Header

KENYA

om 38 dagar HÄNDER DET.

många frågar mig varför Kenya. varför inte någon annanstans. många säger att det är farligt, osäkert. många låter imponerade, säger att det låter spännande. men aa, varför Kenya?

jag minns sommaren innan 9an och hur jag brukade ligga i sängen på mitt sommarställe om mornarna och googla på utbytesår. Nya Zeeland. Australien. Tyskland. Brasilien. jag ville åka någonstans, ville göra det mesta jag kunde av min gymnasietid. sluta känna att jag bara flöt med utan att fatta beslut, jag ville göra aktiva val.

när jag upptäckte svenska skolor utomlands kände jag att det fanns så många fördelar med det. att jag slapp gå om ett år, att det fanns möjlighet att bo på internat på vissa platser, att det var som att gå i Sverige men bara mycket mer. och aa, Kenya var liksom det jag fastnade för. visste om några som varit där, läste bloggar frenetiskt i ett år och uppdaterade skolans hemsida flera gånger om dagen under hösten i ettan för att få reda på datum en kunde börja söka in.

mamma och pappa var inte överlyckliga. men jag tog kontakt med kommunen och gick på möten för att se till att de skulle kunna betala skolpengen, tvingade med pappa på ett informationsmöte, skrev mitt personliga brev och scannade in alla dokument och plötsligt var min kära mor och far okej med det. de sa att jag fick åka.

så nervös som jag var under de veckorna jag väntade på antagningsbeskedet har jag nog aldrig varit. gick runt konstant och oroade mig, ville så gärna åka och var så rädd för att inte komma in. samtidigt tyckte jag att det var jobbigt att berätta för mina kompisar om det, ville liksom inte att de skulle tro att jag åkte för att jag inte trivdes med dem. och när jag berättade för dem blev det så mycket verkligare, att jag faktiskt kommer lämna människor som jag inte vill lämna.

varje gång jag hörde en notis från mobilen som sa att jag fick ett mejl började mitt hjärta slå fortare, jag var ständigt redo och beredd på att bli besviken. förutom när jag dagen innan julafton satt i Alvas soffa och helt plötsligt såg avsändare: SSN på skärmen. och jag kom in. och jag blev så chockad.

nu har det gått ett halvår sedan dess och det som alltid känts så långt borta är helt plötsligt bara 38 dagar bort. jag älskar gymnasiet. jag älskade mitt år på södra latin, det var där jag träffade så många människor som nu är några av de viktigaste jag har. men nu. nu väntar något nytt. något annat. SÅ. JÄVLA. FETT.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Mer kul