Header
View tracker

Alla vill vi se ut som Hollywood stjärnorna med deras perfekta magrutor och rippade kroppar men bara tanken av att skaffa gymkort kan ställa till med problem. Men jag har äntligen kommit igång med träningen på riktigt och orsaken var faktiskt att jag ville leva mer hälsosamt och sluta lata mig på fritiden. Men hur gick jag från en soffpotatis till att träna regelbundet? Jag har sammanfattat mina fem bästa mentala trix som även fungerar på livets alla andra områden för att hjälpa er att komma igång med era drömmar.

1. Fokusera på en sak i taget - dröm stort men börja litet

Din viljekraft är begränsad och kan ta slut precis som bensinen i en bil, så börja träna lite och gör passet till veckans höjdpunkt. Med tiden kan du lägga till ett pass och snart tränar du oftare än va du äter. (Inget jag rekommenderar dock)


2. Sluta fokusera på dina misslyckanden

Jag lyssnade på ett föredrag på youtube för några veckor sedan om att lyckas med en basketboll-coach. Han valde att visa två videor vid två olika tillfällen för sina spelare och den ena var när de såg deras fel och vad de behövde förbättra men ingenting märkvärdigt märktes efter den lektionen, däremot spelade spelarna tusen gånger bättre efter de sett den andra videon där alla spelarna fick se deras bästa matchers höjdpunkter och otroligt nog blev de bättre efteråt. Fokuserar man på sina framgångar kommer man känna sig lyckad och lyckas mer.


3. Viljestyrka fungerar bäst i grupp

Vi är generellt sociala varelser som anpassar oss efter omgivningen så vill du börja träna så fråga någon som redan tränar om man får hänga på, då blir det roligare och mer troligt att du kommer dra till gymmet den där fredagskvällen.


4. Se inte målet framför dig!!!

Denna är lite mer komplicerad men du skall aldrig föreställa dig själv som vinnaren innan du vunnit. Det ligger en sanning i det gamla ordspråket "ropa inte hej förren du är över bäcken" och i anledningen är att hjärnan då inbillar sig att du redan utfört det du drömmer om att göra. Det bästa man kan göra är att vara ärlig mot sig själv (utan att se ner på sig själv såklart) och säga: "Jag behöver träna mycket mer om jag skall nå mitt mål för jag är fortfarande mellan ruta ett och två"


5. Packa gymväskan - då är halva jobbet gjort

Det svåraste är att komma igång så om du redan packat väskan så kommer du känna att du redan är på väg. Samma gäller även när du skall städa hemma, börja då med att bädda sängen så kommer det vara lättare att fortsätta.


Detta var mina bästa mentala tips för att börja träna och med tiden kanske det blir fler. Sen finns det andra tips som att planera sin träning och att äta nyttigt men det kommer jag gå in på mer noggrant en annan gång :)

/Joseph Immanuel

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det var i söndags som Mehmet Kaplan fick beskedet av statsministern att det var dags att stiga åt sidan och lämna över bostadsminister posten till en mer lämplig kandidat då man inte längre var säker på var Kaplan stod. Han “struntade i Stefan Löfvens order om att lägga alla kort på bordet” som expressen (Läs artikeln här) väljer att uttrycka det och blev sedan avskedad. Men frågorna som jag ställer mig är: hur kan man lita på någon politiker om inte alla korten ligger framme? Hur stora krav får man sätta på politiker samt var går gränsen mellan rätten till ett privatliv och att undanhålla viktig information för väljarna?

Innan jag skrev den här artikeln såg jag på en historisk konspirations thriller av Oliver Stone som handlade om New Orleans allmänna åklagare Jim Garrisons utredning av John F. Kennedy mordet. Filmen resulterade slutligen i en konspirationsteori som aldrig dessvärre kunnat bevisas fram tills denna dag trots de många bevis som talade för att Kennedy utsättes för en statskupp. I filmen, som för övrigt heter JFK (1991), håller Garrison ett tal i domstolen där han bland annat säger “The truth is the most important value we have because if the truth does not endure, if the government murders truth, if we cannot respect the hearts of these people, then this is not the country in which I was born and this is certainly not the country I want to die in.”

Jag har sett många filmer i mina dagar men det är få filmer som berör mig så djupt politiskt och känslomässigt som denna tragiska berättelse om Kennedys död. John var en man av folket och antagligen den störste frihetskämpen bland alla världens ledare under sin tid. Vårt samhälle ser lyckligtvis bättre ut än det samhälle som filmen målade upp men vi har fortfarande våra problem att ta itu med. Vi har en nyligen avsatt bostadsminister som inte vill upplysa statsministern om sina avsikter, vi har partier som verbalt ligger i skyttegravar för att finna första bästa chansen till att smutskasta varandra, man stillar oron för vår ekonomi och nationella säkerhet genom önsketänkande m.m. Listan kan göras lång men det jag vill komma fram till är att landet Sverige inte längre är en plats där man kan lita på sin nästa och där egna intressen är viktigare än landets bästa. Vi lever i en tid där information finns överallt men där människors stolthet är större än kunskap. Är detta ett samhälle som vi vill att våra barn skall växa upp i? Jag kan ärligt säga att jag vill se stora förändringar i det politiska klimatet först.


Jag vill ha ett land där man vet vad man röstar på, ett land där politiker samarbetar för att finna lösningar på problem, inte problemen i andras lösningar. Jag vill ha ett land där man inte behöver ifrågasätta varje människas privatliv därför att man litar på dem, därför att de gör sitt jobb ordentligt med att förvalta landet Sverige. Hur svårt ska det vara att rösta fram kompetenta människor med åtminstone en clean bakgrund? Vad krävs för att vi skall nå dit i framtiden? Jag skulle önska att ni alla ställer sig de frågorna ikväll innan ni somnar och jag hoppas att denna artikeln på något sätt påverkat er syn på auktoritet och ledarskap.


Avslutningsvis vänder jag mig till Sveriges framtid. Läs om vår historia, bli upplysta om situationen idag och bli framtidsvisionärer som söker efter landets bästa. Vi har en kort tid på denna jord så låt oss bli ihågkomna som den generation som satte ett positivt avtryck i historien istället för att vara passiva åskådare med många åsikter.


/Joseph

Likes

Comments

View tracker

Det finns idag en växande minoritet i Sverige som anser att man inte borde tilldela barnen ett kön utan låta dem få välja själva när de växer upp. Man menar på att alla har friheten att vara den man vill vara och att man inte skall placeras i fack som begränsar denna frihet. Men frågan man borde ställa sig när man har dessa värderingar är hur barnen mår utav en sådan avsaknad av identitet som ett kön faktiskt ger en.

Man har hört om hundratals berättelser om människor som fick en identitetskris i tjungoårs åldern och blivit osäkra på ifall de vill vara man, kvinna, hen m.m. och att de efter en period valt att byta kön och media tar upp detta och glorifierar deras mod att våga vara annorlunda och enligt mig så är det deras val vad dem gör med deras kroppar och jag respekterar det. Men uttrycket "komma ut ur garderoben" låter som de kämpat mot helvetet självt och överlevt och för många kan det nog ha känts så. Att då placera sina egna barn i denna garderob och låta dem bekymra sig över deras identitet i en så ung ålder istället för att låta dem vara barn och njuta av uppväxten tycker jag är kontra produktivt. Om man nu vill låta sitt barn få välja själva så borde de få göra det när de är mogna nog av att ta ett sådant beslut och inte be en sexåring att besluta hela sin framtid. Barn under 15 år som inte ens har utvecklats klart borde inte behöva bekymra sig mer än över sina läxor och deras planer för helgen. Om någon hade frågat en sexåring om vem de ska gifta sig med och låta dem besluta de så hade media pumpat ut rubriker om dessa vårdslösa föräldrar som inte har något vett i skallen. Skall inte barnen då få göra ett lika stort val när de växt upp istället? Och varför är det en sådan brådska att låta barnen få välja kön? Det är liksom inte så att de är mogna för sex eller samliv ändå och då kan väl barnen få leva lite istället.

Barn behöver trygghet och denna könslöshet ger dem allt annat än det, man är rädd för att barnen skall få fel stämpel i livet och att de skall behöva gå igenom tonåren utan en identitet men man stjäl deras barndom istället. Man säger att kön inte spelar någon roll så varför är det så farligt att vara könet de föds till? Låt barn vara barn och inte ett kön, de kan faktiskt välja själva när de är vuxna om de vill vara någon annan.

Likes

Comments

De snöbeklädda träden flyger förbi utanför mitt tågfönster och det är svårt att betrakta naturlivet i denna ofantliga hastighet men jag är ändå glad att jag sitter inne i värmen när man ser all snö och kyla. Jag har aldrig riktigt varit så förtjust i vintern trots de små glädjestunderna när man åker ner för backen med pulkorna och snön viner omkring en. Jag förknippar vinter med kyla och mörka kvällar då man drömmer sig bort till en varm strand med sol och bad med en glass i handen och att inte behöva klä på sig halva sin garderob för att hålla sig varm. Men allting har sin tid och även vintern har sin gång så det finns inte så mycket att göra förutom att försöka njuta av de få ögonblicken då vintern ändå är näst intill behaglig.

Livet kan ibland kännas som en lång vinter då solen och värmen känns avlägsen och även om man har sina små glada stunder så verkar ingenting gå ihop och dagarna kommer och går utan någon mening med tillvaron. Man drömmer sig tillbaka till när man var yngre och allting bara var en lek, utan ansvar eller krav i sin vardag mer än veckans ord och en mattekluring från skolan som skulle lösas innan nästa vecka. Det är lätt att fastna i sin vinter ibland eftersom man hänger upp sig på minnen från sitt förflutna utan att våga drömma om en bättre vardag eftersom man har blivit besviken så otroligt många gånger. Man hade en gång i tiden stora visioner men man gav någonstans upp på vägen när det blev lite besvärligt och när man snopen kollar tillbaka så inser man att man inte var så duktigt på någonting som man trodde att man var. Självkänslan har gått från 110% och ner till noll utan någon riktigt anledning.

Hade man inte gett upp den gången, hade man inte kastat in handduken och skyllt på omständigheterna så skulle livet se så annorlunda ut i dag. Men känslorna tog över och nu står man där, misslyckad och fylld med ånger. Man vet att om man fick en chans att göra om allt så hade man gjort det på ett annat bättre sätt, bara man fick EN chans till.

När allt kommer omkring så är ändå livets vinter väldigt olik vintern utanför mitt tågfönster. Vintern där ute kommer att ta slut en dag och jag kan bara vänta på den dagen i mina drömmar och med förhoppningar om en varm sommar. Men livets vinter är mer utav ett val där varje dag kan vara en sommar och varje stund kan fyllas med värme bara man bemöter varje minut på rätt sätt. Det hela handlar om energi och att ha ambitionen att man vill få någonting gjort, alla behöver en energigivande sol som lyser upp vår vardag även när mörkret försöker tränga sig på, men frågan är: vad är din sol?

Solen kan vara en flickvän som uppmuntrar en, stöttande föräldrar eller en motiverande bok som ger ett annat perspektiv på problemen som uppstår på vägen. Solen kan vara musik eller ljudet av barn som skrattar i vardagsrummet. Men en sol skiner starkare än alla andra i mitt liv och den solen heter Gud. Gud finns där när alla andra sviker och ingenting fungerar för att säga till mig att han älskar mig precis som jag är, trots mina misstag. Han ger mig styrka och energi att hantera det jag företar mig även om jag trodde att allt hopp var ute, och när jag är ledsen så tröstar han mig med sin värme och förståelse. Han dog på ett kors för att lysa upp mitt liv och när han skiner blir alla andra solar som glödlampor i mina ögon.

Sommaren är kort, det mesta regnar bort, men med Gud tar den aldrig slut och vintern är ett minne blott. Tryggheten i vetskapen om detta värmer mer än vilken tågkupé som helst.

Likes

Comments

Hur långt kan mänskligheten gå innan man börjar se till sina medmänniskor? När är det dags att vända blad i historien och försöka blicka framåt? Jag menar på att folket behöver säga ifrån på riktigt för att kunna vända 2000-talet till ett fredsårhundrade där alla kan bygga en framtid utan krigshot och fattigdom.

När allt kommer omkring har man det ändå riktigt bra, så vad finns det att klaga på egentligen? Att kön i mataffären är för lång, att bussen är fem minuter sen, att den där personen som man knappt känner snackar bakom ryggen på en etc. etc, Allt det här är bara småpotatis egentligen som inte borde få ta så mycket energi från vardagen men som så lätt blir veckans snackis, och tillsammans med andra pessimister så drar man bara ner varandra ännu mer tills det bara finns hat kvar, och om man sätter detta i perspektiv så är vår klagan inget annat än absurd.

När allt kommer omkring så är jag frisk, har två ben och två armar samt en fin liten lägenhet i östra Uppsala tillsammans med en av mina absolut bästa vänner. Jag har mat för dagen och en hel del kläder, mer än vad jag behöver men ändå vill man ha mer, typiskt människor.

När allt kommer omkring så lever jag, mer än det kan man inte begära när 60 miljoner människor idag väntar vid Europas gränser på att någon skall bry sig om dem. Människor som hungrar och inte vet om de kommer överleva tills nästa år. Man kan klaga på mycket men vi i Sverige har mycket mer än vad vi behöver så egentligen borde vi vara tacksamma för varje liten stund som vi inte behöver möta krig, död och fattigdom.

När allt kommer omkring så finns det något så mycket större än att se sina egna "behov" och sträcka ut sin hand till de som verkligen saknar en framtid och till dem vars förflutna är söndertrasat. När allt kommer omkring så handlar det inte om dig, det handlar om andra.

Likes

Comments

"Mitt liv är så jobbigt, ingenting är roligt längre"

"Alla är så elaka mot mig, världen är så orättvis"

"Varför skall jag bry mig om andra när ingen bryr sig om mig?"

"Men jag då? Tänker ingen på mig?"


Jag, jag och åter jag, hela världen är full av denna sorten, och det är inte lätt att låta bli den fällan för mig heller. Det känns skönt att vara i centrum och att ha hela världen vid sina fötter men då får man inte glömma att dina vänner och alla du möter på har samma mål. Och det finns inte nog med betraktare för denna världens egoister då egoisterna är så många fler. Jo jag skulle nog våga säga att alla är egoister ibland, ingen är perfekt. Till och med Moder Theresa har säkert hamnat där någon gång under sitt liv.

Det är inte fel att tänka på sig själv ibland men det är fel att bara göra det för då kommer man missa de underbara stunder man har med familj och vänner eller det underbara samtalet med en främling på stan. Världen är full av arrogans och hat så det behövs fler som vågar ta steget att leva för andra lite mer för varje dag som går och jag kan lova er att ni kommer bli lyckligare på kuppen.


Bara ett liv som levs för andra är ett värdefullt liv.
Albert Einstein


Puss och kram, julegran

Joseph Immanuel

Likes

Comments

Ibland känns det som att allting upprepas om och om igen, trots att man möter nya människor och testar nya aktiviteter. Jag tog nyss ett stort steg i livet och lämnade boet för att flytta till Uppsala, något jag längtat efter i 7 år. Men trots denna stora omställning i livet så lever man kvar i sina gamla vanor och det märks knappt att man har flyttat.

Även om människorna jag möter är nya och staden är delvis okänd så är det fortfarande samma Joseph med samma villkor och utmaningar i livet. Såklart så får man lära sig att leva på en mycket mer begränsad ekonomi och ansvara över en större frihet så lever man i samma mönster utan att utvecklas.

Vem är jag och vem vill jag vara om 1 år?

Det är en fråga alla borde ställa sig själva innan man går vidare i sina vardagssysslor! Man borde utvärdera sig oftare och kämpa mot ett maximerat "Jag" men naturligtvis utan att glömma dina medmänniskor. Känner du dig ofta trött och sliten? Ta reda på varför och jobba med dig själv för att eliminera kraftlösheten från ditt liv. Kan du inte koncentrera dig i skolan eller på jobbet? Gör samma process där! Mitt tips (mest adresserat till mig själv) är att våga förändras och utvecklas för att maximera sitt liv, tänk bara på vad man skulle kunna åstadkomma och uppnå ifall man tog vara på livet till 100%!

​JosephImmanuel

Likes

Comments

​Bäbisar är sjukt söta, när de inte gör ner sig eller spyr.... Men en annan sak som gör att bäbisar kan bli ett problem är att allt man gör i livet kommer de att ta efter. Som t.ex. ifall jag är ordentlig kommer min son bli ordentlig och är jag en stinkande alkis som lever på A-kassa och kastar flaskor efter förbipasserande människor så kommer min son att bli en stinkande alkis som lever på A-kassa och kastar flaskor efter förbipasserande människor. Hela livet är någonting som man lär sig att använda när man ser hur andra använder sitt liv så därför blir det viktigt att man omger sig med bra människor och att man själv är en förebild.

En de sakerna som jag ser fram emot när det kommer till egna barn så är det mina barns första steg. Jag kommer ha 100st videos minst på "First steps fail" och "Baby on drugs at the hospital" innan den processen är klar. Men en sak som bäbisarna lär sig utan oss mognas medvetna hjälp är hur man ljuger... Alla barn ljuger ibland och vuxna med och även om det inte är bra så händer det med jämna mellanrum. Min brorsa som är 9 år gammal ljuger ibland och ofta när man bevisar för honom att vi vet vad han gjort så tar han fram sitt "hej jag är rädd och kommer dö i förtid om ca 2min" face och drar repliken: Jag bara skoja... Men någonstans så förstör alla dessa lögner förtroendet man har för varandra och trots att vi människor är lata fegisar som inte vågar konfrontera våra misstag så är det ibland bra att säga sanningen. 

Kul story: En av mina bröder var bara några år gammal när pappa kom hem och killen drar iväg pappa till vardagsrummet och "måste" visa pappa det otäcka som hänt våran boning..... Det var fågelbajs på rutan.... Uppfylld av förväntan inför pappas reaktion och en stor gnutta ärlighet så vänder sig den lilla pojken till sin far och utbrister: Pappa, det var inte jag..

Att våga göra det som är rätt och använda sin mun på rätt sätt och säga det som är sanning kanske inte alltid är så mycket svårare än de man tror och även ifall det ibland leder till någonting tragiskt så bygger det upp ett förtroende hos den andra personen som leder till någonting positivt i längden. Samtidigt har vi lögnerna som är en enkel och snabb utväg ur jobbiga situationer men som gör att ingen tillslut kan lita på en. Vi lever bara en gång och därför måste man göra det rätt och ett tips är att dra ner på ord som inte betyder någonting då de inte är sanna och ifall man alltid måste ljuga sig fram så får man väl bara erkänna för sig själv att jag måste ändra på vissa saker i mitt så att jag inte behöver ljuga hela tiden eller bara visa upp vem man är till 100% och låta omvärlden acceptera det.


Tack o Hej!

Likes

Comments

​Ibland brukar jag vara för mig själv vid vattnet eller uppe på ett berg med ett block och en penna för att skriva låttexter för att sammanfatta mitt liv. Men oftast slutar det i mängder med halvfärdiga texter som jag aldrig använder igen... Ibland känns det som mitt liv fungerar likadant. Jag vill göra allt men inser att jag inte klarar av det så det lämnas halvfärdigt, och detta kan störa mig jättemycket ibland eftersom jag oftast ser hur saker och ting skulle bli ifall jag avslutade dem med. Som t.ex. alla snygga tröjor jag sparat till men insett att tiden går för långsamt och helt plötsligt står man där med en billig högtalare som för stunden var helt nödvändig för att kunna överleva. 

Tajm to change ;)


Likes

Comments

Vad är meningen med denna värld ifall man inte lever i den? Då behöver vi inte gå ut och träffa varandra eller vandra i parken en sommareftermiddag, för allt man ser är tusentals människor som alla ser världen genom kameralinsen på sin telefon och inte ens på caféer kan man låta bli att ta upp sina mobiler för att hålla sig uppdaterad. Egentligen kan man sitta hemma i sin sköna fåtölj och hålla kontakt med omvärlden utan att lyfta på sin bakdel, och detta händer när man låter något materiellt bli viktigare än fysisk kontakt med andra människor. Många unga idag är inkapabla till att föra en normal dialog för i verkligheten finns inget utrymme för att radera och skriva om texten innan man trycker på skicka.

Men en sak som är värre är det otroliga begäret efter att bli uppmärksammad och älskad på nätet där varje like är en liten bekräftelse på att man är normal. Ungdomar idag mår psykiskt dåligt ifall de inte når samma antal like som sin medmänniska som man egentligen tycker är sämre än sig själv och man jämför sin bild med alla andra och ser inte hur många riktiga vänner som faktiskt lever runt omkring en, nä det som spelar roll är hur många likes man får!

Ett annat problem på internet är att folk kan säga vad som helst utan att tänka på konsekvenserna då man inte pratar med personerna face to face utan sitter bekvämt och säkert bakom sin skärm och spottar ut hat på andra människor utan att tänka på att denna personen kanske lider utan självmordstankar eller psykiskt ohälsa...

Vad jag vill få fram är att man borde leva livet IRL och bygga upp en vardag som vi och våra medmänniskor mår bra utav! Såklart man kan ha sociala medier men låt inte dessa medier ta över ditt liv eftersom att livet är för kort för att värderas i antal likes på Instagram och Facebook.

Tack o hej
Leverpastej

  • 556 readers

Likes

Comments