas ska hända någon, inte ens min värsta fiende. Då, när jag levde i det så var det helt enkelt mitt fel, mig det var fel på, jag som skulle be om ursäkt varje gång. FÖR VAD?! Tänker jag idag. För att ha blivit dödshotad, för att ha blivit nedvärderad dagligen, knivhotad, slagen, fått huvudet dunkat i olika typer av väggar eller alla gånger jag tydligen gjorde din mat fel och fick ta straffet därefter, när jag inte gick med på att din bror eller dina vänner fick "sätta på mig" som du så "fint" sa då du samtidigt skulle sitta och titta på och värst av allt va att jag bar ditt eget barn i magen, när du körde upp söndriga glasflaskor i bakdelen på mig, alla gånger du förgrep dig på mig sexuellt, när du tvingat in mig i bilen stup full och kört iväg med mig och sagt att vi ska dö tillsammans? Du har riskerat mitt liv tillräckligt, listan är längre än så men bara detta säger en hel del om vart jag hade kunnat hamna, där du önskade och uppenbarligen önskar än idag att jag hamnar men vet du vad?! Jag sa och tänkte det redan från allra första början, att om jag så ska behöva ta mig igenom mer blod,svett eller tårar så rör det inte mig i ryggen då jag idag ska fortsätta kämpa med mig själv, bearbeta eller försöka bearbeta allt detta du utsatt mig för, jag ska framförallt kämpa för mina barn, vår dotter som jag önskar att du en dag också kämpar för, på riktigt.

Jag hoppas du en dag blir medveten om vem du egentligen utsätter allra mest när du fortsätter som du gör, hon som jag bar den dagen jag fick nog, den dagen du valde att lägga fingret på mig ytterligare en gång av alla gånger. Att inte ens ditt eget kött och blod får dig att ändra inställning eller tänkande, det skämmer mig, du skrämmer mig. Jag vill inte ha någon "tyck synd om mig" respons i detta inlägg utan jag vill bara förmedla till andra kvinnor som är utsatta eller har blivit utsatta att ni är aldrig ensamma. Ett råd jag även vill ge er är att våga ta hjälp, jag tog hjälpen till slut genom att först av allt släppa in min familj som min mamma och syster.Erkänna att dom haft rätt under hela tiden, dom som misstänkt något och frågat under hela tiden men jag den utsatta bara nekat till allt. Alla nätter min mamma suttit uppe och undrat om jag är i livet som hon som så sent som idag vågat och kunnat tala om, det gör fruktansvärt ont att höra men är fullt förståligt. Utan min dotter som jag til en början och under sista tiden hade vet jag inte riktigt om jag suttit här idag och kunnat dela detta inlägg tillsammans med er, andra sidan hade jag nog befunnit mig i men bäst av allt är att idag har jag även fått en son som jag älskar minst lika mycket som dottern min och lever för!

Dom som utan tvekan ska ha det största tack är min älskade familj, utan er vet jag inte vad eller vart jag hade varit som idag. Idag lever jag i ett tryggare och bättre liv tillsammans med mina barn, med min sambo som är och varit ett stort stöd igenom detta då jag idag lever med svår ångest och grov depression som jag får medicinerar dagligen för, den enda jag har att tacka detta för är dig men jag vill påminna ytterligare en gång om att jag fortsätter ta mig fram trots att vissa dagar är tuffare än andra. Jag har gråtit mig igenom många dagar som nätter men efter varje gång torkarkar jag tårarna och blickar mig framåt, du ska inte lyckas övervinna detta utan är det någon som ska lyckas en gång för alla så är det jag, nu är det min tur att få göra framgång utan att ha någon eller något som står mig i vägen.

"För jag är starkare än du"

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments



Jag har intalat mig själv för att verkligen börja med något jag verkligen vill göra och arbeta med/inom i framtiden. Jag är så himla osäker på mig själv men äntligen tog jag det där steget och vågade, vågade tro på mig själv för en gång skull då jag vet att detta kommer att gynna mig framöver. Jag vill ju jobba inom detta och varför då inte ta tillfället? Utbildningen kommer nog vara en bra start på ett arbetsliv jag kommer att älska!

Likes

Comments

Hur kan en förälder välja bort sitt eget kött och blod som man bara får chansen till att följa och älska en endaste gång, under hennes eller hans år som passerar för varje dag ? Istället prioitera den där helvetes flaskan som finns stående på systembolaget dag efter dag, inte så att det är något som utvecklas och som man bara får chansen till att utvecklas en gång då det bara finns en av varje person, i alkoholhyllan finns det samma påfyllning varje dag. Självklart ska inte barn behöva se sina föräldrar berusade! Alkohol påverkar omdöme och förmåga att fatta förnuftiga beslut. Det påverkar även beteendet och personligheten. För barn är det oftast en skräckfylld och traumatisk upplevelse att se sina föräldrar, som ska stå för den grundläggande tryggheten i livet, plötsligt bete sig på ett oberäkneligt och annorlunda sätt. Tyvärr finns det alltför många barn som ”vant” sig vid att föräldrarna regelbundet är fulla och har fått lära sig att det är en del av tillvaron. Att bli berusad när man är tillsammans med sina barn är ett övergrepp som kan sätta spår för livet! Djupa spår som tar skada mer än vad föräldern i fråga tror. Att få höra och frågor som den andra föräldern dagligen "varför vill inte pappa träffa mig?" "Tycker inte pappa om mig längre?" Det är fruktansvärt som den andra föräldern att behöva mötas av ifrån den som minst förtjänar det, den som man själv älskar mer än något annat och krigar för i precis alla lägen, pappor som i detta fallet äger inget hjärta överhuvudtaget. Hamna du på en eller annan parkbänk en gång i tiden och ha det som ditt mål. Mitt mål är att finnas till hands för min dotter när hon än behöver mig och även få se henne utvecklas dag för dag. Jag kan rakryggad idag klappa mig själv på axeln och känna att JAG funnits där och finns där under hela hennes levnads gång.

En trasig men stark mamma alla gånger´

Likes

Comments

Tänk att jag fått äran att bli din syster, din alldeles egna storasyster men bäst av allt tycker jag är att jag fått följa dig min älskade syster genom alla dessa tjugo år. Jag har njutit av vartena sekund oavsett den såkallat "syskonkärleken" som fått sina spratt lite här och där men vadå, det är ingenting jämnfört med allt det vi gått igenom, tack vare varandra många gånger! Precis som du vet och som jag vill att resten av faktiskt hela världen ska veta är att utan dig vore jag absolut ingenting, du har alltid varit min stora pelare genom alla och då menar jag alla våra år tillsammans, men än är dom inte slut och fler år ska vi passera, tillsammans! Jag kan säga så mycket som att den värsta tiden av det vi gått igenom var när du var sjuk, väldigt sjuk. Inte bara en gång utan två gånger som satt sina spår men även under den tiden visste jag precis som nu vilken hjälte och samtidigt kämpe du är. Jag skulle kunna offra mitt liv för dig om så skulle behövas, jag vill att du ska förstå och hoppas du förstår hur viktig du är för mig och framförallt dina syskonbarn, bättre moster skulle dom aldrig någonsin kunna lyckas få. Dom lär älska dig genom deras liv precis lika mycket som jag, deras mamma älskat och älskar dig än idag. Vi har ytterligare år framför oss som ska bli minst lika bra och hanterbara som dessa vi nu har passerat, hur jobbigt eller lätt det än är. Jag skulle kunna sitta här i all evighet och skriva men jag väljer att avsluta här då jag annars skulle ta upp resten av din tid av dagen din som jag hoppas blir bäst, mest för att du är bäst och förtjänar allt bäst! Något jag vet och är säker på är att du nu äntligen även hamnat i trygga händer hos en man som tar hand om dig och vårdar dig med äkta kärlek på bästa vis, det gör mig som storasyster väldigt gott och varmt att se och även trygg. Jag lovar att följa dig och även din framtid så långt jag själv och mina år orkar, ingen är som oss, vi är unika, mest för att det är vi, vi klarar allt! Min lillasyster, min absolut bästa vän!

Likes

Comments

Motgångar hit och motgångar dit...ja, det är precis vad jag känner och har kring mig nästintill hela tiden känns det som, men vet ni vad? Det ska inte hindra mig någonstans eller för någonting. Har jag levt med motgångar så pass länge och kunnat handskas med det fram till nu så varför inte kämpa lite till? Jo! Jag ska kämpa, om så blod svett eller tårar ska till så är detta ytterligare en match jag får ta helt enkelt, dock inte ensam denna gång för idag har jag mina två älskade barn som jag älskar mer än något annat, två helt fantastiska föräldrar, Marie Ottenfelt Persson & Jonas Ottenfelt , en sambo som bygger upp mig dag för dag Jerrie Sjögren och sist men inte minst min helt otroliga lillasyster Julia Ottenfelt som än idag är min största förebild och som ger mig så mycket kraft och ork genom att bara finnas till hands, om hon så inte är här hos mig så vet jag ändå att hon är där vad det än gäller eller är bra/dåligt kring mig, även ett stort plus i kant för hennes awesome sambo som också finns till hands så länge han funnits och finns med i bilden Mattias Persson. Jag vill bara påminna er om hur mycket jag verkligen älskar er och att ni ALLTID kommer ha en mycket stor plats för mig och även för mina två största orsaker till att orka leva och ta mig vidare, Amelia och Kian

Likes

Comments

​Denna kvinna är inte vilken som, utan denna otroliga kvinna är min älskade mamma, tänk att jag fick den stora äran att få ha dig som min mamma! Du har så länge jag vet under alla mina år funnits där precis hela tiden, det har verkligen varit du och jag mot världen och så vet jag att det kommer att förbli våra år framöver tillsammans också. Mina barn skulle iheller inte kunna få en bättre mormor! Du ska veta det även fast jag sagt och förklarat det så många gånger så vill jag att du ska friska upp minnet med att jag älskar dig med precis hela mitt hjärta och jag är så stolt över dig då du för mig och även för så många andra är en riktig hjälte, du är bra precis som du är, mamma? Du är helt enkelt bäst!

Likes

Comments

Jag saknar när man var liten, så liten då mamma och pappas trygga famn var det bästa under hela dagen, då dagarna startade med att man hörde pappas trötta fötter drogs över golvet för att sedan ta upp en skrikande/förtvivlad lillasyster som hade fruktansvärd maknip som mina föräldrar efter långt om länge kom fram till att det var kolik. När pappa sedan satte nyckeln i dörren och for till jobb och mamma fick ta hand om oss från tidiga morgnar till sena kvällar, att ha en pappa som företagare var ensamt många gånger men självklart var det lika härligt att få mötas av en eller två kramar när han väl var hemma/kom hem. När man senare under morgonen sprang in till mamma där hon låg med sin såkallat "sten" till kudde som jag än idag inte kan förstå till vilken nytta, håret skulle också ligga på ett visst sätt, mycket viktigt! Oftast låg syrran redan där inne i dubbelsängen utslagen efter timmar av skrikande under tidigare morgon. Men när hon väl var äldre var vi båda snabba med att springa in till mamma fulla av engergi och försöka få liv i henne också men det var inte de lättaste alla gånger, ibland fick man till svar väldigt konstiga svar som "sy med en nål och tråd" ja, ni läste rätt. Då stod man som ett frågetecken, idag skrattar man åt det precis varje gång man tar upp det. Vissa morgnar vaknade man av att man kunde känna doften av nytvättade lakan och känna hur mamma stod nere i köket med strykjärnet i högsta hugg och pratade med farmor i timvis om allt mellan himmel och jord, radion var förståss också igång. Ibland kunde man höra hur mamma hon nynnade med och svängde med strykjärnet i takt. Under dagen lekte man med allt från barbie till att gå ut till "snurris" som vi kallade det. Ett stort däck man gungade på. Där har jag många minnen med fina vänner och framförallt saknade! T.ex Sofia Angelbro, min absolut bästa vän de åren och är än idag en mycket speciell person för mig och kommer alltid att vara även hennes otroligt fina familj. Hennes fantastiska mamma Anki gjorde en rätt jag aldrig kommer att glömma som var så himla gott som jag än idag kopplar till henne, kroppkakor med lingonsylt! Nam nam. Eller som semlor i mjölk, åh. Har även en speciell vän ifrån denna goda tid, Kevin Uddström! En person som alltid kommer att äga en speciell plats då han än idag är en mycket god vän till mig trots att vi inte träffats på år och dagar, på tiden snart?! Även hans familj betyder mycket för mig och min familj. Detta kallar jag riktiga och äkta vänner för livet! Kommer ihåg alla sommarkvällar vi lekte tjuv och polis och våra föräldrar nästan fick dra in oss då vi inte alls ville in. Allt var så naturligt och familjärt, de bästa åren i mitt liv helt enkelt. Första skolåren man hade tillsammans med väldigt saknade vänner där ifrån också som jag ofta med täta mellanrum tänker på, Lina Kreku var väl den jag minns som favorit kamrat. Vi har också otroligt många minnen ihop som jag aldrig kommer att glömma, när man kom hem efter skolan till dig spelades Kent för fulla muggar som din mamma älskade, ballerinakakor och dammsugare eller chockladboll till fika, det var standard! Men först risifrutti, den var viktig! Våra goda och helt fantastiska grannar rakt över, Mikael Jansson och June Jansson! Deras son som jag även inte förträngt eller glömt, många minnen även med dig Linus Jansson, oförglömligt! På helgerna när hela familjen var hemma och samlade, tog bilen till Salem där farmor och farfar var boende. Satt uppe till långt om nätterna, alla dessa skratt och samtidigt tårar man delat. Dagarna i Salem när man gick till affären med farfar och tog en extra runda så farmor kunde få ta några extra andetag och fick göra det hon ville göra. När även mina två halv systrar Jessica Ottenfelt och Johanna fanns med, varje fredag dom kom till oss var det spaghetti och köttfärsås som gällde, hårda bud från damerna! En ägggula på det med svartpeppar och senare till kvällen var det marängswish så det nästan sprutade ur öronen på oss. Ja, historian kan bli längre då detta bara är en liten del men till saken hör att jag nu efter 23 hela år och två barns mamma själv vet att tiden som liten var något alldeles speciell. Jag saknar helt enkelt "hemma" (Nykvarn ). Nyponvägen 65'

Likes

Comments

Jag är en 23 årig två barns mamma som lever i en liten by längst ner på kartan, Skåne! Här bor jag tillsammans med min familj som består av min sambo, mina två barn och min bonus son som sambon har sedan tidigare. En förlovning på detta har det också blivit! Hur mina framtidstankar ser ut? Ja, om vi ska gå in på arbetslivet så är mitt drömyrke inom kriminalvården. Det är något jag hoppas och samtidigt önskar att jag iallafall ska få ge mig in i, förtillfället är jag arbetssökande. Jag är samtidigt inne på att plugga till barnskötare, tusen bollar i luften helt enkelt. Sedan tidigare har jag med mig en stylist utbildning, allt från smink till kläder är ett stort intresse. Det bästa jag vet är att få umgås och spendera tiden med dem jag älskar över allt annat, så som mina barn,vänner och familj. Jag har haft en rätt tuff väg fram till här jag står idag men orsaken till att jag orkat till hit är då alla dessa fina människor jag har kring mig! Jag hoppas även att ni i fortsättningen vill följa mig här och ta del av min resa,tankar och funderingar kring livet

'​J.O

Likes

Comments

Likes

Comments