Som jag har skrivit i tidigare inlägg kommer jag att bo i tre olika familjer är nere i Brasilien. I slutet av november flyttade jag till min andra familj, som jag har bott med i ungefär två veckor nu. Det är så annorlunda! Min nya familj ser dock exakt likadan ut som min första (ironiskt nog), med min mamma Marcia, pappa Paulo (ännu mer ironiskt att mina två första pappor har samma namn), syster Carol och min bror Diego. Precis som i min första familj är mina föräldrar lite äldre, i 60 års-åldern och min syster är 28 år och hennes bror är äldre och bor inte längre hemma. Jag har faktiskt inte träffat min bror än för han bor i en stad ca 5-6 timmar från min stad Lages, men jag kommer träffa honom över nyår. Min pappa och syster jobbar på samma bank, vilket jag tror att min pappa äger men jag är inte helt säker. Min mamma jobbar inte längre, hon är hemma och fixar i huset under dagarna. Det är ganska vanligt att kvinnan i äktenskapet slutar jobba tidigare än mannen, båda mina kompisar Barbara och Priscila har det på detta sättet. Familjen har också en hund, Lola, som är ungefär 1,5 år gammal. Hon växte upp 4 månader på gatan innan de adopterade henne, vilket också förekommer ofta här nere, att familjer adopterar hundar från gatan, och därför har hon inte någon direkt ras. Jag älskar verkligen den hunden, hon påminner mig så mycket om min hund Texas hemma i Sverige. Hon har två lägen ON/OFF, hon är antingen helt galen och springer runt och vill leka eller jättelugnt och vill kela och precis som Texas är hon som mitt extra syskon.

Själva livsstilen i denna familjen är väldigt olik från min förra. Min nya pappa jobbar väldigt mycket och när han inte jobbar är han på gymmet eller på något möte på kvällen. Pappan i första familjen jobbar knappt någonting, ungefär 2-3 dagar i veckan där två av dem är på natten, så han är hemma in princip hela tiden. Detta innebar att jag umgicks betydligt mycket mer med min första pappa, då vi alltid drack kaffe eller gjorde något tillsammans. Även detta är annorlunda här, i denna familjen äter vi lunch tillsammans, alla andra måltider äter vi själva. Jag har väldigt mycket mer frihet eller privacy rättare sagt, denna familjen låter mig liksom vara ifred på helt annat sätt än den första gjorde. När jag var i mitt förra hem skulle jag alltid vara tillsammans med min pappa, nu kan jag spendera hela dagen helt själv om så jag vill det. Jag insåg inte att jag saknat känslan av att bli lämnad ifred i sitt egna hus innan jag fick den igen efter dessa fyra månaderna. Det är faktiskt väldigt skönt! Jag tycker verkligen om mina två familjer som jag har haft än så länge, men liksom på olika sätt.

Min familj som jag bor med här hemma. Understa bilden till höger är tillsammans med min syster och hennes pojkvän Fernando, vi var ute på hiking vilket var väldigt roligt.

Den ursöta hunden Lola

Det nya huset jag bor i är helt fantastiskt! Det är verkligen så fint och så stort. På övervåningen är det vardagsrum, sovrum, kök, tvättrum, matsalsrum och alla har var sitt badrum (inklusive mig vilket är så skön). Sedan på nedervåningen har de ett stort vardagsrum kan man säga, där vi alltid äter lunch med ytterligare ett kök och badrum. Utanför det rummet har de en jättefin trädgård med en stor pool där jag hänger in princip varje dag och verkligen njuter av den brasilianska sommaren. Jag känner mig så lyckligt lottad att jag får bo här, jag har det så himla bra här nere i Brasilien just nu.

Själva huset från framsidan och vardagsrummet

TV-rummet och mina föräldrars sovrum, de har även ett walk-in-closet som man kan se genom den öppna dörren och ett stort badrum med både dusch och badkar till vänster, väldigt fint

Mitt rum och badrum

Nedervåningen och trädgården/uteplatsen. Mitt hus är perfekta stället för ett poolparty, hade definitivt haft det om detta var mitt hus i Sverige

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Under förra veckan var det något som kallas JASC eller Os jogos abertos Santa Catarina, vilket översätts till de öppna spelen i Santa Catarina (den delstaten jag bor i). Detta var motsvarigheten till SM och det spelades i flera olika sporter, så som basket, volleyboll, futsal (inomhusfotboll), triathlon, gymnastik och många mer- alla arrangerade här i min stad. Det var väldigt roligt och jag var och tittade på flera olika sporter med mina kompisar under hela veckan som det varade. Min stad Lages har ett riktigt bra damlag i futsal, de har vunnit många mästerskap och de klassade ut alla andra lag dem mötte under dessa spelen. Jag var där när de vann finalen under lördagen och jag är riktigt imponerad över hur mycket publik de lockade dit. Det var HELT fullt i hallen, polisen bad till och med folk att lämna lokalen för att det hade nått maxgränsen för vad som var tillåtet. Folk tittar hellre på när damerna spelar än när herrarna gör det här i Lages, vilket jag ändå är ganska fascinerad över. För damsporter har rent generellt är väldigt dåliga publiksiffror i Sverige, det är en självklarhet att man tittar på herrfotboll, inte damfotboll. Även om Brasilien är ganska ojämställt mellan könen, är detta definivt flera steg längre fram i utvecklingen om jämställdhet inom idrottsvärlden än hemma i Sverige.

Om några dagar har jag även varit här i fyra månader. Det är helt sjukt hur snabbt tiden går, fyra månader är ändå ganska länge. Jag har ingen direkt hemlängtan längre, den gick över för ungefär två veckor sedan. Just nu är jag bara jätteglad att jag är här och vill inte alls åka hem. Jag byter även till min andra värdsfamilj imorgon och det ska bli konstigt att bo hos helt främmande människor, och starta om allt från början. Men det ska bli roligt och de verkar vara en helt underbar familj!

Likes

Comments

I veckan var det halloween och under tisdagen hade vi utklädningsdag i skolan. De har många sådana dagar där man ska klä ut sig och många går verkligen in för det vilket är väldigt roligt. Jag och Barbara var utklädda till turister, vilket inte var så läskigt men väldigt roligt. Man säger ofta att det finns "two types of girls" och det var väldigt tydligt under denna dag, då många tjejer var jättefina med korta klänningar och så kom jag och Barbara helt utklädda och rätt fula haha. Annars firas inte halloween så mycket här i Brasilien, visst det var barn som var ute och sa bus eller godis, men det är större i Sverige. Trots detta var det en rolig dag som jag kommer minnas länge.

Likes

Comments

Denna veckan har jag haft mitt första inslag av hemlängtan sen jag kom till Brasilien. Det är inte direkt så som jag har tänkt mig att hemlängtan skulle vara. Jag vet många utbytesstudenter som låser in sig på sina rum och gråter hela natten och ringer hem varje dag. På så sätt är det inte alls för mig. Jag tänker däremot väldigt mycket på hur det är där hemma och ser liksom fram emot att åka hem, vem som jag ska krama först och hur jag ska slänga mig i min egna säng hemma i Borås. Det är inte så att jag blir ledsen när jag tänker så, jag har fortfarande inte gråtit här, men det är bara att jag tänker mycket på Sverige. Jag känner bara att jag hade velat åka hem för en dag och krama om alla nära och kära och sedan åka tillbaka till Brasilien igen. Många av mina vänner i Sverige som jag pratade med innan jag åkte var väldigt förvånade när jag sa att jag inte kommer åka hem över jul eller liknande, jag kommer alltså inte träffa mina föräldrar eller någon där hemma på hela året. Just nu känner jag att det hade varit ganska skönt om jag gjort det, men jag tror säkert att det blir för det bättre. Tidigare utbytesstudenter som jag pratat med har berättat för mig att hemlängtan är som värst efter tre månader, och jag har faktiskt varit här exakt tre månader idag. Jag har det jättebra här nere, tro inget annat, jag är hur glad som helst med många nära vänner som finns där för mig. Men saker och ting börjar bli lite för vanliga och normala, dagarna ser ungefär likadana ut och smälter liksom samman. Jag behöver lite förändring, vilket jag snart ska få. Om ungefär en månad ska jag byta till min andra världsfamilj och då kommer saker och ting bli helt nya igen, vilket jag tror blir väldigt bra för mig.

Hemlängtan kommer och går i perioder. I veckan var jag lite nere och tänkte på det här ganska mycket, men idag har jag pratat med min mamma och det känns väldigt mycket bättre. Det är så många olika saker som det beror på, när flera saker läggs på varandra, så som ett speciellt sms, pratat om ett visst ämne eller något har hänt under dagen som gör att jag saknar Sverige vissa dagar mer än andra.

Det jag däremot känner att jag saknar ganska mycket är friheten. Ni vet inte hur mycket ni tar för givet hemma i Sverige. Jag pratade med mina två bästa kompisar och de berättade hur de bara kan åka hemifrån och inte behöver skicka mer än ett sms till deras föräldrar, kan vara ute och festa hela natten och göra nästan vad de vill. Detta är inprincip omöjligt för mig. Rotary är ganska strikta med sina regler, jag tror extra mycket här i Brasilien. Det finns ”the four D’s” som vi måste följa. De är “no drinking, no driving, no dating, no drugs”. Detta innebär också att jag inte är tillåten att umgås med en kille själv, gå på fester och allra minst dricka alkohol. Om jag vill hitta på något med mina kompisar här måste jag först och främst alltid fråga om lov sen berätta vem jag är med, vad jag gör, vart jag är, vilken tid jag ska vara där och när jag är tillbaka. Jag får inte vara ute själv efter klockan 18, så det blir ofta att jag träffar kompisar mellan klockan 14 och 18. Det känns så konstigt för mig att tänka hur jag bara kunde stanna kvar i stan efter skolan utan att behöva säga något till mina föräldrar eller kunna gå på fester och inte behöva komma hem förrän kl 2 på natten. Det är ganska jobbigt att bara lämna en sådan livsstil hemma i Sverige och att alla förutsättningar bara ändrades på en dag. Jag tyckte att mina föräldrar i Sverige kunde vara stränga ibland, men oj vad fel jag hade. Jag kommer känna mig så himla fri när jag kommer hem till Sverige igen, som att jag kan göra vad jag vill och inte behöva stå till svars för någon.

Några bilder på mina nära och kära hemma i Sverige

Likes

Comments

Jag är som sagt här i Brasilien med en organisation som heter Rotary och ibland organiserar de olika resor och event som jag åker iväg på. Två torsdagar sedan var det dags för ytterligare en resa, denna gången till Iguassufallen. På torsdag eftermiddag samlades vi fyra utbytesstudenter från vår stad Lages, samt Max från Mexico som bor lite utanför, och åkte buss till Campos Novos, en stad ca 2 timmar från Lages Jag sov hos en tillfällig värdfamilj, ett äldre par som var himla snälla. Tidigt på morgonen efter åkte vi vidare mot vår slutdestination och plockade upp andra utbytesstudenter på vägen. På min första resa till Chapecó var inte alla utbytesstudenter närvarande, det saknades en tjej från Bermuda som hade problem att få sitt visa för att komma till Brasilien. Men hon var med denna resan, och oj vad glad jag är att hon var med. Hon heter Letifa och hon, jag, Barbara (Österrike), Anna (Tyskland), Max (Mexico) och Juan Carlos (Mexico) är ett jättehärligt gäng och vi har massa kul tillsammans.

Jag tror att hela resan fram till Foz da Iguazu tog ungefär 13 timmar och dessa timmarna spenderade jag i en minivan tillsammans med de andra utbytesstudenterna. Självklart sov vi en del, men vi hade också väldigt roligt och skrek/sjöng till gamla låtar i flera timmar. Vi bodde på ett stort lyxhotell under våra fyra dagar i Foz do Iguaçu, jag kunde knappt tro mina ögon när jag kom dit, så fint var det. Jag tillhör distrikt 4740 och under denna resan var det även ett annat distrikt, 4640, närvarande så vi var ungefär 50 ungdomar som bodde på hotellet. Det var sjukt kul och alla bodde i samma korridor så det var mycket liv där. Foz do Iguaçu ligger vid gränsen av Brasilien, Paraguay samt Argentina och på lördagen åkte vi alla till Paraguay. Det är tydligen väldigt billigt där för brasilianare, så det är många som åker dit bara för att shoppa. Vi besökte ett stort shoppingcenter och gick även runt på olika marknader där det kryllade av folk. Jag blev även varnad för snattare så jag kunde inte ta så många bilder där, jag gick med min mobil och kamera nerpackad i min ryggsäck som jag kramade om för glatta livet. Vi gick mest runt och kollade på de olika stånden, sedan åt vi en fantastisk lunch och så bar det hem igen. Vi hängde vid poolen och hade det skönt på hotellet på eftermiddagen.

På söndagen var det dags att åka till själva vattenfallen. Visst hade jag googlat på bilder för att se hur det såg ut, men jag hade aldrig trott att det skulle vara så pass vackert i verkligheten som det var på internet. Det var perfekt väder och det var liksom en rutt som man vandrade runt där man fick se fallen från olika håll. Vad bilder det togs! Alla gick runt med sina mobiler och kameror i högsta hugg och mina kinder värkte efter att jag log så mycket på alla bilder som jag var med på. Men det var så coolt och det kommer verkligen vara ett minne för livet att ha varit där. Efter det hade vi mer dötid som vi spenderade på hotellet och på måndag efter frukost var det dags för den långa resan hem igen.

Likes

Comments

Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev mitt senaste inlägg, men helt ärligt har jag inte haft något direkt att skriva om. Dagarna smälter liksom ihop och tiden börjar gå alldeles för fort. Jag vaknar upp på morgonen, går till skolan, äter lunch, tränar eller umgås med vänner och så är det volleyboll på kvällarna. Jag stortrivs i denna vardagen. För ungefär två veckor sedan kom jag in i en period då jag inte saknar Sverige på samma sätt längre. Jag har inte gråtit någon gång över hemlängtan och jag har aldrig velat åka hem och krama mina nära och kära, men det ibland har jag känt att jag bara velat vara med dem. Men nu tänker jag allt mindre på det som händer där hemma, jag bryr mig inte lika mycket. Det har gått tre veckor sedan jag pratade med mina föräldrar sist och jag har bestämt mig för att jag vill testa hur länge jag kan gå utan att behöva ringa dem och bara prata. Detta är också anledningen till att jag inte har bloggat på ett tag, jag känner att jag inte har något större behov av kontakt med Sverige då jag har det så pass bra här.

Under dessa två veckor som har passerat har jag umgåtts med vänner, varit på flera churrascos, tränat och den senaste veckan har jag gått och blivit sjuk på grund av varmt väder utomhus och kall airkonditioner inomhus. I fredags var modevisningen som jag skrev om i mitt förra inlägg och det gick faktiskt bra och det var mycket folk där och tittade vilket var roligt.

Jag var även på bio för första gången här och såg den där clownfilen ”It”. Att gå på bio här är så billigt att det är barnsligt, jag betalade ungefär 25 kr för min biljett. Det var inte jag som stod för filmvalet och jag hatar horrorfilmer så jag skulle aldrig valt den filmen själv. Jag tycker dock att den varken var bra eller läskig, men det kan bero på att den var på portugisiska utan någon undertext så jag missade ungefär hälften av handlingen. Men det var en rolig upplevelse ändå!

Från modevisningen i fredags

Till vänster är min volleybollunifrom som används flitigt här, till höger är Barbara och hennes andra värdssyster när vi åt açai innan bion

Likes

Comments

Det jag älskar mest med att vara här i Brasilien är att jag gör saker som jag aldrig skulle få för mig att hitta på hemma i Sverige. Jag är till exempel en väldigt sportig person och är inte den tjejen som lägger flera timmar på smink på morgonen eller är fastklistrad framför datorn när det är Victoria’s sectret fashion show. Trots detta ska jag faktiskt vara en modell här! Av alla saker det finns att göra i detta underbara land ska jag modellerna, vad är oddsen för det? Jag tillsammans med ca 15 andra tjejer, tack och lov är Barbara en av dessa, samt några killar från min skola har blivit utvalda att vara med. Det tog ett tag för mig att fatta allting, men om jag förstår det rätt ska vi vara runway modeller och bära kläder från olika företag. Själva modevisningen är den 15 september i en populär klubb här i Lages och det verkar vara ett ganska stort event. Det har varit tillfällen när vi modeller har träffats och övat på hur man ska gå ordentligt, vilket jag verkligen behöver lära mig, det är alltså inte lätt att gå snyggt i högklackar, speciellt inte för en person på 1,80 som aldrig behöver använda klackar för att jag är tillräckligt lång ändå.

I onsdags var jag på detta stället, vi är i en lokal och övar, hela eftermiddagen och kvällen. Först var det en photoshoot, en makeup artist var där och gjorde vårt smink och en fotograf tog bilder på oss. Vad de ska göra med bilderna har jag ingen blekaste aning om, men jag kommer få dem senare. Vi satt och väntade i ungefär två timmar innan det var vår tur att göra vårt smink och jag samt Barbara undrade vad vi gjorde med våra liv. Ingen av oss är som de andra tjejerna som går all in och tycker detta är deras viktigaste upplevelse i deras liv. Men sedan fick vi vårt smink, och oj vad smink jag bar. Jag kände inte igen mig själv när jag tittade i spegeln. Själva photoshooten var dock ganska rolig och jag tror faktiskt det var någon bild som blev helt okej. Senare hade vi ytterligare ett övningstillfälle där vi fick personliga tips av en professionell modell vad vi skulle förbättra på vår gång. I början kunde jag inte ta det seriöst, jag och Barbara gick bara runt och skrattade. Efter ett tag skärpte vi oss och jag tror faktiskt att det gick ganska bra för mig. Mina fötter värkte så mycket när jag kom hem på kvällen, men jag ser fram emot själva modevisningen, tro det eller ej så tycker jag att det ska bli kul.

Lokalen där vi övar inför eventet

Hur det såg ut när jag blev fotograferad. Måste poängtera att det inte var jag som bestämde hur jag skulle posera, det var enbart fotografens åsikter.

Jag och Barbara från Österrike

Likes

Comments

Jag har varit i Brasilien i ganska exakt en månad nu. Under denna tid har jag hunnit testa massa ny mat som jag tänkte dela med mig av idag. Maten här är helt underbar. Otroligt god! Den är inte för olik vår svenska matkultur, men det finns självklart många olikheter. De äter till exempel väldigt mycket mer sötsaker än vad vi gör i Sverige, det är inte ovanligt att mina föräldrar bara äter en bit kaka och kaffe till frukost. Basmaten består av ris och bönor, liksom vi äter potatis i Sverige. Jag är inte mycket för bönor hemma i Sverige, men de smakar väldigt annorlunda här och jag försöker lära mig att tycka om de, men jag föredrar fortfarande potatis framför detta alla dagar i veckan.
Först ut är pastel, ett pirogliknande tilltugg, vilket enligt mitt tycke är tillsammans med coxinha den största ikon för brasiliansk mat. Pastels finns i flera olika varianter så som kyckling, kött, ost men jag tycker att den med köttfyllning är godast. Den går att äta både kall och varm, och med en klick majonnäs till är det perfekta mellanmålet. Coxinha, på bilden till höger, är ett droppformat snack som görs av potatis samt mjöl och är ofta fylld med kyckling. Det är väldigt gott och är precis som pastel ett väldigt gott tilltugg. Om jag måste välja någon av dessa två skulle jag föredra pastel, den är inte riktigt lika torr som coxinha kan vara.
Açaí är en smoothie som är väldigt populär bland ungdomar. Den är gjord på açaíbär som växer i här regnskogarna. Du tycker inte om açaí. Antingen älskar du det eller så hatar du det. Smaken är ganska speciell och många som inte tycker om den tycker att açaí smakar som jord. När jag tog min första sked tyckte jag det smakade ganska konstigt och jag kunde inte bestämma mig för om det var gott eller inte. Så tog jag en till sked så var det helt okej. Ju mer jag åt desto godare blev det och i slutet älskade jag açaí! Man äter det på speciella açaí-ställen och du väljer själv vad du vill ha för tillbehör. Det finns jättemånga olika valalternativ, allt från frukt, till kit-kat till nutella. Mina kompisar sa att jag skulle testa med pulvermjölk, vilket jag inte visste att man kunde äta med sked utan att blanda ut det, men det var väldigt gott.
Brigadeiro är en extremt söt efterrätt gjord på kondenserad mjölk och man finner den på varje födelsedagskalas i Brasilien. Det är motsvarigheten till våra svenska chokladbollar, fast betydligt sötare. Jag tycker inte om brigadeiro så mycket, det är alldeles för sött för min smak, men den är populär bland andra utbytesstudenter.

Min personliga favorit: churrasco. Det är det brasilianska ordet för barbecue och det har sitt ursprung från södra Brasilien, det område som jag befinner mig i just nu. Genom lite traditionell googling har jag kommit fram till att det äts mycket kött i denna regionen, vilket jag verkligen kan instämma med. Det finns inga direkta regler vad som ska tillagas på en churrasco, det är egentligen bara massa olika sorters kött som grillas på stora grillspett, vilket jag beskrev när jag åt lunch hos min kontaktperson för första gången. Köttet kompletteras till en fulländad måltid med olika sallader och ris eller potatis. Och köttet är så himla gott här nere, alltid väldigt saftigt och smälter liksom i munnen.

Chimarrao är ett sorts kulturellt te som dricks i tid och otid. Vid olika möten är det alltid minst en person som har med sig sin lilla kopp och siter och sörplar någonstans i rummet. Att dricka detta te är ett viktigt socialt sammanhang och alla i umgänget dricker ur samma kopp och sugrör. Det finns speciella ”regler” när det kommer till chimmarao drickande. När koppen kommer till dig fyller du på med varmt vatten och det är meningen att du ska dricka upp hela koppen själv, tills du kommer till botten och hör ett sörplande ljud. Det är tydligen otrevligt att bara ta en liten sipp och sedan vara nöjd. Detta är olikt Sverige, om någon bjuder dig på en dricka är det otrevligt att dricka upp allting, man smakar lite. När man skickar vidare koppen till nästa person ska man göra detta med höger hand och denna ska fylla på med nytt vatten. Jag hade självklart ingen aning att dessa regler existerade när jag drack chimarrao för första gången, så jag bröt nog mot alla regler som man kunde bryta. Jag tyckte det smakade vatten med grässmak, men ju oftare jag dricker det desto bättre smakar det.

I helgen var jag och åt churros med två kompisar. Vi åt från en foodtruck och jag trodde att churros skulle se likadana ut som i Sverige. Men de är betydligt mindre här, ungefär 1 dm. Man fick välja sin fyllning och så toppades det med det godis som man valde, och man åt bara en. I Sverige köper man ofta flera stycken betydligt längre som man äter ur en ”påse” som är toppade i socker och kanel, och kanske chokladsås. Jag tror du själv kan lista ut hur detta smakade, en friterad efterrätt fylld och toppad med en uppsjö av socker.

Till sist pão de queijo, krasst översatt till ostbröd, på bilden till vänster vilket är ännu än personlig favorit. Det är bröd som är bakat med någon ost, ofta cheddar, som man äter som fingermat. De smakar helt gudomligt när de är nybakta och varma, det går att frossa i sig flera stycken inom loppet av några minuter. På bilden till höger är det en typisk brasiliansk läsk vid namn Guaraná. Den är gjord på växten guarana som växter i regnskogen. Läsken är väldigt god men smaken är svår att beskriva, det är som att berätta för någon hur coca cola smakar utan att använda ordet kola. Men jag tror att den finns i Sverige och jag rekommenderar dig att testa om du har möjlighet, den är väldigt god!

Likes

Comments

I helgen hade jag min så kallade "orientation weekend". Jag vet inte riktigt hur jag ska översätta det till korrekt svenska, men det var i alla fall en helg då jag åkte till en stad vid namn Chapecó där jag träffade alla andra utbytesstudenter som är i mitt distrikt för första gången. Det tog ungefär fem timmar att åka dit med minibuss, vilket är en ganska normal sträcka att åka för brasilianare, jag anser dock personligen att det var jättelångt, vi har lite olika perspektiv på den fronten. Vi anlände på fredagskvällen och vi var ute och åt på restaurang och gick sedan tillbaka till hotellet, för vi skulle upp tidigt på lördagen. Redan vid åtta satt vi i ett konferensrum och lyssnade på massa information och regler under nästan hela dagen. Det var även ”gamla” utbytesstudenter från Brasilien på plats som har varit på olika ställen i världen som kom hem för bara någon vecka sedan. De hade först presentationer om sina resor och allt verkade så himla bra för dem, de hade haft ett jättebra år med massa nya vänner. Men sedan bad vår ledare alla vuxna (olika Rotarypersoner och föräldrar) att lämna rummet och de gamla utbytesstudenterna stod och berättade om de lite "mörkare" delarna av sina utbyten. En tjej som hade varit i Frankrike hade fått höra ordagrant av sin världsfamilj att hon hade varit en dålig utbytesstudent och att hon inte hade gjort tillräckligt. Sån fruktansvärd sak att få höra! Om jag hade varit i hennes läge hade jag blivit jätteledsen. Det var väldigt skönt att få höra den sidan av deras utbytesår också, för allt är inte en dans på rosor här nere för mig, det är inte direkt så att jag går runt och skrattar och njuter av varje sekund. Det har redan nu börjat dyka upp lite jobbiga situationer och det var väldigt skönt att höra att jag inte är ensam om det.

Men det var jätteroligt att träffa de andra utbytesstudenterna, jag kom extra nära en tjej från Tyskland som heter Anna. Hon, jag och Barbara blev ett eget litet crew som hade jätteroligt tillsammans, det är väldigt tråkigt att Anna bor ungefär 6 timmar ifrån oss. Vi umgicks även mycket med en kille från USA och en annan kille från Mexico. Helt ärligt var det ganska mycket grupperingar bland alla oss utbytesstudenter, det blev mycket att de spansktalande tjejerna hängde för sig själva och två fransyskor för sig och två asiater för sig, pågrund av att de talade sina modersmål med varandra. Men det blev bättre i slutet av helgen och det kommer säkert bli ännu bättre när vi träffas nästa gång. Det dröjer dock ganska länge till dess, ungefär två månader då det är en resa till Iguazúfallen vilket ska bli väldigt roligt.

Vi hade en talangshow på lördagskvällen, och varken jag eller Barbara har någon direkt talang så vi gick hela lördagen och hade ingen aning vad vi skulle göra. Vi hade små pauser där vi skulle öva inför våra framföranden och när det var tjugo minuter kvar på den sista pausen bestämde vi oss för att lära oss "the cup song". Det gick snabbare att lära sig än vad jag förväntade mig och vårt uppträdande gick riktigt bra, jag körde själva "cup-sången" och Barbara och Anna sjöng. Det var en jätterolig kväll och allihopa var uppe sent, ändå in till tidig söndagsmorgon och pratade och umgicks. Jag var väldigt trött på söndagen, men vi åt bara lunch sedan sov jag i bussen hem igen. Jag längtar redan nu tills vi alla träffas igen, att umgås med andra utbytesstudenter är en såpass stor del av hela utbytesåret!

Barbara och Antionella (min kontaktpersons dotter) i bilen till vår minibuss

Till vänster Barbara, Anna och jag när vi besökte ett shoppingcenter, till höger Jacob från USA, Barbara från Österrike och Juan från Mexico

Till vänster hela gänget med utbytesstudenter, bilden till höger längst upp är för att stötta det fotbollslag som var med om den fruktansvärda flygplansolyckan förra året, bilden längst ner är inne i konferensrummet när vi skulle få information om de olika resorna som vi erbjuds under året

Jag och Barbara till vänster, till höger några av utbytesstudenterna

Under talangshowen på lördagskvällen

Jag och Anna till vänster, till höger är på en mexikansk resturang som vi åt på under lördagskvällen

Likes

Comments

Detta är min andra vecka här i Brasilien. Jag börjar komma in i vardagen och mitt liv ser ganska normalt ut. Jag går i skolan på dagarna, är med min familj och tränar på eftermiddagarna. I Sverige spelade jag innebandy, men det finns inte här så jag har börjat spela volleyboll och tennis istället. Jag har aldrig tränat någon av de sporterna seriöst innan så det är väldigt svårt. Speciellt med volleybollen. Jag spelar i ett skollag (dock inte min skola) och de andra har spelat volleyboll ända sedan de var små så de är hur duktiga som helst. Jag som är väldigt tävlingsinriktad tycker det är jobbigt att inte vara duktig på någonting, så jag har lätt prestationsångest för att gå till volleybollträningarna. Men jag har köpt en egen volleyboll och står hemma och övar, så jag blir förhoppningsvis bättre snart. Det är hur kul som helst, även om jag inte är så duktig.

Eftersom jag reser med Rotary innebär det att jag ska närvara vid Rotarymöten. Det är olika beroende vilken klubb du tillhör hur många möten du måste gå på, jag vet att hemma i Borås räcker det ofta att man är där en gång i månaden. Jag måste dock gå dit varje vecka, så jag har nu varit med två gånger. Det är dock ganska tråkigt att bara sitta och lyssna på ett främmande språk under 1-2 timmar, plus att man måste se intresserad ut även om man inte förstår någonting vad de pratar om. Efteråt är det är alltid middag, så lite värt är det ändå. I måndags var det farsdagsfirande så det var lite extra fint och pyntat, de tar farsdag på större allvar här än vad vi gör hemma i Sverige.

I helgen var jag iväg med min kontaktperson Kelins familj och åt en välgörenhetslunch. Det var något secret society som organiserade det, som Kelins man Roger hade varit medlem i för några år sen. Han förklarade för mig på vägen dit att det var som en grupp där man samlas på möten och man är bröder (det är bara för killar) för livet ut. Alla pengar som de tjänade in gick till fattiga människor i Lages. Det var nog väldigt lyckat, det var massa folk och maten var jättegod.

Alla utbytesstudenterna som ska bo i Lages har nu anlänt. Det är jag från Sverige, Barbara från Österrike, Serena från Italien och Mélanie från Frankrike. De är alla jätteroliga och jag tror vi kommer bli väldigt bra vänner! Jag är väldigt tacksam att jag har andra utbytesstudenter i min stad som jag enkelt kan träffa, jag och Barbara går på samma skola så jag ser henne varje dag. Jag vet andra som är själva i sina städer, vilket inte verkar vara lika roligt.

Från farsdags-rotarymötet

I helgen på lunchen med Kelin och hennes familj

Jag och de andra utbytesstudenterna. Jag och Barbara på bilden till vänster. På bilden till höger är det Barbara från Österrike i brun jacka, jag till vänster om henne, till vänster om mig Roberta (från Brasilien ska åka till Mexico på utbytesår snart), i röd bandana Mélanie från Frankrike, till höger om henne Serena från Italien och till höger om henne är Sabrina (också från Brasilien, hon ska åka till Tyskland)

Till vänster är på mitt första Rotarymöte, mannen till höger om mig kommer vara min andra världspappa. Bilden till höger visar isbollarna som kallas hagel här nere, det var storm igår kväll

Likes

Comments