Header

I helgen var vi 16 elever som valde att åka till Lake Nakuru National Park. Där blev det kanske inte lika mycket safari som vanligt men det gjorde inte så mycket för oj vad mysigt det var. Det är skönt att inte vara så många på utflykterna hela tiden, då blir en lite friare och behöver inte följa något strikt tidsschema som annars.

Det här skrev jag i alla fall i min dagbok när vi kommit hem:

Jag spenderade min fredagskväll i min säng, snorandes och tittandes på sorglig film. Jag spenderade min lördagskväll runt en lägereld. Stundvis livrädd för mitt liv när Anna, Jakob och August fick för sig att gå ner längs grusvägen en bit för att titta på stjärnorna. Jag och Hugo följde efter men avbröt uppdraget ganska snart i rädsla för bufflar som stått bara en bit bort tidigare på dagen. Vi försökte få bort de andra, få med dem tillbaka till lägerelden genom att kasta stenar i buskarna och säga att det var djur, men tror vi blev räddare än dem om jag ska vara ärlig.

Jag älskar Kenya. Kanske har jag skrivit det förr, antagligen, för tanken slår mig ofta. Det här landet är så mycket utan att vara överväldigande. Här är gatorna i rörelse men naturen alldeles stilla.

Lake Nakuru National Park är vacker. Träden är höga på ett sätt jag aldrig sätt i det här landet förut. Ute i sjön står döda vita trädstammar, ensamma i flock. Hugo berättade att de dött när vattennivån stigit, ibland gör den det över bara en natt. Mellan dem står pelikaner och flamingos, en gång fanns hundratusentals flamingos här men det är en av de många saker vi människor förändrat. Jag önskar att det gick att fånga det jag såg, precis som det var.


Vi äter lunch när vi kommer fram. Pratar med en kille som är professionell dykare och plockar upp skepp från havsbottnar. Han har gått med i militären nu.

Vi sitter i bussen. Vi 16 som följt med och så Patrick och Jonah. Jag fotar inte så mycket, istället sitter jag med kikaren och mitt art-lexikon, tänker att jag kan ta alla andras bilder när vi kommer tillbaka. Vi diskuterar fåglar och fjärilar vi ser. Och jag njuter, det gör jag verkligen.

Vi stannar vid en utkiksplats. Ser ut över sjön och allt under oss. Klättrar ned på klipporna nedanför och ser små ödlor som solar sig på stenarna.


När vi kommit fram till campet går vi till vattenfallet. Det är så mycket kraft i vattnet. August ritar ett streck i min panna med lera, det stelnar så småningom och gör det svårt att visa ansiktsuttryck. Han säger att jag är Simba.

Sen lagar vi mat. Jag steker grönsakerna och gråter av röken från elden. Vi pratar med några äldre kvinnor som stannar för att gå på toa. De är från Minnesota och kår runt i Kenya i två veckor. Den ena hade varit på utbytesår i Sverige för 60 år sedan, hon måste vara runt 80 nu.

Och vi gör pinnbröd över elden. Doppar dem i socker och kanel. Jonah erbjuder sig att grilla, ser att jag bränner mig och detta ständiga flöde av tårar från röken som bränner.

Har aldrig sett en sån stjärnhimmel tror jag och när jag vaknade på natten av regnet som öste ned utanför tältet så ville jag att det aldrig skulle sluta.

Jag trodde det skulle vara jobbigt att vara förkyld där, värre än att vara hemma i Nairobi. Men jag hade fel.

När vi vaknade på söndagsmorgonen hittade vi Hannas tröja och Elins skor utanför tälts, dyngsura.


Vi lagade frukost. Pinnbröd med oboy´-pulver i med ananas och vego-korvar. En riktig camping-brunch.

Och så småningom packade vi ihop allt och satt oss i bussen igen. Slingrade oss längs vägarna och kom till slut fram till utgången. Hejdå Nakuru, hejdå en bra helg.

Andra saker som hände i helgen:

* Jonah lät oss klättra upp på busstaket och körde oss några meter, inte mycket mer än det men kul var det ändå.

* Hur jag och Hanna och Hugo satt och kryssade i våra art-böcker på söndagskvällen. Det var mysigt.

Nakuru, vi ses i jul.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

KENYA, Utflykter och resor

August mamma har varit här och hälsat på i en vecka och igår skulle de ut till Nairobi National Park en förmiddag

och shyrrebyrre som de är bjöd de med mig, Anna, Jacob och Hugo


Var så konstigt att se staden breda ut sig i bakgrunden

kontrasterna mellan allt

att ena stunden åka genom en stad som vaknar till liv

se kvinnorna som springer över de trafikerade gatorna bekymmerslöst

se männen som värmer sig vid en kartong de eldar på trottoaren

och andra stunden befinna sig här ute

i lugnet med en importerad delicatoboll i mun och hängandes ut genom det öppna taket

att känna duggregnet mot huden och bli bländad av ljuset som reflekteras i regndropparna

att se den största regnbågen vi någonsin sett

att åka igenom den och vara säkra på att det kommer föra lycka med oss

och 10 minuter senare får vi se lejonen Joseph jagat hela morgonen


det är den enda nationalparken i världen som är belägen i en huvudstad

ändå kändes det stundvis som att vi var på en annan planet

de gröna slätterna

regnet som la sig som en grå vacker slöja över allt

Hugo hade med sig sitt art-lexikon som han bläddrade i så fort han såg en fågel

idag ska jag köpa mig ett eget

så att jag kan pricka av alla arter jag sett och läsa i innan jag går och lägger mig

längtar redan tills vi återvänder hit om två helger med Wildlife-kursen för att räkna djur

obligatoriska lektioner på helgen känns inte lika jobbiga när de fördrivs här

efter några timmar tog vi en toalettpaus bland babianerna

hölls en ganska splittrad konversation om huruvida de är gulliga eller fula

vi åkte förbi stora brända högar med elfenben som brändes upp 3 mars 2015 i protest mot tjuvjakt

15 ton av beslagtagit elfenben från tjuvjägare brändes och dagen efter hade Jacob och Hugo varit här och tittat på de glödande högarna

och vid 12-tiden var vi hemma igen, lagom för att hinna äta lite brunch innan den togs bort

det var en bättre lördagsmorgon

efter att ha gått upp strax innan halv sex var vi rätt trötta så kvällen spenderades i zebra medan de andra gick ut och dansade

vi tittade på Surf-wise (SE!!) och en dokumentär om ett lopp i Tennessee där en ska springa 5 maraton på 60 timmar medan en springer på höjdskillnader som motsvarar att bestiga Mt. Everst två gånger

och så lite nyhetsmorgon-bloopers och parlamentet på det


nu ska vi strax dra iväg ett gäng till Yaya och några ska pierca sig

hejdå så länge

vi ses när vi ses

Likes

Comments

KENYA
i lördags var det Halloween på SSN

något som var mer än nödvändigt eftersom vi inte fått lämna internatet på en vecka

rastlösheten kan ju smyga sig på lite då och då och då är det tur att vi har en sån jäkla bra festkomitté som fixade middag och spökvandringar och allt annat så himla fint

förhoppningsvis får vi dock börja gå ut igen någon gång i veckan och håller tummarna för att det sker i alla fall till helgen för då har vi planerat en massa skojsiga grejor

i alla fall, låt oss kolla på frikkin Halloween

här ser ni Byggare-Bob-gänget

vi tog faktiskt hem segern för bästa grupp-utklädsel också

jäklar vad vi la ner tid på att klippa, limma och måla de där kartongerna

men vad gör en inte för a moment in glory

Hanna och Vera var NAKUMATT, så genialt

för er som inte vet är det mataffären på Junction som slutligen stängt igen efter att ha gapat med tomma hyllor och stått på lina mellan konkurs och överlevnad sen vi kom hit

så mycket hatkärlek till NAKUMATT alltså

till middag fick vi rödbetsbiffar som Hugo önskat även om han var lite besviken på mängden taco-krydda i

men allt handlar ju om inställningen så efter lite research har han nu kommit fram till olika tekniker för att ständigt vara positiv

en ska tydligen sätta sig upp i sängen och skrika varje morgon för att bli glad när en vaknar så det ska jag testa imorgon

förlåt i förhand korridor 17 om jag väcker er, men måste tänka på min positiva energi

mingel at it´s finest

har fortfarande inte förstått hur en sippar på drickan

klunkar varje gång

lite Kim Possible
så jäkla bra Fiona
och Sun var Frida Kahlo

så. cool.

Eleven

är sån Stranger Things-hype här förövrigt

känner kanske inte att jag riktigt passar in i den men försöker ju ta mig igenom säsong 1 utan att dö av skräck

Elino Elino - låt humörsvängningarna komma bara, låt dem komma
och Elin, min danspartner in crime för kvällen

höll i alla fall ut en stund innan jag joinade de andra på tennisplanen och var för svettig och trött för att fortsätta

där sjöng vi med till dinsey-låtar, trillade av skate-boards (eller jag rättare sagt hehe), låg som sjöstjärnor och plötsligt var klockan sent eller tidigt eller vad en nu säger


Likes

Comments

KENYA
det är lördag och det är val de här dagarna så vi får inte lämna internatet

i föregår kunde vi höra hur polisen skjöt i luften ute i Kibera för att skingra Odingas anhängare som försökte hindra folk från att rösta

vissa av skotten träffade människor har vi läst på nyheterna

men här innanför murarna

här är det som en trygg bubbla


det är vardag här

och jag tänker att jag inte skrivit så mycket om den

hur vi går till köket och ber om kartonger till våra Halloween-kostymer

vi ska vara Byggare-Bob-gänget

hur vi står i flera timmar och klipper och målar

jag sa att det skulle bli dagens ros men sen tröttnade jag lite

hur vi sitter i sofforna vid administrationen och pluggar

Hugo kan inte koncentrera sig och innan maten spelar vi pingis ett tag

hur vi beställer Thai-mat och lemonad som vi äter framför "women behind bars" och första avsnittet av Stranger Things

båda morden dokumentären pratade om begicks på grund av vad männen gjort och sagt

hur vi sen går tillbaka till de där sofforna och tittar vidare på säsong 1 av Stranger Things när de andra kollar på de nya avsnitten

Hugo gråter och jag håller för öronen och blundar


idag ska jag plugga

har påbörjat min East-African-Wildlife-rapport och ett första utkast ska lämnas in

jag skriver om konsekvenserna av att migrationskorridorer mellan naturreservat minskar och jag inser allt eftersom att det är på allvar

att avsaknaden av passager är bland de största hoten mot biologisk mångfald i modern tid


vi höres väl


en bild från när vi sjöng karaoke när vi firade Tim för några veckor sedan

det var ett litet rum som en kom till genom att gå igenom några tomma betong-korridorer och låttexten var bara på kinesiska

men August och Elin put up a show minst sagt med sin egenskrivna låt

Likes

Comments

tog en polaroid varje dag

det var mitt lilla projekt

men glömde bort det hela tiden så alla bilder togs på kvällen

​de här hängmattorna är det bästa som finns 

i dem spenderades stora delar av veckan 

och är fortfarande bitter över gubben som paxade en hela dagarna utan att använda den

Likes

Comments

KENYA, Utflykter och resor

River-rafting

Paddla kajak

Paddelboarda

Skjuta pilbåge

Klättra

Gå på nattvandring i skogen i bäcksvart mörker och få vatten upp till bröstet

Sova i sunkigt tält

Tagit klyschig polaroid

Legat i gräset hela kvällen och lyssnat på creepy-podden med Hanna tätt intill

Sicken jäkla torsdag-fredag-aktivitet


var på ett äventyrscenter

gjorde grejer hela tiden kändes det som

och det var kul

att liksom inte hinna känna efter så mycket

utan mer ba köra


Elin o Linn som utforskar världen från hängbron

crazy shit

Jakob fyllde 18 igår

sjöng utanför tältet och på lunchen bjöd personalen på födelsedagstårta

grattis!

Hugo och Jakob som leker med Hannas vattenflaska

Anna med sina älskade torkade aprikoser

och August och Alice såklart

Esther <333 cutiepie


nu ska jag skriva högskoleprovet om 20 minuter

höres

Likes

Comments

Diani-veckan var en av de bästa

värmen

stranden

havet

människorna

allt


de var 5 dagar i näst intill konstant glädje

tog dykarcertifikat på dagarna

badade

simmade ut till båten som låg förtöjd en bit ut i havet

tränade dyk

gjorde tåg av livräddningsbojar

och på kvällarna åt vi den indiska maten

låg i hängmattorna på stranden

tätt intill varandra

titta upp i palmer och på stjärnhimlen som glimtade fram bakom bladen

en kväll dansade vi

blev lyriska när "Jag Kommer" började pumpas ut ur högtalarna


den veckan var så mycket

och jag tror att det är en av de veckorna jag kommer plocka fram ur minnet många gånger

bara för att få njuta lite till




på tågstationen var säkerheten så sträng

säkerhetskontroll efter säkerhetskontroll

annat än på flygplatsen när vi skulle hem och det bara var att gå rätt in i princip

på tågresan dit

lekte vi (blev så provocerad av systemlekarna)

snacksade på bananchips och annat gott

sov lite

såg en elefant utanför fönstret

aa typ det

när vi skulle över med en färja möttes vi av den här folkmassan

och alla skulle på

när en såg dem komma kändes det lite som att det var lugnet före stormen

när vi kände på vattnet för första gången precis när vi kommit fram till hotellet

vattnet var så varmt

så vi sprang upp och bytte om och kom direkt tillbaka

egentligen fick vi inte bada efter 6

vakter stoppade oss

men efter ett tag ropade de "okay, you can go in. But only for two minutes"

så vi alla sprang i och slog knäna i stenar och var rädda för sjöborrar men orkade liksom inte bry sig om det

vi var i Diani ju


och sen

sen började veckan


den här personen gillar jag

mycket

att se sina luftbubblor färdas mot vattenytan

18 meter ovanför dig

att känna att du flyter även om du är under ytan

att se sköldpaddor och rockor


två mornar gick vi upp för att se soluppgången

och även om det var lite molnigt

och lite av en besvikelse

så var det ändå fint

och så danskvällen fångad i några bilder


har förresten knappt tagit några av de här bilderna

snor bara från andra


​avslutar med en bild från kvällsfiikat häromdagen 


Diani var asbra

men Nairobi är ändå hemma 


Likes

Comments

KENYA

jag lycklig och ut-genom-fönster-tittande



jag och Alice som sover i Masai Mara

det tar på krafterna att åka buss



Pelle och en isglass som färgade av sig på allt och alla


Hanna skulle hålla i den ett tag men slutade med att hon behövde äta upp den pga smälte på 2 sekunder

gratis är gott

tror dock det slutade med att den hamnade i soptunnan och plockades upp senare på kvällen när den soptunnan skulle användas som toalett i bussen (vi satt i kö och fick inte gå ut och vissa (nämner inga namn haha) låg och dog pga kissnödiga i flera timmar)



Max



så deep


och så lite mer jag på buss

äre fest så festar man och då festar man rejält


är så glad för allt jag får vara med om här 

allt jag får se och göra varje dag

och när jag tänker på all tid kvar med såna här helger och veckor 

då blir jag nästan gråtig av tacksamhet 

känns verkligen som att jag hittat hem här 

Likes

Comments

KENYA, Utflykter och resor


i lördags ringde klockan vid 05,00 och en timme senare satt vi i bussar på väg mot samlingsplatsen där de första av oss skulle springa

Nairobis gator var inte tomma

inte som de är hemma klockan 6 en lördagsmorgon

och jag tänkte att Nairobi är en stad som aldrig sover


och sen sprang vi och åkte buss och var nervösa i princip hela dagen

sprang min första sträcka och tänkte att jag aldrig skulle klara min andra

men jag kom igenom den

även om solen stod rakt på himlen och vägen var full av sten så att en behövde springa slalom för att inte stuka fötterna av sig

var så himla kul alltihopa

att få prata med människor som bor här och att få peppa varandra

och jävlar vilka endorfinkickar jag fick

magaaad asså



när jag skulle gå i mål på första sträckan sprang alla och mötte mig och så sprang vi sista biten tillsammans

var dock lite för död för att njuta av det

har hört att jag var lite borta haha


Jonathan som race:adde fram på sträckan där endast gång var tillåten

vilken power-walkare han är


våntades vid målgången

vet inte hur många öl folk drog i sig

ett under att vissa klarade av att springa


försökte väcka benen lite innan våra sträckor

fyfan vad stark Hanna var som tog sig runt med sitt onda knä

sådan kämpe


att hoppa är min nya favoritgrej


vi sa det

att det hade varit magiskt om det började regna

om vi kunde få slippa den brännande solen

och tro det eller ej

men 5 minuter efter att jag, Hanna och Anna kom i mål på vår andra sträcka och var färdiga för dagen

kände vi regndroppar

det var som om vi fick en belöning

ÄLSKAR REGN MER ÄN LIVET SJÄLVT


en av sträckorna var en 12 kilometer lång cykelsträcka

en kille i ett annat lag fick punktering efter en bit

men istället för att vänta på följebussen som en själv skulle göra sprang han hela vägen in i mål

tror han var tredje första in i mål

det är sjukt mina vänner


och så småningom närmade sig kvällen och den sista sträckan skulle springas

jag satt i bilen och lyssnade på Ted Gärdestad, drack vatten utan rädsla att få håll och gapade åt utsikten

solen skar igenom molntäcket

och när vi åkte längs de smala guppiga vägarna kunde vi se solen gå ner bakom bergen och den rosa himlen som speglade sig i Naivasha Lake - målet

var så vackert och vi alla fick nya krafter

så när det var en kilometer kvar innan målgång bad vi Jona att släppa av oss

och sen sprang vi

jag, Hanna, Anna och Vera

kändes som att jag flög fram


när vi kom i mål stretchade vi lite med ett lag vi pratat lite med

men hjälpte inte direkt mot träningsvärken jag vaknade med dagen efter

vi åkte till ett camp och slog upp tälten i ljuset av pannlamporna

gick och åt så många pizzabitar vi orkade lyfta till munnen

duschade i duschar som ibland gav iskallt vatten, ibland kokhett

satt runt lägerelden och pratade tills ögonen inte ville vara öppna längre

och så somnade jag rätt så ganska väldigt snabbt


lite mer hopp

Jona ville vara med på en bild

han är så himla skön han


en Linn

och så en Linn och jag


Max som laddar upp med energidricka innan sista sträckan

tror att de klunkar jag fick räddade mig

även om det är placebo-effekt



vaknade i tältet vid 5 morgonen efter

lyssnade på lite musik men krånglade mig sedan väldigt osmidigt ut ur tältet

väckte Anna, Hanna och Linn + råkade öppna det så att det inte gick att stänga igen pga trasig dragkedja


men när vi kom ut så fick vi se campet för första gången i ljus

och herre vad fint det var är


och så smått började vi packa ihop allt

försökte att inte ha dåligt tålamod som jag tenderar att få

sysselsatte mig så gott jag kunde

har ju märkt att jag och Anna, livets chillare, är väldigt olika på den fronten

vi har kommit överens om att vårt första bråk lär handla om att jag tycker att hon är fruktansvärt seg och att hon tycker jag är onödigt stressig


mitt i nedpackningen kom giraffis också

kom gåendes rakt in på campet

vi kom så nära

crazy


slutsaten (har inte släppt labbrapporten jag lämnade in inatt) är alltså 

att den här helgen var fabulös på hög nivå

älskade allt allt allt med det, i alla fall i efterhand (medan jag sprang den där andra sträckan på 6,7 kilometer var jag inte på topp kanske)

och

 att  jag vill tillbaka till Lake Naivasha så snart som möjligt

men först ska vi till kusten

på onsdag åker vi till Diani på höstlov

feeeett

Likes

Comments